Mörker...

För er som eventuellt inte vistats ute under kvällen, eller råkat se ut genom fönstret, inte för att man ser något då det är bäckmörkt, så tänkte jag bara informera om att det regnar...igen...och nu är jag så förbannat trött på det jävla regnande! Ursäkta mitt ordval, men nu börjar mina nerver och humör tära tack vare detta evinnerliga vatten som öser ner från skyarna...

Ja visst, jag älskar höst...men inte regn! Jag älskar då kvällarna blir mörka, då man kan tända ljus inne...men jag tycker inte jag ska behöva tända ljus ute, runt hela huset, för att få någon sikt i detta svarta regniga väder. Och jag avskyr då allt är vått och klottigt!!! Jag avskyr då yngsta sonen kommer hem på kvällen med ner dränkta kläder och skoplagg, bara för att han tycker att det är roligt att vara ute och köra moped i regnet. Vi har faktiskt dåligt med torknings möjligheter, i alla fall såna som gör att allt vore torrt följande morgon...Så snälla regn...dra så långt pepparn växer, och kom tillbaka då du förvandlats till snö :)

Snö...oj vad jag längtar efter det, och några minus grader till på köpet. Så att världen skulle bli torrare, renare, och framför allt LJUSARE. Så mörkt och dystert det nu är, gör ju att var och varann blir mer eller mindre deppig... I mörkret ser man ju inget heller, vem eller vad som helst kan mitt i allt sammans stå framför dig, utan minsta förvarning...spooky... ;)

Det hände mig förra veckan...Enda nackdelen med höst och vinter, förutom mörkret, är alla "kräk" som börjar vandra längs / över vägarna, medan sikten är minimal. En av mina värsta mardrömmar är att krocka med en hjort eller älg... Har en gång under min karriär som chaufför påträffat en älg, men kom undan med blotta förskräckelsen. Älgens ena hov (heter det så?) snuddade lite i kofångaren, så det var inte så farligt...
Det som var värre, var att jag i paniken tillika jag tvär bromsade hade svängt på ratten fullt till höger...så då jag släppte på bromsen, studsade jag som en gummiboll med bilen rakt ner i ett dike, och där satt jag fast... Halv 3 på natten, utan telefon (de var inte påtänkta då ännu), och det värsta av allt...det var kolmörkt, jag var mitt inne i ingenstans, på en skogsväg jag aldrig kört förut, och jag har en stor tendens att vara mörkrädd...

Jag steg ut ur bilen, lade benen på ryggen och sprang för brinn kära livet...jag sprang åt det hållet jag var på väg annars, visste att vägen skulle komma ut till en by...jag sprang fler kilometer, var helt säker på att jag hade älgen i hälarna, eller någon annan som spanade mitt i natten...Vem i fridens namn skulle ha lust att vara ute och jogga på en ödslig skogsväg halv 3 på natten, förutom mig ;) Då jag äntligen kom fram till ett hus, bankade jag hysteriskt på dörren, tog ett tag innan personerna vågade öppna...Det fattar jag bra nu efteråt...sku någon banka på vår dörr 3 tiden på natten, sku jag ringa 112!!! Fick ringa min man, och lyckligtvis hade gubben i huset, där jag fick ringa, en bil med dragkrok och alla andra attiraljer som behövdes för att få upp min bil från diket. Så allt slutade bra...det mest komiska med incidenten, var att då vi kom tillbaka till platsen där jag hade närkontakt med älgen, då hade det börjat ljusna ute, och vad ser jag då...Jo, hade jag valt att springa åt andra hållet, skulle jag ha hittat hjälp på 50 meters avstånd... Men är man mörkrädd så är man...

Detta hände för 20 år sedan, sen dess sitter jag med hjärtat i halsgropen då det blir mörka tider och jag ska vistas på vägarna...men inte ett "kräk" har visat sig...tills förra veckan. Jag har varit helt säker på att jag inte upptäcker djuret före det är för sent...Men jag reagerade, trots att jag var i full konversation med min medpassagerare...jag tvär nitade, jag kände hur allt från bakbänken flög i våra ryggstöd, jag hörde hur allt i bakluckan slungades framåt. Men inget hände, älgen som var stor som fan, var en gentleman, den valde att gå snett över vägen...hade den gått rakt över, kan det vara att jag fått testa på om våra airbags i bilen funktionerar. Bromsarna i bilen kan jag övertyga om att de är i topp skick, tur att det inte var halt, eftersom vi FORTFARANDE har sommar ringar...visserligen hade vi väl inte haft många nabbar kvar på vinterdäcken, ifall vi haft dem under bilen, de hade nog etsat fast sig i asfalten efter min tvär bromsning...

Så nu är jag lika skräckslagen igen, 20 år framöver...jag ber att alla djur hålls i skogen eller på åkrarna och låter bli att ta en promenad framför min bil, eller någon annans...Skulle det komma lite snö, som gjorde världen lite ljusare, så skulle säkert min sikt vara bättre, men då är jag istället rädd för att köra i snö och halka...så kanske jag skulle överväga att inte alls köra bil det mörka halvåret... ;) Oberoende, så önskar jag nu snö istället för allt vatten som jag skall umgås med dagligen!