Förberedelser...

Efter en mycket trevlig helg i Estland, med verkligt många goda skratt och trevligt sällskap, och en trötthet som kom på köpet, har jag nu varvat ner och sakta men säkert börja infinna ro i kroppen för att förbereda den stundande julen som snart står bakom dörren. Lilla julen har vi om dagarna två, så visst är det dags att börja förberedelserna...

Julen älskar jag, det är väl ingen nyhet för någon mer. Efter att jag fått tända alla ljusstakar, ljusslingor och plockat fram pynt och grejs, då stiger jag in i en helt annan värld. Jag lever i ett litet lyckorus, som jag inte kan beskriva. Har växt upp i ett hem där julen verkligen varit en stor högtid, och hela huset har förvandlats till en "sago-värld". Har så starka känslor av jultiden då jag bodde hemma, så därför har det säkert satt såna spår i mig, som jag vill återuppleva år efter år. Försöker dela vidare denna härliga högtid med sina traditioner, åt mina söner, men de verkar inte förstå vad jag håller på med då jag blir som ett litet barn, så fort december månaden anländer ;)

Har varit strikt med att alla "jullampor" tänds till lilla jul, inte en dag förut...Tack vare den trista mörka tid vi oftast har inför december månad har jag lite ruggat på mina principer. Något år har utebelysningen fått äran att lysa någon dag innan lilla jul, och stakarna i fönstren har kunnat tändas på fredagen istället för lördagen. Det som varit sig lik, år efter år, är att jag stressat som en galning med att få alla lampor och stakar på sina rätta platser, allt har skett inom några timmar...Detta år har jag tydligen blivit klokare! Har under veckan plockat och lagt fram nästan alla slingor, stjärnor och stakar. Det enda som behövs är att tända allt, och vips har jag jul i huset. Så gissa om det kliar i fingrarna ;) Har klarat av att behärska mig, endast "dekorationerna" på bakre terrassen tände jag idag kväll, och en lampa inne i huset.

Fick av yngre sonen till julklapp för några år sedan en lampa som inkluderade två skärmar, en vanlig till vardagen, den andra i form av en stjärna som lyser så vackert under julen. Bytte skärmen idag, så den lampan har fått äran att lysa idag <3 Det övriga tänds nog imoron, orkar inte vänta till lördagen...

En annan sak som är annorlunda jämfört med tidigare år, är vår dörrkrans. Så länge jag minns har det hängt en krans av enris på vår ytterdörr, och där har den hängt nästan fram till påsk. Så inga röda julrosetter eller övriga juldetaljer får finnas på min krans, för den skall som sagt pryda dörren långt inpå våren. Kransen har alla år lagats av min far, det hör till traditionerna. Detta år hade säkert min far lagat kransen, trots att han har vänstra armen gipsad. För tro det eller ej...gubben sitter hemma och fixar kransar på löpande band. Men det är ju betydligt arbetsdrygare att jobba med en hand, så jag var snäll och lät honom skippa vår krans. Så det var bara för mig att gräva fram mina gamla kunskaper och fixa min egna krans. Har väl lagat ett hundratal kransar i mitt tidigare liv,så det borde väl finnas i benmärgen... För er som inte visste det, så är jag utbildad florist, jobbat halva mitt liv i blombutik,därav borde dessa kunskaper finnas inom mig...

Är helt nöjd med min krans, trots att början såg ut som om slutresultatet aldrig hade blivit en krans. Alla svordomar jag utbrast då enriset stack i fingrarna, lämnar jag oskrivet, men kan väl erkänna att jag fler gånger bad att jag hoppas min far fixar kransen nästa år ;) Mina fingrar lämpar sig bättre för att sköta barn...

Nu börjar julen sakta men säkert infinna sig hos oss, men mycket saknas ännu. Doften av pepparkakor och julmat, julmusiken och att hela familjen är samlad. Men allt detta kommer inom sin tid, det är trots allt ännu några veckor till julafton. Hela familjen kommer att vara hemma nu till lilla jul vilket jag glädjer mig enormt av, och doften av pepparkakor fixar jag också på lördagen. Men det som saknas mest, det jag inget kan göra åt är...SNÖ...jag vill ha snö! Jag är säker på att även alla de som inte tycker om vinter, nog mer än gärna hade en vit jul :) Så nu håller vi all tummarna upp att vädrets makter berikar oss med en jul med ett snötäcke som heter duga... <3

Helg sysselsättning...

Nu är det dags att dra i handbromsen, nu får nog någon vänlig individ hitta en knapp där man får tiden att stå still, i alla fall för en stund...Tiden bara rusar iväg, och jag hinner inte med! I min kalender existerar nuförtiden endast: måndag / fredag, måndag / fredag...De övriga veckodagarna rusar förbi innan jag ens hinner blinka...

Visst är det väl bra att arbetsdagarna går undan och veckoslutet kommer fortare än väntat, för det är ju det jag ser framemot hela tiden. Fredagen, då ena sonen, och vartannat veckoslut båda sönerna kommer hem till mamma. Tyvärr så går helgen ännu snabbare än blixten, tycker att jag bara hinner finna ro i kroppen, med att ha mina älskade barn hemma, och i samma stund är det dags att skicka iväg dem inför en ny studievecka...SUCK!

Nu har jag vant mig vid att vara en helg-mamma, men jag har även vant mig vid att vara bortskämd under veckorna, och ärligt talat har jag lite i smyg njutit av det. INTE av det att ungarna är borta, men mina dagliga vardags sysslor har minskat med 80%. Och det njuter jag av! Nu har "stressen" packat ihop sig till helgerna... Förut betydde fredag kväll avkoppling från alla tråkiga hemsysslor, helgen spenderade jag med det jag tyckte bäst om...d.v.s...att göra ingenting :) I dagens läge då fredagen kommer står jag med uppkavlade ärmar, i full beredskap för att sköta mina plikttrogna sysslor. Nu är jag en mycket uppskattad mor under veckosluten! Behöver inte i detalj berätta vad jag gör fredag-söndag, jag visar 2 bilder, som antagligen beskriver det mesta...Beklagar den dåliga bildkvaliteten, fotograf finns inte i min ryggrad, men tack och lov har jag vänner och bekanta som sköter den sidan då jag på riktigt behöver BRA fotografier :) Här på min blogg får ni nöja er med mina suddiga foton ;)

Killarna, som jag aldrig trott att de ens lyssnat / märkt eller förstått att handdukar och sängkläder behöver bytas med jämna mellanrum tycks nog minsann ha haft öronen på skaft i rätta stunder...Och indirekt har de planerat att byta dem exakt samma veckoslut... Utöver klädhögarna som invaderade vårt grovkök, hade jag bykkorgen fullproppad av lakan och handdukar! 7 bykmaskiner senare kunde jag torka svetten, och känna en glädje... Och allt detta med EN torkställning! (bastuvärmen, takkan, och några krokar här och där, gjorde visserligen sin insats) Min mammas torktumlare behövde jag inte anlita denna gång, så bra taktik hade jag ;)

Det bästa av allt... våra killar hade allt i topp skick söndag kväll då det var dags att packa inför nästa vecka :) Men HUR skall det se ut inkommande söndag? Jag småler redan, skrattar ironiskt inom mig själv... För vet ni vad? I lördag morgon drar jag iväg till Tallinn, kommer hem sent söndag kväll och då skall alla fina rentvättade klädhögar finnas uppradade. Lycka till gubben...nu är det upp till bevis :) Han har turen på din sida då endast ena av våra söner kommer hem, och inte har lakan eller handdukar med sig denna helg. Så han borde klara sig undan med 2 maskiner... Men nu sitter jag här och överväger saker och ting... Jag är ju hemma imoron kväll, så istället för att rita en massa bilder bifogade med text över hur bykmaskinen fungerar, hur tvätt / sköljmedlet ser ut, och framförallt göra en noggrann beskrivning över HUR man hänger byket på rätt sätt, så tror jag bestämt att jag tar den enklare vägen... Trots att jag har tidig väckning lördag morgon så sitter jag hellre uppe och vakar imoron så att jag får allt byke tvättat och upphängt. Har på känn att mina nerver mår bättre av detta, än att jag ska vara i Tallinn hela helgen och fundera på om yngsta sonen har rena kläder till måndagen. Risken finns ju att kläderna vore en helt annan färg eller storlek efter att min man skulle ta tag i bykandet ;)

Ok, min man är ingen höjdare på att sköta hushållet, men han har väl en hel del andra sidor han är bra på :) Han kunde förstås till min glädje plocka fram några dolda talanger och se till att vårt hem inte är ett fullt kaos då jag kommer hem sent på söndag kväll. Men jag är väl förberedd...har måndagen ledig... ;)

Det skall bli riktigt kul att komma bort några dagar igen, väntar på många goda skratt och mycket gott att äta och dricka. Lite drar det i hjärtat då jag inte alls hinner se yngsta sonen förutom någon timme imoron kväll. Men visst gör det gott att far och son får ha lite kvalitetstid, hoppas bara att de drar jämnt, för oftast är det dom två i detta hushåll som har mycket olika åsikter. Fast jag tycker att veckorna går allt för fort så får nog nästa vecka gärna ha ett snabbt tempo, för nästa helg kommer båda pojkarna hem och det är lilla jul...NU börjar bästa årstiden för mig!!!

