Jag kom på att jag har en blogg...där jag har tendensen att skriva ner om mitt vardagliga liv, eller avreagera mina tankar och känslor. Nu verkar det som om jag totalt glömt bort min blogg, eller så har mitt liv stått stilla de senaste veckorna eftersom jag inte så mycket som loggat in på min blogg på snart två veckor... Och idag då jag äntligen tänkte samla mina tankar här, visar det sig att det inte går att komma in på denna sida... Har prövat otaliga gånger, visst har jag kommit in på min sida, men jag har inte kunnat logga in, för att kunna skriva... Men nu är jag här, så nu borde jag väl se till att få ihop en liten text...
Men vad ska jag skriva, det har inte hänt så mycket speciellt de senaste veckorna, än mindre har jag haft några större funderingar som vandrat omkring i min hjärna...
Jag kan inte skriva om skolgången här hemma, för den rullar på som vanligt. Inga värre bekymmer vad gäller detta...Tvärtom, jag kan all fakta vad gäller HIV...kommunalpolitiken börjar etsa sig i ryggraden...bildspråk i modersmål börjar även det kännas bekant...Nästa vecka har sonen prao-vecka, så då blir det en andningspaus för oss föräldrar...eller så inte...vi måste ha allt förberett inför kommande vecka efter praon...
Kan inte heller skriva om höststädning...Om allt det här med att tvätta fönster, fixa och pynta inför den kommande vintern...För jag har inte gjort ett skvatt för att välkomna hösten / vintern...Eller visst har jag gjort något smått...jag har börjat tända ljus i mängder, min man har eld i spisen så gott som vareviga kväll, och idag plockade jag fram mina utelyktor och tände första gången ljus i dem. Kan vara ärlig och erkänna att jag inte behövde anstränga mig så mycket för att hitta mina lyktor... De stod så vackert i knuten på fram trappan, där jag lämnade dem på våren, då när jag hade som avsikt att föra dem i förrådet, men aldrig kom mig för att slutföra detta jobb...Och bra har det gått...nog för att jag är förundrad över min lathet och lättja som krupit fram i mig det senaste året... Våra fönster kommer jag väl att tvätta samma dag julljusen skall läggas fram...för så har det hänt många vintrar förut...
Ingen idé att skriva om sjuka karlar, det har jag skrivit om tidigare! Vem bryr sig om att läsa om min man som igår låg hela dagen i sängen, beredd på det värsta, han har aldrig varit så nära döden upplevelsen som han var igår. Hans verkliga symptom var magsjuka och feber...hans egna tolkningar, de få gånger han klarade av att prata, var att han antagligen hade cancer, han höll på att bli förlamad och han var beredd att spendera natten på sjukhus... ;) Han, min stackars man, blev ensam lämnad en halv timme på kvällen, då jag frågade honom om han klarar sig denna stund...Då svarade han att han kanske för säkerhetskull sku ringa 112, och hålla linjen öppen, IFALL ATT...;) Gissa om jag skrattade då jag gick ut...
Att jag själv drabbades av urinvägsinfektion under veckan är säkert inte heller något intressant att läsa om! Vem vill veta om den evinnerliga smärtan, då man tror att hela urinblåsan håller på att "brinna upp" eller i värsta fall explodera...eller känslan som kan beskrivas som om någon håller på att dra ut dina urinrör med en pincett... Kan inte heller påstå att det var en gemytlig stämning att sitta och försöka sova på wc-byttan 4 timmar...trots att jag hade täcket i runt mig...Det var inte fråga om att lägga sig i sängen, för då kändes det som om jag inte kissat på ett dygn, det var rätt så explosionsartat vid det laget... Tur att det finns mediciner, så nu mår jag bra och kan sova lugnt i min egen säng :)
Så vad ska jag nu sen berätta om, det har ju inte hänt så mycket intressant i mitt liv de senaste veckorna... Förutom att yngsta sonen, han som går i hemskola för att slippa alla "trakasserier" från skolans sida, denna vecka blivit "dömd" för att han skulle ha förstört saker i skolan...Tydligen finns det lärare / elever i skolan som ännu inte märkt att vår son inte på 3 veckor befunnit sig i skolan!! Men detta är ju vardagsmat för oss, så inget förvånar oss mer! Utöver detta har dagen rullat på som vanligt, så som ni fått ta del av i detta inlägg...Allt är som det ska vara i vår familj :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar