Den "lilla tiden" är egentligen fråga om 3 månader som gubben varit arbetslös och för det mesta gått här hemma och svansat i mina ben. Har ju skrivit förut om hur "trevligt" det är att jobba hemma och ha en arbetslös karl, så går inte närmare in på det denna gång. Skillnaden från förra etappen han gick här hemma, var ju att båda våra söner också infann sig innanför samma väggar. Denna gång har vi ju endast varit på tumanhand under veckorna så lugnare har det varit, inga onödiga dispyter med barnen och jag har minsann haft det lättare...jag har ju endast behöva plocka upp efter 1 person och inte 3...
Sen är det visserligen skillnad på att vara arbetslös på sensommaren än på vintern...På sommaren finns det ett och annat gubben kan göra ute, men nu dessa tre månader har han bokstavligen funnits inom tre meters avstånd från mig. Var jag än är...där är han... ;) Herregud, fast jag suttit på wc, så har han kunnat stå bakom dörren och prata med mig. Och prata, det gör han ju ständigt! Det märks att han inte varit ute i det sociala arbetslivet, eftersom munnen går i ett, och jag blir tokig...Som nu t.e.x...jag försöker koncentrera mig på att skriva, men han bara pratar och pratar och pratar och frågar en massa. Glömde att be honom vara tyst, för det har jag gjort senaste veckorna då jag försökt koncentrera mig på andra saker :)
Utöver pratande, finns det ju en hel del andra saker jag retar upp mig på. Ibland retar jag upp mig mer ibland mindre...har rätt så länge försökt se på saker och ting med blida ögon, och skämta bort situationen. Vad annat kan man göra, men en karl som kommer med alla världens ursäkter och bortförklaringar? Som idag, då jag kom in med barnen noterade jag att vår säng var obäddad. Kan tillägga att jag får nippor och gråa hår då en säng står obäddad långt in på förmiddagen! Gubbens mun gick i ett, då jag äntligen fick en syl i vädret och kommenterade att sängen var obäddad, fick jag världens förklaringar till varför han inte bäddat... Han hade haft så fullt upp med att dricka kaffe, och stänga och starta datorn i fler etapper!!! ( datorn gör en massa uppdateringar nu då alla program är förnyade ) Men herregud, hann du inte bädda medan datorn gjorde sina uppdateringar, frågade jag. Nej det hann han inte! Men jag hinner, jag som hängt byke, tömt diskmaskinen, fixat morgonmål, förberett maten och varit ute med barnen? Då jag rabblade upp allt detta åt min man, tillika jag bäddade sängen / dukade bordet / bytte blöjor och fixade maten klar, försvarade han sig med att säga...Jag hade nog hunnit bädda, men jag försov mig idag!!! Hej hallooo...försov sig från vad då??? Han har väl ingenstans bråttom på morgnarna, inte visste jag att han har klockan att ringa för att bädda sängen...
Kunde skriva en bok om hur det är att leva med en arbetslös man, och jag borde få en medalj som klarar av det här. Det gick bra första tiden, men senaste månaden så har det börja tära på. Då min man sagt åt mig att han tänkte fara en sväng och hälsa på till den och den, så kan jag med handen på hjärtat säga att innan han hade meningen slutförd, redan vid orden "jag tänkte fara", så ropade jag: Hejdå, ingen brådska med att komma hem ;) Nu tycker säkert många att jag är en jätte elak fru, och bara klagar på gubben, och kanske ni tycker att ni måste klappa min man på axeln och berätta hur "illa" jag skriver om honom. Ni kan ta det lugnt, vi har levt tillsammans 23 år, vi känner varandra utan och innan och kan minsann berätta och kritisera varann öga mot öga. Så allt detta jag skriver om min man har han nog fått höra till lust och ledan :) Och trots att jag irriterar upp mig till bristningsgränsen på honom ibland, så nog älskar jag honom för det <3 Annars hade jag väl gett upp hoppet för länge sen...
Och nu verkar det som livet fortsätter le för vår familj, och jag får en behövlig andningspaus...Egentligen skulle jag börja mitt inlägg med att skriva hur glad jag är, ännu gladare än jag var då sonen fixade vår dator... För nu svänger vindarna...min älskade arbetslösa man...har fått jobb igen :D :D :D Imorgon skall jag vara en exemplarisk fru och ge en puss på kinden och önska honom en TREVLIG ARBETSDAG :) Och jag kan garantera att jag kommer att njuta av min dag till 100 %, för nu är det som det skall vara. Två arbetande individer i ett hushåll, och pricken på i:et, en son som är hemma på kvällarna! Livet är härligt på landet <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar