Bloggen har inte varit orörd på grund av lathet. Nej tvärtom, jag har faktiskt haft så mycket annat för mig att jag helt enkelt inte funnit tid att sätta mig ner och skriva. Nu har jag antagligen hittat en ny växel, efter att jag gick här hemma och deppade och tyckte mest synd om mig själv då våra barn tagit steget ut i stora världen. Nu har jag som mål att få detta hushåll i topp skick. Jag håller inte på att skura eller gno rent i alla knutar, för det är ingen idé! Det jag sysslar med är att slänga, slänga och slänga onödiga saker som bara samlat sig under åren. De mesta av sakerna har flyttat plats otaliga gånger, och fått fler chanser att bli sparade med tanken att "kanske vi behöver det här någon gång ännu". Nu har jag äntligen tagit mitt vett till fånga och insett att man faktiskt kan leva utan prylar som man inte ens rört det senaste decenniet. Så nu har jag helt kallt kastat en hel massa bråte utan att ens blinka på ögat.
Nu måste jag för första gången erkänna att det nästan är lite skönt då killarna är borta. Förstå mig inte fel, jag saknar dem nog, men NU märker jag vilken skillnad det är då de inte finns här 24/7. Alla ställen jag rensat och röjt, har hållits i samma skick nu i några veckor. Och det är helt ofattbart. För tyvärr är det ju så att det mesta jag sparat är sådant pojkarna släpat hem. Saker jag tänkt att de kommer att behöva. Vet ju inte riktigt hur jag tänkt då jag sparat ett par innetossor storlek 32, visserligen var det en autograf skriven på dem men mina barn har ju storlek 42 respektive 46 i dagens läge. Inte för att tala om militärkläder de älskade att springa med då de var under tonåren. Benskydd och målvakts handskar då de spelade knattefotboll... Har jag trott att mina barn skall krympa med åren, eller har jag väntat på att någon skall uppfinna en tidsmaskin dit vi skall kliva in och gå tillbaka i tiden? Ja, a man kan ju bara undra vad jag håller på med...
Men nu är den tiden förbi och jag är på god väg att få ordning och reda i knutarna, och som sagt...det bästa av allt: Nu känns det härligt att få ordning då det verkar hållas en längre tid. Förutom det som gubben sen släpar hem och lämnar i alla knutar...men det får jag väl leva med resten av mitt liv ;)
Städandet har väl ändå inte tagit all min lediga tid...nej! För något man tycker är roligt måste man också hinna med. Nu har jag slagit slag i saken och börjat en ny hobby. Något jag länge velat göra, men inte bara kommit mig för att börja. Det bor någonstans långt inne i mig en liten handarbets människa. Jag har alltid tyckt om handarbete, gick på sykurs då pojkarna var små och sydde en massa kläder åt dem. Korsstygn var min stora passion, har en massa arbeten jag gjort (dem nämndes jag inte slänga nu då jag grovstädat) och sedan kommer vi till vävning! Gick på vävkurs fler år och gud vad det var roligt, det är något jag gärna skulle göra igen. Och till alla dessa handarbeten och kurser hade jag tid, då när pojkarna var små och behövde barnvakt för vareviga gång jag skulle på kurs. Men nu...de senaste åren då jag utan problem hade haft möjlighet att gå alla världens kurser, då hittar jag inte tid! Hur konstigt låter inte det...
Har på känn att det var en andningspaus jag behövde då jag var småbarnsförälder. Fast det var jobbigt med en skiftesjobbande man och det skulle fixas med barnvakter, så var det ändå just det vad jag behövde då. Att komma bort en stund och göra något jag tyckte om. Bra så! Nu då jag har alla möjligheter, så min enda orsak att jag inte väljer att springa på alla kurser är att jag trivs så fruktansvärt bra hemma. Lugnt och skönt då arbetsdagen är slut, ingen stress med att rusa hit och dit...tänk hur man ändrar med åren. Men som sagt har handarbetet hela tiden malt i mina baktankar, så för att stilla det behovet började jag sticka...
Så med stor hjälp av min svärmor och min kollega, har jag nu stickat och stickat så att stopporna yr... Mitt mål är att få ett par yllesockor till julklapp åt min kära släkt, och jag är på god väg. Visserligen är de inte perfekta eller felfria, men de är i alla fall handgjorda av mig, och jag är stolt över mig själv för att ha åstadkommit dessa sockor, som finns på bilden intill :)
Varje lediga stund jag har så kliar det i fingrarna och jag vill sticka, det känns som ett nytt projekt för varje nytt par jag börjar med, tack vare alla härliga garn det finns. Har börjat hamstra hem garn i mängder...tur att jag har en massa tomma städade hyllor där det finns rum att förvara material till min nya hobby!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar