Den 3:e augusti blev vår yngre son myndig...Jag fick officiellt ta det ännu större klivet ut i vuxenvärlden, eftersom min son tog det stora klivet ut i samma värld. Så nu har jag inga "barn" mera, nu har jag två myndiga söner som har hela livet framför sig, och jag får sitta här hemma och inse att jag börjar bli äldre och rent av tycka rysligt synd om mig själv... Visst är mina killar alltid mina barn, men de är ju liksom inte "mina barn" mera...För all framtid är de nog det dyrbaraste jag har, och mina barn är de alltid, jag måste bara lätta på tyglarna lite, lite grann...
Det har gått två månader sen dagen då minstingen blev stor, månaderna innan var det körkort på gång, mitt i alla semester perioder...och jag minns dagarna som igår! För de flesta är väl körkortet det man längtar mest efter inför sin 18-års dag? Så var fallet i alla fall för vår kille, han längtade sjukt efter sitt körkort...bilen, den superfina,vackra,felfria Volvon från 1990 stod här på vår gård sedan januari och bara väntade på att någon skulle framföra den på landsvägen...
Lyfter hatten för Trexo Bilskola i Karis, ni som har ungdomar i den trakten som skall ta körkort så rekommenderar jag verkligen detta ställe. Jo, betydligt dyrare än många andra ställen, men man kan väl inte heller ta körkort i Pargas om man går i skola i Karis ;) Bilskolan såg till att allt som bara kunde göras innan skolterminen var slut, var gjort. Då det närmade sig teoriprov och körprov för sonen var det semestertider... I ett visst skede såg det mycket dystert ut för sonen, han som ville få sitt körkort så fort som möjligt. En vecka innan han fyllde 18 hade han teoriprovet ogjort, då jag beställde tid visade det sig att han inte hade polis lovet fixat (man får inte göra teoriprov utan polislov). Jag hade ju endast uppmanat honom i några månader att ta sina passfoton och lämna in ansökan...Han hade 3 körlektioner som skulle göras innan körprovet! Vilket slutligen visade sig vara 4 körlektioner (bilskolans lärarens miss)...Så ni kan tro att det gick rätt så hett till inom våra fyra väggar innan det magiska datum 3.8. Vet inte hur ni andra har det, men i vårt hushåll är det nog alltid jag som är syndabocken...Så nu var det helt och hållet MITT fel att sonen skulle få sitt körkort alltför sent! Tänka sig att jag som mor, som gör alltför sina barn INTE förstod att börja bilskolan i tid, för att minstingen skulle ha körkort dagen då han fyller 18?!? Drog nog säkert bottennappet som mamma...
Curling-förälder som jag säkert är i mångas ögon, spenderade jag min sista semestervecka med att köra skytteltrafik mellan vårt hem och Karis...kunde väl inget annat göra då det visade sig att sonens bilskollärare frivilligt ställde upp på sin semester för att påskynda körkortet för vår son... Helt på riktigt så slutförde sonen sitt körkort medan hans "lärare" hade semester. Och då pratar vi om klockslag som 19.00 på kvällen och 07.00 på morgonen. Helt ofattbart att en bilskola bryr sig så mycket om sina elever, och helt ofattbart att jag som mamma fick min son att fira sin 18-års dag i Ekenäs...långt ifrån sina vänner och stället han klargjorde att han aldrig någonsin firar sin myndighetsdag! Minstingen klarade teoriprovet på första försöket vilket han själv aldrig trodde...gossen sa inte ETT ord i bilen på väg till Karis den dagen, då vi steg ur bilen sa han endast att det här kommer inte att gå bra...Bra gick det och jag var en stolt mor. Nu var det endast körlektionerna kvar...Hans bilskollärare fixade allt så att gossen fick ihop lektionerna inom ett dygn så att han skulle få göra körprovet dagen efter hans 18-års dag...och jag höll på att "skita ner mig" av nervositet...
Slutresultatet blev att vi var i Ekenäs och firade yngsta sonens dag, eftersom han skulle göra körprovet klockan 8.00 inkommande morgon. Vi tog äldre sonen med sambo med, yngsta sonens flickvän var också närvarande. Hade fler gånger frågat /konstaterat åt den yngre att han säkerligen är nervös inför morgondagen...Fick hela tiden ett nej till svar! För er som är vänner med mig på Facebook såg säkert fotot jag lade upp från middagen på Santa Fe, suddig som bara den...beror inte på att jag druckit för mycket vin...Så fort jag tog upp telefonen ur väskan så "röt" den yngre åt mig att: "Fotar du så anmäler jag dig..." Så hamnade att fota så där lite i smyg ;) Har ju ingen aning vart han skulle ha anmält mig...men vet ju att det inte är värt att reta upp ungen mer än vad det behövs. Det var ju hans nerver som var på helspänn! Klockan 8.00 följande morgon var det mina nerver som var på helspänn... 45 minuter kändes som fler dygn, då jag satt i bilen och väntade på sonen som gjorde sitt körprov. Tack och lov hade jag sonens flickvän med, hon lugnade mig en hel del, annars hade jag nog tappat konceptet. Nämnas bör att medan vi små-åkte omkring i Karis med svärdottern, så hade yngsta sonen suttit i en trafikkorsning och sett oss köra förbi...Inget illa med det, men då "experten i sätet brevid" hade sagt åt sonen att så där ska man ALDRIG göra.Vad jag gjorde för fel vet jag inte än i denna dag...och vem som skämdes mest, jag eller sonen? Antagligen sonen...för tror ni att han täcktes säga: Att sidu bra, det var ju morsan som gled förbi....
Körkort fick han, dagen efter att han fyllde 18, så bättre kunde det väl inte ha gått :) Så nu har han kört bil i 9 veckor, och lycklig är han :) Lika lyckliga är vi föräldrar kanske inte, men då det gäller vår yngre son, så kan man endast konstatera att han ser nog verkligen till att vardagen inte skall bli alltför tråkig...Första veckorna av sin karriär som chaufför körde han med vår bil, eftersom hans superfina Volvo helt enkelt inte gick att köra med. Konstigt att en bil är i tusen bitar innan den kommer i användning? Efter en punktering på vår bil, och några 100€ remont på Volvon kom dagen då han äntligen fick sin egen bil i trafik. Sonen lös som Nådendals sol :D Nu några veckor senare efter x-antal punkteringar (helt ofattbart att däcken blir så slitna, fast man kör som folk...jag bara inte fattar ;)...) och några till 100€ fattigare p.g.a ännu mer remonter på den där SUPER SUPER fina Volvon, som absolut inte hade något fel då han köpte den, så har sonen redan bytt bil!!! Så nu har han bytt ut första Volvo vraket till en nyare bil, äntligen! Så nu pryds vår gård av en 1993 års bil, av modell....VOLVO!!! Men han har ju verkligen bytt "upp sig"...denna bil har alla mätare som funktionerar, innertaket är helt, den har elhissar till fönstren, den har taklucka och den rostar inte så märkbart! Och inte EN punktering på en vecka! WOW :) Så nu hoppas vi att han har en bil som håller honom rörlig en tid framöver utan bekymmer... Idag kom han hem från Karis, för nuförtiden bor han där under veckorna. Vi har nämligen hunnit med ett flyttlass från Ekenäs till Karis under sommaren...även detta hände under noll röda sekunder...så som allt då det gäller vårt yngsta yrväder :) Eftersom han nu anser sig ha en bil som inte kräver så mycket jobb, så tyckte han säkert att det var dags att annars få lite fart på vardagen! Han kom hem med följande överraskning/projekt...
Han har köpt en hamster åt sig...................Så nu har jag 2 "barnbarn" :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar