Förändringar...

Nu är det dags för en liten uppdatering, för nu har det hänt ett och annat i mitt liv på några få dagar. Nu har nog min lilla hönshjärna fått jobba, tror bestämt hjärnan kommer att ligga i viloläge ett tag framöver, efter all ansträngning den varit utsatt för de senaste 48 timmarna... Visst har jag hamnat att göra både små och stora beslut i mitt liv, dagligen gör man ju en massa olika beslut. Mina större beslut har väl oftast handlat om de andra individerna i min familj, min vardag är ju och har varit så gott som likadan det senaste decenniet...Fram tills i förrgår i alla fall...

Tisdag förmiddag var jag i lekparken med barnen och en kollega till mig. Mitt i våra djupa diskussioner med kollegan, ringer min telefon. Tar telefonen ur fickan och ser att det är självaste chefen som ringer...Utbrast åt kollegan att oj, det är ----- som ringer, vad har jag nu gjort?!? Missförstå mig inte, men en chef brukar ju inte ringa endast för att småprata, så blev ju lite fundersam över vad hon hade på hjärtat. Visste att jag har full grupp med barn, så nya dagbarn var det inte fråga om... Svarade, varefter chefen säger klart och tydligt att nu går hon rakt på sak och säger som det är...då blev jag nog lite skakis i knäna. Tyvärr är läget med småbarn mycket minimalt här i södra delen av vår ö, och oron för framtiden har länge legat som ett orosmoment i bakhuvudet. Så egentligen var min första tanke att: Nu ryker jag...kommunen måste spara, och slå ihop små grupper!
Tack och lov var inte fallet så just nu, jag har mitt jobb kvar :) Men på ett annat sätt...

Jag blev erbjuden att ta mina 5 småttingar med mig och börja jobba i byns dagis från och med inkommande måndag. Fick tid att fundera och givetvis skulle jag diskutera med alla barnens föräldrar, vad deras tankar kring detta var. Då vi gick hem från parken, tyckte jag att läget var lugnt, men då jag kom hem och berättade detta för min man och vi började fundera på allvar, så blev det nog ett kaos i huvudet. Bildade plus och minus listor i huvudet, funderade fram och tillbaka på alla för och nackdelar, ringde en kompis för att få "stöd". Försökte arbeta som vanligt, ringde min mor för att få utlopp för mina funderingar. Visste varken bu eller bä, hur skall jag ställa mig till detta? Vad vill jag, vill jag byta arbetsplats, vill jag lämna ett jobb som jag kan innan och utan, vill jag lämna mitt hem som är min arbetsplats,vad vill jag? Diskuterade med alla förstående föräldrar, diskuterade ännu mer med min man, men visste att det slutliga beslutet var mitt...var förberedd på en sömnlös natt! Men innan jag gick och la mig, visste jag nog vad jag ville...

Jo, jag vill pröva på något annat.Jag vill efter 15 års arbete i eget hem, stänga dörren på morgonen och gå till jobbet. Jag vill uppleva en annan sida av att jobba med barn. Jag vill ha arbetskamrater som jag träffar dagligen, jag vill ha chansen att jobba vanliga 8 timmars dagar. Jag vill känna hur det känns att organisera min vardag så att allt hushållsarbete jag måste göra, måste göras utöver arbetstid. Jag vill känna känslan hur det känns att komma hem efter arbetsdagen. Ja, a det finns en massa saker jag känner att jag just nu vill känna på, tack vare detta erbjudandet jag fått. I dags läge "behövs" jag ju inte hemma mera, killarna är borta och min man klarar sig gott och väl utan mig. Har från och till under de senaste åren tänkt att det vore skönt att ha en arbetsplats utanför hemmet. Jag har stormtrivts med mitt jobb, och jag tycker om att vara hemma (man kan inte vara dagmamma om man inte trivs att vara hemma dagligen) Men nu känner jag mig färdig för att vidga mina vyer, och pröva på något annat, efter 15 år som dagmamma... ( tillägger att det är fråga om en viss tid jag nu skall vara i dagis, fram till 30.6, varefter jag eventuellt fortsätter som dagmamma igen)

Visst kommer det en massa rysningar i kroppen nu som då, när jag funderar på att vad har jag riktigt lagt mig in i...Känns helt ofattbart, då jag tänker på att imorgon morgon tar jag för sista gången på en tid framöver emot dagbarnen i mitt hem, och sista gången jag skickar hem dem härifrån. För två av mina fem dagbarn blir det i alla fall sista gången, eftersom de ändå slutat till hösten. Att jag imorgon sista gången gör de inrutade rutinerna, jag varit van vid i 15 års tid för att i måndag kliva in i en ny fas i mitt liv, känns både skrämmande och spännande, men framförallt ser jag nog det hela med positiva ögon. Det skall nog bli rätt så roligt det här :) Och det bästa med allt det här, är att jag mister ju inte mina småttingar, eftersom de alla följer med till dagiset, så jag får ju vara med dem alla dagar för det. Och på köpet får jag äran att sköta om en hel bunt med andra härliga barn, varav två av dem är mina "gamla" dagbarn :) Tänk vad roligt för mig...kanske mindre roligt för barnen, som tänker att herregud har vi Hanna här nu igen :) Det som gör "flyttet" ännu enklare för mig är ju att jag känner huset jag skall jobba i, personalen och barnen är alla bekanta för mig, så det förenklar ju en hel del :)

Samtalet som gjorde mig smått orolig, visade sig vara en positiv sak för mig. Det hoppas jag i alla fall, tiden får visa sitt, men tror nog bestämt det kommer att gå hur bra som helst. Jag återkommer med mer detaljer efter nästa vecka då jag har fått lite mer kött på benen vad gäller mitt nya äventyr här i livet, men jag är i alla fall nöjd med mitt beslut. Min stora livsförändring tänker jag fira i lördag, då jag åker iväg till Ekenäs för att först träffa sonen & sambo och mina fyrbenta barnbarn, Koda o Snurris <3 Därefter spenderar jag kvällen och kanske halva natten hos sonens svärmor! Vi har träffats förut, men i lördag blir det en hel tjejkväll med henne, för att lära känna varann bättre, jag gillar :)