Hör och häpna...jag är här igen, tredje dagen i rad...är nästan lite stolt över mig själv. Jag ska försöka komma mig för att skriva lite oftare än vad jag under de senaste månaderna åstadkommit. Nu då kvällarna är mörka, det känns som dagen slutar efter klockan 17, så har jag igen infunnit mig i stadiet där jag njuter av kvällen, med ett tänt ljus här och där, värmen inomhus och ett inre lugn, som gör att jag inte behöver gå an som en galning...
Inte för att jag aldrig gått an som en galning...jag är inte den typen som behöver ha allt i tipp topp skick. Jag kan ha lite damm-tussar som ligger i knutarna, jag kan lämna saker ogjorda, utan att det stör mig.... Visst stör det mig, innerst inne, men jag har lärt mig att leva med att allting inte behöver vara perfekt...I synnerhet behöver inte allt vara så som alla andra förväntar sig, eller har det... Jag läste en blogg idag som fick mig att tänka...
Måste man göra som alla andra, för att vara uppskattad...Kan man avvika från majoriteten, göra sina egna beslut...Blir man dömd, om man inte följer med flödet, tiger och är tyst...Blir hela familjen, ens nära och kära drabbade, om man väljer att ta en annan väg än de flesta...Får man ha egna åsikter, utan att man blir överkörd, innan någon ens lyssnat på min åsikt...
Säkert får man göra allt det ovannämnda...vad slutresultat sen blir, det är en annan fråga. Alla gör som man vill, man delar med sig det man vill, håller inom sig saker man inte vill dela med andra. Det enda jag, personligen kan säga, är att, jag själv väljer att "komma ur skåpet". Jag skriver inte ALLT på min blogg, men jag berättar för dem jag anser att är mina vänner, om saker och ting som händer i mitt liv. Jag har ett behov att få lätta på mitt hjärta, oberoende om det är bra eller dåliga saker...jag bara måste få det ur mig. Vad mina vänner sen tycker om det jag anförtror dem för, det är deras sak...Tack och lov har jag vänner som kan säga rakt ut och inte slätar mig på ryggen, bara för att vara "vänliga"...
Att köra, styra, leva ditt eget liv...det kan ingen annan påverka än du själv... Hur mycket du än försöker vara alla dina medmänniskor till lags, så är det ändå du själv som förr eller senare drar botten nappet...för en vacker dag får du "äta upp" det du sagt, och måste stå till svars för det du uttryckt dig om tidigare, det har jag fått uppleva många gånger. Bor man i en liten kommun, så som jag, så kommer "nyheterna" fram till omgivningen långt innan man själv hör dem, så det gäller att välja vilken väg man tar...skitprat eller fakta... Under åren har jag lärt mig...det är lika bra att säga som det är, jag står för det jag säger, och jag står för de tabbar jag och min familj gör. Gillar inte min omgivning det, så kan jag inte göra så mycket åt den saken...för jag är den jag är född till, och jag tänker inte ändra på det...
Kan erkänna, att en del stora beslut, stora "saker" jag valt i mitt liv, utan att tänka på vad andra människor tänkt / tyckt om mina beslut...har gjort mig till den person jag är idag! Så tack till alla mina vänner, som stärker mig, leder mig i rätt riktning, för att våga vara mig själv, våga göra mina egna beslut...Men ändå vara uppskattad av er, att ni godtar mig som vän, som den person jag verkligen är...mitt rätta jag :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar