Undrens tider är inte förbi...Jag är här igen!
Nog är dagens teknik helt underbar! Jag har skapat en blogg för några år sedan, och trots att jag inte överhuvudtaget loggat in här på 1 1/2 år så finns liksom allt kvar här... Största problemet var att jag inte hade en blekaste blå aning vad mitt lösenord till mitt konto var, men tick tack med några klick så var det fixat. Nu ska vi se om jag kommer att förbli så aktiv här att jag minns mitt lösenord nästa gång jag vill skriva något :)
Det som igen verkar underligt med dagens teknik är att jag inte ens hittade gruppen "bloggvänner", som jag själv skapat, på Facebook? Då jag efter lite sökande hittade den, så märkte jag att där fanns en massa blogginlägg av andra aktiva bloggare, inget av dessa inlägg har ens kommit upp på min tidslinje? Så tekniken inom Facebook är lite underlig, men det har den ju alltid varit ;D Förklaringen är nog antagligen så enkel att då jag själv varit så inaktiv så har helt enkelt gruppen försvunnit från mina "favoriter"! För nu finns den nog minsann med igen, då jag äntligen klickat mig in där igen :D
Anledningen till att jag skall försöka uppta mitt skrivande är dels det att jag själv vill dokumentera mitt liv och så har jag faktiskt fått höra av en och annan att de saknar att läsa om mitt andefattiga liv :D Tack till er <3 Så nu skall vi se hur det går, lovar inte att det blir någon fortsättning, men just nu känns det verkligen som om jag skulle behöva skriva av mig lite!
Augusti 2015 skrev jag senast, då yngsta sonen fått sitt körkort...vad har hänt sen dess? Jo, yngsta sonen har sitt körkort kvar, bra jobbat!!! :D Han som avverkade cyklar och mopeder som andra avverkar strumpor så har hållit upp standarden då det kommer till hans bilar.... Vill minnas att jag hade en världens moralpredikan då han köpte sin första bil att nu måste han ta vara på den! Bilar är inte som cyklar och mopeder, det är frågan om LITE värdefullare grejer och man kan inte köpa nya bilar hela tiden! Punkt slut! Har på känn att kommunikationen mellan min son och mig inte riktigt varit så klar tydlig...Eller så har vi bara missförstått varandra! Ungen har idag, 1 1/2 år senare haft 6 bilar!!!!! Han klassas säkerligen småningom som bilförsäljare.... 4 superfula Volvon, 1 rätt så fin Opel och en medelklassig Toyota har prytt vår gård under året som gått! Halva vår gård är fylld av däck....Av någon underlig anledning så har alla dessa 6 bilar antagligen haft större problem med slitagen av däcken. Bilarna har liksom ätit upp däckytan, för problemet har absolut inget att göra med den som sitter bakom ratten :D
Så ni kan ju tro att diskussionerna fortfarande gått heta här då det gäller fordon...men lite har nog gubben min taggat ner, tack och lov! Sonen har ju endast bytt bilar titt som tätt för att det är roligt...en av alla 6 körde han ut förra vintern. Den blev så tillbucklad att det inte blev bil av den mer, men tack och lov stötte ingen sig <3 Så nu kar båda mina killar lyckats demolera varsin bil, utan några person skador, så nu räcker det gott och väl med den biten! Resten av era bilar kan ni hålla hela på körbanan och ta er fram tryggt från punkt A till B! TACK <3
Det som också hänt sedan jag sist skrev är att han där yngsta även lyckats gå ut ur yrkesskolan, med hedern i behåll. D.v.s vi har ett examensbetyg här hemma, ett helt giltigt sådant :D Han som kämpade hela högstadiet, hemskola och allt annat elände grundskolan medförde i vårt liv, så klarade på egen hand hela yrkesskolan, och har nu examen som vvs-mekaniker :) Och JO, jag är stolt som bara den!!! GRATTIS! Vår äldre har ännu lite kvar av sina studier, men han har på sidan av studierna startat egen firma, RF-Design. Är mycket stolt över honom, han har redan haft några jobb med att fixa hemsidor och logon. Och det är ju väl en självklarhet att jag rekommenderar honom varmt och ber alla tipsa om hans företag :D Nu har han även skaffat en sån där "helikopter-mojäng" som man kan filma från höga höjder, med super fina resultat :D Så kör hårt alla ni som är i behov av att göra mer PR, be min son komma och "köra lite helikopter" :D Jag riktigt känner hur han skäms då jag inte vet vad hans mojäng heter, men det kommer säkert fram på hans hemsida...Jag har i alla fall varit världens snällaste mamma och gjort gratis reklam! :D
Han där som jag bor med, gubben min...han lever ännu, och vi är gifta och allt är så där som det ska vara då man närmar sig 45-50...tror jag i alla fall, har inte kollat upp någon statistik hur livet ska se ut vid 45! Högst antagligen skall det inte se ut som vårt liv, men vi kan ju alltid leva i tron att vi är det perfekta paret och så skrattar alla och är glada :D
Nej nu skall jag vara seriös...Vi har det riktigt bra med gammelgubben min, här rullar vardagen på som det skall. Ända skillnad sedan jag sist uppdaterade här på min blogg är att han bytt jobb. Tror bestämt han jobbade som timmerman då för 1 år sedan...idag är han skiftesarbetare igen... SKIFTESARBETARE!!!! Redan ordet säger allt...han jobbar olika skift under olika timmar på dygnet. Det värsta av allt är att dygnets timmar inkluderar arbete under nattens små timmar... D.v.s att han jobbar då vi andra sover, och skall sova då vi andra jobbar...inget normalt i denna ekvation alltså! Det var helt ok de första veckorna han spenderade på jobb under nattetid. Nu har ju situationen ändrat såvida att jag jobbar borta hemifrån, huset är tyst, så han kan gott och väl snarka bäst han vill hela dagen. Och det har han ju gjort alla sina nattskifts veckor, sovit gott...MEN hans humör har ju varit rent ut sagt från helvete! Alltså hur kan en individ bli så fruktansvärt jobbig då man jobbar på nätterna? Varför är allt åt helvete de få timmar han spenderar med mig på kvällarna innan han åker iväg på jobb? Hur kan livet vara så fruktansvärt hemskt just dessa få timmar, och varför är det nästans världens undergång för min man just då? För allt i världen...om jag vill sitta och slöa framför tv:n de där några timmarna på kvällen, låt mig göra det. Om jag vill sitta framför datorn, låt mig göra det. Om jag vill städa, låt mig göra det. Men sidu nej, det tycker ju inte mannen jag skall göra just då...
Nej, endera har det jag skall göra för HÅRT ljud om han skall ta en powernapp före nattskiftet, eller så är jag för TYST då han vill sitta och förbättra världen med mig... Hur jag än gör så blir det alltid fel, men tack och lov har jag 16 års erfarenhet av en skiftesarbetande man, så jag har lärt mig en hel del :D Jag liksom följer med strömmen, säger ja,ja jo,jo fast jag inte hört ett skvatt på vad han sagt. Ser till att han får magen mätt, ler som Mona Lisa då han sticker iväg på jobb. Sen drar jag lättnadens suck, kastar mig på soffan eller framför datorn, och njuter av lugnet och tystnaden :D Visst är jag den perfekta frun någonsin? ;) Finns det någon ute i världen som behöver hjälp/tips över hur man hanterar en karl som jobbar nattskift, så är det bara att ringa, jag lotsar er galant ur problemet :D
Finns väl en massa som hänt i mitt liv under tiden som gått sedan jag sist skrev om mitt liv, men jag kan ju inte klämma in allt här nu i ett inlägg. OM jag nu förblir aktiv så antar jag att inläggen kommer att innehålla båda gammalt som hänt och nytt som händer...får se hur det blir!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar