Jag hinner inte med...

Nu är jag tillbaka igen, i den där känslomässiga världen jag upplevde för 3 år sedan! Blockerar fullständigt att tre år har gått så här fort, men de måste nog ha gått i rekordfart, eftersom jag inget lärt mig eller ens på ett litet "sådär" skulle ha vuxit till mig och lite lättat på tyglarna med det här att vara mamma! Vår yngre son har ju oftast kommit lite lättare undan, då storebror banat väg...men vägen till 18 års dagen för mina barn är nog lika lång, kurvig och gropig än idag! Det är nog det steget som jag tycks ha svårast att hantera...

Här sitter jag igen hemma med en bunt papper som bokstavligen gör att jag måste inse att vår lilla baby tänker bli myndig om mindre än 4 månader. Inte ens den här gången kan jag stoppa det faktum att mina barn sakta men säkert glider ifrån mig! Ok, yngsta sonens bil har ju stått på gården en längre tid, jag vet att han en dag skall få körkort...men då han inledde bilskolan på skärtorsdagen skar det nog i mitt hjärta. Då blev det på riktigt! Då han hämtade hem räkningarna, då VAKNADE jag nog minsann, nu var det nog riktigt på riktigt :D Drog visserligen en liten lättnads suck då det visade sig att första skedets räkningar kom i 3 rater. Sonen meddelade nämligen då han fått räkningen att det var EN räkning och EN summa, 1885€... Då tänkte jag nästan kissa på mig, och det var långt till skratt! Jo, jag vet...vi har vetat i 17 år att yngsta sonen skall ha körkort, och vi har ju lovat att betala korten åt dem, så vi har haft all tid i världen att lägga undan pengar. Men av någon mycket mystisk, en helt oförklarad anledning så har det nu helt enkelt inte blivit verklighet, att vi har 3000€ undansatt... (hela kostnaden innan alla eviga skeden i bilskolan är undan) Jag har visserligen inte skurit upp madrasserna, kanske gubben har stuvat in någon tia dit nu som då :D

Till min lättnad var det då fråga om tre LITE mindre summor, 651,66€ per månad nu i tre månader framöver...tack och lov att gubben min har jobb just nu! Det är bara att leva MYCKET snålt nu, men vad gör man inte för sina barn <3 Nu har vi då körkortet som en påminnelse att det är någon som tänker bli stor i familjen...men innan bilskols rumban började, kom ju det där jävla brevet från Försvarsmakten...suck, pust och stön... Alltså på riktigt! Ska jag och mitt hjärta klara av att ännu en gång skicka iväg en son till armén?

Nu var det ju endast papper gällande datum och information om uppbådet som kom, men det räcker gott och väl! Herregud, den äldre kom ju just därifrån, jag har knappt hunnit komma över värsta chocken, och nu är han yngre inne i samma rullor! Ge mig styrka! Vad gäller det militära, så där har jag nog inte vant mig ännu vid tanken...blev nog inte ett dugg lugnare trots att den äldre nu har det undan! Där har han nog inte lyckats bana väg för lillebror, för mig känns det lika hemskt denna gång. Visst är det ännu över 1 år innan minstingen skall rycka in, men fortfarande har ingen lyckats uppfinna den där stop knappen...knappen då tiden står still, eller i alla fall saktar in. Så innan jag hinner pusta ut, så har det ju gått ett halvt år och lika hastigt ett halvt åt till...och sen sitter jag här hemma och tjuter då det är dags för nummer 2 att rycka in!

Inte nog med att allt det här är jobbigt, så är det dubbelt jobbigare än då äldsta sonen hade det här framför sig...Yngsta sonens all post kommer ju till Ekenäs, eftersom han är skriven där för tillfället. Hans postlåda finns i trappuppgången, posten kommer inte in i en brevlucka i dörren. Vilket betyder att vi varje vecka måste påminna honom att kolla postlådan. Han är en gosse med en curling mamma, så man kan inte kräva alltför mycket på en gång :D Då han väl lyckats tömma postlådan, måste man ha tålamod några veckor innan han minns att lägga viktig post i sin väska och hämta hem det till mig :D Under dom här veckorna jag väntar på posten ska jag hoppas på att inga viktiga datum hinner passera, typ förfallodatum på räkningar, tandläkartider, eller läkargranskningar inför uppbåd...En tandläkartid hade nog gått förbi om inte storebror råkat vara och hälsa på lillebror, och textade mig att han sett en kallelse till tandläkaren på brorsans skrivbord. Tydligen känner äldre sonen sin bror rätt så bra ;) Men detta med körkort och armén är rätt så intressanta grejor för yngsta sonen, så dom pappren har nog hittat hem i god tid!

Utöver att få hem all post, så händer ju allt det praktiska i Nyland. Vilket betyder en massa telefon samtal och ordnande för mig här hemifrån. Inte lätt att ha en minderårig som bor ensam i Ekenäs. Säger det igen...är super tacksam över att lotten fallit så att båda killarna bor på samma ort. Vi har nog haft så mycket hjälp av äldsta sonen och hans sambo sedan yngsta sonen hamnade att skaffa egen lokal. Nu t.ex med bilskolan. Yngsta sonen valde att ta körkort i Karis, eftersom han går där i skola, och en av hans klasskompis skulle börja samma kurs. Vi gjorde inga protester med min man, eftersom det var några hundra € billigare där än i Ekenäs. Det ingen av oss kollade INNAN sonen började bilskolan, var buss eller tågtidtabeller! Det visade sig att bilskolan slutar 19.30, och nästa förbindelse till Ekenäs var endera 22.00 eller 22.30... Då var den enda utvägen att ringa storebror och fråga om han kan ställa upp med att köra 8 gånger skytteltrafik mellan Ekenäs och Karis. Visst lovade han göra det, men tror nog det är med långa tänder ibland...Den äldre har säkert inte märkt ännu att de på köpet fått lite kvalitetstid bröder emellan, under en halvtimme per gång det tar att köra mellan kommunerna ;)

Visst ska vi ersätta äldsta sonen för bensinkostnaderna, för den varan är verkligen dyrbar i dagens läge. Hade vi vetat om de dåliga buss/tåg förbindelserna, hade yngsta sonen lika väl kunnat ta sitt körkort i Ekenäs, eftersom prisskillnaden egentligen inte var så stor. Men betalar nog hellre lite extra åt äldre sonen, än åt bilskolorna ;) Och det här är bara början hur storebror får ställa upp för lillebror...Vänta bara då den yngre skall in i armén och denna mor kommer att kräva ett och annat för att minstingen skall ha det bra ;) Jag har minsann kört kors och tvärs, hamnat att pussla och organisera för att killarna skulle komma till alla sina "program" på fritiden. Gjorde det så gärna, och skulle garanterat göra det än idag, men att kunna ställa upp nu då avstånden är rätt så långa, så kan jag endast vara rysligt tacksam över att ha killarnas adress inom samma kommun, och en svärdotter som hjälper till och ser till att allt funktionerar till 100% :D

Så nu försöker jag finna lite uppmuntran och glädje i att jag inom närmaste halv året har 2 myndiga söner...Ni som har lite överlopps av allt detta, ni som inte känner smma vemod av att era barn blir stora, så skicka gärna lite styrka åt mig...kan behövas i dubbeldoser :D

Här igen....

Min blogg lever ännu...

Hej och hå, länge sen sist! Men bättre sent än aldrig, så nu ska vi se om jag får något ut ur min tomma hjärna, om det finns något smått som jag kan arkivera hit i min dagbok. Egentligen har jag inte lyst med min frånvaro för att jag inte velat skriva...nej orsaken är nog endast det att det absolut inte hänt något i mitt liv den senaste tiden. Hur andefattigt låter inte det? Så tråkig individ har jag väl inte förvandlats till? Visst har det väl hänt ett och annat, men just då har väl skrivinspirationen varit trög, därav inga inlägg. Hela jag har nog varit rätt så seg och trög en längre tid...

Jag har dragits med en jävla flunssa nu i snart två månader, någon enstaka dag har jag väl känt mig frisk...eller frisk har jag väl aldrig riktigt varit, men nu har det nog varit jobbigare att leva med mig själv. Tar verkligen både på orken och nerverna det här! Men idag har jag fixat till en sjudundradens thaisås, en riktigt dynamit bomb med en massa vitlök och chili! Bara gubben kommer hem ikväll, så ska minsann alla snorkanaler få sig en omgång, med hopp om att bobborna försvinner ur min kropp! Kommer väl att stinka som en vandrande vitlök imorgon, ursäkta mina kollegor :)

Koda med sin bästa leksak!

Påsk har det varit, IGEN, det var ju just...Vi hade full späckat program, påsken har blivit en helg då vi verkligen försöker träffa hela tjocka släkten och lite vänner därtill. Till tradition hör skärtorsdagens middagskväll med grannfruarna.I år var USA som tema, det såg jag framemot! Men var gör inte jag...jo, insjuknar ordentligt på onsdag, ligger med 39 graders feber och mår pyton. Tyckte verkligen synd om mig själv...jag var värre än en karl! Låg i fosterställning under en hög med täcken, oijade och voijade mig de få stunder jag orkade vara vaken. Kroppen värkte, kändes som om jag blivit påkörd minst 5 gånger. Det var grymt, men jag överlevde! Vilken tur att min man inte fått samma smitta, för han hade nog sett ljuset i tunneln då feberglaset RIKTIGT PÅ RIKTIGT hade visat 39 grader...På torsdagen fick jag ringa återbud till grannarna, och önska dem en trevlig kväll. Men mina grannfruar är ju bara bäst, de gjorde ett enhälligt beslut! Kan inte alla delta, så deltar ingen :) Så nu har jag att se framemot en ny kväll, då vi får kocka tillsammans och umgås. Love you guys <3

Husse & Matte och en "galen hund" <3

På långfredagen kände jag mig bättre, en stor del av mina krafter fick jag nog av vetskapen att son nummer 1, svärdotter och Koda skulle komma hem. Hade inte träffat dem på 4!!! veckor...grymt sa grisen! Kanske mitt immunförsvar är så lågt nuförtiden, då jag har abstinensbesvär efter Ekenäs gänget ;) Det kan jag väl alltid skylla på i alla fall ;) Ungdomarna och Koda kom, dom yngre ungdomarna var även de hos oss. Kunde väl aldrig i min vildaste fantasi tro att det skulle lyckas att alla var samlade under samma tak då middagen var klar, men än är inte undrens tider förbi...6 stycken individer satt vi runt matbordet och hade kvalitetstid tillsammans. Att jag älskar påsk! ( detta år i alla fall ). För övrigt är det ju en massa myror i byxorna på den yngre generationen av ungdomar i detta hushåll, så efter middagen var det nog endast jag, min man och de äldre ungdomarna som umgicks. De åkte tillbaka hem till Ekenäs på lördagen runt 15 tiden, DÅ hade de yngre inte vaknat än!!! Vadå världen opp och ner? Eller är det fel på uppfostran? Nå, dom må nu sova så länge dom kan, för dom kommer ju till min ålder en vacker dag :)

Pizzafyllningar, mums!

Kvällen på påsklördagen samlades vi hemma hos mina föräldrar. Båda mina syskon var hemma, roligt att träffa hela gänget. Vi körde pizza kväll...långt ifrån påskmat...men tusen gånger godare :) Det hade eldats fler timmar i bakugnen, graderna steg sakta men säkert. Då stenklimpen värmts till 480 grader var det dags att slänga ihop pizzor på löpande band. Alla får komponera sin egen pizza, medan min bror står i anletes svett och uppfyller våra önskningar :) Han är suverän på att laga supergoda pizzor! Hur illa det än tar att säga detta, så är han bättre än mig :D Bakugnen är ju så het, så det tar cirka 2-3 minuter för en pizza att bli klar, med kraspigt gott botten och supergod fyllning! Oj, nu blev jag pizzasugen...slurp! Vi passade även på att fira min födelsedag, av någon konstig anledning har jag åter tagit ett steg närmare 50! Men än är det lugna puckar, jag är nog betydligt närmare 40 än 50...värsta ungdomen ju :D Av paketmängden att döma, som jag blev uppvaktad med, hade man väl trott att jag fyllde jämnt, gud vad bortskämd jag är ;) Men jag älskar paket, så inte gnäller jag :)

PIZZATIME :)

Har på känn att min familj känner mig rätt så bra, för igen blev kvoten större, med nya härliga tavlor med texter att fylla väggarna med :) Och min man jublar!!! Min syster delar lite samma intresse som mig, att fylla väggarna med "kloka/roliga" ord, förutom att hon har ett 50-tal väggklockor, det är hennes största fetisch :) Då hon ändra klockorna till sommartid, höll hon säkert på 2 timmar ;) Vi konstaterade i alla fall, att det finns så mycket fina texter vi skulle vilja hänga på väggarna, men då väggytorna börjar ta slut...
Syrran är ju inte så dum hon heller, så hon har ju redan kommit på en superbra lösning. Hon gav mig till födelsedagen en text som var som handskriven för mig, men på en matta! Så nu kan jag fylla golven också med roliga citat, inte så tokigt :) Texten på mattan fick mig att gapskratta, det är ju jag i ett nötskal, inte för att jag väl är desperat på något sätt, men jag älskar ju tv-serien, men det visste ni väl i dags läge...Nu är största dilemmat att vid vilken dörr skall jag placera mattan? Den får absolut inte bli förstörd, men ändå synas?!? Inte lätt det här med heminredning...Men det tar väl sig med tiden :)

GILLAR!!!

Påskhelgen avslutades på söndagen med middag hos svärföräldrarna. Dit orkade även de yngre ungdomarna släpa sig med, visserligen med nöd och näppe. Maten serverades klockan 14.30...yngsta sonen steg upp 14.15 (flickvännen var nog klar många timmar tidigare, kan inte begripa hur hon orkar dras med sömntutan ;) ) En otrolig aptit har yngsta sonen 15 minuter efter att han fått upp ögonlocken, en talang jag aldrig blivit klok på ;) Efter att ungdomarna och min svåger med son tackat för sig, så spelade vi kort hela halva långa natten med svärföräldrarna, alltid lika roligt :) Trots den envisa flunssan var denna påsk fylld med många trevliga sammankomster och minnesrika stunder, kan man mer begära... <3 <3 <3