Sportlovet undan, likaså vinter semestern...Måste väl sätta mig ner och dokumentera mina händelser under dagarna som gått. Har ju en hel massa på hjärtat, en hel massa jag hunnit göra och uppleva under de dagar jag varit ledig och firat sportlov tillsammans med min familj...
Jo visst, jag har haft den lyx att hålla vintersemester vecka 8, då som sportlovsveckan infaller. Och jag har alla år valt att hålla just denna vecka semester med tanke på min familj. Det jobb jag har innebär ju att hela familjen är involverad, eftersom mitt jobb pågår innanför våra 4 väggar i vårt hus. Därför har jag valt att försöka hålla ledigt då mina barn är lediga från skolan så att dom får känna sig som hemma. Dom ska få sova länge på morgnarna, dom ska få vandra på i kalsonger långt in på dagen, dom ska inte behöva vara "någon annan" än sitt rätta jag, då dom har ledigt, och bara går hemma och drar fötterna efter sig...
Nu har det dock visat sig att jag tagit vintersemester i "onödan". Jag personligen skulle hellre ha ledigt lite längre inpå våren, då man kan vara ute och "stöka omkring" i trädgården, men har som sagt valt vecka 8 tack vare mina barn! Nu hade jag tydligen glömt att diskutera med mina barn, jag tog dem för givet...så som jag alltid gjort och antagligen alltid kommer att göra...Inte hade jag några större tankar om att vi skulle ha en massa mys tillsammans...det har jag nog insett då pojkarna är 15 och 18 år gamla. Men hade väl ändå tänkt mig en och annan trevlig stund tillsammans under veckan. Och visst har jag haft många trevliga stunder, men inte tillsammans med mina barn...det har mest handlat om städtrasan och golvmoppen, och ja...min man förstås...Så hur trevligt tror ni det har varit? Inte kanske det sportlov jag fantiserat om... :D
Äldsta sonen packade väskan på söndagen, åkte iväg till Ekenäs till sin flickvän och deklarerade att han kanske kommer hem inkommande fredag! Yngsta sonen har, utöver de timmar han sovit, och med halvt tvång blivit tvingad att komma hem och äta ett varmt mål om dagen, spenderat vareviga timme ute på byn. De korta stunder vi ser av honom är han arg som ett bi, och allt vi säger är det fel på... Hans flickvän är belägen på varmare bredd grader, så sonen "trivs" inte hemma med bara oss gamlingar, så det är full fläng i byxorna... ;) Tror bestämt att sonen längtar en massa efter sin flickvän, därav hans dåliga humör...för de dagar han fått chansen att prata en kort stund med henne har han varit som ombytt...Ack denna ungdoms kärlek <3
Då jag insåg att mina barn "övergivit" mig, att de inte hade någon som helst tanke på att spendera sitt sportlov med oss föräldrar, då var jag tvungen att börja genomföra det jag hade inom mitt stilla sinne tänkt göra...det jag hade tänkt att jag eventuellt skulle få gjort under min vintersemester...städa, städa,städa!!! Vilken klok individ ens funderar, än mindre planerar städning under sin semester...? Tydligen JAG!!! Men i planerings skedet trodde jag ännu att hela familjen skulle vara samlad, och jag skulle hitta på ursäkt efter ursäkt...
Nu blev det ju inte riktigt så, jag fick ta skeden eller för att tala sanning...trasan i vacker hand! Och det har jag gjort. Jag har nu i dagarna 4, plockat, torkat, skurat, moppat, dammat och utöver det har jag, plockat, torkat, skurat, moppat, dammat och så har jag för säkerhets skull gjort samma procedur en och annan gång till...Och ändå har jag bara halva huset städat! Vem i helvete är det som får vårt hushåll att bli så här ostädat, eller rättare sagt dammigt? Hur mycket damm ryms det i ett hushåll? Jag kan inte vara orsaken, för jag gör ju inget annat än: plockar,torkar,skurar,moppar och dammar! Så var är problemet...Och nu är ju inte ens mina ungar hemma, ändå har jag "fullt upp". Så kan ju inte skylla på dem...men visst...glömde ju bort att den största syndabocken går vid min sida... Min man...han får ta skulden för allt denna vecka!!! Nog för att jag får lite dåligt samvete att skylla allt på honom denna gång... ;)
Oftast är det enkelt att skylla på gubben...för han är ju den som retar mest gallfeber på mig...;) Men idag så poängterade min man faktiskt över hur duktig jag varit de senaste dagarna, då jag gått an som en tätting...Tror nog att komplimangen endast kom för att jag tvättade väggar...det var en händelse han inte sett förut! Så han tyckte väl det var dags att öppna munnen, ifall han vill att det skall hända igen. Eller så är det faktiskt en sådan märkbar skillnad här hemma nu, det skiner väl i knutarna, så gubben tyckte det fanns skäl att ge en komplimang! Antagligen syns inte den vanliga veckostädningen i hans ögon...
Bör kanske inse att det trots allt inte var så dåligt att mina barn valde att fira SITT sportlov, så som de själv ville...För nu har mor i huset fått så många nyttiga saker uträttade tack vare att ungarna klarat av att klippa navel strängen...Strängen som jag inte ännu har kommit underfund med var den "sitter" och hur man klipper av den... :D Och som tack åt mig själv, för mina insatser till att få ett lite renare hem för stunden, packar jag snart ner lite vin och gott humör, och åker till bys för att snarvla bort denna fredag kväll :) Trevlig helg till er alla!
fredag 22 februari 2013
torsdag 14 februari 2013
Min vändag...
En dag med många nya fina upplevelser, en dag som igen en milstolpe i livet har passerat. En dag fylld av glädje, men även lite vemod. En dag som jag är glad att jag fick vara med att uppleva, för denna dag kommer aldrig igen...En dag som nu håller på att komma till sitt slut, och jag känner av en liten nervositet...
Idag har äldsta sonen haft sin bänkskuddardag, d.v.s Penkkis, det låter mer bekant... :) Jag hade dagen till ära tagit ledigt, för att få vara delaktig i sonens stora dag. Glad är jag att jag gjorde det, för nu har jag kommit närmare inpå känslan, hur det är att fira penkkis...Sonen skulle ändå inte ha berättat några närmare detaljer, om jag stannat hemma och begärt honom berätta om dagen. Han skulle ha ryckt på axlarna, och sagt som vanligt: "Allt gick bra, och inte var det nu någo extra..." Men nu fick jag med egna ögon se glädjen i sonens och alla hans klasskompisar, då de klättrade upp på lastbilsflaken, och tog "farväl" av sin skola.
Lastbilssidorna var täckta av plakat, som var fyllda av Smurfar...var och en elev var avbildad med en anknytning till sig själv, som en smurf-figur. Vår son var IT-smurfen...en smurf med en Laptop i handen...VAD annat hade man kunnat förvänta sig... ;) Datanörden själv är han ju!! Själva abiturienterna var alla klädda i vita "pappers-overaller" som dom själv har målat och designat efter eget tycke. Vår son började visserligen i god tid med att designa sin dräkt, t.o.m jag fick vara med på ett hörn. Han begärde mig att hjälpa honom texta vissa saker på sin halare, och jag var mer än glad att jag för en gångs skull dög till något annat än att sköta de vardagliga sysslorna :D Men hans intresse dalade rätt så fort...(datorn ropade efter honom)...så igår kväll blev det panik, då skulle ju allt vara klart på halaren... Då dög t.o.m lillebrors hjälp! Klockan 23.30 igår satt de ännu på köksgolvet för att få den sista designen klar på halaren...
Allt var under kontroll idag morgon, han var nöjd med sin "dress", kassen med godis var överfylld, efter många påfyllningar under veckan, då några i familjen varit där och "snattat" en och annan gång. Varma kläder i mängder fanns, även något i vätskeformat som skulle värma kroppen inombords... ;) Och en trött son, som hade tidig väckning, då de skulle vara i skolan långt före alla andra elever för att "busa och ta ut det sista" av deras 3 år i gymnasiet...
Sonen såg betydligt mer pigg och glad ut några timmar senare då vi kom till skolan, han hade väl då insett vilken rolig dag och natt han har framför sig :) Efter att de under förmiddagen besökt sina gamla skolor och dagis platser och slängt karameller i mängder, har de nu åkt iväg på kryssning. Nu ska de festa loss, skaka av sig skoldammet, ha roligt hela natten lång, och inte ägna en tanke åt vad skola heter.. :) Och jag, liksom mången annan mamma sitter hemma och är en aning oroliga... Fast dom alla är vuxna och klarar av att ta hand om sig själv, så finns det ändå den där lilla platsen i hjärtat som aldrig kan klippa av navelsträngen...