Tänkvärda ord...

Hade inga planer på att skriva ett inlägg idag, men då jag just checkade Facebook och läste en text en vän till mig hade delat på sin logg, fick jag ett ryck och beslöt att kopiera texten hit. Texten gick rakt in i mitt hjärta så jag måste helt enkelt skriva hit den för att inte glömma orden. Texten var på finska och visst kunde jag kopiera den så, men jag vill få budskapet fram på svenska så översätter den nu med mina egna ord...

Det kommer en dag, mamma, då jag inte gråter då du lämnar mitt rum.
Det kommer en dag, då du inte hör mig krångla under handelsresan i butiken.
En dag, pappa, begär jag inte dig mera att komma och krama mig på natten.
En dag minns du inte mer, när du senast hamnade att torka choklad från mina kinder.
Det kommer en natt, då du inte behöver vakna bara för att inse att jag sover tvärs över din dyna.
Det kommer en natt, då jag inte sovande behöver bli inburen från bilen till min egen säng, eller bli buren i famnen, bara för att mina små fötter inte orkade hela vägen fram.
Så lev med mig i stunden, mamma.
Ta ut glädjen varje dag, pappa.
För det kommer en dag då jag inte mera är liten.

Mina egna pojkar är ju stora redan, så jag kan ju inte följa dessa råd. Men som en mamma till stora barn kan jag erkänna att jag glömt alla dom sakerna som kändes "jobbiga" just då när de var små. Då jag läste texten, fick jag en längtan...en längtan av mina barn då de var små <3 Så alla ni där ute som har små härliga individer i runt er, njut av varje sekund, för tiden rusar iväg . Hur jobbigt det kan kännas ibland som småbarns förälder, så lovar jag att den tiden är ett himmelrike jämfört med då era barn blir stora.

Trevlig helg!

Nya tag...

Jaha! Denna blogg har minsann stått och samlat damm en längre tid, vet inte om det kommer att bli någon värre rusning nu heller med mina inlägg, om nu inte ivern svänger efter detta, och jag blir riktigt hurtig i fingertopparna...

Bloggen har inte varit orörd på grund av lathet. Nej tvärtom, jag har faktiskt haft så mycket annat för mig att jag helt enkelt inte funnit tid att sätta mig ner och skriva. Nu har jag antagligen hittat en ny växel, efter att jag gick här hemma och deppade och tyckte mest synd om mig själv då våra barn tagit steget ut i stora världen. Nu har jag som mål att få detta hushåll i topp skick. Jag håller inte på att skura eller gno rent i alla knutar, för det är ingen idé! Det jag sysslar med är att slänga, slänga och slänga onödiga saker som bara samlat sig under åren. De mesta av sakerna har flyttat plats otaliga gånger, och fått fler chanser att bli sparade med tanken att "kanske vi behöver det här någon gång ännu". Nu har jag äntligen tagit mitt vett till fånga och insett att man faktiskt kan leva utan prylar som man inte ens rört det senaste decenniet. Så nu har jag helt kallt kastat en hel massa bråte utan att ens blinka på ögat.

4 sopsäckar körde jag till avstjälpningen förra veckan, otaliga kassar med kläder har jag skickat iväg till behövande länder, och då har jag endast gått igenom halva huset. På riktigt...borde jag kalla mig en hamstrare? Vissa saker jag nu slängt, har jag en längre stund stått och sett på och undrat vad jag egentligen tänkt på då jag sparat det från första början... Visst har jag städat och rensat i skåp / skrubbar förut, men inte med så grov hand som jag nu gjort. Som tack har jag fått en hel del tomma hyllor i var och varannat rum. Vilken känsla! Det nästan ekar då man går in i våra skrubbar, och man kan ju andas där inne då luften slipper och cirkulera :) Och det bästa av allt...

Nu måste jag för första gången erkänna att det nästan är lite skönt då killarna är borta. Förstå mig inte fel, jag saknar dem nog, men NU märker jag vilken skillnad det är då de inte finns här 24/7. Alla ställen jag rensat och röjt, har hållits i samma skick nu i några veckor. Och det är helt ofattbart. För tyvärr är det ju så att det mesta jag sparat är sådant pojkarna släpat hem. Saker jag tänkt att de kommer att behöva. Vet ju inte riktigt hur jag tänkt då jag sparat ett par innetossor storlek 32, visserligen var det en autograf skriven på dem men mina barn har ju storlek 42 respektive 46 i dagens läge. Inte för att tala om militärkläder de älskade att springa med då de var under tonåren. Benskydd och målvakts handskar då de spelade knattefotboll... Har jag trott att mina barn skall krympa med åren, eller har jag väntat på att någon skall uppfinna en tidsmaskin dit vi skall kliva in och gå tillbaka i tiden? Ja, a man kan ju bara undra vad jag håller på med...

Men nu är den tiden förbi och jag är på god väg att få ordning och reda i knutarna, och som sagt...det bästa av allt: Nu känns det härligt att få ordning då det verkar hållas en längre tid. Förutom det som gubben sen släpar hem och lämnar i alla knutar...men det får jag väl leva med resten av mitt liv ;)

Städandet har väl ändå inte tagit all min lediga tid...nej! För något man tycker är roligt måste man också hinna med. Nu har jag slagit slag i saken och börjat en ny hobby. Något jag länge velat göra, men inte bara kommit mig för att börja. Det bor någonstans långt inne i mig en liten handarbets människa. Jag har alltid tyckt om handarbete, gick på sykurs då pojkarna var små och sydde en massa kläder åt dem. Korsstygn var min stora passion, har en massa arbeten jag gjort (dem nämndes jag inte slänga nu då jag grovstädat) och sedan kommer vi till vävning! Gick på vävkurs fler år och gud vad det var roligt, det är något jag gärna skulle göra igen. Och till alla dessa handarbeten och kurser hade jag tid, då när pojkarna var små och behövde barnvakt för vareviga gång jag skulle på kurs. Men nu...de senaste åren då jag utan problem hade haft möjlighet att gå alla världens kurser, då hittar jag inte tid! Hur konstigt låter inte det...

Har på känn att det var en andningspaus jag behövde då jag var småbarnsförälder. Fast det var jobbigt med en skiftesjobbande man och det skulle fixas med barnvakter, så var det ändå just det vad jag behövde då. Att komma bort en stund och göra något jag tyckte om. Bra så! Nu då jag har alla möjligheter, så min enda orsak att jag inte väljer att springa på alla kurser är att jag trivs så fruktansvärt bra hemma. Lugnt och skönt då arbetsdagen är slut, ingen stress med att rusa hit och dit...tänk hur man ändrar med åren. Men som sagt har handarbetet hela tiden malt i mina baktankar, så för att stilla det behovet började jag sticka...

Herregud, jag har stickat ett par babysockor i högstadiet, och efter det har jag nog inte rört en stickning. Men drömmen om att kunna sticka yllesockor var så stor så jag gav mig inte, utan köpte garn och stickor och så var det dags...Min svärmor stickar och tack vare henne har vår familj haft glädjen att ha varma fötter året om. Ville absolut inte trampa henne på tårna, så då jag bad om hennes hjälp för att komma igång, gjorde jag klart att hon är den som skall förse denna familj med sockor även framöver, jag i min tur stickar åt min släkt. Mitt intresse för handarbete undrar jag nog var jag ärvt, för med handen på hjärta, ingen i min släkt kan ens så här grovt sagt lägga en tråd på en nål ;) Men visst älskar jag er för det, ni är så himla bra på något annat istället, sådant som jag sen inte alls är bra på! Jag är nog familjens svarta får... :D

Så med stor hjälp av min svärmor och min kollega, har jag nu stickat och stickat så att stopporna yr... Mitt mål är att få ett par yllesockor till julklapp åt min kära släkt, och jag är på god väg. Visserligen är de inte perfekta eller felfria, men de är i alla fall handgjorda av mig, och jag är stolt över mig själv för att ha åstadkommit dessa sockor, som finns på bilden intill :)

Varje lediga stund jag har så kliar det i fingrarna och jag vill sticka, det känns som ett nytt projekt för varje nytt par jag börjar med, tack vare alla härliga garn det finns. Har börjat hamstra hem garn i mängder...tur att jag har en massa tomma städade hyllor där det finns rum att förvara material till min nya hobby!