Tiden räcker inte till...

Arbetsdagen slutar 16.30, klockan 17 skall jag vara på ett möte, klockan 18 på nästa möte och klockan 18.30 på det tredje mötet....det betyder att mellan 16.30 - 17.00 skall jag fixa mat, försöka få ungarna att laga läxor, ge mat åt katten, byta kläder och "påminna" min man var jag befinner mig hela kvällen (han måste väl märka att jag är borta fler timmar), säga upprepade gånger åt den yngre sonen att jag sitter på möte hela kvällen, så jag vill inte ha 20 missade samtal på telefonen...ring din far om det är något viktigt...

Det som var verklighet för mig idag var det faktum att min arbetsdag slutade halv 5 och alla 3 mötestider skulle jag ha haft, men som alla säkert förstår så går det inte att hinna med allt... Men duktig var jag, för jag var med på möte 1 & 2, hann även skjutsa yngsta sonen till ungdomsgården mellan mötena =)


Eftersom jag jobbar hemma, så var maten redan fixad under dagen, katten får mat mest hela tiden, så fort hon bara ser på mig...Läxorna hinner jag tjata på genast ungarna kommer innanför dörren, det betyder absolut inte att dom gör sina läxor just då, men jag har i varje fall gjort min "plikt" och uppmanat dem att sköta skolarbetet! Så under halvtimmen jag hade behövde jag bara byta kläder, och det var min räddning, annars hade nog både möte 1 & 2 fått bli för min del, möte 3 hade jag eventuellt hunnit till, troligen anlänt till mötet då det klubbas av...;)

Det är nog mycket sällsynt att jag har 3 möten inprickade samma kväll, det kan gå en vecka utan att jag har något viktigt jag måste delta i, men då kallelserna till möten kommer är det ofta så att många råkar inträffa samma dag, trots att det finns 365 dagar på året... Men för många människor är det här vardagsmat, ett evinnerligt pusslande att få allt att gå ihop, ett minutspel...och för många kan det vara fråga om fler dagar i veckan som kalendern är så här fullbokad...

Då pojkarna var yngre hade även vi en massa skjutsande till träningar och aktiviteter av olika slag, det var fråga om en massa planering och organisering för att få allt att passa ihop, och visst klarade vi det (med ett stort hjälp av andra föräldrar och mor & far föräldrar)! Men inte skulle jag nu mera vilja gå tillbaka till den stressiga vardagen, jag har t.om lärt mig säga NEJ...Jag går inte med i, en den ena än den andra föreningen, jag ställer inte upp på varenda ett party jag blir bjuden till... Jag har valt att vara "aktiv" där jag trivs och tycker att det ger mig någonting :)

Till alla er som har detta kaotiska program var och varannan dag, ni har mina sympatier, jag hoppas det "lättar" med tiden. Vissa åtagande är vi alla tvungna att ha, men de vi själv bestämmer över kan vi även göra en ändring på :)

För er som blev och fundera på när jag under dagen informerade min man var jag befinner mig hela kvällen... Det är ingen ide´ att informera, han har ändå glömt det innan jag kört ut bilen från garaget...Och vad gäller yngsta sonen, så det var en bra dag idag, jag hade bara 1 samtal och 1 meddelande missat =)