Life moves pretty fast...

Jaha, så var den gråa vardagen här igen... Väderleken har idag varit allt annat än grå, tvärtom har solen visat sig nästan hela dagen och temperaturen varit hyfsad. Jag har njutit av det och det var riktigt roligt att börja jobba igen, men ändå så känns den här måndagen mycket tyngre än vanligt...Så det har nog varit en gråare än grå vardag...

Nu har fem veckor gått, fem veckor som vi fick leva som en liten familj igen. Nu sitter vi igen här på tumis med gubben, och det känns så tomt, så fruktansvärt tyst och tomt. För tillfället är inte gubben hemma så jag hamnade att knäppa på radion för att få lite "sällskap". Yngsta sonen åkte iväg till Karis igen,efter sin praktik period. Frågade honom om han tyckte det skulle vara roligt att fara tillbaka till skolan, till vilket han svarade: Jo visst, men nog hade det varit roligt att få "jobba" ännu några veckor :) Stackars pojke, han har bara "tråkigt" framför sig i skolan nu innan sommarlovet. Ända sedan starten i Augusti har de endast haft praktiska perioder, de har spenderat så gott som alla skoldagar i verkstaden. Nu sista perioden har de alla teoriämnen...så nu blir det att plugga språk och matematik...det låter ju inte så lockande just innan sommaren, då som säkert de flesta elever börjar känna skoltrötthet :( Hoppas att nästa läsår råkar vara så upplagt att teoriperioden är i början av terminen.

Nå det är ju bara 10 veckor kvar till sommarlovet, och så snabbt som veckorna går så i ett huj har sonen skolan undan och jag får hem honom en längre tid :) Nu håller vi tummarna uppe att han får sommarjobb!!! Han har tillsvidare sökt jobb till Församlingen och Kommunen, från Församlingen blev det nej denna gång, men till kommunen fick han kallelse till arbetsintervju. Den var han på senaste fredag, och senast 31.3 får han besked, ett positivt sådant hoppas vi :) Var än ungen får jobb så kommer denna mor att beslagta så gott som alla hans pengar...jo det låter grymt...men vår yngre har mycket svårt att hålla i pengar, och det är nu han måste börja spara ifall han tänker ha råd att köpa en bil åt sig inkommande år. Därav har vi kommit överens att vi lägger undan hans pengar så att det finns något kvar om ett år ;) Äldsta sonen behöver varken fundera på sommarjobb eller att spara pengar... Staten håller honom sysselsatt detta år, så det blir inga större inkomster för honom, visserligen har han inga utgifter heller medan han är där :)

Äldsta sonen hittade vägen hem under veckoslutet, fick njuta av hans närvaro mellan lördag och söndag. Börjar faktiskt vänja mig vid att vi har rätt så gles kontakt, uppskattar den lilla tid jag ser honom desto mer istället :) Och nog är han ju "mammas pojke" trots allt...Då jag frågade om han skulle vara "ledig" nästa veckoslut, och han svarade jo, så konstaterade jag åt honom att han säkert inte tänker komma hem då, eftersom han kom hem detta veckoslut...Till det svarade han att nog kommer han, han har väl inget val...Jag fattade noll, och undrade vad han menade med det..."Nå mamma, du fyller ju år nästa lördag så nog måste jag väl komma hem då"...Trodde aldrig i världen att mina barn har koll på när någon fyller år, men det tycks min äldre ha i alla fall. Han kom faktiskt också ihåg att gratulera sin far här i början på Mars :) Så bästa födelsedags gåvan för mig detta år är att militärsonen väljer att komma hem igen, bara för att hans mor blir ett år äldre ;) Något mer behöver jag inte få!

Min semestervecka blev nog inte alls som jag tänkte, jag hade ju planer på att städa så in i norden, fönstertvätt var högst upp på min lista. Både gubben och yngsta sonen skulle upp alla morgnar tidigt, så hade tänkt att jag stiger upp med dem så att jag har hela dagen till godo. Nu var verkligen inte vädrets makter riktigt på min sida, i alla fall för fönstertvätt, så det projektet står fortfarande högst uppe på min lista...Det här med att stiga upp tidigt...det gick inte heller så bra. Herregud, om man får välja att stiga upp 6.45 eller att svänga sida och dra täcket över huvudet, så i mitt fall var valet verkligen inte svårt! Jag behövde inte tänka två gånger. Nå, fick i alla fall bastun, duschrummet och grovköket städat från topp till tå. Finns inte en yta i dessa rum som inte skulle ha blivit rengjort...ja skåpen invändigt i grovköket...men det hör inte hit nu! Jag har i alla fall städat... :D

Visst harmar det att jag inte fick gjort det jag tänkt, men va fan...man lever bara en gång och man behöver inte vara aktiv och effektiv hela tiden. Jag fick i alla fall upp en skylt jag köpte i September ifjol..."budskapet" på skylten passar mig perfekt! Jag är helt sjukt galen i alla texter som finns att köpa på en massa fina skyltar, jag kunde täcka våra väggar med sådana, men min man skulle kanske inte vara så förtjust... Jag kan spontant köpa en massa men väntar jätte länge innan jag hittar rätt plats åt varan. Kan det bero på att gubben säger att vi inte kan borra miljontals hål i väggarna... Nu har jag i alla fall en del av huset relativt rent, en tid framöver...och jag har haft glädjen av att ha sönerna hemma, så nu sparkar jag in en ny växel och hoppas veckorna går fort tills jag igen får leva lite "familj-liv" <3

Min "nya" skylt som hittade sin plats efter 6 månader...

Vinter...

Så var det ledig vecka, vintersemester nummer 2. Och nu kan jag gott och väl säga att det är vintersemester eftersom vädret där ute är rätt så vintrigt. Fick en lindrig chock då jag såg ut genom fönstret på lördag morgon... Kan inte säga att jag gillar det, det kom lite för sent...hade redan fått vårkänslor, och börjat se framemot sommaren. Men nu är det så här och jag får stå ut med lite snö och kyla. Har ju ändå bara planer på att vistas inomhus och städa så det spelar ingen roll vad vädret är... Med tanke på senaste lördag, var det toppen att det var vintrigt, för då var det dags för vinter-os, på topp nivå... :D

Vyn på lördag morgon...

Vi är fyra familjer här på kullen vi bor på, som tycker om att ordna gemensamma grejer. Under åren har det blivit många sammankomster, och många traditioner. Till traditionerna hör att varje år har vi en gemensam kräftskiva, ett vinter jippo, en glögg kväll och varje påsk samlas endast vi fruar för en tema matkväll. Kräftskivan ordnar vi gemensamt alltid två familjer i gången, de övriga sker turvis hemma hos någon. Till kräftskivan har vi även bjudit in två andra familjer här på kullen, så då brukar vi vara ett ännu större gäng. T.o.m nästan alla våra barn har velat delta i kräftskivorna, trots att de inte vill vara med på de andra sammankomsterna mera. Och alla gånger har vi lika roligt, vi är ett gäng som alla är på "samma nivå" och vi känner varandra så bra, så det kan helt enkelt inte gå snett då vi samlas. Känner mig lyckligt lottad att ha så bra grannsämja, och på en radie av 200 meter ha tillgång till alla dessa vänner :)

På lördagen var det dags för grannarna mitt emot att ordna vinter jippot. Förutom åren har vi haft tur att det funnits is, så programmet har alltid skett där. I år var det öppet vatten nere på fjärden, så allt skedde hemma på gården hos grannarna. De hade hittat på jätte roliga lekar, deras tema var vinter-os så det blev allt från skidskytte till ishockey :) Egentligen spelar det ingen roll vad för lekar det ordnas för allt blir ändå bara så tokroligt, och högljutt...Jag garanterar att vi hörs långa vägar, för det kan gå riktigt hett till ibland. Alltså det går inte hett till på allvar, vi har bara lite problem med regler och fuskandet :D :D Första året vi hade jippot, gick det mycket lugnt till för då hade vi barnen med, och då tävlade barnen mot föräldrarna. Nu då våra barn inte mera vill delta, har vi bildat två vuxna lag. Lagen har varit de samma, och vi kommer aldrig att ändra på dem ;) Jag själv hör till det ständigt förlorande laget, men vi har inom mitt lag kommit fram till att vi hellre förlorar rättvist, än fuskar oss till en vinst :) :) :)

Skidutrustning på topp nivå...

Faktum är att ingen har egentligen koll på varken regler eller rättvisa :) Vi tar det hela på skoj, det har bara blivit en rolig grej med att ha olika åsikter, det är liksom halva grejen med det hela :D Som ett exempel: Skidskyttet vi hade som en tävling...Halva gänget har söndrat sina "skidor" så de springer igenom banan medan andra stakar på med sina brädor, eller bara en bräda då ena "skidan" gett upp. En av deltagarna trodde att man skulle ligga och skjuta, så hon kastade sig omkull, vilket jag inte än i denna dag förstår hur hon klarade av. Eller jag fattar inte hur hon klarade av att stiga upp eftersom kängorna och bindningarna verkligen inte var av det modernaste laget :) Att sedan komma fram till vem som vann denna deltävling då alla gjorde sin etapp på olika sätt, så är inte alltid så enkelt...;) Till ishockey tävlingen hade värdparet bett sin son att vara domare, men inte hjälpte det, nog hade vi en massa olika åsikter då också :) Visserligen drog han inte hemåt eftersom han satt sin egen far på utvisning :)

Ishockey på torra land...

Men JO vi är alla sams då tävlingarna är undan, och träningsvärk har vi lite här och där, mest i skratt musklerna. Magmusklerna får även de jobba, för till traditionen hör att innan vi börjar lekarna, så bjuds det på ärtsoppa åt hela gänget. Ärtsoppa, rå lök och mörkt bröd...det lägger fart på magen...mer behöver jag väl inte berätta ;) Eftermiddagens lekar hade värdparet planerat bra. Sista etappen gick ut på att springa runt i byn och söka material för att kunna få upp en eld så att vi fick grilla korv åt oss. Smakade supergott med grillkorv grillad på en pinne (absolut bästa grillkorvarna i mitt tycke) efter en utevistelse på några timmar. Efter det blev det kaffe och tårta inomhus, seger champagne åt alla, även förlorarna fick sig en skål :) Kvällen avslutades med trevlig samvaro och ännu mera skratt :D

Nästa sammankomst är påskens tjej middag, detta år är det min tur att vara värd. Temat är ännu öppet, får se vad vi hittar på för mat kultur denna gång. Ser redan framemot detta, tycker det är så roligt med våra traditioner, hoppas vi håller fast vid dem ännu många år. Vissa saker måste det kanske bli en ändring på då åldern kommer emot...det gick väl redan på lördagen diskussioner om korsords och sudoku tävlingar... :)

Ny dag, nya vindar...

Mina nerver, mina nerver, mina stackars små nerver...Jag tackar nog gudarna att jag har rätt så bra humor och ibland har rätt så långa nerver, annars hade det kunnat barkat käpp rakt åt helvete. Nu har jag igen fått stå ut med att leva 24/7 med min man en liten tid och frustrationen har börjat vara rätt så påtaglig...

Den "lilla tiden" är egentligen fråga om 3 månader som gubben varit arbetslös och för det mesta gått här hemma och svansat i mina ben. Har ju skrivit förut om hur "trevligt" det är att jobba hemma och ha en arbetslös karl, så går inte närmare in på det denna gång. Skillnaden från förra etappen han gick här hemma, var ju att båda våra söner också infann sig innanför samma väggar. Denna gång har vi ju endast varit på tumanhand under veckorna så lugnare har det varit, inga onödiga dispyter med barnen och jag har minsann haft det lättare...jag har ju endast behöva plocka upp efter 1 person och inte 3... 

Sen är det visserligen skillnad på att vara arbetslös på sensommaren än på vintern...På sommaren finns det ett och annat gubben kan göra ute, men nu dessa tre månader har han bokstavligen funnits inom tre meters avstånd från mig. Var jag än är...där är han... ;) Herregud, fast jag suttit på wc, så har han kunnat stå bakom dörren och prata med mig. Och prata, det gör han ju ständigt! Det märks att han inte varit ute i det sociala arbetslivet, eftersom munnen går i ett, och jag blir tokig...Som nu t.e.x...jag försöker koncentrera mig på att skriva, men han bara pratar och pratar och pratar och frågar en massa. Glömde att be honom vara tyst, för det har jag gjort senaste veckorna då jag försökt koncentrera mig på andra saker :) 

Utöver pratande, finns det ju en hel del andra saker jag retar upp mig på. Ibland retar jag upp mig mer ibland mindre...har rätt så länge försökt se på saker och ting med blida ögon, och skämta bort situationen. Vad annat kan man göra, men en karl som kommer med alla världens ursäkter och bortförklaringar? Som idag, då jag kom in med barnen noterade jag att vår säng var obäddad. Kan tillägga att jag får nippor och gråa hår då en säng står obäddad långt in på förmiddagen! Gubbens mun gick i ett, då jag äntligen fick en syl i vädret och kommenterade att sängen var obäddad, fick jag världens förklaringar till varför han inte bäddat... Han hade haft så fullt upp med att dricka kaffe, och stänga och starta datorn i fler etapper!!! ( datorn gör en massa uppdateringar nu då alla program är förnyade ) Men herregud, hann du inte bädda medan datorn gjorde sina uppdateringar, frågade jag. Nej det hann han inte! Men jag hinner, jag som hängt byke, tömt diskmaskinen, fixat morgonmål, förberett maten och varit ute med barnen? Då jag rabblade upp allt detta åt min man, tillika jag bäddade sängen / dukade bordet / bytte blöjor och fixade maten klar, försvarade han sig med att säga...Jag hade nog hunnit bädda, men jag försov mig idag!!! Hej hallooo...försov sig från vad då??? Han har väl ingenstans bråttom på morgnarna, inte visste jag att han har klockan att ringa för att bädda sängen...

Kunde skriva en bok om hur det är att leva med en arbetslös man, och jag borde få en medalj som klarar av det här. Det gick bra första tiden, men senaste månaden så har det börja tära på. Då min man sagt åt mig att han tänkte fara en sväng och hälsa på till den och den, så kan jag med handen på hjärtat säga att innan han hade meningen slutförd, redan vid orden "jag tänkte fara", så ropade jag: Hejdå, ingen brådska med att komma hem ;) Nu tycker säkert många att jag är en jätte elak fru, och bara klagar på gubben, och kanske ni tycker att ni måste klappa min man på axeln och berätta hur "illa" jag skriver om honom. Ni kan ta det lugnt, vi har levt tillsammans 23 år, vi känner varandra utan och innan och kan minsann berätta och kritisera varann öga mot öga. Så allt detta jag skriver om min man har han nog fått höra till lust och ledan :) Och trots att jag irriterar upp mig till bristningsgränsen på honom ibland, så nog älskar jag honom för det <3 Annars hade jag väl gett upp hoppet för länge sen...

Och nu verkar det som livet fortsätter le för vår familj, och jag får en behövlig andningspaus...Egentligen skulle jag börja mitt inlägg med att skriva hur glad jag är, ännu gladare än jag var då sonen fixade vår dator... För nu svänger vindarna...min älskade arbetslösa man...har fått jobb igen :D :D :D Imorgon skall jag vara en exemplarisk fru och ge en puss på kinden och önska honom en TREVLIG ARBETSDAG :) Och jag kan garantera att jag kommer att njuta av min dag till 100 %, för nu är det som det skall vara. Två arbetande individer i ett hushåll, och pricken på i:et, en son som är hemma på kvällarna! Livet är härligt på landet <3

Lycka...

Här sitter nu en super lycklig och tacksam varelse, en mor som inte med ord kan beskriva hur lyckligt lottad jag är som har en son som är miljoner triljoner gånger smartare än sin mor :) Visserligen är nog båda mina söner betydligt mer "brightare" än mig ;) Vilken tur att de båda har olika saker de är starka på, så då man slår ihop deras kunskaper så har jag chans att få hjälp av dem på många olika områden.

På fredagen kom militär gossen hem, med en influensa och världens huvudvärk. Hans humör var långt ifrån på topp, inte ens jag kunde "smitta" av mig min glädje till honom. Min glädje var ju på topp igen då jag inte träffat honom på tre veckor. Själv har jag dragit på mig snuva, och var lite orolig att jag skulle smitta ner sonen, men det behövde jag ju inte oroa mig över eftersom han var i sämre skick än mig. Mellan middagen och bastun började sonen se över vår söndriga dator. Det verkade hopplöst, hörde mellan raderna att risken var stor att hårdskivan gått sönder...svalde min bitterhet och såg hur alla foton rök till fanders... Dumt huvud får kroppen lida! Vi hade ju ingen vi kunde skylla på, annat än vår egen dumhet. Sonen tog bort hårdskivan från vår dator, kopplade in den i brorsans dator,konstaterade att det inte var fel på hårdskivan och efter en stund fick jag klart för mig att all fakta gick att räddas :) :) :)

Känslan då jag såg att han överförde alla våra foto-mappar över till yngsta sonens dator var obeskrivlig. Alla övriga mappar han kopierade var sen bara ett enda bonus, för mig räckte det att han räddat fotona. Nu kvittade det ifall han skulle få datorn att funktionera...ekonomiskt sätt så önskade jag att han skulle lyckas med det...Han gav upp för kvällen, lovade fortsätta på lördagen.

På lördagen vaknade han upp med ögoninflammation, hamnade att badda upp ena ögat. Stackars pojke, typiskt att vara/bli sjukare på sin permission :( Ögoninflammationen var att vänta, 4 st i hans stuga hade fått det under veckan. Tack och lov har vi en familjebekant som är läkare, och jag täcks ringa henne i princip när som helst, så hon fixade recept åt honom med ögondroppar och salva. Vilken tur att det löste sig genast, för på söndagen var sonens ögon i mycket bättre skick :) Trots irriterande ögon fortsatte sonen med vår dator... Har inte den blekaste blå aning vad han gjorde, det enda jag vet att 6h senare hade vi en fullt funktionerande dator, och en super nöjd mor och far i huset :) Min man sken som Nådendals solen!

Sonen fick en slant för besväret, han hade varit värd en större summa, eftersom han sparade sina föräldrar en flera hundra euros utgift. Han var själv nöjd att han lyckades fixa datorn, så hans "stolthet" var väl en del av hans "lön" ;) Så slutet gott allting gott...sällan vi har turen på vår sida men denna gång lyckades det. Så nu kan vi igen sitta och knappra framför varsin dator med gubben. Visserligen tar den glädjen snart slut, yngsta sonen drar ju iväg med sin dator då praktik perioden är slut, så då får vi börja med tur-listor igen med gubben. Fast den listan är ju enkel att göra...gubben som sitter där mest hela dagen, så får jämnt stiga åt sidan på kvällarna då jag är ledig och vill ha kvalitetstid med datorn :D

Yngsta sonen är inne på sin tredje praktik vecka, och har en vecka kvar. Han trivs fortfarande så fruktansvärt bra, far ivrigt iväg alla morgnar och kommer hem med ett leende på läpparna alla dagar. Han har verkligen fått vara med och jobba, han känner sig som en av dom andra heltids arbetarna. Visst är det ju det som är meningen då man är på praktik, att man ska få pröva på jobbet, men med tanke på att han endast har ett halvt år skolning bakom sig så tänkte vi väl att han mera får se och följa med. Han kommer garanterat att fara tillbaka till skolan med så mycket lärdom i fickan, som han har nytta av i skolan :) En dag sa sonen, att han tycker det är så roligt och intressant att han blir riktigt sugen på att bli klar från skolan och vill komma ut i arbetslivet, och det låter super bra i mina öron. Och han är säker på att han valt rätt linje, vilket också känns jätte bra!

På tal om rätt linje...har helt glömt bort att berätta hur det gick för militärsonen och hans framtid inom armén. Ett par veckor gick han i värsta oron, likaså vi föräldrar, han visste varken in eller ut till vilken utbildning han hamnar. Han fick inleda båtförar skolningen med en massa intressanta skolningar både i Obbnäs och Lojo, men ingen hade gett klara besked ifall han ännu hamnar att byta till militärpolis. I dags datum har ingen ännu heller bekräftat något för sonen, men han har nu bott över en vecka med alla andra blivande båtförare, fått allt material och inlett navigations skolning, så nog tror vi till 100% nu att sonen fick sin dröm att gå i uppfyllelse och får spendera sommaren ut till havs :)

Så med allt detta positiva i mitt bakhuvud, känns det inte så tokigt att inleda en ny arbetsvecka. Måndagen är förbi och snart är det fredag, vilket betyder att jag har min andra vintersemester vecka på kommande. Har lite planer även till denna ledighet, STÄDNING....ibland måste man göra tråkiga saker på sin semester ;)