Rätt eller fel...

Att göra rätt eller fel, det är den stora frågan...Och hur man än gör, gör man alltid fel i någons ögon. Men jag tycker att så länge man gör ett beslut, agerar efter hur man själv anser är det rätta, då gör man rätt beslut. Tycker inte omgivning det, så är det väl deras problem. Man kan ju fråga sig om alla de som har åsikter över hur andra agerar, själva alltid gör de rätta besluten...

 Som alla vet, brukar det tyvärr infalla bråk och stridigheter då alkohol och stora folksamlingar är samlade på ett och samma ställe. Förra veckoslutet var det Jazz-festival här på vår ö, vilket betydde en massa alkohol och en massa människor...Och säkert en del meningsskiljaktigheter bland med folk. Nu har jag inte hört att det skulle ha hänt något värre, eller att det överhuvudtaget skulle ha varit så himla "oroligt" under denna helg. Men en liten incident har jag hört om, och det är den jag nu retar upp mig på...Ett litet moln som tynger på mina axlar...

Vår äldre son var med ute i vimlet under fredagen, men han körde bil så han drack ingenting. Något slag under småtimmarna, hade två av hans kompisar kommit i luven på varann. Och det underliga med vissa människor, oberoende av ålder, så är det knytnävarna som "pratar". Det är dom som ska avgöra vem som vinner... Jag har aldrig förstått mig på det här med att slå andra människor...och kommer aldrig att förstå det heller. Vår son hade trots alla mina uppmaningar under åren gått emellan slagsmålet. Jag har alltid predikat åt honom att hålla sig utanför, gå bort om en dylik situation uppkommer, men när gör nu ungarna som mamma säger... ;) I alla fall gjorde inte sonen det denna gång...

Båda var hans kompisar, ena sen barndomen och den andra från gymnasie tiden. Han hade gått emellan, tagit den ena "under armen" ( en fördel att vara lång och storväxt ) och gått bort från platsen tillsammans med honom han "hade under armen". Allt var lugnt efter det, och jag tror båda killarna som hade sin lilla fight, är tacksamma idag att någon avbröt det innan det slutat riktigt tokigt. Det som nu stör mig mest är att jag anser att sonen min gjorde helt rätt i att gå emellan, men vad har han fått för tack av det... Jo han har fått höra skit av en helt annan individ som inte var med i slagsmålet, han stod bara bredvid och såg på...Kanske han rent av hejade, och klappade takten åt de två som låg och slog på varann...

Denna perfekta pojkspoling, som skällde ut min son för att han avbröt slagsmålet, kan ju inte ha alla hemma...Pojken i fråga har känt min son sedan barndomen, även den pojken som var i slagsmål,som min son också är barndomsvän med. Han hade kommit fram till min son, skällt ut honom efter noter, eftersom han ansåg att vår son tagit parti, att vår äldre valde att skydda den "nyare" kompisen, han hade sagt att min son blivit så konstig sedan han började gymnasiet, och att han bara umgås med konstiga typer...Kanske min son har blivit konstig, kanske han inte faller " i smaken" för en del av hans tidigare vänner, men min son förstod i alla fall att avbryta slagsmålet, vilket den perfekta pojkspolingen inte fattade att göra...

 Min son tog nog inte någons parti, hade han gjort det, hade han väl stått bredvid och sett hur den ena får mer stryk än den andra. Han valde att avbryta allting, eftersom han inte ville att det skulle sluta tokigt. Han valde att föra bort den killen, som han ansåg vara starkare, som kunde göra mer skada, och den killen hade mindre supporter grupp eftersom han bor i grannkommunen, och inte hade alla sina kompisar som hejade på honom. Jag tycker det är mycket lågt av någon, att skälla ut en person som vill göra det rätta. Jag tror inte heller att den kompisen min son lämnade kvar, ser ner på min son nu, och tycker att han valde parti. Gör han det så är det ju beklagligt, för sonen ville nog bara väl för båda parter.

Så hur ska man tolka dylika situationer? Min son tyckte väl att han gjorde rätt...för det får han en ordentlig utskällning, han tog så illa vid sig av denna utskällning, att han t.om skickade ett meddelande åt denna "kompis" för att förklara varför han valde att ta bort den "nya" kompisen. Själv tycker jag det var slöseri på pengar att öda ett telefonmeddelande på en människa som inte kan uppskatta att man försöker stoppa våld...

Jag anser i alla fall att min son gjorde det rätta, jag hoppas han gör det igen, trots att jag inte vill att han blandar sig i slagsmål, men jag vet att han är en sann kompis, och han ställer upp för dem alla. Så nu hoppas jag alla dom som känner sig tvungna att använda knytnävar för att få sista ordet, kunde ta sig en tankeställare, och inse att inget löses med våld... För alla gånger kanske det inte finns någon som kommer emellan och stoppar det hela...det kan komma en riktig vän som hejar på på sidan...