Och det tror jag min son och hans klasskompisar kommer att upptäcka inom närmaste framtid... Därför kände jag lite vemod idag! Under tre år har detta gäng funnit varann, en del har bundit starkare vänskapsband än andra, men alla har dom fått uppleva samma saker. Och alla har dom kämpat under åren för att komma till det stadiet dom är nu. Och det här är ju bara början, det är nu de ska hitta sin rätta väg i livet, för att få ett yrke. Och det betyder att detta gäng kommer att splittras...alla kommer att söka sin egen väg. Dom flesta kommer att fara på helt olika vägar, för att uppnå sitt mål här i livet. Så igen en gång skall dessa "barn" rivas upp från en trygg miljö...
Det förra trygga stadiet var ju högstadiet, och den "flytten" klarade dom galant, så vad sitter jag här och "babblar" om...;) Av både egen erfarenhet och vad jag sett på mina söner, så är det ju så, att vänner kommer och går...oberoende var och i vilken fas i livet du är. Dom sanna vännerna finns alltid kvar, dom glömmer man aldrig, var än på jorden man befinner sig. För att inte tala om alla minnen, dem kan man inte undgå! Minnen bär alla alltid med sig... Därför är jag glad att jag fick vara delaktig och uppleva denna minnesrika dag tillsammans med min son <3
Så det blev en riktigt super bra vändag idag!!!
Bifogar ett filmklipp här under, har aldrig gjort det förut, så vet inte om det funkar, om någon annan kan se det, men prövar i alla fall...
Idag har äldsta sonen haft sin bänkskuddardag, d.v.s Penkkis, det låter mer bekant... :) Jag hade dagen till ära tagit ledigt, för att få vara delaktig i sonens stora dag. Glad är jag att jag gjorde det, för nu har jag kommit närmare inpå känslan, hur det är att fira penkkis...Sonen skulle ändå inte ha berättat några närmare detaljer, om jag stannat hemma och begärt honom berätta om dagen. Han skulle ha ryckt på axlarna, och sagt som vanligt: "Allt gick bra, och inte var det nu någo extra..." Men nu fick jag med egna ögon se glädjen i sonens och alla hans klasskompisar, då de klättrade upp på lastbilsflaken, och tog "farväl" av sin skola.
Sonen såg betydligt mer pigg och glad ut några timmar senare då vi kom till skolan, han hade väl då insett vilken rolig dag och natt han har framför sig :) Efter att de under förmiddagen besökt sina gamla skolor och dagis platser och slängt karameller i mängder, har de nu åkt iväg på kryssning. Nu ska de festa loss, skaka av sig skoldammet, ha roligt hela natten lång, och inte ägna en tanke åt vad skola heter.. :) Och jag, liksom mången annan mamma sitter hemma och är en aning oroliga... Fast dom alla är vuxna och klarar av att ta hand om sig själv, så finns det ändå den där lilla platsen i hjärtat som aldrig kan klippa av navelsträngen...
Det förra trygga stadiet var ju högstadiet, och den "flytten" klarade dom galant, så vad sitter jag här och "babblar" om...;) Av både egen erfarenhet och vad jag sett på mina söner, så är det ju så, att vänner kommer och går...oberoende var och i vilken fas i livet du är. Dom sanna vännerna finns alltid kvar, dom glömmer man aldrig, var än på jorden man befinner sig. För att inte tala om alla minnen, dem kan man inte undgå! Minnen bär alla alltid med sig... Därför är jag glad att jag fick vara delaktig och uppleva denna minnesrika dag tillsammans med min son <3
Så det blev en riktigt super bra vändag idag!!!
Bifogar ett filmklipp här under, har aldrig gjort det förut, så vet inte om det funkar, om någon annan kan se det, men prövar i alla fall...
tisdag 5 februari 2013
Traditioner...
Så har vi fått lite av vintern tillbaka igen, med ett nytt snötäcke som lagt sig på backen. Helt ok i mina ögon, har inget emot detta. Sportlovet är ju ännu på kommande och då skall det vara vinter i mina ögon. Så att jag under denna sportlovs vecka får idka lite vintersport, med allt som gäller skidning och att skrinna...Eller så inte...tror jag lämnar denna sport åt de mer vigulanta och sportigare typer... ;)
Att börja idrotta så här på äldre dar, kan ju rent ut sagt vara farligt...det kan ju sluta med att vinter semestern blir längre än en vecka, och det strävar jag inte efter...Så det låter nog bättre i mina öron att jag ligger inne och myser, tar det lugnt, och endast vilar upp mig. Att vila upp mig kan jag behöva, i alla fall min hjärna, eftersom jag nu borde överanstränga den, innan sportlovet börjar. Jag borde sätta mig ner och planera, göra förberedelser, hitta på en massa skoj, inför en liten "sammankomst" med grannarna. Har nog lite planer redan, men måste finslipa en hel del.
Vi är fyra grannar, som bor alldeles intill varann, och har umgåtts under alla år vi bott här i vårt bostadsområde. Vi umgicks även långt före vi alla råkade köpa tomt på samma område, så vad var bättre än att få sina vänner och bekanta som grannar :) Lätt och behändigt då man vill umgås, alla finns på gångavstånd! Under åren har vi ordnat en massa olika grejer, en del av dem har blivit tradition, andra är på stadiet att BLI tradition, sakta men säkert. Den sammankomst vår familj nu skall ordna till sportlovet är en tradition som påbörjades redan för 3 år sedan, men inte riktigt kommit igång eftersom endel grannar varit på resa eller så har det krockat med något annat. Men nu ska vi hoppas det blir av och en påbörjad tradition får en fortsättning :)
Temat är egentligen en kombination av vändag - vinter - utedag, med ett enkelt och billigt koncept. Samvaron är ju det viktigaste! Menyn är så enkel som, ärtsoppa! Och programmet är, roliga lekar / tävlingar, kryddat med skratt och gemenskap. Och alla familjer deltar tillsammans med sina barn. Och det är där som antagligen skon kommer att klämma i år. För tre år sen var ju våra barn ännu i den åldern att de inte hade så mycket val, då hängde de med på alla våra "tillställningar" och deltog nog oftast gärna. Nu har de flesta kommit i den åldern att det nästan är mer "jobbigt" att var på samma ställe som föräldrarna...i synnerhet om vi vuxna söker fram vårt barnasinne och "skämmer ut oss" :) Men jag hoppas på det bästa, att alla våra barn ville vara med och umgås med oss vuxna, de behöver ju absolut inte vara med hela kvällen, men mat behöver de alla, så har förstått att de flesta av dem kommer att närvara då, så nu gäller det för mig att komma på något riktigt roligt så att även dom hittar sitt barnasinne och deltar i "programmet".
Om inte, så får det väl bli lek bland med oss vuxna. Och fler gånger tidigare har ju bara vi vuxna "lekt" och roligt har det varit. Men visst skulle det vara skoj om 8 föräldrar och 8 barn kunde ha några timmar kvalitetstid under en hel sportlovs vecka :) Lite kan ju ungdomarna "offra" av sin tid åt sina föräldrar...hur mycket offrar inte vi för dem ;)
Så nu återstår det för mig att få allt förberett, men jag har ju MÅNGA huvuden här hemma som kan slås ihop, för att få ett lyckat koncept. För nu har de 7 dagarna gått, och nu är hela lyckliga familjen samlad. Nu har jag båda mina söner och min man hemma, 24/7, trasslande runt i mina fötter... Drar ett djupt andetag, och samlar krafter, för att komma igenom närmaste framtid, utan att få ett lindrigt nerv sammanbrott... ;) Vilken tur att jag nu har denna "fest" att se framemot, något som kommer att vara ett litet avbrott från den annars så gråa vardagen...!!!
Att börja idrotta så här på äldre dar, kan ju rent ut sagt vara farligt...det kan ju sluta med att vinter semestern blir längre än en vecka, och det strävar jag inte efter...Så det låter nog bättre i mina öron att jag ligger inne och myser, tar det lugnt, och endast vilar upp mig. Att vila upp mig kan jag behöva, i alla fall min hjärna, eftersom jag nu borde överanstränga den, innan sportlovet börjar. Jag borde sätta mig ner och planera, göra förberedelser, hitta på en massa skoj, inför en liten "sammankomst" med grannarna. Har nog lite planer redan, men måste finslipa en hel del.
Vi är fyra grannar, som bor alldeles intill varann, och har umgåtts under alla år vi bott här i vårt bostadsområde. Vi umgicks även långt före vi alla råkade köpa tomt på samma område, så vad var bättre än att få sina vänner och bekanta som grannar :) Lätt och behändigt då man vill umgås, alla finns på gångavstånd! Under åren har vi ordnat en massa olika grejer, en del av dem har blivit tradition, andra är på stadiet att BLI tradition, sakta men säkert. Den sammankomst vår familj nu skall ordna till sportlovet är en tradition som påbörjades redan för 3 år sedan, men inte riktigt kommit igång eftersom endel grannar varit på resa eller så har det krockat med något annat. Men nu ska vi hoppas det blir av och en påbörjad tradition får en fortsättning :)
Temat är egentligen en kombination av vändag - vinter - utedag, med ett enkelt och billigt koncept. Samvaron är ju det viktigaste! Menyn är så enkel som, ärtsoppa! Och programmet är, roliga lekar / tävlingar, kryddat med skratt och gemenskap. Och alla familjer deltar tillsammans med sina barn. Och det är där som antagligen skon kommer att klämma i år. För tre år sen var ju våra barn ännu i den åldern att de inte hade så mycket val, då hängde de med på alla våra "tillställningar" och deltog nog oftast gärna. Nu har de flesta kommit i den åldern att det nästan är mer "jobbigt" att var på samma ställe som föräldrarna...i synnerhet om vi vuxna söker fram vårt barnasinne och "skämmer ut oss" :) Men jag hoppas på det bästa, att alla våra barn ville vara med och umgås med oss vuxna, de behöver ju absolut inte vara med hela kvällen, men mat behöver de alla, så har förstått att de flesta av dem kommer att närvara då, så nu gäller det för mig att komma på något riktigt roligt så att även dom hittar sitt barnasinne och deltar i "programmet".
Om inte, så får det väl bli lek bland med oss vuxna. Och fler gånger tidigare har ju bara vi vuxna "lekt" och roligt har det varit. Men visst skulle det vara skoj om 8 föräldrar och 8 barn kunde ha några timmar kvalitetstid under en hel sportlovs vecka :) Lite kan ju ungdomarna "offra" av sin tid åt sina föräldrar...hur mycket offrar inte vi för dem ;)
Så nu återstår det för mig att få allt förberett, men jag har ju MÅNGA huvuden här hemma som kan slås ihop, för att få ett lyckat koncept. För nu har de 7 dagarna gått, och nu är hela lyckliga familjen samlad. Nu har jag båda mina söner och min man hemma, 24/7, trasslande runt i mina fötter... Drar ett djupt andetag, och samlar krafter, för att komma igenom närmaste framtid, utan att få ett lindrigt nerv sammanbrott... ;) Vilken tur att jag nu har denna "fest" att se framemot, något som kommer att vara ett litet avbrott från den annars så gråa vardagen...!!!
fredag 1 februari 2013
En annorlunda fredag...
Tänk hur en dag kan ändra, utan att man själv har med det att göra...Och hur lite det egentligen behövs för att man kan få så mycket gjort. Oftast är det ju så att saker som dyker upp spontant, brukar vara de bästa stunderna... Min dag idag blev i alla fall helt olik än vad jag tänkt mig, tack vare att det finns godhjärtade människor som tänker på andra :)
Det har inte hänt något märkvärdigt, bara en pytteliten grej, men den betydde en massa för mig... Fredagen är ju den bästa dagen i veckan, det håller säkert de flesta med om. Fast man tycker om sitt jobb, känns det ändå så himla skönt då arbetsveckan når sitt slut, och man får förbereda sig inför helgens mys... Mitt fredagsmys börjar oftast 16.30, så skulle det även varit idag...inget märkbart med detta. Tack vare sjukdom och semestrar bland mina småttingar, skulle jag få påbörja fredagen lite tidigare, nämligen 16.15...
Har endast haft två barn i dagvård idag, varav den ena skulle hem klockan 13. Då tyckte föräldern till det andra barnet "synd" om mig som skulle hamna att "sitta fast" till 16.15 med deras barn. Men jag klargjorde att jag är ju inställd på att jobba, så inga problem med det! Och vad gör inte denna härliga förälder, jo, skickar ett meddelande lite senare att mormor och morfar kommer efter barnet 14.00, så att jag ska få tidigare ledigt en fredag :) Vilken lyx!! Sen visar det sig ännu att morföräldrarna kommer redan 13.30, så min arbetsdag tog slut nästan 3 timmar tidigare än jag väntat mig :) Och allt detta utan att jag själv varken hoppats eller förväntat mig detta.
Så idag har jag första gången på evigheter fått huset relativt grundligt städat, medan det varit ljust ute och jag på riktigt sett alla dammtussar som legat i knutarna. Jag har en sträng regel...jag städar inte på lördag och söndag...det är ju mina LEDIGA dagar, även från vissa hushålls sysslor!!! Så de senaste månaderna har jag städat kvällstid, och som jag många gånger konstaterat ser ju allt så rent och fint ut i mörker. Men tammetusan idag, då solen trädde fram, just vid den tidpunkten jag blev ledig, ja då fanns det inte ett alternativ... Då kunde jag inte mer överväga om jag skulle slappa och slöa och njuta av min överraskande lediga tid eller göra något nyttigt! Det var nog bara att slå slag i saken och dra fram snabeldraken och golv moppen...Och vad bra det känns nu då jag vet att jag för en gång skull städat lite mer grundligt än jag gjort på länge...
När klockan var 16.15, då som min arbetsdag borde ha varit slut...då hade jag huset i tipp topp skick, varit och uträtta några ärenden, och satt hemma för att välkomna den efterlängtade fredagskvällen :) Jag hann ju sitta och slappa framför datorn några timmar innan det var dags för bastu och mat... I vanliga fall brukar fredagen vara så att tillika jag ställer dammsugaren i skåpet, får jag ställa mig vid spisen, under tiden som jag tar ett snabbt varv i bastun...Men inte idag, jag satt länge och njöt av värmen i bastun och maten var så gott som klar att serveras då jag kom ut ur bastun. (en gång var den yngre sonen och ropade bakom bastudörren: NÄR ÄR MATEN KLAR,VI ÄR HUNGRIGA... ;)
Så tänk att en liten ändring i den vardagliga vardagen kan göra så stor nytta...Familjen som hade all rätt att ha sitt barn här så som det var tänkt, valde att underlätta min dag...Som sagt, det var inte fråga om några världslika saker, men det behövs egentligen bara så lite för att ge så mycket :) Så tack till er, ni gav mig en överraskande ledig tid, som jag uppskattar :)
Det har inte hänt något märkvärdigt, bara en pytteliten grej, men den betydde en massa för mig... Fredagen är ju den bästa dagen i veckan, det håller säkert de flesta med om. Fast man tycker om sitt jobb, känns det ändå så himla skönt då arbetsveckan når sitt slut, och man får förbereda sig inför helgens mys... Mitt fredagsmys börjar oftast 16.30, så skulle det även varit idag...inget märkbart med detta. Tack vare sjukdom och semestrar bland mina småttingar, skulle jag få påbörja fredagen lite tidigare, nämligen 16.15...
Så idag har jag första gången på evigheter fått huset relativt grundligt städat, medan det varit ljust ute och jag på riktigt sett alla dammtussar som legat i knutarna. Jag har en sträng regel...jag städar inte på lördag och söndag...det är ju mina LEDIGA dagar, även från vissa hushålls sysslor!!! Så de senaste månaderna har jag städat kvällstid, och som jag många gånger konstaterat ser ju allt så rent och fint ut i mörker. Men tammetusan idag, då solen trädde fram, just vid den tidpunkten jag blev ledig, ja då fanns det inte ett alternativ... Då kunde jag inte mer överväga om jag skulle slappa och slöa och njuta av min överraskande lediga tid eller göra något nyttigt! Det var nog bara att slå slag i saken och dra fram snabeldraken och golv moppen...Och vad bra det känns nu då jag vet att jag för en gång skull städat lite mer grundligt än jag gjort på länge...
När klockan var 16.15, då som min arbetsdag borde ha varit slut...då hade jag huset i tipp topp skick, varit och uträtta några ärenden, och satt hemma för att välkomna den efterlängtade fredagskvällen :) Jag hann ju sitta och slappa framför datorn några timmar innan det var dags för bastu och mat... I vanliga fall brukar fredagen vara så att tillika jag ställer dammsugaren i skåpet, får jag ställa mig vid spisen, under tiden som jag tar ett snabbt varv i bastun...Men inte idag, jag satt länge och njöt av värmen i bastun och maten var så gott som klar att serveras då jag kom ut ur bastun. (en gång var den yngre sonen och ropade bakom bastudörren: NÄR ÄR MATEN KLAR,VI ÄR HUNGRIGA... ;)
Så tänk att en liten ändring i den vardagliga vardagen kan göra så stor nytta...Familjen som hade all rätt att ha sitt barn här så som det var tänkt, valde att underlätta min dag...Som sagt, det var inte fråga om några världslika saker, men det behövs egentligen bara så lite för att ge så mycket :) Så tack till er, ni gav mig en överraskande ledig tid, som jag uppskattar :)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)