Nu är det som det skall vara...

Nu har jag fått pröva på hur det känns att ha ungarna bort flugna ur hemmet. Att fyra dygn känna av det jag har framför inom de kommande åren...Något jag med handen på hjärta kan säga, att jag verkligen inte längtar efter. Tack och lov är det en liten tid tills dess ännu, jag har ännu chansen att vara omringad av mina barn, så tänker inte ta någon större stress av det som är på kommande. Den dagen, den sorgen...

Nu är i alla fall allt som det ska vara i denna familj...Våra söner har hittat hem :) Bykkorgen är full till bristningsgränsen...det ligger högar lite här och där efter ungarna, så som jag är van vid. Nu får jag igen laga stora mängder med mat, då det finns fler magar att mätta :) Och det bästa av allt, nu har alla "ljud" kommit tillbaka till huset. Telefoner som piper i ett...de välkända "rösterna" från datorspelen...Tänk att jag även saknat refererar rösten från FIFA fotbolls-spelet. Trodde väl aldrig den dagen skulle inträffa...med tanke på så många gånger jag bett den äldre sänka volymen...

Trots att alla "ljud" kommit hem, ljud som inte har något med mig och min kontakt till mina barn att göra...det är ju deras kontakt med omvärlden...så är jag ändå så glad över dessa ljud. Jag hör det jag är van att höra vareviga dag, jag vet att mina barn finns här, fast dom varken pratar eller visar sig för mig. Som vår yngre, han kom hem 8-tiden idag morgon, gjorde skolarbete, åkte iväg till skolan för att skriva ett prov och sedan dess har jag inte sett ungen...Men jag vet ju att han kommer snart, han borde vara hemma innan jag skrivit detta inlägg klart :) (vilket inte är bra, för då hamnar jag byta dator, jag måste fara till vår egen dator, med en minimal skärm, vilket jag inte alls gillar... )

Vår äldre överraskade oss, och kom hem redan igår kväll. Vilken glädje, för jag har nog minsann haft ledsamt efter mina barn. Och vilken glädje, att jag fick smutsbyket uppdelat på två kvällar ;) För nu märker jag en stor skillnad med att vara 2 vuxna hemma, jämfört med 2 vuxna och två ungdomar... Jag som är van vid att byk & diskmaskinen rullar på vareviga dag, märkte att fallet inte var så då det bara var jag och min man...Jag blev nästan frustrerad då jag inte fick ihop till fulla maskiner. Visst kan jag erkänna att det var skönt, då hushålls arbetet mer än halverades då vi bara var två här hemma. Och visst var det skönt att bara handla en liten mängd mat inför veckoslutet, men...Jag byker, diskar, handlar, plockar efter, hör på tjafs, gnäller, uppmanar och är en jobbig mamma fast vareviga dag, så länge jag får njuta av pojkarna här hemma. Jag vet ju att jag har många år framöver då jag inte mer lever en dylik vardag...

Så nu känns det som jag hittat den gråa vardagen igen, den som jag känner mig bekväm i, den jag är van att leva... :) Och det som är pricken på i, är att min fått jobb :D Han var första dagen på jobb idag, han har sadlat om till sitt gamla yrke, han har fått jobb inom byggbranschen. Visserligen är detta jobb bara tillfälligt, men nog mer än några veckor, och jag är så glad :) Både för honom och mig! Han behöver komma ut i arbetslivet, och jag behöver en andningspaus från min man ;) Så nu ska denna familj lära sig komma in ett system, då båda föräldrar jobbar måndag till fredag, veckoslut ledigt...Men det är ju så det ska vara, så kan det bättre bli :) 

Och min far lär ska slippa hem eventuellt i onsdag, så även det är bra nyheter. Så nu kan jag bara än en gång konstatera, att allt blir nog bra med tiden, allt löser sig :) Det enda som inte löste sig var Bert...han sökte sig till himlen :( Men sonen tog det inte så hårt, han skyllde inte felet på mig, så även den saken kom vi över. Nu ser jag på framtiden med positiv inblick :)