Oersättlig...

Som jag tidigare skrev är jag inte någon dator-expert, men skulle heller inte klara mig utan den. Ibland undrar jag hur en liten "låda" på golvet kan innehålla så mycket funktioner och information... Ok, jag vet att informationen inte kommer ur själva lådan, den kommer via internet... Och där slutar jag fundera, för jag blir bara tokig då jag skall försöka förstå hur teknik fungerar...Hur många timmar satt jag inte som barn och funderade över hur man kan prata med varandra i telefonen, hur kan pratet gå igenom kablarna... ( Funderar nog ibland på samma sak nu i vuxen ålder, det finns ju inte kablar mera mellan telefonerna...)

Tack vare det moderna samhället vi lever i, har vi nu tillgång till att hitta allt vi vill veta endast med några få klick vid datorn...Skriv in ett sökord och inom en bråkdels sekund har du svaret på allt. Det du inte får svar på via internet, behöver du knappast veta...Man kan lika bra säga upp alla dagstidningar och veckotidningar...Adress-böcker, kok-böcker, telefonkataloger och t.om din kalender, elda upp allt...Inte behöver du ha dyra tv-kanal paket, ej heller köpa nya filmer eller cd skivor, så ut med stereon, tv:n och DVD:n...

Tänk att EN liten modern "låda" kan ersätta så många ting vi inte kunde leva utan förr, en "låda" som innehåller stora delar av ditt liv...En "låda" du är beroende av, både privat och även för de flesta i arbetslivet! Tänk hur många timmar i veckan vi får till godo tack vare att denna oersättliga apparat "sköter" vårt jobb... Så det finns väl inget att klaga över denna underbara grej... Absolut inte, så länge allt funktionerar som det ska...

Vad gör vi då vår internet-leverantör har en dålig dag och väljer att vi inte har tillgång till nätet, eller om det blir ström-avbrott, eller om det värsta som kan hända, händer, vår lilla "låda" går i pension och säger upp kontraktet med oss... Ja, då är fan lös... Du börjar med att sucka, efter några minuter svär du, varpå du drar ut alla kablar och kopplar dem om och om igen (förutom vid strömavbrott...eller kanske man rentav gör det även då, p.g.a hysteriska sammanbrottet som är på kommande...;) Du ringer grannar och frågar om de har internet, din panik-ångest ökar för varje minut, du ser hur "ditt liv" sakta glider ur dina händer... Hur skall jag klara mig utan min dator...

 Visst är det enkelt att söka telefon-nummer via internet, men råkar jag inte hitta det nummer jag just då behöver, då blir jag galen... Har jag hittat ett bra recept, så tro inte heller att jag hittar det nästa gång jag behöver det... (vet att jag borde ha sparat det i en av alla tusen "mappar" i min dator...) Inte kan jag använda min dator som kalender, hur skall jag få den och rymmas i min handväska... Och inte vill jag heller ha datorn med i sängen då jag skall läsa en tidning, det är behagligare att somna med tidningen på näsan, än skärmen på näsan... När har jag senast sett ett riktigt foto...och vill jag ta med några foton och visa åt släktingar och vänner, då är det minnes-stickan som gäller...vilken av dom...

Positiva saker för mig personligen med internet är: musik / film / och tv-program utbudet. På den fronten hittar jag det mesta, jag kan se på program som inte kommer i finsk tv, hittar gamla filmer och musik har jag snabbt och enkelt tillgång till, saknar inte den "gamla" tiden då man måste "spola" fram och tillbaka för att hitta rätt låt... Och visst är det härligt att få reda på det mesta på några korta sekunder, och jag hittar så mycket på internet, saker jag aldrig säkert annars skulle ge mig tid att söka fram... Så visst är det bättre nu än förr...

Datorn har en stor betydande roll i mitt liv, jag behöver den dagligen och kan inte förstå hur vi klarade oss innan datorn blev en ny familjemedlem i vårt hus... jag bara undrar vad vi gjorde förr med de otaliga timmar vi nu tillbringar framför datorn...kanske vi rent av pratade och träffades över en kopp kaffe...nu chattar vi och dricker vårt kaffe hemma...Men med många av mina vänner har jag betydligt oftare kontakt numera, tack vare internet, så tack och lov för denna uppfinningsrika grej...:)

Måndag...

Så börjar veckans "värsta" dag lida mot sitt slut...måndagen, dagen dom flesta av oss inte tycker om! Inte kan jag själv påstå att jag älskar måndag, men i princip är det som vilken annan veckodag. Det är bara så förutbestämt att vi människor skall "hata" måndagar...

 Egentligen "hatar" vi måndagen endast på söndag kväll och på måndag morgonen då klockan ringer...Efter att du kommit iväg till jobbet så tänker du inte mera på att det är måndag. Och jag personligen är lika irriterad på väckarklockan även tisdag, onsdag, torsdag och t.om fredag... Och alla kvällar innan, suckar jag för att jag vet att jag skall upp följande morgon... Så för mig kunde alla veckodagar heta måndag i min kalender...;)

Visst vet jag att den där måndagen är ett strå värre än de andra vardagarna. Det har varit veckoslut och man har kunnat njuta av sena kvällar,sova ut på morgnarna, varit ledig och tillbringat kvalitetstid med familjen. Sen kommer då denna ödesdigra måndag och förstör allting, den knackar på dörren och tar dig ner på jorden och påminner dig om den gråa trista vardagen...

För inte så många år tillbaka "hatade" jag nog måndagen mer än jag gör idag...Det berodde antagligen på att DÅ kunde jag njuta av sena kvällar, sova på morgonen, vara ledig och ha kvalitetstid med familjen...NU kan jag endast njuta av att vara ledig!!! Det andra existerar inte i min värld längre, det har raderats ut, jag har tydligen tagit ett stort kliv in i en ny fas i mitt liv...

Hela fredagen längtar jag efter att det skall bli kväll, god mat och gott vin, bada bastu och bara få ta det lugnt, ingen stress över att gå tidigt i säng eftersom jag får sova på lördag morgon...Jo,visst blir det mat, vin och bastu, men efter det är det tack o go´natt... herregud,jag är under täcket långt innan klockan visar midnatt! Jag tänker då, att vilken tur att jag är ledig och får sova länge följande morgon :) Då jag vaknar på lördagen är känslan obeskrivlig då jag inte behövt vakna till väckarklockan, vad skönt att fått sova...Tills jag ser på klockan, som säkert stannat under natten, eftersom den står på 7.00...Det kan inte vara sant...jag som hela veckan väntat på att få sova bort halva förmiddagen!!!

Nej nu jävlar, NU skall jag sova...jag drar täcket över huvudet, kniper fast ögonen så hårt jag bara kan och försöker med allt våld komma tillbaka in i drömmarnas värld, jag tänker inte stiga upp en lördag morgon före tidigast klockan 11...Det här slutar oftast med att jag druckit morgonkaffe, gjort alla morgon sysslor m.m långt innan klockan är 11... Nämnas kan att jag har extra HÅRT ljud då jag tömmer diskmaskinen dessa morgnar, "slår" lite hårdare ihop kärlen, bara för att försöka störa övriga familjens sömn...kan inte jag sova, behöver inte dom heller sova till 12...;) Nog för att det är rätt skönt att "tassa" på under morgonen då det är riktigt tyst i huset, trots att jag vaknat tidigt behöver jag inte stressa och laga mig i ordning inför jobbet, jag kan ha håret på ända och gå i pyjamas hur länge jag vill...Det är en positiv sak med att vara ledig... (nog för att jag även på vardagen har håret och stå på ända och inte behöver jag klä upp mig heller...fördelen med att jobba hemma :)

Sen återstår ännu kvalitetstiden med familjen...Eftersom "gubben" jobbar skift, yngsta sonen gör allt för att inte behöva umgås med sin mor och äldsta sonen umgås med sin flickvän, så vad återstår...Jo, i värsta fall sitter jag ensam och "firar" fredag, och umgås med min dator...Då blir det varken bastu eller någon god middag, vinet avstår jag dock inte ifrån...något nöje måste väl helgen tillbringa :D Och nog måste jag erkänna att det är fruktansvärt skönt då veckoslutet kommer, oberoende om jag är trött och inte kan sova... Det är trots allt det mål jag ser framför mig vareviga måndag, tisdag, onsdag och torsdag morgon... :)


... TREVLIG ARBETSVECKA TILL ER ALLA ...

Ett otacksamt jobb...

Idag har jag gjort något jag länge tänkt göra, något jag borde ha gjort för länge sedan, något jag måste göra inom en snar framtid igen, helst om några veckor...Något som vareviga gång tar så emot att göra, det är jobbigt, det tar tid, det tär på mitt humör då jag bara tänker att jag måste få det gjort...Men nu är det gjort och jag är så nöjd, jag är stolt över mig själv!!!

Jag har skurat vårt badrum och bastu från topp till tå, det finns inte en minsta lilla fläck på ett enda kakel, fogarna ser ut som nya, hela badrummet bara glänser och doftar gott :) Okej, jag tog väl i lite nu och överdrev, men rent är det och doftar gott ( eller så är det klorin doften som etsat sig fast i min näsa och jag bara tror att det doftar gott...) Och vetskapen att jag gnuggat på där i fler timmar, måste betyda att jag fått det mesta rent i alla fall.

Nu låter det väl som om vårt badrum inte sett en skymt av skurborsten på många år, nå riktigt så lat är jag inte, nog städar jag där lika som övriga rum i huset, men det är ett rum som verkligen behöver skuras nu som då...I alla fall i mitt hem, inte vet jag hur ni andra har det ;) Jag får i alla fall inte väggarna och fogarna rena med golvmoppen... Tack och lov har jag hittat en super bra svamp med en borste som är gjord för att tvätta fogar, så det går rätt så bra undan med den. Annars skulle jag väl sitta där med en tandborste och gnugga mellan kaklen...

Badrummet i sig,går bra att skura men bastu-golvet... Jag är ju ingen liten "vigulant" flicksnärta som klämmer in sig i dom minsta vrån...Nej, jag är en blivande 40-åring som minsann inte missat ett enda måltid, så ni kan fantisera er hur det ser ut och låter, då jag klämmer mig in under bastulaven och bastu ugnen, för att komma åt att skura golvet...Det blir ingen närmare beskrivning, ni får skapa en bild själv... Lätt är det inte i alla fall, och inte gör det saken lättare heller att, vi tyvärr inte installerade ett kran i bastun då vi byggde...så jag skall ha ämbar med vatten, och alla vet att man inte kommer så långt med ETT ämbar vatten. Så jag har absolut min kvot fylld av aerobic övningar för en månad framöver :)

Efter några timmars slit, då allt var klart kommer jag till köket och ser att solen äntligen tittat fram, vad roligt, tänkte jag...10 min senare ville jag lägga mig under täcket och bara gråta...eller "skjuta" ner solen...Vet fortfarande inte hur ni andra har det, men i vårt hem så träder allt damm, alla fläckar på dörrar och fönster, ja, hela huset ser för jävligt ut, då solen lyser in...Vet inte vad solljuset har för magisk kraft, en kraft som får allt "skit i huset" att träda fram... Jag har ett enkelt knep att lösa detta magiska under...Fast med alla persienner i hela huset och under några sekunder har jag huset i tipp topp skick igen...

Städning är ju ett tidsfördriv, för du kan aldrig, aldrig någonsin bli till hundra procent klar med det, det tar aldrig slut, hur du en gnor och gnuggar på...ett nytt damm-lager har lagt sig innan du hunnit skölja av trasan...Så jag har gett upp, dammet har vunnit, jag försöker blunda och intalar mig själv att det ser rent o fint ut! Den storstädning jag åstadkommit idag är jag i varje fall nöjd med, trots att jag vet att inom några veckor ser det lika ut igen...

Men det är den dagens bekymmer, nu tänker jag njuta av lördag-kväll, god mat, gott vin och framför allt bada bastu i en ren och fräsch doft... Det är jag värd!

Hur svårt kan ordet nej vara...

Jag begriper inte varför min telefonnummer finns överst på alla telefon-försäljares listor...Har jag själv "klickat" fel i någon ruta då jag handlat via internet, har jag fyllt i något frågeformulär där jag önskat att bli kontaktad av telefon-försäljare...Kanske jag rent av skrivit under ett "kontrakt", utan min vetskap så klart, att jag vill bli kontaktad angående allt, precis allt och ännu lite mer som bara finns att handla via telefon-försäljare...

På riktigt, nu är jag jätte sur på alla samtal jag får! Jag blir galen så fort jag inser att den i "andra ändan" försöker sälja något, gratulera mig för att jag blivit vald av så och så många, tackar mig för att jag tidigare varit deras kund...o.s.v... Jag vill inte bli gratulerad, ej heller tackad och än mindre vill jag höra deras fantastiska erbjudanden...Det enda jag vill höra är: Gratulerar, du har blivit vald till en av dem som raderats från våra listor, vi kommer aldrig att kontakta dig mer, tack för ditt samarbete...Det samtalet väntar jag på varje dag... ;)

För några år tillbaka fanns inte ordet NEJ i mitt ordförråd, jag hade helt enkelt inte hjärta att säga nej till den vänliga /trevliga rösten i andra ändan...Jag beställde allt, jag tackade ja innan försäljaren ens kom till punkt...och det är sällsynt, för de flesta försäljare har så bra skolning att de inte drar ett andetag på fler minuter, i alla fall är det syreintaget så minimalt att jag som kund inte hinner uppfatta att de tar en andningspaus...För det är ju i denna lilla minimala andningspaus jag som kund måste hinna agera, det är då jag skall avstyra hela "försäljningen" och säga NEJ TACK...men jag sa; JA TACK...

Detta resulterade i att jag fick hem på posten allt som bara går att få hem...Tidningar av alla de slag, rakhyvlar, underkläder, ansikts-masker, strumpor, kalsonger, tv-kanal paket och allt annat konstigt jag inte anser att behöver skrivas ut...;)  Postiljonen önskade säkert i något skede att vi skulle ha investerat i en lite större låda...;) Så småningom började jag inse att det här är ohållbart...

Visst var det roligt med alla fina saker som kom hem, men det medförde även en räkning i varje jävla paket...Bestämde mig att från och med nu säger jag nej... Jag tog tag i det, och returnerade paketen med ett medföljande brev, jag skrev att jag ångrade min beställning, och det hade jag all rätt att göra! Och det gick klart alla gånger...Vad bra, tänkte jag, för nu behöver jag inte vara en "dålig" kund och såra den stackars försäljaren med att tacka nej...så jag beställer och returnerar, beställer och returnerar...Ända tills jag inser att även detta beteende är ohållbart...Jag måste lära mig säga nej, nej, nej...

Nu har jag kommit så långt i min "onda cirkel" att direkt jag får chansen att avbryta försäljaren, frågar jag på svenska om jag kan få betjäning på svenska...Oftast är svaret; Do you speak english? Då fortsätter jag bara prata svenska och inom några sekunder hör jag pip,pip,pip...Vad glad jag blir, nu har jag hittat ett ännu bättre sätt...jag behöver inte vara en dålig kund och tacka nej, jag behöver inte returnera paket efter paket, jag pratar endast svenska...Tills försäljaren gladeligen byter språk...Så är jag nere i träsket igen...Men efter att någon enstaka gång hamnat i detta träsk, har jag verkligen övat och övat på ordet NEJ! Jag har lärt mig, under senaste halvåret har ingen försäljare lyckats sälja mig något... Och då kan det vara fråga om 3-5 samtal i veckan jag får!

Måste ännu berätta om två oförglömliga försäljar trix jag råkat ut för. För ett par år sedan fick jag ett samtal som varade max 5 min, det enda jag hann säga under samtalat var: hej... då försäljaren lade på luren hade jag tydligen gått med på att beställa Valitut Palat... (och den tidningen vill jag så jätte gärna ha, jag drömmer om den...) Han var den mest effektiva försäljaren jag någonsin hört, jag satt som ett frågetecken efter att samtalet bröt och konstaterade åt min man att nu vet jag inte riktigt vad som hände, men det verkar som jag beställt något. Lyckades samma försäljare göra det lika skickligt med andra han ringde till, måste han ha haft en sju-jävlades månads inkomst...:) Den andra incidenten hände igår, då gick hela samtalet ut på estniska...det enda jag förstod var priset och att det var bara för mig...vad han annat "babbla", har jag ingen aning om, jag visste att han inte skulle prata svenska så jag tog riktigt stort mod i mig och avbröt samtalet...pip,pip,pip...

Jag vet att det inte är försäljarens fel att dom trakaserar mig, det är deras jobb, därför har jag haft så svårt att säga nej, så nu hoppas jag det finns många andra som har svårt att säga nej, så försäljarna får sin lön...För nu är det definitivt slut handlat för min del...Ni får radera min nummer, ring någon annan, och ni kan gärna återgå till att det står "inget nummer" då ni ringer, då visste jag med 95% säkerhet att det var en försäljare...

Dela med sig till andra...

Detta inlägg kommer att handla om irritation igen...Det verkar som jag bara gnäller på saker och ting, men det är väl bättre att jag skriver om mina irritations-moment än att jag låter det gå ut över någon annan...Eller avreagera mig på Facebook...Rätt så skönt att ha en blogg där jag kan avreagera mig...

Facebook...ja, det är det som irriterar mig nu... Absolut en "grupp" jag inte skulle välja bort, det finns så mycket positivt med FB, jag har så mycket att glädjas åt och tacka denna "uppfinning" för! Har dagligen nytta av den, har "hittat" många vänner jag inte haft kontakt med på fler år, en massa seriös information om vad som händer/ordnas här på vår lilla ö...

Då jag själv gick med i FB så var jag eld och lågor, tyckte det här var en "häftig" grej, tänk att hålla kontakt med folk runt om i hela världen, dagligen... Varje gång jag öppnade FB och såg att jag hade nya vänförfrågningar kände jag glädje...Glädje över att så många vill vara vän med mig... Visste inte att jag hade så många vänner... "Vänner" jag inte räknat som vänner förut, "vänner" jag knappt pratat med, "vänner" jag inte ens visste vem dom var... Men alla förfrågningar godtog jag... Oj, vilken mängd vänner jag småningom hade...

Inom senaste månaden har jag raderat bort över 100 vänner i min vänlista, och skulle jag vara riktigt "kall" så skulle antalet minska radikalt ännu...Vissa "vänner" hänger kvar ännu, trots att de aldrig ens skrivit så mycket som en punkt i min logg eller på mina status- uppdateringar, men det är fråga om personer som "berör" mig personligen, utöver Facebook! Alla ni andra som bara valt mig som vän, endast för att vara nyfikna vad jag skriver...ni har tyvärr blivit raderade!

Jag ser ingen ide´att vara vän med någon jag knappt känner, jag får ingen glädje av att läsa vad de sysslat med, så anser inte att de personer heller behöver läsa min logg, jag begriper över huvudtaget inte att man skickar en vänförfrågan åt människor man aldrig haft kontakt med innan FB... Är det sedan frågan om nyfikenhet, eller en tävlan om vem som har mest "vänner" på FB så vet jag inte... Då jag ser på dagens ungdom, har de flesta upp till 600-800 vänner.... Visst är ungdomarna mer sociala än oss vuxna. Och jag har ett helt annat överseende då det gäller ungdomar, det är helt coolt att ha 600 "vänner"... Men som vuxen antar jag att du redan "benat" ut vem du är vän med, vem som hör till din bekantskapskrets, vem som är "obligatorisk" att ha som vän, men utöver det så......

Nu vill jag absolut inte döma någon, för mig får ni skriva  ner / kommentera / acceptera-skicka vänförfrågningar hur mycket ni vill, ni betyder lika mycket för mig ändå :) Jag har redan "rensat"  i mitt arkiv och hållit mina RIKTIGA VÄNNER kvar, vänner jag kan prata med öga mot öga, vänner som jag har, även fast Facebook inte fanns!!!

Vänner som inte skriver om sina "riktiga" problem på FB, inte vill argumentera med sina "vänner" på FB, vänner som ringer mig / kommer fram till mig och prata, ni är mina VÄNNER... Bilden som ni ser nedan har jag "lånat" av min vän, bildtexten är så sann, så sann... Hoppas alla skulle följa den...

Hur blev vi vänner då vi var unga...Hur hanterade vi konflikter...Hur uppehöll vi vår sociala kontakt...? Allt detta skötte vi utan dagens teknik, och tyvärr måste jag konstatera att det var bättre förr...!!!

Tiden räcker inte till...

Arbetsdagen slutar 16.30, klockan 17 skall jag vara på ett möte, klockan 18 på nästa möte och klockan 18.30 på det tredje mötet....det betyder att mellan 16.30 - 17.00 skall jag fixa mat, försöka få ungarna att laga läxor, ge mat åt katten, byta kläder och "påminna" min man var jag befinner mig hela kvällen (han måste väl märka att jag är borta fler timmar), säga upprepade gånger åt den yngre sonen att jag sitter på möte hela kvällen, så jag vill inte ha 20 missade samtal på telefonen...ring din far om det är något viktigt...

Det som var verklighet för mig idag var det faktum att min arbetsdag slutade halv 5 och alla 3 mötestider skulle jag ha haft, men som alla säkert förstår så går det inte att hinna med allt... Men duktig var jag, för jag var med på möte 1 & 2, hann även skjutsa yngsta sonen till ungdomsgården mellan mötena =)


Eftersom jag jobbar hemma, så var maten redan fixad under dagen, katten får mat mest hela tiden, så fort hon bara ser på mig...Läxorna hinner jag tjata på genast ungarna kommer innanför dörren, det betyder absolut inte att dom gör sina läxor just då, men jag har i varje fall gjort min "plikt" och uppmanat dem att sköta skolarbetet! Så under halvtimmen jag hade behövde jag bara byta kläder, och det var min räddning, annars hade nog både möte 1 & 2 fått bli för min del, möte 3 hade jag eventuellt hunnit till, troligen anlänt till mötet då det klubbas av...;)

Det är nog mycket sällsynt att jag har 3 möten inprickade samma kväll, det kan gå en vecka utan att jag har något viktigt jag måste delta i, men då kallelserna till möten kommer är det ofta så att många råkar inträffa samma dag, trots att det finns 365 dagar på året... Men för många människor är det här vardagsmat, ett evinnerligt pusslande att få allt att gå ihop, ett minutspel...och för många kan det vara fråga om fler dagar i veckan som kalendern är så här fullbokad...

