Spela sina kort rätt...

Jag har alltid tyckt om spel, både kortspel och sällskapsspel... Utöver att det är roligt, är det även ofta ett trevligt sätt att umgås med sina vänner. Tyvärr blir det alltför sällan att plocka fram ett spel eller kortpackan... men de gånger det händer brukar det gå inpå småtimmarna innan man kan sluta.

I kortspels väg är vi rätt så enformiga med min man, vi kan något enstaka spel...men vi kan ett som vi båda gillar,och spelar det gärna, men tyvärr är det inte så många i vår bekantskapskrets eller rättare sagt vår generation som kan detta spel. Spelet är mariage...för er som absolut inte vet vad jag pratar om, så har säkert de flesta av er som småbarn, suttit och sett på era föräldrar eller mor och farföräldrar som spelat detta kortspel. I alla fall gjorde jag det...jag satt alltid med vid ett hörn, och följde med det intressanta spelet, oftast fick jag vara den som skrev upp resultaten ;) Jag hade en mormor som absolut ville lära mig detta spel, och visst ville jag det själv...:) Vi spelade två-mans mariage med henne, vilket skiljer sig från att vara 4 spelare, men hon lärde mig även det... Och bra lärde hon mig, då allt fanns kvar i mitt minne då jag blev vuxen och skulle spela det igen... :)

Trodde väl aldrig någon annan kunde detta spel, inte ens min man hade spelat det, trots att hans föräldrar alltid spelat och ännu spelar mariage...Men hör och häpna, till vår glädje råkade ett par i vår närmaste vänskapskrets kunna samma spel, och de gillar att spela :)  Då blev det dags att lära upp gubben min...Och han lärde sig, så nu har det blivit många spelkvällar under åren med våra vänner och med mina svärföräldrar! Tror bestämt jag skall lära mina barn detta kortspel, för att föra traditionen vidare...Och det är faktiskt en finsk tradition, för då jag googlade för att se hur man stavar mariage, kom det fram på wikipedia ett detta är ett finskt kortspel, och det hade inte min mormor berättat för mig...alla dagar lär man sig något nytt :)

Min man delar inte min entusiasm vad gäller spel, kortspel och VISSA sällskapsspel spelar han nog, men inte är han den som skulle föreslå en lördag kväll att familjen skulle sätta sig ned för att spela... ;) Men en aning medgörlig har han varit under åren...han har ställt upp på vår bröllopsdag!

Jag tycker ju om att lösa korsord, så ett av mina favorit spel är Alfapet :) Kunde spela det spelet fast vareviga dag, men då ingen vill spela med mig...Äldsta sonen ställde upp nu som då, tills han kände sig besegrad av sin mor ;) Skämt och sido, han var lika duktig som jag, om inte duktigare. Så då jag inget annat val hade, fick gubben ställa upp... Tills han fick nog...och sa nej, men inte på vår bröllopsdag...då lovade han alltid spela Alfapet med mig, och det har han gjort... har jag en snäll karl, eller... ;)

Utöver allt detta, har jag ännu en sak jag älskar att göra...som jag tyvärr inte har tid eller rum för! Jag älskar att pussla :) Ju mer bitar och svårare motiv, desto mer givande! Förr, då jag ännu hade tid över för att pussla, var det ett jäkla ståhej för att hitta en skiva som underlag, forsla skivan hit och dit, damm samlades i lager på pusslet ifall det blev och ligga en längre tid... Men nu har tekniken gått framåt, tack och lov. Vår äldre son delar mitt intresse för pusslande, så förra julen köpte vi en pussel-matta åt honom. De finns i olika storlekar, det sonen fick rymmer 3000 bitar, måste ju vara ett stort eftersom pussel med 1000 - 3000 bitar ger den största utmaningen för oss :) Mattan rullas ut var som helst, bara att bygga på. Då man vill avsluta byggandet, rullar man ihop den till ett litet "rör", som inte tar något extra utrymme vid förvaring. Nästa gång vi vill pussla är det bara att rulla ut mattan igen och alla bitar som blivit byggda ligger på sin plats. SUPER!!!

Så nu kliar det i fingrarna åt mig, fick ett pussel till julklapp av vår yngre son, och jag är förvånad att jag klarat av att hålla mig så här många dagar utan att ta tag i pusslet...har på känn att jag nog tar fram det efter nyår, har ju hela nästa vecka på mig att pussla. För har jag semester, ska jag väl spendera det med att göra saker jag tycker om istället för alla måsten... ;)

Så var det undan...

Nu har vi vardagen här igen. All julstress är bortglömd, julen är firad, juldagarna gick undan av bara farten, det känns som om jag inte riktigt hann med i år...Nu är det bara att njuta av julens "efterdyningar" innan allt plockas bort i sina lådor för att invänta att ett år har gått och julen är här igen... Nu har vi årets sista dagar framför oss, nedräkningen till nyår har börjat...

Som sagt tyckte jag juldagarna gick fort...nog för att jag hunnit njuta, glädjas av familjens / släktens samvaro och äta, äta och äta...Herregud hur man vräker i sig julmat, det finns ju inte något botten. Ju mättare man är, desto mer tar man åt sig, bara för att det är så himla gott! Fast jag i dagarna tre ska klämma in denna goda mat, måste jag ändå vräka...oftast vill man ju inte se julmat mer på julannandag...så tänk om man åt lite mindre varje dag i stället ;) I år smakade det faktiskt gott med julmat ännu igår, men idag var det nog en höjdare med potatismos och knackorvsås :) Julskinka har vi kvar så det räcker fler dagar, men ingen har frågat efter det idag...

Juldagen och julannandag är LATA dagar, då gör vi absolut inget! Slöar, ser på tv och äter förstås...så har det alltid varit, men inte detta år... Eftersom väderprognosen lovade regn och plusgrader, blev min man orolig för snö mängden på vårt tak. Tror vi aldrig har haft dylika mängder av snö uppe på taket! Verkar som vinden varit så att all snö samlats där...Så gubben sa igår att han skulle gå upp på taket för att kolla läget. Efter en stund hör jag att det börjar hända saker på taket...en kort stund efter det börjar jag se enorma mängder av snö framför alla fönster. Då insåg jag att detta betyder att även jag kommer att hamna ut för att JOBBA! Då jag gick ut, såg min man på taket med snönivån vissa ställen så högt som upp till hans höfter, och bara halva taket var tömt, och gården var proppfull med snö...då väckte jag äldsta sonen. Han fick inte ens ett val...på med kläderna och ut och skotta! Jag trodde aldrig vi skulle hitta våra trappor, infarten till garaget...jag höll på att bli galen. Men med teamwork och god vilja funkar det. Vi fick allt gjort, visserligen med en svordom nu som då och några sarkastiska skämt :)

Nu ser vår lilla gård ut som ett vitt stort fält, med många stora vita berg...lite har det packat ihop sig tack vare det eländiga regnet som kommer ner. Jag ser även framför mig hur hal vår gård blir då det blir minus grader igen. Frågade min man om han är utrustad med sand till nyåret, ifall kylan kommer på, så att våra gäster inte faller i halkan, men det var han ju inte...Jag är i alla fall glad att vi har snön borta från taket, då jag idag hört många som drabbats av att snön kommit ner med våld, och då brukar risken vara stor att det river sönder något...Så nu kan det gott snöa igen, vårt tak är redo för ett nytt lager ;) Idag har jag fått straffet för mitt snö-jobb, eftersom jag är så otränad...måste erkänna att det känns i en och annan kroppsdel idag, då jag hamnade att överanstränga mig igår...

Men det är inget emot hur min käre man känner sig...han som både skuffade ner all snö från taket, och flyttade alla högar på gården! Han borde väl vara mör i kroppen, men det har han glömt, för nu har han fått flunssan jag hade före jul!!! Och vet ni vad... jo, det övervinner ALLT!! Har den senaste timmen hört "ho,ho...suck, pust och stön" säkert mer än 100 gånger! Då han frågade om jag kan bära in ved, då han stackarn är så slut, då klar gjorde jag för honom att jag fixade en HEL JUL för familjen, då jag var i samma tillstånd som honom...så bär du din ved du bara :D :D Tänk om han inte fixat snön från taket igår, och det råkat komma ner idag, då han är SÅ sjuk...Då hade det varit kaos i denna familj... ;)

Nå visst har jag lite sympatier för gubbstackarn, inte för att jag kan minnas att han tyckte så värst synd om mig då jag var sjuk... ;) Men eftersom jag är ledig och får lata mig ännu över en vecka, så kan jag säkert stå ut med att höra på hans jämmer och elände någon dag. Bara han kommer i form till nyåret, så han orkar bidra med att skjuta raketer, för det är det enda jag inte vill / klarar av att göra för att fullgöra nyårsaftonen... :)

GOD JUL...

För två dagar sen trodde jag inte jag skulle ha tid att sätta mig ner för att skriva på min blogg mera före julen...men hör och häpna, undrens tid är inte förbi ännu...Och denna gång sitter jag inte här, för att jag inte skulle orka göra något annat...nej, jag sitter här för att jag har fullständig kontroll på allt, och jag har en stund över för att sitta ner och ta det lugnt :)

Min flunssa börjar sakta men säkert ge med sig, lukt och smaksinnet börjar återvända...och det bästa av allt, min hörsel börjar vara normal ;) Har haft öronen i lås nu fler dagar tack vare flunssan, och det är så jobbigt, men idag "låste" de upp sig :) Och idag morgon kände jag doften av granen, vilket var härligt, eftersom jag inte igår hade något luktsinne alls! Bakade limpor, och de hade garanterat blivit brända om inte min man frågat när jag skulle ta dem ut ur ugnen...Jag hade totalt glömt bort bröden, för jag kände inte minsta lilla doft av dem...

Överlag så gick gårdagen ut på att vara mycket effektiv...jag låg ju två dagar efter i tidtabellen, tack vare min flunssa...Fick en liten minimal panik känsla att nu har jag FÖR mycket att hinna med, hur ska allt bli klart? Men fan den som ger sig! I med sjätte växeln, jag klarar det nog...Och det gjorde jag, tydligen betydligt bättre än vad jag gjort åren innan, för tror nog inte jag denna tid på dygnet, kvällen före julafton, kunnat sätta mig ner klockan 20.30 och ha det mesta gjort...

Men nu har julfriden lagt sig i vår familj...granen står pyntad, alla paketen ligger under granen, julbordet är färdig dukat, alla fiskar uppsatta och dekorerade på sina fat, skinkan har just anlänt ur ugnen och spridit en härlig doft i huset, alla tomtar har hittat sina platser i huset och julmusiken spelar i bakgrunden...Så nu är det JUL i detta hus. Och jag är så glad att allt fixat sig, för den stora dagen imorgon, då det är kvalitetstid med familj och släkt :) Fast våra pojkar är "stora" ser man ändå ett litet "pirr" i dem, trots att de låtsas som julen inte är så märkvärdig, men nog väntar de på sina paket ändå...och julmaten...det har ändrat med åren, förr var inte maten så viktig för dem, men nu väntar de nog på den med :)

Enda motgången igår var tyvärr...GRANEN...den visade sig tyvärr vara ful som bara den, då den kom inomhus. Även mannen ansåg att den var ful, pojkarna skakade på huvudet och kunde även de bara konstatera att granen var bland med det fulaste dom sett...;) Ja, a den var så horribel att orden som jag aldrig trodde jag skulle säga, faktiskt kom ur min mun...Jag konstaterade åt min man att jag börjar vara medgörlig med att överväga ett köp av en plastgran!!! Kan vara att jag är av annan åsikt om ett år... Så årets gran i vår familj, har genomgått den värsta ansiktslyftningen för att få stå inne i vårt vardagsrum över julen. Den är både trimmad och friserad...det har borrats in kvistar på fler ställen i stammen, så nu liknar det ett träd i alla fall :D Enda positiva sidan var att den faktiskt doftar starkt gran...och det är ju därför jag vill ha en äkta!

Jag må ha en ful gran...det är väl det minsta av alla problem. Jag har alla mina nära och kära med mig, och det är det viktigaste för mig! Med tanke på all sorg som många drabbats av nu före julen...skolskjutningen i USA och den lilla 8-åriga pojken i Tammerfors, så tycker jag att vi alla ska vara så himla tacksamma för allt vad vi har. Och det gör jag, för att jag vet att det finns så många där ute som inte gläds av julen idag...

            JAG SÄNDER ALLA EN JULKRAM, OCH ÖNSKAR ER FRIDFULL JUL <3

Inte nu...

Här sitter jag nu, framför datorn, och det är bara några dagar kvar till julafton. Så tycker minsann jag hade vettigare saker att göra än att spendera dyrbar tid med att skriva blogg...Men nu gör jag det, eftersom det just nu är det ända jag orkar göra,och för att vara ärlig så tycker jag synd om mig själv...för nu är jag sjuk!!! Och det är det värsta straffet jag kan få så här dagarna före jul...

Har befarat att det blir min tur, det har snurrat en massa bland med barnen...men jag hade redan en släng av flunssa förra veckan, och tyckte det var på övergående...men nej, igår slog det till riktigt ordentligt. Världens hosta, täppt näsa och feber. Jag hade tänkt göra en hel del igår kväll, men de planerna fick bli på planeringsskede, jag gick i säng 19.30, sov en mycket orolig natt, och kände mig lika dålig imorse då klockan ringde...fan tänkte jag! Men jag gav mig inte, jag skulle handla all julmat idag så jag steg upp och jobbade. Visste att jag bara hade 2 barn idag och en mycket kort dag, så tänkte inte sjukskriva mig, då hade jag inte haft natur att fara och storhandla på eftermiddagen. Började känna mig lite bättre under dagen, men nu har jag fått tacken för det...Slut som en trasa, fryser och värk i hela kroppen. Ja,a, kan inget annat säga än att jag känner mig som en sjuk karl... ;)

Jag som så har sett fram emot denna dag, nu då mitt jullov börjar och jag får fixa hela veckoslutet så att allt blir klart till måndagen. Men med denna takt ser det dåligt ut...jag hoppas verkligen jag är i bättre skick imoron morgon då jag vaknar. Visserligen har jag så gott som all mat hemhandlat, julgranen ute på terassen, och NÄSTAN alla julklappar klara, så nog blir det jul på ett eller annat vis...Städande har jag ju inte planerat lägga så mycket tid på, så NÅGON annan person i denna familj kan säkert bjuda till och fixa dammsugandet ifall mor i huset inte orkar... Det enda jag måste orka är att släpa iväg mig imoron för att dela ut lite julklappar och köpa julblommor. Visst, nog kan säkert nån av männen sköta det med, men är rädd att det resulterar i att fel julklapp far till fel mottagare, och jag får säkert hem en blomma, men det är inte sagt det är en julblomma... ;)

Nu tänker jag vara positiv, det är bara fredag idag ännu, så jag har lagt in alla odds på att jag hinner tillfriskna till måndagen. För jag vill ha mitt lukt och smak sinne i skick, tänk vad hemskt att inte känna smaken på all god julmat... Och efter julafton har jag tid att vila upp mig ordentligt, jag har ledigt ända till 7 januari, vilken lyx säger jag! Första gången jag har så länge ledigt kring jul och nyår. Nu hoppas jag att inte nån annan i familjen blir sjuk, och inte nån annan heller förstås...Vill att alla ska få njuta av julhelgen, friska och krya!!
Så nu ska jag preparera mig med alla preparat jag införskaffade hem från apoteket...försöka sova en lång natt och hoppas på att jag imoron har funnit lite kraft för att ta tag i de sista julförberedelserna :)

Det närmar sig...

Mindre än en vecka kvar...då julafton är kommen :) Det är nu som stress nivån borde börja vara maximal, nu som alla klappar borde vara köpta, all stor städning vara gjord och all sista minutens planering under kontroll...Och nästan så ser min vardag ut nu...men bara nästan...

Eller egentligen känner jag inget av det ovannämnda, eller kanske en sak... alla klappar köpta...tyvärr har jag inte lyckats med det. Men det hör väl lite till julen att man alltid ska ha de där sista minutens paket...De få paket, jag har oköpt, fixar jag nog, men gällande en persons gåva, har jag lite panik...vårt gudbarn...Och alla år har jag samma bekymmer! Men det beror absolut inte på att vårt gudbarn skulle förvänta sig något extra, det är jag som vill ge något extra till honom. Men tyvärr börjar mina ideér vara slut, vi får helt enkelt börja hålla oss till de där "tråkiga" paketen, saker han har nytta av i sin framtid, då han bildar ett eget hem...men det "hör" väl lite till då man är fadder, man ska vara lite tråkig... ;) Men jag och min man har fått den turen att vårt gudbarn är så rysligt tacksam och glad för allt :) Härlig kille!

Storstädningen, ja vad ska jag säga om den...Jo, det är något som inte mer existerar i min värld då det kommer till julstädning! Med handen på hjärtat...Under 364 dagar på året vet jag att ingen kommer att kolla mina köksskåp, ingen går omkring med vita handskar för att kolla mitt dammlager, ingen bryr sig om våra wc:n eller duschrum är skurade från golv till tak...så varför i fridens namn skulle någon människa kolla om allt detta är fixat, på julafton...Varför skall hela huset vara skinande rent 1 dag på året? För mig veterligen smakar julmaten lika bra, alla julklappar hittar under granen, och alla har lika bra julstämning TROTS allt skit som gömmer sig i knutarna... Visst, jag hörde till dem, som slavade på hysteriskt, städade vareviga vrå inför varje jul. Till vilken nytta? För att konstatera att allt var lika eländigt någon vecka efter jul! Så som jag konstaterade med en väninna idag,som även hon kommit fram till samma sak, gällande städning inför jul. Men hon undrade om det har med lathet eller ålderdomen att göra...Ålderdomen så klart, vi har blivit mer förståndiga med åren, vi har lärt oss av våra "misstag" och insett att julen kan man fira precis lika bra fast det finns oreda i skåpen, eller dammtussar som smyger i något vrå... Så ingen stress hos mig, vad gäller julstädning...

Sista minutens planeringar...då tänker jag mest på allt som ska handlas och fixas i matväg. Men har jag nu i många år lyckats få allt i ordning, alla sorter har funnits på matbordet, så varför skulle jag inte lyckas i år? Jag har ju även lärt mig under åren att man kan halvera mängden på allt som tillreds, för man har ändå för mycket av alla sorter. Så jag ids inte ens ta stress över detta...Kan garantera att ingen behöver stiga upp hungrig från matbordet på julafton, fast jag skulle "glömma eller misslyckas" med en eller annan rätt som ska finnas uppdukad... Nog för att jag hoppas allt jag tänkt mig ska finnas, för i år är första året på många år som jag inte alls ätit julmat, så det blir premiär på julafton, och då vill jag ha av alla sorter :)

Idag har det spridit sig en juldoft i huset...bakade pepparkakor med mina småttingar, första pepparkakorna denna jul, och det är unikt...men bättre sent än aldrig! Har även idag bakat våra egna pepparkakor till julen,
med den hemlagade degen, och fy nu tusan vad de blev goda. Fick fullt godkänt av familjen, så antagligen blir det hemgjord deg jularna framöver...Jag har ju tid till det nu, då jag strukit så många andra "måsten" från min jul-lista... :)

Det som ändå varit pricken på i, inför julhelgen...är att idag var yngsta sonen och skrev sista provet för denna termin, så vi tänker tjuvstarta med jullovet för hans del...Han får börja sitt jullov imorgon, 2 dagar före alla andra ;) Och det är han värd, han har verkligen gjort stora framsteg i samtliga ämnen. Har aldrig under hans skolgång sett så fina resultat i hans prov som han gjort nu då han studerar hemma...Så tycker att även jag, min man och vår äldre son som axlat rollen som "lärare" är väl värda ett långt jullov... :)

Årligt bekymmer...

Julens viktigaste sak, den som man måste ha, utan den blir det ingen jul... Tyvärr är denna sak den som oftast ger den största huvudbryn, och den orsakar nästan varje jul meningsskiljaktigheter mellan mig och min man...Tror inte det kommer en jul då vi är överens om denna sak...

Julgranen...detta härliga lilla träd, vacker som bara den med sina pynt och ljus. Tät och fin, doftar gott, en ögonfröjd som pryder upp hela rummet. På bilder i tidningar, JO...i verkligheten, NEJ... I alla fall inte i min verklighet, har aldrig ännu lyckats få min gran att se så fin ut som jag tusentals gånger skådat runt om i medierna. Jag bara drömmar om den perfekta granen...som jag aldrig kommer att få :(

Att skaffa julgran hör till min man, vad jag inte förstår är hur han fortfarande utsätter sig själv för detta efter att i 20 års tid endast fått skäll och klagomål då han kommer hem släpande med gran eländet...Jag tror inte jag ett endast år sagt WOW, den var fin...Nej, jag erkänner, jag har vareviga år haft något att påpeka. Hur jävla svårt kan det vara att hitta en fin, tät gran? Världen är ju full av granar... Min man är snäll, han skaffar gran vareviga år, trots att han nuförtiden redan säger att han vet att granen inte duger, före han åkt iväg. Stackars gubbe...Det har t.o.m gått så långt, att då jag varit riktigt extra missnöjd med granen, då har gubben fått skaffa lösa kvistar som han sedan borrat in längs med stammen ;) Dom granarna har ju barrat sig nakna innan julaftons kvällen var slut...

De senaste 5-6 åren har min man börjat insistera på att vi ska skaffa en plast gran, han prisar dem till skyarna. Då jag nu sitter här och skriver, och lämnar oskrivet alla de hemska kommentarer min man fått höra gällande valet av julgran...begriper jag honom, jag fattar varför han vill ha en plast gran. Inte bara för att han tycker de är alltid lika fina,man kan böja kvistarna efter eget önskemål, de behöver inte vattnas och de barrar aldrig...största orsaken är nog att han vill få julfrid, han vet att han aldrig kommer att lyckas med att uppfylla mina krav vad gäller julgranen :)

Två år tillbaka, var det jag själv som skaffade vår gran, varför det blev så minns jag inte mer... Jag åkte iväg för att köpa av Lions, de säljer granar varje år (min man har även han vissa år köpt gran). Nu var jag säker på att vi äntligen får en snygg gran...om jag var så säker på min sak, varför har jag då inte alla år innan varit med då granen ska införskaffas? Har väl tyckt att det är väl det enda min man kan fixa, då jag fixar allt annat... Urvalet var rätt så knappt då jag kom till platsen, fick en klump i halsen, insåg att det här blir inte bra... Köpte en gran, grät nästan en skvätt då jag kom hem, insåg vad min man skulle säga. Jag tror bestämt jag fick tillbaka allt det jag kommenterat honom alla år...han slutade med: Vad var det jag sagt, DET ÄR INTE SÅ ENKELT ATT HITTA EN BRA GRAN... :) Och vad annat kunde jag göra än att hålla med gubben, för jag hade verkligen dragit botten nappet...granen var så fruktansvärt ful, så jag började skratta till sist, av hysteri eftersom jag visste att denna gran inte skulle få sin fot in i vårt hem. Jag firar hellre jul utan gran...Denna jul hade vi nog en gran inne, men inte den jag köpt...min mor och far hade en överlopps som vi fick ta...

Så ifjol var jag rätt så tyst, visste att jag skulle få mun full om jag var negativ mot den granen gubben hämtade hem... ;) I år hade jag planerat allt, i år skulle vi ha en FIN gran...jag hade tänkt ringa och kolla med äldsta sonens flickvän om vi skulle få "köpa" en gran från deras skog. Få gå i lugn och ro, välja och vraka tills vi hittar just DEN granen... Då jag planerade fanns det inte snö...nu finns det...men jag hade liksom ändå tänkt fullgöra mina planer. Min man sade till på skarpen i slutet av förra veckan att han kommer inte en meter in i skogen tack vare all snö...men han önskade mig lycka till om jag var på väg... På lördagen sålde Lions sina granar, min man frågade på morgonen hur jag hade tänkt...Jag fick svälja min stolthet, sa att det kanske är bäst att han åker iväg och köper en gran. Jag var redan sur då jag hörde att han kom på terrassen...ville inte ens se ut. Men hör och häpna, granen var ju fin, den har jätte mycket kvistar, ser tät och fin ut. Än är den inte inne, så min åsikt kan ändra. Men i år, med den mängd snö vi har, så har säkert många hamnat köpa sin gran, så jag får vara tacksam över att vi överhuvudtaget har en gran :)

Trots att granen medför bekymmer, och hur ful den än är, har vi nog ändå julfrid i familjen :) Med pynt och ljus i granen får man den att se bättre ut än vad man tänkt. Och oberoende av utseende, doftar den i alla fall gran och det är redan en stor bidragande orsak till att få den rätta julstämningen. Och den doften får jag inte av en plastgran (nog för att jag kan erkänna att de ÄR fina) så för att få njuta av en äkta gran ännu många år framöver, är det kanske bäst att jag tackar och är tyst, oberoende av hurdan gran min man hämtar hem...

Julförberedelser...

Idag har säkert det flesta varit sysselsatta med snöjobb, eftersom det igen ökat med många centimeter snö där ute. Fortfarande älskar jag denna snö, ju högre vallar det blir, desto vackrare blir naturen...Kanske inte så många delar min åsikt för tillfället, i alla fall de som hamnar att skotta och jobba för att få gårdar och vägar i skick. Jag har den turen att jag inte behöver befatta mig så mycket gällande skottande av snö...

Vi har en "tyst överenskommelse" med min man, snöjobbet är hans...så som dammsugandet hör till mig ;) Det är "jobb" som måste bli skötta, och vi har väl kommit underfund med vem som sköter vad bäst... Visst hjälper jag till om gubben är på jobb, men denna vinter har jag den turen att yngsta sonen kan sköta skottandet de dagar min man är på jobb. Han får räkna det som sina gymnastik lektioner, eller en hjälpande hand här hemma... Enda problemet med denna snömängd börjar vara dilemmat med VART vi ska få all snö att rymmas, det som ska skottas bort...Men en sak som gläder mig, som jag kan vara 100% säker på, är att vi får garanterat fira en vit jul i år :D

Medan min man spenderat hela dagen ute,har jag spenderat min i köket. Har grejat på sen klockan 11, satte mig nu ner första gången idag (förutom då jag åt mat förstås...) Jag har haft julförberedelser för fulla muggar, fixat lådor, julgodis och knådat ihop en pepparkaks deg...första gången i mitt vuxna liv jag lagar egen deg, så jag hoppas det blir lyckat. Fick receptet via Facebook av en vän, mycket bra med FB då man kan dela med sig av saker och ting :) Degen smakade jätte gott, så bara jag lyckats få rätt konsistens på den, blir det säkert super goda pepparkakor.

Julgodis lagar jag alla år, i mängder...vi brukar äta av dem ännu långt in på våren...men då det finns så många olika godsaker och man vill ha av dem alla. Idag fixade jag 3 olika sorter. Då vi hade glöggsmakar kväll med grannarna för en vecka sedan, hade en av grannfruarna lagat en jätte god godis, Leilas Rocky Road. Godis med både sött och salt smak, nam,nam...Receptet hittar ni på Cozy Villas blogg. (vet inte hur jag kan dela länken till deras blogg, en till sak jag måste lära mig) Men för er som inte är bekant med Cozy Villa så googla namnet, så kommer ni till deras blogg. Så detta godis var nummer ett på min lista idag, och jag lyckades få samma goda smak, men utseendemässigt...ja, det går att diskutera. Jag har aldrig varit super bra på att skära fina symmetriska bitar, men det spelar ingen roll. Är det hemlagat, får det se ut bäst det vill, jag är ju ingen konditor... ;)

För två år sen hittade jag ett recept på gammaldags gräddkola, och den var god och jag lyckades få kokpunkten rätt, kolan var seg och härlig. Ifjol då hände det något...kolan verkade bra, jag skar den i små fina bitar, la den tillbaka i kylskåpet, på julafton då den skulle tas fram, hade alla bitar runnit ihop tillbaka, till en enda stor seg platta...så den kolan blev i kylskåpet, mina barn åt av den, med våld rev de bitar ifrån den med en gaffel...Idag ville jag ändå pröva igen, så nu har jag den och stelna i kylskåpet, jag hoppas jag lyckades detta år... Ett traditionellt julgodis vi inte haft på fler år i vårt hem, är knäck. Det är egentligen det julgodis jag förknippar fullständigt med julen, som barn var det alltid knäck jag längtade efter på julen...och havreflarn :) Men då det hela tiden kommer nya goda recept, så glöms vissa gamla bort...Så idag bestämde jag mig för att laga knäck, har ett recept på micro-knäck, det tar 10 minuter att koka det, snabbt och enkelt, jag slipper stå vid spisen i all evighet och röra, röra, röra i kastrullen...

Det jobbigaste med knäck är att få smeten in i dom minimala formarna...och fort ska de gå undan, eftersom smeten stelnar rätt så fort. Jag har inte nerver att stå med två skedar och peta med den kokheta smeten, men idag kom jag på ett nytt sätt :) Jag hällde allt i Tupperware "grädd-skakaren" (ni vet den där mojängen man vispar grädde för hand på noll sekunder) Och det underlättade, det var så behändigt att hälla ut knäcken i formarna, inget spill och inga brända finger toppar... Vår yngsta har säkert brännskador på fingret, för han skulle provsmaka, doppade fingret ner i smeten sekunden efter att jag tagit ut skålen från micron... Han sa inget,men jag såg på hans min att det sved...

I mat väg har jag fixat kålrots låda och batat låda. Batat låda är en nyhet på vårt julbord sen två år tillbaka, men en uppskattad sådan. Den slår inte min personliga favorit, kålrotslådan... denna låda kunde jag äta året om :) Min man som inte alls killar kålrotslåda, tycker i sin tur jätte mycket om batatlådan. Mina killar är ju allätare, de äter faktiskt de mesta, vilket jag är tacksam för, har även de prisat batatlådan. Kanske det är bra att införa någon nyhet på julbordet nu som då... Morotslådan, den köper jag, för den är så arbetsdryg, och måste erkänna att jag inte lyckats få ett bättre resultat än de köpta. Potatis lådan lagar jag inte mer på förhand, tycker den inte är lika god då den varit fryst, så den fixar jag dagen före julafton, just före skinkan skall in i ugnen...

Och vet ni vad, det gör jag om en vecka...för nästa söndag, det är då den riktiga juldoften kommer, då skinkan är i ugnen, granen har sin egen barrdoft, ja...hela huset bara doftar jul :) Och nu längtar jag så, jag väntar att en vecka ska gå fort, för nu har jag kommit in i den rätta jul stämningen, jag är som ett litet barn på julafton.... :D

Lucia...

Imorgon är det 13 december, Lucia-dagen. En stor dag för många flickor runt om i världen, en spännande dag, en dag som säkert finns kvar i minnet resten av ditt liv. För visst är det ett heders uppdrag att bli krönt till Lucia, oberoende om det är fråga om dagvårdens- lekskolans-skolans-ortens eller riks Lucia... Att få stå där med sin ljuskrona på huvudet är garanterat lika mäktigt vareviga gång, oberoende av ålder eller plats...

Jag personligen är ingen "lucia-människa", har inte nämnvärt tänkt på denna dag...I min barndom, då vi bodde i stan, var vi varje år och såg på riks-lucia då hon tillsammans med sitt följe gick ner för de många trapporna vid Domkyrkan. Minns ännu idag hur mäktigt jag tyckte det var, och det fanns väl ingen vackrare flicka än just Lucia...jag var riktigt avundsjuk...Vi gick längs gatorna och följde med då Lucia åkte iväg med häst och kärra...då var det stämning. Men då var jag ett litet barn...under åren jag blev äldre och vi flyttade till "landet" dalade mitt intresse gällande Lucia firandet...

Visst, jag ställde upp i Lucia röstningen då jag gick i 9:an, så har en gång i mitt liv varit delaktig vid en Lucia kröning, då som tärna förstås... ;) Måste erkänna, att jag hade nog inte den riktiga Lucia "personligheten", dessutom är jag ju tondöv...Men roligt var det att vara med, och minns ännu idag den glädje vi spred då vi besökte ålderdomshem och bäddavdelningar.Minns att det var svårt att hålla tårarna borta, trots att jag var en "tuff" tonåring på den tiden...

