Så har vinterns/årets första influensa knackat på dörren och kommit på besök :( Eftersom den är en objuden gäst och inte välkommen i mitt hem hoppas jag den packar sitt pick och pack fort som bara den och försvinner härifrån...
Nu är det bara en lindrig form av flunssa, ingen feber eller hosta, endast snuva med värk i kroppen och allmänt tung känsla i huvudet. Ni vet, en sån form av flunssa att man anser sig orka jobba fast det enda du väntar på är att arbetsdagen skall ta slut och du får krypa under filten, se på en bra film och bara rå om dig själv. Det har jag väntat på hela dagen, men fast klockan är 19.30 har jag varken sett skymten av en filt eller en film...och absolut inte haft tid att rå om mig själv... Jag vet att det är fast vid mig själv, vad jag prioriterar...Tänk hur enkelt det vore om jag var en karl, med flunssa...:D
Till alla er som haft äran att bo under samma tak med en sjuk karl, ni vet säkert vad jag pratar om! Till alla er som inte upplevt en sjuk karl, eller upplevt det och inte tagit stress över det så er vill jag gratulera :) Det finns väl inget värre än sjuka karlar...Det finns liksom ingen skillnad på vad dom drabbats av, men sååå sjuka som dom känner sig just då så har ingen annan i hela världen känt sig...det är så synd om dem, dom tror ju att deras sista stund är kommen...Visar feberglaset på 37 grader, ja då ligger dom i fosterställning på sängen och med den mest ynkligaste rösten piper dom, kan du hämta dricka, kan du hämta näsdukar, kan du komma och knäppa på tv:n...Fattas bara att dom begär hjälp med wc bestyren ;)
Då jag sen hört på detta i några dagar, brukar jag rekommendera att ta en värktablett eller varför inte besöka läkaren, men svaret är nej...Varför kan man ju undra! Det är väl så skönt att bli uppassad, så varför söka botemedel mot detta underbara tillstånd dom befinner sig i, eller så är dom inte så sjuka...Och det svaret vet vi alla kvinnor vad som är :) För tusan att dom inte fattar att dom blir ju lika uppassade även då dom inte är sjuka!! Men dom kanske märker det de gånger dom ligger där i fosterställning, i vanliga fall hör det till deras vardag att bli uppassade...;)
Jag själv fick min flunssa igår och tänkte att nu får minsann mina 3 "gubbar" hjälpa till så att jag får ta det lite lugnt på kvällarna, då jag till min fasa idag på morgonen ser på min man att han är i samma tillstånd som mig. (...tack och lov har han varit på jobb hela dagen...)Och för att ännu dra mig ner i gropen, så kommer äldsta sonen hem från skolan i dubbelt värre tillstånd än mig och min man...(han är 17-år så han har redan anlag för dom här karl-sjukdoms-syndromen, så det är inte så allvarligt som han själv får det att låta...) Så det var bara att konstatera att jag är sjuk och mina 2 gubbar får all min uppmärksamhet och uppassning tills dom tillfrisknat...
Sen då jag själv är till 100% på fötters igen, så har jag fullt upp med att återställa allt detta som blir och "ligga efter" i hushållet, det är redan några timmars arbeta att leka "sök och finn" leken med att spåra alla snoriga näsdukar som ligger överallt, under sängen, bredvid sängen, i sängen... Men vad gör man inte för sin härliga familj :D
Hoppas ni andra får vara friska, i alla fall era män... må så gott :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar