Lycka...

Här sitter nu en super lycklig och tacksam varelse, en mor som inte med ord kan beskriva hur lyckligt lottad jag är som har en son som är miljoner triljoner gånger smartare än sin mor :) Visserligen är nog båda mina söner betydligt mer "brightare" än mig ;) Vilken tur att de båda har olika saker de är starka på, så då man slår ihop deras kunskaper så har jag chans att få hjälp av dem på många olika områden.

På fredagen kom militär gossen hem, med en influensa och världens huvudvärk. Hans humör var långt ifrån på topp, inte ens jag kunde "smitta" av mig min glädje till honom. Min glädje var ju på topp igen då jag inte träffat honom på tre veckor. Själv har jag dragit på mig snuva, och var lite orolig att jag skulle smitta ner sonen, men det behövde jag ju inte oroa mig över eftersom han var i sämre skick än mig. Mellan middagen och bastun började sonen se över vår söndriga dator. Det verkade hopplöst, hörde mellan raderna att risken var stor att hårdskivan gått sönder...svalde min bitterhet och såg hur alla foton rök till fanders... Dumt huvud får kroppen lida! Vi hade ju ingen vi kunde skylla på, annat än vår egen dumhet. Sonen tog bort hårdskivan från vår dator, kopplade in den i brorsans dator,konstaterade att det inte var fel på hårdskivan och efter en stund fick jag klart för mig att all fakta gick att räddas :) :) :)

Känslan då jag såg att han överförde alla våra foto-mappar över till yngsta sonens dator var obeskrivlig. Alla övriga mappar han kopierade var sen bara ett enda bonus, för mig räckte det att han räddat fotona. Nu kvittade det ifall han skulle få datorn att funktionera...ekonomiskt sätt så önskade jag att han skulle lyckas med det...Han gav upp för kvällen, lovade fortsätta på lördagen.

På lördagen vaknade han upp med ögoninflammation, hamnade att badda upp ena ögat. Stackars pojke, typiskt att vara/bli sjukare på sin permission :( Ögoninflammationen var att vänta, 4 st i hans stuga hade fått det under veckan. Tack och lov har vi en familjebekant som är läkare, och jag täcks ringa henne i princip när som helst, så hon fixade recept åt honom med ögondroppar och salva. Vilken tur att det löste sig genast, för på söndagen var sonens ögon i mycket bättre skick :) Trots irriterande ögon fortsatte sonen med vår dator... Har inte den blekaste blå aning vad han gjorde, det enda jag vet att 6h senare hade vi en fullt funktionerande dator, och en super nöjd mor och far i huset :) Min man sken som Nådendals solen!

Sonen fick en slant för besväret, han hade varit värd en större summa, eftersom han sparade sina föräldrar en flera hundra euros utgift. Han var själv nöjd att han lyckades fixa datorn, så hans "stolthet" var väl en del av hans "lön" ;) Så slutet gott allting gott...sällan vi har turen på vår sida men denna gång lyckades det. Så nu kan vi igen sitta och knappra framför varsin dator med gubben. Visserligen tar den glädjen snart slut, yngsta sonen drar ju iväg med sin dator då praktik perioden är slut, så då får vi börja med tur-listor igen med gubben. Fast den listan är ju enkel att göra...gubben som sitter där mest hela dagen, så får jämnt stiga åt sidan på kvällarna då jag är ledig och vill ha kvalitetstid med datorn :D

Yngsta sonen är inne på sin tredje praktik vecka, och har en vecka kvar. Han trivs fortfarande så fruktansvärt bra, far ivrigt iväg alla morgnar och kommer hem med ett leende på läpparna alla dagar. Han har verkligen fått vara med och jobba, han känner sig som en av dom andra heltids arbetarna. Visst är det ju det som är meningen då man är på praktik, att man ska få pröva på jobbet, men med tanke på att han endast har ett halvt år skolning bakom sig så tänkte vi väl att han mera får se och följa med. Han kommer garanterat att fara tillbaka till skolan med så mycket lärdom i fickan, som han har nytta av i skolan :) En dag sa sonen, att han tycker det är så roligt och intressant att han blir riktigt sugen på att bli klar från skolan och vill komma ut i arbetslivet, och det låter super bra i mina öron. Och han är säker på att han valt rätt linje, vilket också känns jätte bra!

På tal om rätt linje...har helt glömt bort att berätta hur det gick för militärsonen och hans framtid inom armén. Ett par veckor gick han i värsta oron, likaså vi föräldrar, han visste varken in eller ut till vilken utbildning han hamnar. Han fick inleda båtförar skolningen med en massa intressanta skolningar både i Obbnäs och Lojo, men ingen hade gett klara besked ifall han ännu hamnar att byta till militärpolis. I dags datum har ingen ännu heller bekräftat något för sonen, men han har nu bott över en vecka med alla andra blivande båtförare, fått allt material och inlett navigations skolning, så nog tror vi till 100% nu att sonen fick sin dröm att gå i uppfyllelse och får spendera sommaren ut till havs :)

Så med allt detta positiva i mitt bakhuvud, känns det inte så tokigt att inleda en ny arbetsvecka. Måndagen är förbi och snart är det fredag, vilket betyder att jag har min andra vintersemester vecka på kommande. Har lite planer även till denna ledighet, STÄDNING....ibland måste man göra tråkiga saker på sin semester ;)