Fast jag inte är en Lucia-människa, vilket säkert till stor del beror på att min familj mest består av manliga hormoner, d.v.s, ingen som väntade på att få klä sig i vit klänning med en krona på huvudet, då de var små...Tvärtom, pojkarna suckade mest då det var dags för Lucia i skolan, det var mest pinsamt att gå som stjärngosse, med en strut på huvudet... Oberoende, så får jag nog alltid en liten tår i ögat vid dylika stämningsfulla ceremonier. De mest rörande är ju de minsta flickorna i dagis, lekis...Man ser hur saliga de är, de vet vilken viktig uppgift de har. Klänningen kanske lite för lång, kronan på sned, men det kvittar, för de är ändå så hjärtans söta och goda, så jag kan inget annat än gråta en skvätt...Imorgon får jag uppleva det igen...Vi dagmammor med våra barngrupper är alla år inbjudna till byns lekskola för att se på deras Luciatåg,  så vilken tur jag har att få år efter år skåda dessa små fina barn, på deras stora dag...

Nu råkar det sig så att även en annan kär individ har en mycket stor dag framför sig imorgon...vilket innebär att även jag ska släpa iväg mig till kyrkan för att se på kröningen av vår orts Lucia. Och inte bara jag, även min man och min yngsta son medföljer. Yngsta sonen behövde jag inte ens tillfråga, tvärtom, han frågade oss, om vi kommer med honom till kyrkan... :) Som ni säkert förstår, är det hans flickvän som blivit utsedd till årets Lucia här på vår ort :) Så imorgon gäller det att vara uppladdad med näsdukar hela långa dagen, de kan behövas. Hela Lucia följet består ju av flickor som han haft som klasskamrater / vänner i 9år, så hela situationen gör det så rörande...jag kommer att se flickorna framför mig då de var små, och då rinner tårarna ännu mer...

Det är Folkhälsan som ordnar allt kring Lucia, och jag sitter med i styrelsen, så jag är första gången med och ordnar och bestyr inför festligheterna imorgon, och det har gjort att mitt intresse för Lucia lite vaknat till liv, jag ser framemot morgondagen. Och jag önskar all lycka åt ALLA flickor som på ett eller annat sätt ska delta i Lucia, runt om i världen...Ni ska ha en minnes rik dag :)

Dyrbar tid...

Förra fredagen bar det iväg till Åbo...Eftersom torsdagen var helg, var fredagen en passlig dag att ta ledigt för att få understökat det enda tråkiga, jobbiga och nerv påfrestande inför julen...nämligen: julklapps handlandet... Det är det enda moment jag inte gillar då det kommer till julen. Visst, jag gillar att ge paket, att packa paket, och visst skulle det vara roligt att handla dem med, om man hade allt klart för sig...vad man ska köpa åt vem...och sen skulle det ju underlätta en hel del om man hade pengar i överflöd... ;)

Nu visade det sig att det inte var så smart drag att åka iväg denna dag för att handla, eftersom tydligen halva södra Finland hade tänkt lika som mig. Visserligen var jag förberedd på att det skulle vara ett kaos,trots allt var ju dagen en passlig mellandag att hålla ledigt, för att inte tala om att skattepengarna hade återburits dagarna innan, för dem som alltså hade turen på sin sida och fick skattepengar tillbaka...Jag råkade vara en av dem :) Men inte kunde jag tänka mig att det var så mycket folk i farten... Det kryllade ju av dem överallt, köerna blev bara längre och längre och mitt tålamod kortare och kortare...

Jag läste en gång om tips hur man ska hantera sin stress över att hamna köa...Det tipset har jag ingen aning om mera, kan inte minnas den minsta detalj om hur jag ska göra för att stå i en kö, och känna mig glad... På riktigt, jag avskyr att köa, det är att slösa bort min dyrbara tid! Då jag står där i min kö, börjar jag reta upp mig på det ena efter det andra...jag retar upp mig på de som står framför mig, måste de handla så jävla mycket...jag retar upp mig på personen som sitter i kassan, kan personen inte lägga lite mer fart på sina händer och dra varorna lite snabbare genom maskinen...och måste vareviga klädesplagg vikas så vackert innan den läggs i påsen? Herregud, plagget ska bort ur kassen, och skall den ges som gåva, viker man väl den själv innan den paketeras in! Och hur kan en minut i en kö, kännas som 10 minuter? Jo, för att jag vet att inne i nästa affär ska jag genomgå samma helvete, tillika svetten rinner och jag känner hur jag börja lukta mer illa och mitt tålamod är på botten...

Och det var så här hela dagen såg ut för mig, då jag skulle julhandla...känns som jag mest köade, handlandet kom i andra hand. Så jag tappade helt lusten, min motivation försvann och mina hjärna var på noll. Jag kom inte på något mer jag kunde ha köpt, allt kändes lika tråkigt. Jag gav upp och åkte hem! Visste att jag fått köpt de viktigaste sakerna, som jag inte skulle kunna handla hemma på ön, så resonerade att de resterande paket handlar jag i mina "egna" närbutiker. I dessa butiker behöver jag inte spendera halva tiden med att köa.

Idag då jag satte mig ner för att packa paket, kom jag underfund med att jag nog trots allt hunnit handla en hel del. Jag hade saker som jag inte ens mindes att jag köpt ;) I min ilska hade jag väl slängt vara efter vara i korgen, för att även jag kunde ställa mig i kö med en massa varor så att alla andra som köade, fick bli irriterade på mig... Då jag grävde ännu längre in i skrubben idag, hittade jag julklappar som jag hade införskaffat långt tidigare, så då allt var packat och klart, kunde jag konstatera att jag har nästan alla julklappar köpta :) Så kanske det trots allt inte var så farligt att vara bland med tusentals andra köpgalna individer och julhandla...för nu har jag lugnat ner mig, och nu har jag årets värsta stress bakom mig...om ett år gör jag det igen...

Skulle jag komma på att jag behöver något från stan ännu inför julen, så kan jag skicka en lista med mina söner, för de ska åka in nästa lördag och julshoppa... Stackars barn...önskar dem all lycka ;)

Hänt i veckan...

För en vecka sedan klagade jag på det mörker som jag var omringad av...och önskade snö och ett ordentligt vinter väder. Kan bara konstatera att jag måste ha varit mycket snäll i år, då mina önskningar blev sanna, jag har fått en tidig julklapp :) För nu mina vänner, nu är vädret där ute exakt i min smak...

Kylan kanske är lite i högsta grad, då tänker jag mest på mina småttingar jag jobbar med, -14 grader är lite väl kallt för att vistas någon längre tid ute med dem, så temperaturen kunde hållas vid ca -5. Men snö täcket vi fått, det bara älskar jag, kunde inte bättre bli... :) Så nu hoppas jag vi har vitt länge, länge, länge...jag lovar att jag inte klagar i första taget. Hoppas i alla fall vi får en vit jul!!!

Mycket har hänt sen jag senast skrev...Förra veckans onsdag var jag och se på musikalen Hair. Visste inte riktigt vad jag skulle vänta mig, hade läst / hört så varierande åsikter om vad folk tyckt om den. Det verkar som man endera tycker den är jätte bra, eller så inte...Det har inte framkommit kommentarer om att den skulle vara "så där mitt i världen"...Så om jag ska falla in i någondera kategori, så blir det nog: Jag gillar :) Tyckte faktiskt den var sevärd, jätte fin musik, duktiga sångare, helt enkelt en bra teater :) Var inte alls på "hugget" att åka iväg, mitt i veckan, hade ordnat med barnens föräldrar så jag fick sluta lite tidigare, så tyckte allt var en enda stress,ångrade nästan att jag valt att fara med...Nu efteråt är jag glad att jag for :)

Fredags kvällen spenderade jag och min man på ett helt annat sätt än vi brukar göra. Bastu, god mat och vin fick vänta...Att avstå från de normala fredags rutinerna var värt mödan. Vi var och hjälpte en vän med hennes flyttning. En vän som vi hoppas får ett lugnare och bättre liv nu då hon får "starta om" på ett nytt ställe. Och bra kommer det att bli för hennes del, bara hon får allt uppackat och inrett i sitt och sin sons nya hem :)

Lilla jul...där avvek även rutinerna från det normala. Jag och jul traditioner = en kombination som inte går att "lösa upp" utan en magisk nyckel. Jag har mina principer, mina egna traditioner...allt ska vara som det alltid varit. Trodde jag...nu blev det inte riktigt så... Visst har vi ifrån gått vissa traditioner, det här med tomten och julgubben, men utöver det har var sak sin egen plats under julen, i alla fall är hela familjen samlad...Denna lilla jul var jag och min man samlad...hemma hos mina föräldrar...och mina barn lös med sin frånvaro :( Det var nog inte så farligt, som jag trodde... Den äldre var hos hans flickväns familj, och det unnar jag dem, för jag har fått ha ungdomarna hos mig nästan vareviga veckoslut sedan juni månad :) Vår yngre var även han tillsammans med hans flickväns familj, och jag vet att han hade det lika bra (om inte bättre) med dem, än vad hade haft här hemma. Hemma hade han bara varit sur, för han vill mest vara med sin flickvän, och det unnar jag honom :)

Det var riktigt roligt att fira lilla jul med min familj, eftersom både min bror och syster med familj var på plats. En av mina största principer angående julen, är att jag inte flyttar på mig på julafton. Efter åratal, då barnen var små och vi, VI som hade ungar, paket i mängder, skulle ränna land och riket runt för att umgås med hela tjocka släkten, så beslöt jag att då vi får ett eget hus, firar denna familj sin jul hemma. Och den som vill umgås med oss så är varmt välkommen!!! Och det är ett beslut jag hållit fast vid, ett av de bästa beslut jag gjort i mitt liv :) Nu visar det sig att jag ärvt min envishet och mina traditioner av min mor...hon rör sig inte heller ur fläcken på julafton...Vilket resulterat i att jag inte varit tillsammans med min släkt en endaste julafton på 9 år. Men är vi envisa så är vi...men det gör inget, för vi är helt överens om det här med min mor, och ingen lider av detta koncept :) Det betyder inte att vi inte skulle samlas en annan dag under julhelgen för det...

Min brors dotter är 6 år...att få vara med och uppleva gamla minnen, då våra pojkar var små...att se spänningen, ivern, väntan på att tomten skall komma med paket. Att få se glädjen då hon öppnar sina paket, vara glad för allt som finns i paketen, oberoende av innehållet...det var guld värt :) Det kompenserade det att mina barn inte mera är lika ivriga, inte mer sitter och väntar på att det skall "ha ljud" på trappan då tomten lämnar sina paket... glädjen i hennes ögon övervann även det att jag inte bakade pepparkakor denna dag, så som till traditionen hört. Lilla juls lördagen bakas de första pepparkakorna...men traditioner kan väl ändras och brytas, bara man hittar något bra som ersätter det gamla...