Men då vi är inne på tredje veckan min man skrider iväg tidigt på morgonen till sitt arbete, då finns det nog en del jag kan dela med mig... ;) En man som jobbat många år i en fabrik, med ett mycket ansvarsfullt jobb (så berättade han för mig i alla fall), men kanske inte så kroppsligt betungande...En man som i mina ögon var mera ledig än vad han jobbade...tack vare skiftesjobb. En man som skyllde alla "motgångar" gällande hans humör, ork och motivation, på att han jobbade skift...har nu förändrats till...
En man som måste ha klockan att ringa fem dagar i veckan...så som de flesta av oss som befinner oss i arbetslivet. En man som verkligen måste utföra kroppsligt tungt arbete, för att få arbetsdagen att löpa. En man som jobbar mer än vad han är ledig. Han är ju för fan aldrig hemma ;) Det är bilen jag saknar mest i detta fall... :D En man som inte mer skyller på någonting, han har blivit rätt så normal i hans humör svängningar, kan det bero på tröttheten, då även han nu har rutiner...Jobbar samma tider varje dag, så hans dygns rytm har kommit till rätta...
Så vad kan jag dra för slutsatser...Jo, det är rätt så bra att min man fått ett jobb, och att jobbet är ett vanligt dagsjobb, han är hemma alla kvällar och båda längtar vi lika mycket efter veckoslutet. Då han jobbade i fabriken, var det oftast så att han var ledig medan jag jobbade och då helgen kom, ja då började hans arbetsvecka. Så jag personligen gillar denna sits vi nu befinner oss i :) Att veta att alla veckoslut kan vi spendera tillsammans, vi kan boka in vad som helst, utan att alltid kolla arbetslistan först. Bara vi ännu får pojkarna att förstå. att deras far faktiskt har ett måndag-fredag jobb...de frågar fler gånger i veckan: -Var är pappa?
Tyvärr finns det en nackdel med detta annars så underbara stadiet vi befinner oss i... Nämligen jag...jag och mina behov... Jag har ett grymt behov att få vara för mig själv, i tysthet en liten stund under kvällen. En stund då jag inte orkar vara social, jag vill sitta i mina egna tankar, oftast framför datorn...Detta behov fick jag mer än bra stillat medan min man jobbade i fabriken, han var ju mer hemma än på jobb, så vi hann diskutera nu som då. Då han var arbetslös, då ville han prata mest hela tiden, men då kvällen kom, svarade jag bara jo, ja, jo, jo, ja,ha, just det...o.s.v. Lyssnade med ett öra, för att lite hänga med, men det mesta gick väl förbi...Ok, jag låter väl som en fru som inte bryr sig, men det är ju inte det som det är frågan om...jag tyckte bara att då jag i 7-9 timmar lyssnat på gubben, så kunde mina öron gott och väl få en paus ;)
Men nu idag, så har vi ju endast några få timmar per kväll, som vi kan kommunicera med varann, och det kan ju bli lite jobbigt, för mig då alltså...Jag behöver då min lugna stund, men vill även höra allt min man har på hjärtat...Så nu har jag försökt öva in en ny teknik...att kunna göra MER än två saker i gången...jag försöker lyssna helhjärtat på min man, försöka kommunicera med honom, tillika jag försöker njuta av tystnaden...Och bra går det...för min man är även han mer utmattad på kvällarna, så han ligger gärna och slö ser på tv, eller sitter framför datorn, så vi har hittat en bra harmoni i familjen :)
Så tacka vet jag systemet, där båda vuxna i familjen jobbar, så gott som samma tider...Då uppskattar man ännu mer dom korta stunderna man är ledig tillsammans :) Fast vi har olika behov av hur vi spenderar den lediga tiden, så gör vi det ändå tillsammans...endera i tysthet eller i full konversation.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar