Nu är det dags för en liten uppdatering, för nu har det hänt ett och annat i mitt liv på några få dagar. Nu har nog min lilla hönshjärna fått jobba, tror bestämt hjärnan kommer att ligga i viloläge ett tag framöver, efter all ansträngning den varit utsatt för de senaste 48 timmarna... Visst har jag hamnat att göra både små och stora beslut i mitt liv, dagligen gör man ju en massa olika beslut. Mina större beslut har väl oftast handlat om de andra individerna i min familj, min vardag är ju och har varit så gott som likadan det senaste decenniet...Fram tills i förrgår i alla fall...
Tisdag förmiddag var jag i lekparken med barnen och en kollega till mig. Mitt i våra djupa diskussioner med kollegan, ringer min telefon. Tar telefonen ur fickan och ser att det är självaste chefen som ringer...Utbrast åt kollegan att oj, det är ----- som ringer, vad har jag nu gjort?!? Missförstå mig inte, men en chef brukar ju inte ringa endast för att småprata, så blev ju lite fundersam över vad hon hade på hjärtat. Visste att jag har full grupp med barn, så nya dagbarn var det inte fråga om... Svarade, varefter chefen säger klart och tydligt att nu går hon rakt på sak och säger som det är...då blev jag nog lite skakis i knäna. Tyvärr är läget med småbarn mycket minimalt här i södra delen av vår ö, och oron för framtiden har länge legat som ett orosmoment i bakhuvudet. Så egentligen var min första tanke att: Nu ryker jag...kommunen måste spara, och slå ihop små grupper!
Tack och lov var inte fallet så just nu, jag har mitt jobb kvar :) Men på ett annat sätt...
Jag blev erbjuden att ta mina 5 småttingar med mig och börja jobba i byns dagis från och med inkommande måndag. Fick tid att fundera och givetvis skulle jag diskutera med alla barnens föräldrar, vad deras tankar kring detta var. Då vi gick hem från parken, tyckte jag att läget var lugnt, men då jag kom hem och berättade detta för min man och vi började fundera på allvar, så blev det nog ett kaos i huvudet. Bildade plus och minus listor i huvudet, funderade fram och tillbaka på alla för och nackdelar, ringde en kompis för att få "stöd". Försökte arbeta som vanligt, ringde min mor för att få utlopp för mina funderingar. Visste varken bu eller bä, hur skall jag ställa mig till detta? Vad vill jag, vill jag byta arbetsplats, vill jag lämna ett jobb som jag kan innan och utan, vill jag lämna mitt hem som är min arbetsplats,vad vill jag? Diskuterade med alla förstående föräldrar, diskuterade ännu mer med min man, men visste att det slutliga beslutet var mitt...var förberedd på en sömnlös natt! Men innan jag gick och la mig, visste jag nog vad jag ville...
Jo, jag vill pröva på något annat.Jag vill efter 15 års arbete i eget hem, stänga dörren på morgonen och gå till jobbet. Jag vill uppleva en annan sida av att jobba med barn. Jag vill ha arbetskamrater som jag träffar dagligen, jag vill ha chansen att jobba vanliga 8 timmars dagar. Jag vill känna hur det känns att organisera min vardag så att allt hushållsarbete jag måste göra, måste göras utöver arbetstid. Jag vill känna känslan hur det känns att komma hem efter arbetsdagen. Ja, a det finns en massa saker jag känner att jag just nu vill känna på, tack vare detta erbjudandet jag fått. I dags läge "behövs" jag ju inte hemma mera, killarna är borta och min man klarar sig gott och väl utan mig. Har från och till under de senaste åren tänkt att det vore skönt att ha en arbetsplats utanför hemmet. Jag har stormtrivts med mitt jobb, och jag tycker om att vara hemma (man kan inte vara dagmamma om man inte trivs att vara hemma dagligen) Men nu känner jag mig färdig för att vidga mina vyer, och pröva på något annat, efter 15 år som dagmamma... ( tillägger att det är fråga om en viss tid jag nu skall vara i dagis, fram till 30.6, varefter jag eventuellt fortsätter som dagmamma igen)
Visst kommer det en massa rysningar i kroppen nu som då, när jag funderar på att vad har jag riktigt lagt mig in i...Känns helt ofattbart, då jag tänker på att imorgon morgon tar jag för sista gången på en tid framöver emot dagbarnen i mitt hem, och sista gången jag skickar hem dem härifrån. För två av mina fem dagbarn blir det i alla fall sista gången, eftersom de ändå slutat till hösten. Att jag imorgon sista gången gör de inrutade rutinerna, jag varit van vid i 15 års tid för att i måndag kliva in i en ny fas i mitt liv, känns både skrämmande och spännande, men framförallt ser jag nog det hela med positiva ögon. Det skall nog bli rätt så roligt det här :) Och det bästa med allt det här, är att jag mister ju inte mina småttingar, eftersom de alla följer med till dagiset, så jag får ju vara med dem alla dagar för det. Och på köpet får jag äran att sköta om en hel bunt med andra härliga barn, varav två av dem är mina "gamla" dagbarn :) Tänk vad roligt för mig...kanske mindre roligt för barnen, som tänker att herregud har vi Hanna här nu igen :) Det som gör "flyttet" ännu enklare för mig är ju att jag känner huset jag skall jobba i, personalen och barnen är alla bekanta för mig, så det förenklar ju en hel del :)
Samtalet som gjorde mig smått orolig, visade sig vara en positiv sak för mig. Det hoppas jag i alla fall, tiden får visa sitt, men tror nog bestämt det kommer att gå hur bra som helst. Jag återkommer med mer detaljer efter nästa vecka då jag har fått lite mer kött på benen vad gäller mitt nya äventyr här i livet, men jag är i alla fall nöjd med mitt beslut. Min stora livsförändring tänker jag fira i lördag, då jag åker iväg till Ekenäs för att först träffa sonen & sambo och mina fyrbenta barnbarn, Koda o Snurris <3 Därefter spenderar jag kvällen och kanske halva natten hos sonens svärmor! Vi har träffats förut, men i lördag blir det en hel tjejkväll med henne, för att lära känna varann bättre, jag gillar :)
torsdag 22 januari 2015
onsdag 14 januari 2015
Kris...
Trodde aldrig jag skulle skriva eller säga detta, men nu kommer det i alla fall...Gud vad skönt att jobba! Har nog aldrig längtat så mycket efter att få återkomma till arbetslivet, som jag gjorde efter min 3 veckors julledighet. Känslan att få träffa andra individer, känslan att få laga vanlig hederlig husmanskost, känslan att utföra något nyttigt under dygnets ljusa timmar, känslan att ha en normal vardag som jag är van vid...Den känslan är värd guld just nu :) Visst känns tomheten efter mina killar, men har ju lärt mig leva med den känslan, så för tillfället känns allt super bra!
Trots allt det känns bra, så är det ändå KRIS inom dessa fyra väggar...
Datorkris...Nu har tydligen min man och jag blivit så fruktansvärt tråkiga, och det enda nöjet vi finner är att sitta och slappa framför datorn. Två individer-en dator = KATASTROF! Under julhelgen använde jag endast yngsta sonens dator som var hemma på jullov...de få minuter han själv behövde den, klarade jag mig utan...Visserligen hade jag lite bojkott mot allt vad bekommer datorer under mina lediga veckor. Eller emot och emot...jag fann en ny beroende framkallande "hobby". Jag hittade serien Drop Dead Diva på Netflix...och jag var såld... tv-skärmen ropade, rent av skrek efter mig, alltså det var helt hysteriskt! Tack och lov kan man pausa programmen på Netflix, annars hade nog detta hushåll gått under fler tal gånger. Alltså riktigt på riktigt, JAG 40+, kunde spendera en hel dag (läs fler) i soffan med att bara se på serien, fixade mat, men åt framför tv:n...undrar var gubben åt? Var han ens hemma? Fick yngsta sonen mat? Tror bestämt att de båda var hemma och fick mat, för har några minnesblickar över att jag hört kommentaren: Men herregud, ser du på samma serie ÄNNU? Vadå...hade ju bara sett några dar och var inne på säsong 3! Kris eller...
Krisen ligger i ännu, har absolut känt mig tvungen att kolla ett avsnitt efter arbetsdagens slut, för att inte tala om att jag ännu legat i sängen med iPaden och sett innan jag somnat...Ok, jag vet, jag har blivit beroende :) Men idag beslöt jag att nu jävlar får det vara, så klargjorde åt min man idag klockan 17.00 att ikväll är datorn min! Djiisus, gubben fick en lindrig chock! Alltså vadå...när/var/hur...ska du vara länge vid datorn? JO, hela jävla kvällen, svarade jag! Och jag höll fast vid mina ord. Jag har ockuperat datorn denna kväll, och inte ens sett 1 minut på den där serien som hysteriskt snurrar i mitt bakhuvud ;) Men inte gjorde jag nu det jag tänkte göra framför datorn heller...Jag tänkte mest slappa och spela lite, kolla FB och läsa lite bloggar, nu då jag äntligen blivit en typ som läser bloggar :) Nej, jag började istället "jobba"...jag "städade" kameran. Och det gör man ju inte på 5 minuter!
Vi har haft vår systemkamera ca 1 år, på hösten ifjol beslöt jag mig att gå igenom alla foton och arkivera. Tänkte att det var en liten grej att genomföra...Jo, tack, det tog fler veckor :( Hade runt 2000 foton jag skulle ordna upp, pulsen blev ganska hög då! Fixade i alla fall projektet och beslöt att här efter raderas och sparas foton an efter. Nå det blev inte riktigt så, man lär ju inte sig efter första gången...Så idag kväll har jag igen spenderat med att organisera foton, nu var det visserligen endast fråga om ca 800 stycken. Fick det fixat, och nu finns alla våra bilder placerade på olika ställen i cyber världen, d.v.s Google Drive och Dropbox...Hoppas verkligen att de hålls där, annars måste jag nog kontakta konsumentskyddet! :D Visst vet jag att säkraste stället att arkivera sina foton på är i en fotoalbum, framkallade, men då jag bara inte orkar eller har lust. Foton är ju de finaste minnen man kan ha, men jag har nog alla dom viktigaste minnen arkiverade i mitt hjärta <3
Helgens kryssning med våra vänner var även det en upplevelse som kommer att finnas i mitt hjärta. Vi som inte rör oss så ofta utanför broarna, så tyckte det var helt super kul. Det behövs inte så mycket, för att man ändå ska känna sig lycklig. Åt, dansade, drack, skrattade, slappnade av och njöt av livet till 100%! Vad mer behöver man? Inget :) Äldre ungdomarna hade skött bra om hushållet medan vi var borta, största tacken går nog till äldre sonens sambo, hon vet nog exakt hur jag vill ha det :) Vi fick grönt ljus förra torsdagen och "kidnappade" Koda hem till oss, på köpet fick vi hem yngsta sonen som hade fått ledigt från skolan på fredagen. Vilken tur...för både yngsta sonen och Koda, för där har vi nog ett "par" som hittat varann <3 Har nog aldrig sett yngsta sonen så brinnande engagerad för någonting utöver motorfordon och VVS, som han är för sin brors hund :) Inte för att han själv någonsin skulle erkänna det :D
På tal om yngsta sonen... tror bestämt att han kommer att sova hemma inatt... Ta det lugnt, jag har nog koll, jag tror inte, jag vet att han skall komma hem inatt :) Idag klockan 15.30 vek det in en bil på vår gård som jag inte kunde förknippa med någon av föräldrarna till mina småttingar. Min första tanke var...Jehovas vittnen...Tackar gudarna att det inte var dom, visserligen skulle vi behöva lite tände i takkan... Ur bilen stiger vår yngsta...första tanken var: Han har blivit avstängd, fått en varning, utsparkad ur skolan, valt att avbryta skolgången...ja, hjärnan gick på högvarv ( sviter efter sonens skolgång i högstadiet ) Vad gör du hemma?- ropade jag åt honom. Ta det lugnt mamma, jag kom bara bara hem för att hålla ----- sällskap då han sku köra hem, vi far tillbaka imorgon morgon. Jag drog ett djupt andetag, lugnade ner mig och tänkte hur roligt det är att få ett överrasknings besök av gossen :) Innan jag hade andats klart så såg jag bakändan av en annan bil, vilken sonen hoppade in i och ropade:Hejdå, far till Pargas nu, kommer nog hem inatt något slag, för jag ska till Karis imorgon morgon...
Här fick ni en liten inblick i mitt liv just nu, hade ju tänkt lägga upp lite foton, men nu då jag varit så duktig och städat bland med alla foton så vet jag ju inte i vilken mapp jag ska söka...och orkar inte ta itu med det nu :) Lägger min energi på att vänta på yngsta sonen som hoppeligen dyker upp innan jag säger godnatt :)
Trots allt det känns bra, så är det ändå KRIS inom dessa fyra väggar...
Datorkris...Nu har tydligen min man och jag blivit så fruktansvärt tråkiga, och det enda nöjet vi finner är att sitta och slappa framför datorn. Två individer-en dator = KATASTROF! Under julhelgen använde jag endast yngsta sonens dator som var hemma på jullov...de få minuter han själv behövde den, klarade jag mig utan...Visserligen hade jag lite bojkott mot allt vad bekommer datorer under mina lediga veckor. Eller emot och emot...jag fann en ny beroende framkallande "hobby". Jag hittade serien Drop Dead Diva på Netflix...och jag var såld... tv-skärmen ropade, rent av skrek efter mig, alltså det var helt hysteriskt! Tack och lov kan man pausa programmen på Netflix, annars hade nog detta hushåll gått under fler tal gånger. Alltså riktigt på riktigt, JAG 40+, kunde spendera en hel dag (läs fler) i soffan med att bara se på serien, fixade mat, men åt framför tv:n...undrar var gubben åt? Var han ens hemma? Fick yngsta sonen mat? Tror bestämt att de båda var hemma och fick mat, för har några minnesblickar över att jag hört kommentaren: Men herregud, ser du på samma serie ÄNNU? Vadå...hade ju bara sett några dar och var inne på säsong 3! Kris eller...
Krisen ligger i ännu, har absolut känt mig tvungen att kolla ett avsnitt efter arbetsdagens slut, för att inte tala om att jag ännu legat i sängen med iPaden och sett innan jag somnat...Ok, jag vet, jag har blivit beroende :) Men idag beslöt jag att nu jävlar får det vara, så klargjorde åt min man idag klockan 17.00 att ikväll är datorn min! Djiisus, gubben fick en lindrig chock! Alltså vadå...när/var/hur...ska du vara länge vid datorn? JO, hela jävla kvällen, svarade jag! Och jag höll fast vid mina ord. Jag har ockuperat datorn denna kväll, och inte ens sett 1 minut på den där serien som hysteriskt snurrar i mitt bakhuvud ;) Men inte gjorde jag nu det jag tänkte göra framför datorn heller...Jag tänkte mest slappa och spela lite, kolla FB och läsa lite bloggar, nu då jag äntligen blivit en typ som läser bloggar :) Nej, jag började istället "jobba"...jag "städade" kameran. Och det gör man ju inte på 5 minuter!
Vi har haft vår systemkamera ca 1 år, på hösten ifjol beslöt jag mig att gå igenom alla foton och arkivera. Tänkte att det var en liten grej att genomföra...Jo, tack, det tog fler veckor :( Hade runt 2000 foton jag skulle ordna upp, pulsen blev ganska hög då! Fixade i alla fall projektet och beslöt att här efter raderas och sparas foton an efter. Nå det blev inte riktigt så, man lär ju inte sig efter första gången...Så idag kväll har jag igen spenderat med att organisera foton, nu var det visserligen endast fråga om ca 800 stycken. Fick det fixat, och nu finns alla våra bilder placerade på olika ställen i cyber världen, d.v.s Google Drive och Dropbox...Hoppas verkligen att de hålls där, annars måste jag nog kontakta konsumentskyddet! :D Visst vet jag att säkraste stället att arkivera sina foton på är i en fotoalbum, framkallade, men då jag bara inte orkar eller har lust. Foton är ju de finaste minnen man kan ha, men jag har nog alla dom viktigaste minnen arkiverade i mitt hjärta <3
Helgens kryssning med våra vänner var även det en upplevelse som kommer att finnas i mitt hjärta. Vi som inte rör oss så ofta utanför broarna, så tyckte det var helt super kul. Det behövs inte så mycket, för att man ändå ska känna sig lycklig. Åt, dansade, drack, skrattade, slappnade av och njöt av livet till 100%! Vad mer behöver man? Inget :) Äldre ungdomarna hade skött bra om hushållet medan vi var borta, största tacken går nog till äldre sonens sambo, hon vet nog exakt hur jag vill ha det :) Vi fick grönt ljus förra torsdagen och "kidnappade" Koda hem till oss, på köpet fick vi hem yngsta sonen som hade fått ledigt från skolan på fredagen. Vilken tur...för både yngsta sonen och Koda, för där har vi nog ett "par" som hittat varann <3 Har nog aldrig sett yngsta sonen så brinnande engagerad för någonting utöver motorfordon och VVS, som han är för sin brors hund :) Inte för att han själv någonsin skulle erkänna det :D
På tal om yngsta sonen... tror bestämt att han kommer att sova hemma inatt... Ta det lugnt, jag har nog koll, jag tror inte, jag vet att han skall komma hem inatt :) Idag klockan 15.30 vek det in en bil på vår gård som jag inte kunde förknippa med någon av föräldrarna till mina småttingar. Min första tanke var...Jehovas vittnen...Tackar gudarna att det inte var dom, visserligen skulle vi behöva lite tände i takkan... Ur bilen stiger vår yngsta...första tanken var: Han har blivit avstängd, fått en varning, utsparkad ur skolan, valt att avbryta skolgången...ja, hjärnan gick på högvarv ( sviter efter sonens skolgång i högstadiet ) Vad gör du hemma?- ropade jag åt honom. Ta det lugnt mamma, jag kom bara bara hem för att hålla ----- sällskap då han sku köra hem, vi far tillbaka imorgon morgon. Jag drog ett djupt andetag, lugnade ner mig och tänkte hur roligt det är att få ett överrasknings besök av gossen :) Innan jag hade andats klart så såg jag bakändan av en annan bil, vilken sonen hoppade in i och ropade:Hejdå, far till Pargas nu, kommer nog hem inatt något slag, för jag ska till Karis imorgon morgon...
Här fick ni en liten inblick i mitt liv just nu, hade ju tänkt lägga upp lite foton, men nu då jag varit så duktig och städat bland med alla foton så vet jag ju inte i vilken mapp jag ska söka...och orkar inte ta itu med det nu :) Lägger min energi på att vänta på yngsta sonen som hoppeligen dyker upp innan jag säger godnatt :)
onsdag 7 januari 2015
Nytt år, nya utmaningar...
God fortsättning på det nya året, vi är ju redan en bit på väg...jag hinner väl inte få in nya almanackan i min filofax innan det blir februari...för nu har jag nog hamnat in i en semester-period, och tycks ha svårt att komma härifrån. Är ledig ännu denna vecka, och det har varit så mycket helgdagar så jag har noll koll på hur en vanlig vardaglig vecka funktionerar. Som sagt har jag inte uppdaterat årets almanacka, så förlitar mig blint på att alla viktiga saker finns som påminnelse i min telefon, så att jag minns något av det jag ska göra...
Har ju inte så mycket måsten inplanerat, förutom besök hos tandläkaren. Kan väl säga att mitt nyårs löfte för detta år är att få min "garnityr" i skick...löftet började visserligen före jul, då jag hade tandvärk som hette duga. Efter några veckors pina, tog jag tag i luren och fick en akuttid. Då jag satt i väntrummet, beslöt jag att nu jävlar ska jag få alla tänder fixade (jo jag har jätte dåliga tänder), inte bara den som värkte. Nå så här har ju tänkt alla gånger förut då jag hamnat att besöka tandläkaren, vilket resulterat i att jag fixat den tand som värker, tagit en ny tid, avbokat den, och sen har jag fortsatt leva med mina dåliga tänder... Fick alltså bot för min tandvärk innan jul, tog en ny tid...vilken jag inte avbokade idag morgon :) Nej, satt snällt i väntrummet klockan 9 idag morgon, låg 45 minuter och led i tandläkarstolen, steg upp och beställde en ny tid :) Duktiga mig! Lyfter hatten för vår tandläkarservice, de gav en ny tid tills imorgon morgon, då jag klargjorde att jag har så svårt att komma från jobbet, och nu har jag lediga dagar :) Eller så minns dom mig genom åren, att det är ju HON som aldrig kommer tillbaka ;) Är i alla fall stolt över mig själv, och känns underbart att få tänderna fixade!
Ett annat måste hade jag på måndagen, det var att besöka försäkringsbolaget! Det gjorde jag gladeligen, jag nästan dansade in genom dörren :) Senast skrev jag ju om den onda cirkeln jag igen hamnat i, gällande bilköp för vår yngre son. Onda cirkeln som i värsta fall hade kunnat pågå i 8 månader... Senaste vecka fredag sprack den onda cirkeln, tack och lov!!! Efter 1 dygns MYCKET hårda diskussioner och dispyter inom våra 4 väggar... vet inte när jag skulle ha varit omringad av så mycket svordomar inom 24 timmar...så tog yngsta sonen en tripp till Esbo, och köpte sin första egna bil. Visst hade vi varit med som föräldrar, men allt hände i en sån hast, sonen meddelade mycket sent på torsdag kväll att imorgon far han efter bilen, och att han har fixat några av hans kompisar som kommer med. Vi skulle till Åbo med gubben på fredagen, och hoppades ju in i det sista att han inte skulle genomföra köpet på fredag...men vår envisa lilla grabb, gjorde vad han tänkt, och en bil kom dom hem med. Så nu har vi en super ful Volvo 740 årsmodell 1990 som förgyller vår gård :) Alltså på riktigt, jag kan inte annat än skratta, tycker ju att den är ful som fan, men tillika så är den som gjord åt vår yngre :) Det är hans drömbil, han har alltid sagt att han ska ha en gammal Volvo, och det har han nu :D
Min man var som sagt ett nervvrak i slutet av senaste vecka, att jag utöver allt det här med bilköp bokstavligen pinade honom med till Åbo för att shoppa kläder, gjorde inte saken bättre. Sen kan vi ju lämna onämnt att det var full rea i alla butiker, så det fanns ju folk som i en myrstack och alla var som hyenor,,,T.o.m jag upplevde det jobbigt! Lyckades i alla fall ekipera min man, tack och lov hittade vi alla plagg i en och samma affär. Hade velat att han skulle ha köpt ett par till byxor, men då jag såg ådrorna som växte i pannan åt honom efter att vi hittat ett par, så sa jag snällt att nu går vi till kassan, och sen ska du få en hamburgare...ådrorna försvann med en gång :D Hade absolut behövt kläder själv...tar det en annan gång...då när gubben INTE är med. En ny rock hittade jag i alla fall på rea, så inte kom jag tomhänt hem. Så nu har gubben lugnat ner sig från både shoppingresan och sonens bilköp. Han erkände t.o.m idag att en positiv sak med att yngsta sonen köpte nu redan en bil, var att vi slipper alla dispyter fram till Augusti...gissa 10 gånger vem som är mest glad över detta? JAG!!!
Idag har skolorna börjat, vilket betyder att båda mina killar satt sig på skolbänken igen. För den äldre var det dags att återuppta studierna, och ännu idag verkade han tycka det var skoj, men det var ju dag 1...bara 3 år kvar ;) Lycka till grabben! Yngsta sonen har säkert världens undergång just nu...han sitter i sin lilla lya i Ekenäs, utan tv, utan dator, utan Play Station...mån tro han överlever??? Tiden måtte ha blivit lång eftersom han hade ringt och frågat om brorsan kommer över, och visst for storebror och höll lillbrorsan sällskap :) Fattar ni nu hur glad jag är att killarna bor husen bredvid
varann, och nu då den äldre är civil så har dom ju chans att träffas på kvällarna! Jag gillar! Imorgon ska vi lindra den värsta smärtan åt vår yngre son, vi åker en tur till Ekenäs och för all hans elektronik, så att han kan leva ett "normalt liv", omringad av teknikens underbara värld :)
Tillika får vi äntligen träffa vår äldre med sambo, har inte sett dem sen julen, suck... Har för fler veckor sedan lagt in en "anhållan" om att vi skulle få "kidnappa" Koda med oss imorgon, för att ha lite kvalitetstid med grabben ett dygn. Ungdomarna är ju i skolan, jag och min man är lediga så vi skulle så gärna umgås med vårt "barnbarn" ett tag. Har inte fått grönt ljus ännu, men hoppas på det bästa :) Förstår ju att de inte vill vara ifrån Koda, men jag är ju lite egoistisk också och tycker att ett dygn inte är för mycket begärt ;) Och det är super viktigt att hålla kontakten mellan Mollie och Koda, tycker inte det får bli alltför många veckors pauser. Dom äldre ungdomarna skall ändå komma "hem" hit på fredagen, för att vara hus/katt/bror/-vakt, medan jag och min man och våra vänner drar iväg på kryssning, oj vad jag väntar...
Har ju inte så mycket måsten inplanerat, förutom besök hos tandläkaren. Kan väl säga att mitt nyårs löfte för detta år är att få min "garnityr" i skick...löftet började visserligen före jul, då jag hade tandvärk som hette duga. Efter några veckors pina, tog jag tag i luren och fick en akuttid. Då jag satt i väntrummet, beslöt jag att nu jävlar ska jag få alla tänder fixade (jo jag har jätte dåliga tänder), inte bara den som värkte. Nå så här har ju tänkt alla gånger förut då jag hamnat att besöka tandläkaren, vilket resulterat i att jag fixat den tand som värker, tagit en ny tid, avbokat den, och sen har jag fortsatt leva med mina dåliga tänder... Fick alltså bot för min tandvärk innan jul, tog en ny tid...vilken jag inte avbokade idag morgon :) Nej, satt snällt i väntrummet klockan 9 idag morgon, låg 45 minuter och led i tandläkarstolen, steg upp och beställde en ny tid :) Duktiga mig! Lyfter hatten för vår tandläkarservice, de gav en ny tid tills imorgon morgon, då jag klargjorde att jag har så svårt att komma från jobbet, och nu har jag lediga dagar :) Eller så minns dom mig genom åren, att det är ju HON som aldrig kommer tillbaka ;) Är i alla fall stolt över mig själv, och känns underbart att få tänderna fixade!
Ett annat måste hade jag på måndagen, det var att besöka försäkringsbolaget! Det gjorde jag gladeligen, jag nästan dansade in genom dörren :) Senast skrev jag ju om den onda cirkeln jag igen hamnat i, gällande bilköp för vår yngre son. Onda cirkeln som i värsta fall hade kunnat pågå i 8 månader... Senaste vecka fredag sprack den onda cirkeln, tack och lov!!! Efter 1 dygns MYCKET hårda diskussioner och dispyter inom våra 4 väggar... vet inte när jag skulle ha varit omringad av så mycket svordomar inom 24 timmar...så tog yngsta sonen en tripp till Esbo, och köpte sin första egna bil. Visst hade vi varit med som föräldrar, men allt hände i en sån hast, sonen meddelade mycket sent på torsdag kväll att imorgon far han efter bilen, och att han har fixat några av hans kompisar som kommer med. Vi skulle till Åbo med gubben på fredagen, och hoppades ju in i det sista att han inte skulle genomföra köpet på fredag...men vår envisa lilla grabb, gjorde vad han tänkt, och en bil kom dom hem med. Så nu har vi en super ful Volvo 740 årsmodell 1990 som förgyller vår gård :) Alltså på riktigt, jag kan inte annat än skratta, tycker ju att den är ful som fan, men tillika så är den som gjord åt vår yngre :) Det är hans drömbil, han har alltid sagt att han ska ha en gammal Volvo, och det har han nu :D
Min man var som sagt ett nervvrak i slutet av senaste vecka, att jag utöver allt det här med bilköp bokstavligen pinade honom med till Åbo för att shoppa kläder, gjorde inte saken bättre. Sen kan vi ju lämna onämnt att det var full rea i alla butiker, så det fanns ju folk som i en myrstack och alla var som hyenor,,,T.o.m jag upplevde det jobbigt! Lyckades i alla fall ekipera min man, tack och lov hittade vi alla plagg i en och samma affär. Hade velat att han skulle ha köpt ett par till byxor, men då jag såg ådrorna som växte i pannan åt honom efter att vi hittat ett par, så sa jag snällt att nu går vi till kassan, och sen ska du få en hamburgare...ådrorna försvann med en gång :D Hade absolut behövt kläder själv...tar det en annan gång...då när gubben INTE är med. En ny rock hittade jag i alla fall på rea, så inte kom jag tomhänt hem. Så nu har gubben lugnat ner sig från både shoppingresan och sonens bilköp. Han erkände t.o.m idag att en positiv sak med att yngsta sonen köpte nu redan en bil, var att vi slipper alla dispyter fram till Augusti...gissa 10 gånger vem som är mest glad över detta? JAG!!!
Idag har skolorna börjat, vilket betyder att båda mina killar satt sig på skolbänken igen. För den äldre var det dags att återuppta studierna, och ännu idag verkade han tycka det var skoj, men det var ju dag 1...bara 3 år kvar ;) Lycka till grabben! Yngsta sonen har säkert världens undergång just nu...han sitter i sin lilla lya i Ekenäs, utan tv, utan dator, utan Play Station...mån tro han överlever??? Tiden måtte ha blivit lång eftersom han hade ringt och frågat om brorsan kommer över, och visst for storebror och höll lillbrorsan sällskap :) Fattar ni nu hur glad jag är att killarna bor husen bredvid
varann, och nu då den äldre är civil så har dom ju chans att träffas på kvällarna! Jag gillar! Imorgon ska vi lindra den värsta smärtan åt vår yngre son, vi åker en tur till Ekenäs och för all hans elektronik, så att han kan leva ett "normalt liv", omringad av teknikens underbara värld :)
Tillika får vi äntligen träffa vår äldre med sambo, har inte sett dem sen julen, suck... Har för fler veckor sedan lagt in en "anhållan" om att vi skulle få "kidnappa" Koda med oss imorgon, för att ha lite kvalitetstid med grabben ett dygn. Ungdomarna är ju i skolan, jag och min man är lediga så vi skulle så gärna umgås med vårt "barnbarn" ett tag. Har inte fått grönt ljus ännu, men hoppas på det bästa :) Förstår ju att de inte vill vara ifrån Koda, men jag är ju lite egoistisk också och tycker att ett dygn inte är för mycket begärt ;) Och det är super viktigt att hålla kontakten mellan Mollie och Koda, tycker inte det får bli alltför många veckors pauser. Dom äldre ungdomarna skall ändå komma "hem" hit på fredagen, för att vara hus/katt/bror/-vakt, medan jag och min man och våra vänner drar iväg på kryssning, oj vad jag väntar...
...blir ett super bra slut på en tre veckors ledighet...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)