Julgranen...

Hade som sagt ett halvt skrivet inlägg innan julafton, som skulle handla om årets julgran... Nu är julen förbi, så vem vill nu mera läsa om julgranar? Jo, JAG vill läsa, framförallt vill jag minnas denna gran! Kommer antagligen aldrig att vara så nöjd över den julgran vi haft i år, så det är minsann värt att dokumentera detta hit till min blogg. Då kan jag åren framöver själv läsa detta och minnas att det faktiskt fanns ett år vi hade en vacker gran...

( följande 3 stycken skrev jag dagen innan julafton, det övriga är skrivet idag...fotona är även egna, bilder jag experimenterat med sonens julklapp, och nu är jag "biten"...jag vill också ha en egen systemkamera... )

Att vi har granen inne redan beror inte på att jag har haft så god tid, utan det har helt enkelt med det att göra att för första gången i mitt vuxna liv så har vi en gran jag är nöjd med :) Trodde verkligen inte detta någonsin skulle ske. Har under åren börjat ge upp hoppet...Det har även gått så långt att jag verkligen i år övervägde att vi skulle köpa en plast gran. Slippa allt elände med en riktig gran, framförallt slippa tjafset med min man ;) Så det var riktigt nära att det blivit så i år, hade tänkt att jag tar in lite grankvistar så att doften finns... Min mor höll på att svimma då jag berättade för henne om mina planer, jag tror att hon rent av skrek till, och frågade om jag var helt från vettet ;)

Nå nu blev det ju ingen plast gran ännu detta år, för jag hittade en gran som nästan motsvarar min dröm gran. Var nog lite skeptisk om den sedan i verkligheten, då den står inne, är så fin som jag trodde. Redan då vi hade den på terrassen visste jag nog att jag skulle vara nöjd. Eftersom jag gick ut för att beundra den var och varannan kväll, så tyckte min man att vi kan väl lika bra ta in den redan, och det gjorde vi. På fredagskvällen fixade gubben in granen och lade lamporna i den. Då kom jag på att jag glömt att laga band i pepparkakorna som skulle hänga i granen.

Har haft riktiga hjärtformade pepparkakor fler år i granen. Vår lokala innebandy förening sålde för många år sen pepparkakor i form av hjärtan och färdiga hål i kakan. Jag sparade pepparkakorna, lade band i dem, varefter jag klädde julgranen med dem. Under åren har de tyvärr gått sönder, så senaste år var det inte många kvar. Visserligen hade vi inte så många kvistar i garnen heller, så pepparkakorna räckte gott och väl till :) Till min glädje sålde Sjöscouterna i år av dessa pepparkakor, så jag köpte en låda och nu har vi nya fräscha pepparkakor i granen, och vad mer behöver man?

Med ljusen och pepparkakorna, och i mina ögon en fullständig gran, var det hela fullbordat :) Med en blandning av doften från granen och pepparkakorna, så tyckte jag att det inte behövdes något mer... så under en dag fick granen vara så, men följande kväll fick nog granen lite mer dekorationer. Så denna jul har jag inte haft ångest över granen, tvärtom så kommer jag att bryta traditionerna än en gång... I vanliga fall slänger jag ut granen innan nyår, men detta år skall granen få vara kvar. Inte nog med att jag tycker den är värd att få stå inne, så barrar den inte heller. Inte ett barr har jag hittat på golvet under hela julhelgen. Undrar om det verkligen är på riktigt det här, eller om jag drömmer...Kanske jag vaknar upp en morgon med en stor hög med barr på golvet och en gran som ser ut som "hej, kom och hjälp mig" ;)

Nu är julen förbi, den bästa årstiden i mitt liv...Fick några timmar / dagar njuta av att ha min familj samlad runt samma matbord. Nu är det full fart och splittrat gäng... Vår äldre son for iväg till "sitt hem" i Ekenäs igår, den yngre vet nog inte var han hör hemma...det är eld i baken hela tiden. Han hinner nog hem och sova en stund och byta kläder. Undrar hur många byten han gör innan han är nöjd? Under 10 minuter är det fullt kaos i hans klädskåp och golvet är täckt med klädhögar... Men i dags läge gillar jag det :) Att varje morgon få sakta öppna dörren till pojkarnas rum, och se att de ligger där och snarkar, det har varit bästa julklappen för mig detta år <3

Nu är det endast några dagar kvar av detta år, dagar jag kommer att njuta av och ta vara på. För inom en vecka står jag igen för stora omställningar i mitt liv, och jag känner redan tårar och ångest...Dagen då min förstfödda skall in till armén.