Förberedelser...

Att förbereda sig inför en "resa" betyder ju en massa FÖRBEREDELSER...Allt inför resan skall vara igenom tänkt, vem som sköter uppehället på hemmafronten medan du är på resa, och att det nödvändigaste finns hemma då du återvänder från din resa...Så det är ju en hel vetenskap man skall gå igenom före man kan stänga dörren bakom sig och bege sig iväg för en välförtjänt semester!

Denna familj är inte bortskämd med semester resor, om man inte beaktar en eller annan tripp till storstaden ett par gånger om året...vi kör ju över broarna då i alla fall, så man kan ju nästan kalla det att man far utomlands ;) Om jag tänker på all stress man har innan en resa, är jag rätt så glad att det inte händer så ofta, för mitt psyke kunde nog ta skada av alla evinnerliga förberedelser... Visserligen blir man säkert van, ju mer man reser bort hemifrån, och sen är det säkert stor skillnad på hur man är som vuxen, vad man prioriterar och vad man tar stress över då man lämnar sitt hem eller sina barn ensamma hemma.

Efter förra sommarens lyxträff, med att hyra en sommarstuga, beslöt vi med gubben att göra favorit i repris denna sommar. Datumet lämnade vi öppet, eftersom vi inte visste hur det passade med gubbens jobb...han som inte har sommarsemester nuförtiden. Detta var nog inte det största problemet...värsta oron var son nummer 2! Förra året var båda killarna hemma, och då kunde vi lita på att den äldre har koll på allt här hemma. Då vi insåg att denna sommar är det endast vår yngre som huserar här, blev mina farhågor lite större. Han lever ett mera "fartfyllt" liv än vad vår äldre någonsin gjort, så jag kände mig inte riktigt bekväm att lämna ett helt hushåll, och en katt på hans ansvar ett förlängt veckoslut ;) Ger vi tillstånd att han får ha 5 kompisar till sig, så efter en timme kan man lägga en nolla bakom 5:an...

Midsommar helgen frågade jag vår äldre son om han och hans sambo kunde tänka sig att vara här hela det veckoslut vi hyr stugan? Absolut, fick jag till svar, förutsatt att gossen var ledig från armén veckoslutet i fråga...Så nu hade vi ordnat "barnvakt" :) Veckorna gick, då vi äntligen hittade en helg som skulle passa mig och gubben kollade jag med sonen vad han trodde att oddsen var. Skulle han sitta inne eller vara på ledighet? Han var rätt så säker på att han är ledig, så han gav grönt ljus att vi kunde hyra stugan. Klappat och klart, stugan var ledig, vi hyrde den :)  Meddelar vår äldre...efter några timmar svarar killen att allt är ok, men tyvärr kan de komma först på lördag kväll, eftersom hans sambo jobbar till kl. 18 på lördagen. Nå...bättre än ingenting tänkte jag. Fredag kväll var således ännu ett dilemma för mig...I detta skede hade vi inte ens gett ett knys åt yngre sonen, om att vi skulle vara borta. Tänkte in i det sista att jag "ljuger" så  länge det går åt vår yngre att brorsan kommer hem på fredagen...

Veckan före vi skulle iväg, meddelar vår äldre att han antagligen inte kommer ut på ledighet, i detta skede hade hans sambo redan bytt lite arbetsskift, så att de kunde komma tidigare till ön. Vad göra? Jo ingenting, annat än konstatera att vi får engagera grannar och släkt för att hålla övervakning på vår yngsta. För till stugan skall jag, det var ett som var säkert! ;) Pratade med yngsta sonens gudmor, nämnde om vårt lilla dilemma, hon meddelade att de är hemma de dagar vi skulle iväg, så hon lovade hålla koll. Tillika inflikar hon med att det är ju samma helg som det är Rockoff i Mariehamn, och hon tyckte att hon hört att vår yngre eventuellt var på väg dit...Där ser man igen, mamma vet ingenting, sönerna bara planerar :) Råkade sig inte bättre än att samma kväll kom son nummer 2 hem och så där lite försiktigt började fråga om han kanske, eventuellt skulle få fara till Åland på Rockoff. Jag lovar...killen hann inte tala till punkt, innan jag svarade JA. Ja, du får så gärna fara...

Är jag galen eller? Vilken mamma skickar frivilligt iväg en 16 åring till Åland på en festival? Långt bort hemifrån, utan en vuxen med sig, till ett ställe sonen aldrig varit, än mindre åkt Viking Line båt sedan han gick i lågstadiet...Jo, det gör en mamma som är i ett fruktansvärt behov att komma bort hemifrån, slippa se alla väggar som jag i princip ser på 24/7, 365 dagar i året. Men även en mamma, som nog efter att jag svarade JA, tog reda på all fakta, var med på ett hörn i alla bokningar och förberedelser. Först då jag visste hur/var/när allt skulle ske, då höll jag fast vid mitt JA. Sonen och hans jänta skulle åka tillsammans med vår grannes pojke, och de har en stuga på Åland, även släkt och vänner. Så boendet och möjligheten att ta sig från plats A till B på Åland var under kontroll :) Visste även att våra killars kusin med mor skulle finna sig i Mariehamn denna helg, så även det var en trygghet.

Så nu var problemet med "barnvakt" löst, nu kunde jag med lugn i kroppen börja planera vår lyxsemester till vårt himmelrike på Viggskär :) Två dagar senare meddelar vår äldre son att han blivit beviljad ledigt veckoslut. Han hade lämnat in en extra anhållan, bara för att kunna komma hem och "vakta" lillebror. Då fick jag dåligt samvete...nu hade äldsta sonen och hans sambo fixat en hel del, för ingenting... Men jag klargjorde att de mer än gärna får komma hem, kattvakt behövs, och de kan ju njuta av livet på landet istället för att lida av värmen i en höghus lägenhet. Trög i hjärnan som jag är, och värmen gör ju inte saken bättre, så tog det några timmar innan jag kunde tänka klart! Herregud...vi behövde ingen barnvakt mer, och katten visste jag att svärföräldrarna kunde sköta om, så då slog det mig... :)

Erbjöd åt dom äldre ungdomarna att om de engång kommer till ön, så kanske de vill komma med till stugan vi hyr, och spendera ett dygn där? Behövde inte vänta många minuter på svaret, de var eld och lågor direkt, de ville absolut komma med :) Så allt löste sig till slut, bonus med alla dessa evinnerliga förberedelser var ju att jag och min man fick ett dygn, som vi inte räknat med, tillsammans med vår äldre son <3 Och vi hade inte sett honom på 3 veckor, så det var minsann på tiden :)

Mina bästa semesterdagar på Viggskär ska jag skriva om näst...hoppeligen får jag ihop det snart. Detta inlägg började jag skriva, över en vecka sedan, och ÄNTLIGEN fick jag det gjort :) Jag har så mycket jag borde få arkiverat här, men bloggtorkan är lika extrem som torkan är ute i naturen... NÄR BLIR DET HÖST? Jag behöver svalare temperaturer!!!

Semester... ???

Nu har jag haft semester i två veckor, och tackar gudarna att jag har fyra veckor kvar, eftersom mina två första veckor inte riktigt gått så som jag tänkt. Visst har jag varit ledig och inte behövt anstränga mig så mycket, förutom förra veckoslutet då det var Baltic Jazz festival och jag hjälpte min mor från tidiga morgon till sena natten. Jag var slut som bara den efter veckoslutet, men i alla fall höll det mina tankar borta från det som höll mig sömnlös under min första semestervecka...

Min första semesterdag fick jag ett samtal av yngsta sonen, ett samtal som sannerligen inte var något en mamma till en 16 åring vill få! Man brukar säga att man får en kall dusch över sig, men jag kan intyga att detta var dubbelt värre. Tårarna flödade, magen värkte och allt såg svart ut. Visste inte hur vi skulle lösa detta "problem"...Yngsta sonen hade fått ett textmeddelande av internatövervakaren från hans skola, som meddelade att sonen inte har en internatplats inkommande läsår. Sonen förstod själv hur "hemskt" detta var, då han ringde mig sa han att kommer nu med de värsta nyheterna någonsin. Först trodde jag att det var ett skämt, efter det hoppades jag att det var ett missförstånd... Det värsta var att ingen av oss visste orsaken till att sonen inte fått en plats på internatet!

Min första känsla var att ungen skaffat åt sig varningar, att han har misskött sig på internatet. Även så resonerade min man. Ansåg ändå att vi föräldrar borde vetat om dylikt, eftersom sonen är underårig. Visste att det är semester för lärarna, men det sket jag bokstavligen i...ringde upp sonens egenlärare, som blev ett lika stort frågetecken som oss... Hon sade att så vitt hon vet har inte vår son några varningar, om han hade skulle vi nog veta om dem. Hon forskade i saken, ringde tillbaka och sa att ett brev är på kommande. Den natten sov jag ingenting, var helt säker på att det kommer ett brev med en massa "överraskningar"...om att sonen misskött sig hit och dit... Tack och lov kom brevet följande dag, jag kunde pusta ut...orsaken var att internatet var fullt. Fick det även bekräftat då jag ringde enhetschefen för skolan. Dock fick jag ingen vettig förklaring på min fråga då jag undrade hur de lämnar en blivande 17 åring utan internatplats, då elever som är myndiga och även "halvt vuxna" får en plats... Han var inte ett dugg förstående, vilken tur för honom att jag var i andra ändan av luren och inte pratade med honom öga mot öga!Det enda han bad mig göra var att återkomma efter 4.8 då semestertiderna var slut, då kunde han eventuellt hjälpa mig...Trodde karln verkligen att jag inom en vecka skulle fixa ett boende åt min son??

Jag sa åt gubben att i värsta fall måste vår son avbryta sina studier, för det finns inte en chans att han kan pendla varje dag. Till det svarade han: Ja, ha.... Det var väldigt uppmuntrande, men vad kvittar det honom! Han har säkert sin feta lön, oberoende hur många elever som studerar i "hans" skola! I brevet hade de ju så vackert skrivit att: ... " vi hoppas att du kan bo hemma och använda allmänna fortskaffningsmedel, så som buss eller tåg..." Jo tack bara! Vi bor på en ö, 90 km från skolan...inte EN buss som har direkt förbindelse till Karis, eller någonstans till Nyland. Till Åbo är det 80 km, Salo 60 km, där närmaste tågförbindelserna finns! Visst fan skulle jag vilja att min son bor hemma, men inte kan jag någonsin förvänta mig att sonen skall spendera hela sin dag, 5 dagar i veckan, med att åka kors och tvärs mellan Egentliga Finland och Nyland för att studera. Måtta med allt!! Men detta anser ledningen för Axxell i Karis!

De som känner mig, vet att jag gör allt för mina barn! Det första jag klargjorde min man var att jag gör allt som krävs för att sonen ska få fortsätta sin skola.En skola, en inriktning som sonen äntligen njuter av. Äntligen ett ställe han trivs på, och han känner sig uppskattad! Vi säljer fast huset, men sonen skall inte behöva avbryta sina studier tack vare detta...För många kanske detta inte skulle vara ett problem, men vi hör till dem som inte har pengar på hög, vi klarar oss, men det finns inget överlopps. Nu fanns det ju inget annat alternativ än att fixa en egen hyreslägenhet åt sonen. Min sömnlöshet första semesterveckan gick ut på min oro över att överhuvudtaget hitta en lägenhet som passar vår ekonomi. Värsta oron var att tänka tanken att ha en 17 åring ensam i en lägenhet, oövervakad 5 dagar i veckan. Vi känner inte en själ i Karis, så vem kan vi kontakta vid behov? Och hur ensam blir inte killen på kvällarna, då alla andra är på internatet? Eller blir hans "lokal" samlingsplats nummer 1...där alla samlas på kvällarna?

På måndagen gjorde jag slag i saken, började jaga lägenheter. Vi hade inte uteslutit Ekenäs, eftersom förbindelserna därifrån funkar och Axxell i Karis ligger 100m från tågstation. I Karis fick vi inte ett napp, i Ekenäs såg det även dåligt ut, och min oro bara växte... Tills jag ringde till den härliga gubben som förmedlade lägenhet åt vår äldre son förra sommaren. Han hade en liten etta, på 24 kvadrat som var ledig :) Så idag, nästan exakt på året från ifjol då vår äldre skaffade lägenhet i Ekenäs, skrev vi hyreskontrakt åt vår yngre. 10 juli ifjol blev vår äldre Ekenäsbo, idag 11 juli blev vår yngre... Och tro det eller ej...jag är nog född med lite tur...:D Min stora oro, mina sömnlösa nätter och min rädsla över att ha en minderårig son "oövervakad" i Nyland, har vänt sig till det positiva. Lägenheten vi hyrde åt yngsta sonen idag, är i Ekenäs, huset bredvid storebror, så de kommer att bo 100 meter från varann <3

Varken den äldre eller den yngre har sagt det högt, men jag som kan "läsa" mina barn, har bakom skenet sett/hört glädjen... Jag har sett glädjen i vår yngre, som antagligen känner en trygghet i att storebror finns i närheten. Glädjen i storebror som gärna vill dela med sig åt lillebror, även "hålla" koll på honom :) Trots att jag aldrig tyckt att syskonkärleken visat sig med våra killar, så nu ser jag den...De "behöver" varandra, och en vacker dag kommer de att inse vilken gentjänst de ger åt sin mor idag, som känner sig vilse med en blivande 17-åring som skall bo självständigt... Men jag vet att ni klarar er, och jag är glad att ni är nära varann!

Jag klargjorde åt förmedlaren idag, som kom ihåg mig från förra året, att nu har jag inte fler barn, så jag ringer inte nästa sommar...hade nog lite lust att säga att:"ringer jag, så är det åt mig och min man du får skaffa bostad..." :D