Då pojkarna var yngre hade även vi en massa skjutsande till träningar och aktiviteter av olika slag, det var fråga om en massa planering och organisering för att få allt att passa ihop, och visst klarade vi det (med ett stort hjälp av andra föräldrar och mor & far föräldrar)! Men inte skulle jag nu mera vilja gå tillbaka till den stressiga vardagen, jag har t.om lärt mig säga NEJ...Jag går inte med i, en den ena än den andra föreningen, jag ställer inte upp på varenda ett party jag blir bjuden till... Jag har valt att vara "aktiv" där jag trivs och tycker att det ger mig någonting :)

Till alla er som har detta kaotiska program var och varannan dag, ni har mina sympatier, jag hoppas det "lättar" med tiden. Vissa åtagande är vi alla tvungna att ha, men de vi själv bestämmer över kan vi även göra en ändring på :)

För er som blev och fundera på när jag under dagen informerade min man var jag befinner mig hela kvällen... Det är ingen ide´ att informera, han har ändå glömt det innan jag kört ut bilen från garaget...Och vad gäller yngsta sonen, så det var en bra dag idag, jag hade bara 1 samtal och 1 meddelande missat =)

Fanskapet....

Har ni tänkt på vilken lyx vi egentligen lever i, hur vi är omringade av en massa saker som underlättar vår vardag, saker som någon vänlig själ uppfunnit för att glädja vårt liv...Saker som dagens människor inte kunde tänka sig  leva utan...Vem av er kunde tänka sig att avstå från disk/byk maskinen, micron, strykjärnet...inte ens hårfönen tror jag någon vill ge ifrån sig...

Själv är jag evigt tacksam för alla underbara maskiner och andra apparaturer som finns för att göra mitt liv lättare och mindre arbetsdrygt... förutom en maskin...En maskin som oftast har den lilla irriterande tendensen att reta gallfeber på mig...nämligen den förbannade, jävla klumpiga dammsugaren... Redan då man ser på den fula mojängen, en stor kropp i mitten med en snabel ut i ena ändan och kabel i den andra, så förstår man att detta är ett stort uppfunnet skämt...

Nu har säkert de flesta av er central-dammsugare i era hem, inte jag, jag drar efter mig detta stora fula ekipage vareviga gång jag skall dammsuga, och vareviga gång blir jag lika sur på fanskapet! Innan jag ens kan starta fanskapet, skall jag stå fler minuter och reda upp kabeln som är som ett enda virr-varr, undrar vem som sitter i städskåpet och "knyter" knutarna i kabeln...själv lade jag så vackert in allt i skåpet efter senaste städningen!

Då jag äntligen kan börja dammsuga, så suger fanskapet ingenting, jo något enstaka dammkorn här och där men allt annat bara rullar under munstycket...Vadå, är det meningen att jag först skall sopa hela huset för att vi har för "stora" skräp på golven...Fast det heter "damm"sugare kan den väl bjuda till och suga i sig lite större saker än damm...Alla har väl annat skit som ligger på golven än damm ;)...och fler dagars damm börjar vara rätt så enorma i sin storlek, så det är bäst att lära sig "svälja" lite större grejer...i alla fall i mitt hem!

Så går jag där och drar fanskapet efter mig, och när den efter några x-antal gånger "fastnat" vid någon möbel, eller vid en dörrpost eller helt enkelt "kippat omkull" tack vare någon mattkant, ja då jävlar är mitt mått rågat...Eller om nu sen fanskapet snällt följer efter mig så då minsann fastnar kabeln överallt... Skall det vara så himla svårt att komma överens...dit jag går,  går du....Tyvärr har fanskapet inte allt hemma, fått en dålig uppfostran antar jag... Inte har jag lyckats fostra den heller, men som ordspråket lyder...man kan inte lära en gammal hund sitta...

Det som irriterar mig mest angående fanskapet är att jämfört med andra maskiner i hushållet, är att det är den maskin som ger sämsta garanti...Disk/byk maskinerna ger alltid utlovat resultat d.vs ren disk och rent byke... Hårfönen torkar alltid mitt hår...Micron ligger lite dåligt till för tillfället, håller inte riktigt sin standard, men gör sitt bästa...MEN  FANSKAPET... låtsas jobba hårt, antagligen har den gjort det med eftersom den fått "tränings-värk" under natten och "spytt" ut allt.. För alla damm-råttor har funnit sin plats igen, och jag hamnar dra ut fanskapet från skåpet igen...

Kanske dammsugaren har en hemlig förälskelse till mig och därför gör dessa hyss, så jag skall ta fram den alla dagar...:) Är det bara jag som irriterar upp mig på denna "värdelösa, men tyvärr så nödvändiga apparat...???

Små och stora beslut...

 Idag är det presidentval, och jo jag har gjort min plikt och varit och röstat, det hoppas jag även ni andra gjort. Fast min eller din röst inte är den avgörande, så är det ändå en betydande roll att man använder sin rösträtt, att man gör ett beslut över vem man anser kan tänkas bli president, visserligen har inte presidenten så stor "makt" men det är ändå ett val som måste göras...Ett val vi alla skall vara med och besluta om, genom att ge vår röst...

Det här med att göra beslut i ditt liv är något du dagligen måste göra. Beslut om vad du ska ha för kläder på dig, vad du skall laga för mat, vad du skall se på tv...osv...det är vanliga vardagliga beslut, det hör till ditt liv, men ibland råkar du utför beslut som inte är så lätta att göra, beslut som kan ha en stor betydelse, beslut som kan reflektera på ditt resterande liv...

Alla människor råkar utför frågor som kräver svar, ibland har du bara en kortare tid på dig att göra beslut, ibland längre... Jag personligen väljer oftast att besluta saker och ting genast...och sen ångra mig efteråt...gjort är gjort brukar jag säga... För mig känns det bättre att så fort som möjligt göra ett beslut, jag blir bara galen och har värk i magen då jag går och funderar dag ut och dag in ....jag har hunnit fundera på för/nackdelar hit och dit, som medför att jag varken vet ut eller in hur jag till sist skall resonera.

Nu pratar jag inte om så stora beslut som då vi skulle skaffa barn, gifta oss, bygga hus...m.m. Inför sådana beslut tänkte jag nog lite längre efter än bara en eller två dagar...Lite förstånd har jag väl...;)

Var och en gör sina egna beslut, prioriterar det som känns bäst för dem, vi  bestämmer själv över vårt liv, vi skapar vårt liv/vår vardag efter eget behov, och det är så det skall vara. Och vi skall glädjas åt varandras sätt att leva, hur tråkig skulle världen vara om vi alla gjorde lika... Vi är alla olika, och den som inte accepterar oss för den vi är, är ingen sann vän! Vänskap kommer från själen...

 Som förälder måste vi göra beslut angående våra barn, beslut som kan inverka på hela deras liv framöver. Dessa beslut upplever jag bland med de tyngsta, jag kan ligga vaken fler timmar per natt, jag får grym ångest över att göra rätt beslut, att mitt barn mår bra, oavsett vad vi som föräldrar kommit fram till... Men att upptäcka att det beslut, visar sig vara rätt, får mig stolt, stolt över att jag vet mina barns innersta behov, jag vet vad som är rätt för dem! Och att se glädjen i deras ögon, då vet jag att jag gjort det bästa beslutet någonsin :)

Alla fel beslut man gör här i livet så anser jag att stärker oss människor, brukar inte ofta syfta till finska språket, men ett finskt talesätt tycker jag är jätte bra och jag använder det ofta... "Kantapään kautta oppii..." Och det är så sant som det är skrivet...!!

Hoppas ni alla gör kloka och vettiga beslut inkommande vecka, fast ni inte gör det så spelar det ingen roll, ni ställs ändå inför nya beslut nästa vecka, följande vecka, därpå följande vecka... :)

Dyrt nöje...

Äntligen har vi fått det underbara perfekta vintervädret, nu ser det ut exakt så som en riktig vinter skall vara. Härligt vitt överallt, kvistarna hänger så vackert på alla buskar och träd, hela världen är ljus, och inte är det för kallt heller :) Synd bara att det kom en månad för sent, så här skulle det ha fått vara under julhelgen...vi får hoppas på bättre tur till årets jul...

Det bästa med detta väder är att äntligen får man ut sina ungar ur huset, bort från datorn några timmar...Till mångas glädje öppnades äntligen slalom-backarna i Meri-Teijo förra veckoslut :) Vår yngsta son har ett sånt brinnande intresse av att åka snowboard, han kan t.om sommartid ta in sin snowboard, och stå på den och bara längta efter snö, (...borde jag bli orolig för honom ;)...) Jag lovade i början av veckan att vi skulle fara och skida idag (alltså jag skidar inte, det skulle sluta katastrofalt...) så väntan har varit stor hela veckan, men nu är han nöjd efter en hel dags "snoukkande" och undrar redan när vi far nästa gång...

Nu har vi tur då vi har slalombacken på 45min avstånd och visst skulle jag gärna unna min son att fara dit fast en gång i veckan, men ack och ve dessa hutlösa priser...Varför skall alltid allt roligt kosta så fruktansvärt mycket?? Att hyra en omgång skidutrustning + två 4h liftkort var 70€, utöver det skall det vara ätbart och dricka och alla vet ju hurdana priser det brukar vara på sånt dylika ställen!!! Om inte yngsta sonen skulle ha egen utrustning skulle jag få punga ut med ca.100€ alla gånger pojkarna vill och skida, det är inte klokt...

Vår äldre son brukar nöja sig med att vara ett par gånger per vinter o skida, tack vare det slipper den yngre lite fler gånger, sen är vi så lyckligt lottade att skolan ordnar en gång skid-resa, kommunen brukar ordna några resor till Teijo, oftast blir det billigare då, eftersom det är grupprabatter och ev. andra förmåner :) Bästa fördelen med att få sonen iväg på dessa "planerade" resor är att jag slipper stå och hänga och fördriva tiden medan pojkarna skidar...

Idag for jag faktiskt till Salo och handlade under tiden så dagen gick rätt så fort :) Och för en gångs skulle kunde jag låta bli att inte se på kläder åt någon annan i familjen, fyndade lite ett och annat till mycket förmånliga priser, det är ju fullt med REA ännu... Jag har aldrig blivit "du" med Salo, så det blir alltid  Plaza som gäller, de personer som planerat detta köpcentrum kan inte ha varit riktigt i sina sinnes fulla bruk, för nog är det ett av de mest röriga köpcentrum som finns... Du ska upp i ena rulltrappan, ner i den andra, sen upp igen och kanske ner igen...Dom vanligaste butikerna jag går till (H&M, Lindex, Kapphal...) dom är så utspridda, man får gå fler kilometer mellan butikerna.... Jag gillar inte!!!

Kanske det ändå var bättre att irra omkring i Plaza en att stå som en fåntratt i Teijo som jag i vanliga fall gör medan killarna skidar. Vet ni, 2h i ett litet skidcentrum är de längsta timmarna jag någonsin spenderat någonstans...Efter 2h kan jag utantill varenda ett märke/pris/färg på alla skidor och tillbehör som finns att köpa där, jag kan alla broschyrer utantill, jag har läst hela veckans dagstidningar, endel två gånger, ja,a jag vet nästan vad personalen heter...;) Jag drar lättnadens suck då pojkarna tar paus en stund och kommer till cafe´ så får jag prata bort 15 min...

Jag får väl skylla mig själv att jag väljer att sitta och ha tråkigt istället för att själv fara med i backen. Jag åkte själv slalom nästan dagligen i min ungdom, säkert finns talangen kvar...hm,hm,hm...Men jag föredrar att ha mina armar och ben hela så fortsätter att läsa broschyrer även nästa gång vi åker till Teijo. Och min plånbok mår också mycket bättre av detta beslut :)

En skön lördag kväll till er alla, och njut av det härliga vintervädret där ute :)

Det finns hopp...

Nu gick det så att den ovälkomna gästen inte förstod att lämna mig, tvärtom så tog den musten av mig totalt, vilket resulterade i att jag varit tvungen att ta sjukledigt resten av veckan. Är inte den som sjukskriver mig i första taget, men något positivt har min ålder lärt mig...Det lönar sig inte att arbeta sig själv till botten, att använda dom sista krafterna man har kvar! Jag får varken löneförhöjning, någon extra utnämning, ej heller inbjudan till slottet på självständighetsdagen, trots att jag skulle slita häcken av mig för mitt jobb, även fast jag tycker om mitt jobb så är det inte värt att slita ut sig totalt...

Vet inte om mina familjemedlemmar läser min blogg, anar ont att dom gör det, för nu skall ni få höra en otrolig nyhet... Morgonen började som vanligt, jag steg upp med yngsta sonen så att han kom iväg till skolan...(den äldre fick bli hemma p.ga feber) gick tillbaka i sängen, sov ett par timmar, varefter jag vaknar av att gubben frågar om jag vill ha kaffe???  Herregud...har gubben stigit upp före mig...Då har han samma flunssa som mig...Vad händer, tänker jag...

Min äldre son och jag bänkar oss framför tv:n med en bra film, som gubben min inte ville se, så jag kläcker ur mig bara på skoj att han kan väl fixa maten...Och det gör han... Min äldre son ber att pausa filmen så att han kan duka på bordet...Vad händer tänker jag då igen...

Då vi ätit går jag ut för att ta mig en stänk av "frisk luft" och till min förvåning hör jag ett bekant ljud, ett ljud som oftast åstadkommer endast av min handling...Det låter som en dammsugare, men det kan väl inte vara vår dammsugare eftersom jag sitter ute! Jag koncentrerar mig närmare på ljudet och kan inget annat än konstatera att ljudet verkligen kommer från vårt hus! Då inser jag att endera min son eller man tagit tag i dammsugaren...
Nu funderar jag inte mera på VAD som har hänt utan nu HAR det hänt något... Men vad så vet jag inte, positivt är det i alla fall :)

Nu är faktum det att innan jag dragit min friska luft klart så tystnade ljudet från dammsugaren, dvs att det var inte många kvadratmeter som blev dammfria. Så vad min kära hälft har dammsugat vet jag ej, tänker inte heller fråga, för tanken var god och det var ett stort steg mot rätt riktning...:D

Stackars gubbar...

Så har vinterns/årets första influensa knackat på dörren och kommit på besök :( Eftersom den är en objuden gäst och inte välkommen i mitt hem hoppas jag den packar sitt pick och pack fort som bara den och försvinner härifrån...

Nu är det bara en lindrig form av flunssa, ingen feber eller hosta, endast snuva med värk i kroppen och allmänt tung känsla i huvudet. Ni vet, en sån form av flunssa att man anser sig orka jobba fast det enda du väntar på är att arbetsdagen skall ta slut och du får krypa under filten, se på en bra film och bara rå om dig själv. Det har jag väntat på hela dagen, men fast klockan är 19.30 har jag varken sett skymten av en filt eller en film...och absolut inte haft tid att rå om mig själv... Jag vet att det är fast vid mig själv, vad jag prioriterar...Tänk hur enkelt det vore om jag var en karl, med flunssa...:D

Till alla er som haft äran att bo under samma tak med en sjuk karl, ni vet säkert vad jag pratar om! Till alla er som inte upplevt en sjuk karl, eller upplevt det och inte tagit stress över det så er vill jag gratulera :) Det finns väl inget värre än sjuka karlar...Det finns liksom ingen skillnad på vad dom drabbats av, men sååå sjuka som dom känner sig just då så har ingen annan i hela världen känt sig...det är så synd om dem, dom tror ju att deras sista stund är kommen...Visar feberglaset på 37 grader, ja då ligger dom i fosterställning på sängen och med den mest ynkligaste rösten piper dom, kan du hämta dricka, kan du hämta näsdukar, kan du komma och knäppa på tv:n...Fattas bara att dom begär hjälp med wc bestyren ;)

Då jag sen hört på detta i några dagar, brukar jag rekommendera att ta en värktablett eller varför inte besöka läkaren, men svaret är nej...Varför kan man ju undra! Det är väl så skönt att bli uppassad, så varför söka botemedel mot detta underbara tillstånd dom befinner sig i, eller så är dom inte så sjuka...Och det svaret vet vi alla kvinnor vad som är :) För tusan att dom inte fattar att dom blir ju lika uppassade även då dom inte är sjuka!! Men dom kanske märker det de gånger dom ligger där i fosterställning, i vanliga fall hör det till deras vardag att bli uppassade...;)

Jag själv fick min flunssa igår och tänkte att nu får minsann mina 3 "gubbar" hjälpa till så att jag får ta det lite lugnt på kvällarna, då jag till min fasa idag på morgonen ser på min man att han är i samma tillstånd som mig. (...tack och lov har han varit på jobb hela dagen...)Och för att ännu dra mig ner i gropen, så kommer äldsta sonen hem från skolan i dubbelt värre tillstånd än mig och min man...(han är 17-år så han har redan anlag för dom här karl-sjukdoms-syndromen, så det är inte så allvarligt som han själv får det att låta...) Så det var bara att konstatera att jag är sjuk och mina 2 gubbar får all min uppmärksamhet och uppassning tills dom tillfrisknat...

Sen då jag själv är till 100% på fötters igen, så har jag fullt upp med att återställa allt detta som blir och "ligga efter" i hushållet, det är redan några timmars arbeta att leka "sök och finn" leken med att spåra alla snoriga näsdukar som ligger överallt, under sängen, bredvid sängen, i sängen... Men vad gör man inte för sin härliga familj :D

Hoppas ni andra får vara friska, i alla fall era män... må så gott :)

Sorg...

Sorg är en känsla som tar mycket kraft, och det är alldeles sant! Sorgen gör ont, det finns inga "riktiga" hjälpmedel mot sorg, endast människan själv kan bearbeta den. Jag tror inte man aldrig kan komma över en sorg, man måste endast finna ett sätt att lära sig leva med denna känsla...

De gånger jag själv blivit personligen berörd av sorg och saknad, vaknar jag upp och jag ställs inför många frågor och svar. Jag öppnar mina ögon och inser hur lycklig jag skall vara och uppskatta det jag har.Jag inser att materiella saker inte har något värde och människo-relationer är guld värda!

Förutom en mycket tragisk förlust i mitt liv så har jag endast drabbats av "naturlig" bortgång av släkt, ålderdomen har kommit emot, trots att sorgen och saknaden är stor så försöker jag inse att det är livets gång. Vi vill säkert alla "klamra" oss fast vid alla nära och kära men tyvärr är det inget vi själv kan bestämma över...

Alla gånger sorgen kommer nära mig, bestämmer jag mig för att ändra min syn på livet, jag skall sluta bråka om små saker, jag skall ha mer tålamod med allt, jag skall vara tacksam för hur mitt liv är... Med skam i ryggraden måste jag erkänna att mitt tankesätt tyvärr så småningom ändrar då dagarna går :( Det har inget att göra med det att jag inte skulle ha respekt eller saknad för den jag sörjer efter, tyvärr är vi människor så lagda att vi med tiden glömmer det väsentliga och sakta men säkert glider in den verkliga vardagen igen... :( Men jag anser inte att det gör oss till sämre individer, tvärtom så har vi säkert tagit med oss någon liten lärdom för att uppskatta vårt liv...

Folk i allmänhet, även jag själv, skämtar om sin ålder...Vi blir inte äldre, det är bara barnen som växer... Så har jargongen alltid gått och kommer alltid att gå...men kalla fakta är ju att vi åldras på riktigt och det betyder att många av våra nära och kära är betydligt äldre än oss, så kanske det är dags att infinna sig i verkligheten och ta vara på de åren man har tillsammans! Det tänker jag i varje fall göra, för jag har insett att livet är en gåva, du har det bara till låns, och jag vill njuta varje sekund, minut, av alla jag älskar <3

Med denna text sänder jag en varm tanke till alla er som finns i mitt liv och en ännu varmare tanke till alla er som lämnat mig men fortfarande betyder så mycket för mig!!

En bra dag...

Idag då man ser i kalendern står det 13 januari, datumet de flesta mer ser som fredagen den 13:e, dvs den dagen det bara inträffar dåliga saker och man skall absolut inte planera eller göra viktiga beslut,  för det är dödsdömt från början eftersom det är fredagen den 13:e...

Jag är inte själv vidskeplig och tar ingen onödig stress över dylika skrock, jag spottar inte om en svart katt går över vägen, jag har ju för tusan lärt mina egna barn att inte spotta så hur skulle jag kunna föregå med ett sånt dåligt exempel... Jag tror inte att en krossad spegel betyder 7 års olycka,tror inte min lycka skulle ha återvänt ännu, efter alla speglar jag lyckats få sönder...Att talet 13 betyder otur, varför finns det talet över huvud taget i räknesystemet om det är ett dåligt tal...

Enda skrocket jag med handen på hjärtat kan erkänna att jag använder är;  peppar peppar ta i trä... Orsaken till att jag använder det skrocket är väl för att mitt trä ligger så nära kroppen så det är enkelt att utföra handling samtidigt som orden "ploppar" ur min mun :) För er som inte förstod min "point" så knackar jag i mitt eget huvud....Och i dagens läge är det inte alltid sagt att du sitter vid ett TRÄD-bord då du "kläcker" ur dig denna skrock-kliché, då är det en fördel att vara en trä-skalle som mig :)

Trots att jag anser mig själv som en trä-skalle och det faktiskt är fredagen den 13:e idag så har jag haft en super bra dag idag :) Det är ju fredag, behövs det nåt mer...

Min verkliga vardag idag har gått ut på att jag hade ett ont måste, nämligen besök till gynekologen för en helt normal rutin kontroll, har absolut inga problem, det varken svider eller kliar, och inte är jag gravid heller, det har lite att göra med min ålder! (Tror det är obligatoriskt då man fyller 40....) Och jag som fortfarande är 25,
kan inte förstå att jag hamnat dit... :)

Tyvärr vet jag att ni alla vet att jag "riktigt på riktigt" inte är 25 år längre, men det kvittar, för ibland känner jag mig i den åldern och vet ni; det lever jag länge på :)  Men "summasummarum" (inget ord som finns i svenska akademins ordbok, men jag gillar det ) så besökte jag barn/mödrarådgivningen idag, och vilken känsloresa det gav mig :)

Jag såg framför mig de otaliga gånger jag varit där, då jag var gravid och på pojkarnas hälsogranskningar då de var små. Det var som en hel film skulle ha spelat upp för mig. Har hela dagen  "förträngt" mig in i dessa minnen, bästa minnen i mitt liv <3 Jag har under en dag sett minnesbilder sen 17 år tillbaka på mina barn, t.om "nästan" känt värk från förlossningen. Värken som var som värst just denna stund, men jag skulle fast gå igenom eld och vatten och uppleva samma smärta om det skulle resultera i att jag skulle få uppleva den glädje jag kände då jag fick mitt första ögonkontakt med mina egna barn :)

Så denna "skeptiska dag" har endast tillfört mig glädje och tacksamhet för vad jag värdesätter mest i mitt liv...mina BARN :)

En kvinnas mardröm?

Det här med att handla mat har jag aldrig gillat, det finns säkert en hel flock med medsystrar ute i världen som delar min åsikt om hur tråkigt det eländiga men illa tvungna måstet är!


Jag har kommit så långt med mitt handlande att jag koncentrerat det till 2 stora vecko-handlingar, vilket underlättat mitt liv. Jag har mitt system, först lagar jag matlista så jag vet vad jag behöver, sen skriver jag handelslistan, kollar alla kryddor, torrvaror, tvättmedel m.m ifall de lagren behöver fyllas på. Sen åker jag o handla, kommer hem och är så nöjd då handlandet är över :) Låter det inte enkelt.....

Nu kommer verkligheten! Jag lagar nog alltid först matlista, som i värsta fall kan ta fler timmar, det står ju helt stilla i huvudet, kommer inte på någon maträtt alls, ja förutom dom alla vi åt förra veckan!! Jag frågar tips av familjen, blir oftast inte klokare av det...nog hittar du på något säger dom...sen är det ändå ett klagas att äter vi det här IGEN!! Då jag äntligen knåpat ihop matsedeln (som blev repris från förra veckan....) fixar jag handelslistan. Och tror ni jag kommer ihåg att kolla vad som behöver fyllas på i skåpen, så tror ni fel, för det gör jag aldrig...Dylika varor handlar jag "med talang",därför har jag säkert ibland 5-6 påsar curry, potatismjöl fler oöppnade förpackningar, tortilla paket i mängder o.sv... När jag ska lära mig kolla före jag handlar vet jag ej ;)

Väl i butiken, efter att jag plockat alla tomflaskor som rullat ut från kassarna i bakluckan, stått 5 min vid flaskretur maskinen, som oftast blir full och börjar tjuta och det ekar i hela butiken "Pullonpalautus koneelle tarvitaan myyjää". Måste den jävla maskinen alltid bli full då jag returnerar flaskor, står jag där och funderar, medan det fortfarande ropar i högtalarna och ingen personal kommit och kön bakom mig bara växer...Jag borde införa en sån regel i vårt hem att den som åstadkommer tomflaskor och burkar returnerar dem själv!! Ser redan framför mig skräckbilder på hur vår familj skulle "drunkna" i tomflaskor...;)

Nu till själva handlandet, det brukar gå rätt så bra, har faktiskt min lista skriven i den ordningen varorna kommer i butiken (det går bra att skriva listan så då man nästan alltid handlar i samma butik), sparar tid på det istället för att irra runt kors och tvärs som en galen höna mellan hyllorna. Där går jag sen och plockar mina varor i tur och ordning, allt löper bra då jag är så väl förberedd, ända tills det värsta som kan hända,händer...jag kommer till hyllan med köttprodukter och ser till min fasa att just det köttet/korven/broilern jag skulle handla är SLUT!!! Det känns som jag skulle få ett slag i magen, dit far fler timmars förberedande åt skogen...Hur i hela friden ska jag på noll sekunder komma på vad jag ska laga istället! Råkar jag nu sen komma på något så betyder det att min lista inte mera stämmer, jag får fara tillbaka till hyllor jag redan passerat, liksom börja om från början...Vid det här laget börjar jag vara rätt så nervös redan...Fattas bara att min telefon ringer, efter det finns det ingen återvändo mera...

Till slut kommer jag i varje fall till kassan, undrar varifrån alla 100 människor som står framför mig i kö har uppenbarat sig, jag tyckte butiken var rätt så tom då jag kom in. Måste alla handla just då jag är i butiken? Kön efter mig brukar aldrig bli lång, folk ser med stora ögon på mitt berg av mat i kärran och springer hastigt till följande kö...Förstår dom inte att jag är ekonomisk då jag handlar för fler dagar i gången, eller tror dom jag ska äta ALLT det där själv... Då det börjar vara min tur att plocka upp mina varor, så hör jag en bekant röst i högtalarna, men denna gång låter det "kassalle tarvitaan apua"! Hoppas att det bara är ett sammanträffande att det råkar hända så då jag är och handlar, och inte FÖR att jag är där :)

Svetten rinner innan jag har alla 4-5 kassar fyllda, det är lite jäktigt att plocka upp varorna och ändå hinna få dem i kassar innan rullbandet är överfullt, men jag lyckas :) Kassa-fröken säger summan, jag håller i mig för att inte svimma..., men jag börjar se ljuset i tunneln, handlingsresan är strax över :) Och vilken tur att man får vagnen med sig ut till parkeringen så slipper jag gå fler omgångar med mina kassar. Nu är det bara att komma hem, få kassarna tömda och pusta ut!

Innan kassarna är tömda, har jag en halv timme plockat bort oändliga pytsar med rester från kylskåpet, plockat rum i frysen för att få nytt att rymmas, svurit några gånger då jag upptäcker att jag glömt att handla en och annan sak (hur kan det vara möjligt, jag som förberett mig så bra), men en sak är säker, jag är tacksam för att jag vet att det är fler dagar tills jag ska genomföra samma procedur igen...:D

Beslutsångest....

Nu har jag ett litet dilemma som tynger mig... Det är nog bara en liten bagatell jämfört med alla andra stora problem som finns, det handlar nämligen endast om mina julljus-stakar i fönstren!! Vara eller inte vara...det är den stora frågan :)

Alla andra jul-pynt har hamnat i förrådet redan, julgranen rök ut för länge sen, så ful som den var... Stackarn kan ligga o skämmas tillsammans med fjol årets gran, som tyvärr var ännu fulare och hamnade ut redan före nyåret! Borde väl överväga att skaffa en plast gran, på den finns i varje fall alla kvistar på rätt plats och dom kan man tänja o töja efter eget önskemål.... Tror nog jag ändå nöjer mig med en ful, men äkta gran ännu några år framöver, en äkta gran har ändå sin lilla charm och doft:)

Ljus-stakarna i fönstren tycker jag ger en fin stämning och skulle vilja ha dem där en tid ännu, och i synnerhet nu då det är vinter väder ute så anser jag att dom äntligen kommit till rätta, och ger en trevlig mys-känsla :)

Nu inser jag "halvt hysteriskt" hur ljus-stakarna försvinner en efter en från var och var annat hushåll i byn, och därför får jag beslutsångest hur jag ska göra med mina, men vadå...det är ju mitt hem och mina stakar så fast dom lyser där ännu vid midsommar så är det väl min sak :) Så nu har jag bestämt mig att här i vårt hem har vi lite jul-känsla ännu en tid framöver!

Nu har jag ju inte diskuterat med övriga familjen vad dom anser, men tror nog inte stakarna försvinner från fönstren i första taget....Jag tror inte ens dom märker NÄR dom försvinner...;)

Kommunikationsmedel...

Så har vi den normala vardagen här igen, vanlig arbetsvecka framför och skolan har börjat för pojkarna. Rätt så skönt måste jag erkänna, visst är det skönt med långa skollov och lediga dagar men nog rullar det bättre på med ordentliga rutiner. Nog för att det säkert tar ett dygn eller två före allt normaliserar sig och alla i familjen har hittat den rätta dygnsrytmen...

En positiv sak med vardagen är att posten fungerar, fick två efterlängtade brev idag! Vår yngsta son tappade sin telefon förra veckan, den hittades tyvärr aldrig så vi var tvungna att beställa både ny telefon och sim-kort. Och till min lycka kom både telefonen och kortet hem med posten idag :)

Under 6 dygn har nu yngsta sonen varit utan telefon, han har klarat det hur bra som helst, men gudars skymning vilken panik ångest det varit för mig... Var är han, tänk om det hänt honom något, han kan ju inte ringa om han behöver hjälp... o.s.v... I vanliga fall ser jag telefonen som en apparat du kan hålla kontakt med dina vänner och familj, så det är underligt hur jag bara ser framför mig att sonen skulle råka ut för något hemskt just dessa få dagar han är utan telefon... Jag har svårt att intala mig själv att skulle han behöva ha kontakt hem så finns det säkert en telefon inom en armlängd han skulle få låna...;)

Jag bara inte begriper hur mina föräldrar klara sig då jag var ute på världen och dom inte hade någon möjlighet att få kontakt med mig. Fast jag anser nog att det är på gott och ont det här med telefoner, dagens barn behöver inte ta så mycket ansvar, t.ex missar dom en buss, ja, då ringer vi hem... Vill dom bli senare ute en överenskommen tid, ja, då ringer vi hem... Har dom inget annat att göra, ja, då ringer vi hem...Och mamma o pappa betalar för allt detta nöje...;)

Jag är i alla fall tacksam för att mobil-telefonerna finns, jag är en mycket lugnare mor då jag vet att jag kan nå mina barn när som helst, vilken tid på dygnet!!! (...mina barn kanske inte gillar det...)

Jag var tvungen att ringa till Saunalahtis kundservice för att få sim-kortet aktiverat, och till min stora belåtenhet kom jag genast fram och fick betjäning omedelbart :) Jag finns säkert på en "svart lista" i deras register,därav den snabba betjäningen... För några år tillbaka så ringde jag dit för att spärra vår äldsta sons telefon, då var jag nästan 2 timmar i "kö"... Stackars kille som sen äntligen svarade, han får säkert psykolog hjälp än i denna dag, för jag sparade minsann  inte på mitt dåliga ordförråd då!!! Eftersom dom var så "givmilda" med sin kundservice denna gång så kunde jag t.om erkänna att jag är dum i huvudet och fattar inte hur jag skall aktivera sim-kortet direkt på nätet, trots deras mycket utförliga beskrivning i brevet som medföljde sim-kortet...(...antar att dom glömt någon liten viktig detalj eftersom jag inte begrep mig på det, för dum i huvudet är jag ju inte ;)...)  I alla fall så svara gossen i andra ändan att få se om jag kan hjälpa dig, ifall jag inte är lika dum som dig...ironi eller...

Men han fixa det så slutet gott, allting gott... Sonen nöjd för att han har telefon igen och mamma nöjd för att jag kan "trakassera" honom dygnet runt :)

Vädrets makter...

Så har vi äntligen fått lite vinterväder, med ett litet snötäcke på marken och gradstocken visar minus, härligt :) Nu märker jag hur passande uttrycket vädrets makter är, vädret styr rätt så långt oss människor. Det både begränsar, tillåter, uppmuntrar och deprimerar, ja listan kan göras hur lång med beskrivningar på hur vädret påverkar oss.

Jag själv är en höst och vinter människa, hösten betyder mys med massor av ljus som brinner och eld i spisen. Och då vintern kommer lyser det upp vardagen förutsatt att vi skulle få ha såna vintrar det varit de senaste åren, det ser inte så lovande ut för denna vinter...men än har jag inte gett upp hoppet.

Vädret överlag i Finland har ju varit extremt de senaste åren, det finns liksom ingen måtta med något.  Somrarna har varit så grymt varma att man inte klarat av vardagen, svetten har bara sprutat, synd att man inte gått ner i vikt dom litrarna man svettats ut ;) Och vintrarna har betytt så stora snömängder att ens egen gård blivit för liten för att få snön bortskuffad. Varför kan det inte finnas en gyllene medelväg, lite av allt....
Sen då man lidit av hetta och snö, ja då kommer alla dessa stormar som far fram som virvelvindar...man undrar vem som satt en peng i dem för att få dom att starta???

En sak jag undrat över angående alla stormar är att finns det verkligen människor som lyfter feta löner för att hitta på namn åt alla stormar. Det är Gudrun, Per, Carola och nu senast då Dagmar o Emil....Varför ska bara stormarna ha namn, varför inte döpa regnskurar,snöfall, regnbågar eller allt annat som kommer från himlen... Tänk att sitta där och fundera ut att ja,ha vad ska nu denna storm få för namn, vem/vad påminner stormen om, ska vi döpa den efter grannfrun, mitt gudbarn, mig själv eller...:) Jag kunde bra tänka mig att ha ett dylikt jobb!
Konstigt att en storm inte blivit kallad med mitt namn, för jag själv anser att jag ibland far fram som en virvelvind....;)

Nu håller jag tummarna för att vi ska få njuta länge av vintervädret för jag mår så mycket bättre och är en gladare individ då vädret är så här och så hoppas vi alla stormar är bortblåsta för gott!!

Teknikens underbara värld...

Nu har jag då äntligen startat min blogg och jag lyfter verkligen hatten för mig själv för att ha klarat av att komma så långt att jag skapat en sida, fixat en profil och t.om fått in ett inlägg...

Nu låter det som jag skulle vara född med tummen mitt i handen, men till sanningen hör, att för övrigt då det gäller elektronik och teknik är jag rätt så bra på att "koppla o experimentera" men då det gäller datorer så ligger jag i underläge... Visst har jag haft med datorer att göra fler år, men då datorn är den enda apparaten som "ger svar på tal"... Herregud om man klickar något fel så "ploppar" det upp ruta efter ruta med oändliga frågor, och varje fråga har ju fler svars alternativ...det är -JA -NEJ -AVBRYT -FÖRSÖK SENARE..osv...

Jag har alltid varit usel på frågesport, så ni kan ju tänka er vilket dilemma jag har framför mig med alla dessa svars alternativ. Jag väljer därför oftast att klicka på det röda krysset uppe i högra hörnet och det resulterar i att allt jag försökt göra så bara försvinner..... Tänk om man hade ett rött kryss i verkliga livet man bara klickar på och så försvinner allt det man inte vill/kan göra....;) Nej, det vore nog för enkelt...

Som ni nu alla förstår så kommer jag att behöva lite utomstående hjälp om jag tänker utforma min blogg med en massa fina bilder och text design, men tills dess så får ni stå ut med mina ord och tankar....
Jag skulle INTE klara mig utan datorn, trots att vi inte riktigt kommer överens till 100%  :)

Ha det så gott alla i cyber-världen!!

Att starta en blogg...

Nu har det då äntligen hänt... Jag har börjat blogga, en sak jag funderat länge på men helt enkelt inte bara vågat ta steget ut och göra. Jag är själv ingen blogg-fantast, följer absolut inte med bloggar i någon form, förutom någon enstaka vänners personliga bloggar.
Jag har dagligen en massa tankar och funderingar i mitt huvud och istället för att gå och tänka på dem så beslöt jag mig att börja skriva ner dem, och det får nu resultera i en blogg. Om det är vettigt eller ej så vet jag inte men jag gör detta för min egen skull, skriver så länge jag tycker det är skoj.