En sak som är säker...jag är evigt tacksam för att jag inte valt kock yrket!!! Har alltid haft en liten fantasi, hur roligt det varit om man haft de där små extra talangerna, klarat av att tillreda lite extra god gourmé mat nu som då, våga pröva sig fram istället för att blint stirra på ett recept...Visserligen hade jag väl lärt mig detta om jag valt att utbilda mig till kock, men skulle jag även då ha blivit skolad till "hur man hanterar stress i köket"...
Har fler gånger själv funderat över hur kockar hinner "få ut mat ur köket" i den takt kunderna beställer...har även varit en sådan kund som suttit och trummat fingrarna i bordet och undrat hur det kan ta så länge att vänta på sin mat...Men börjar sakta men säkert få en klar bild i mitt huvud, börjar ha förståelse att maten inte kan vara klar på noll-tid bara för att jag är hungrig just den stunden... Maten måste ju faktiskt vara ordentligt tillredd innan den serveras!!! Så vill jag i alla fall bli serverad min mat, och så vill jag servera den mat jag lagar...Men idag var det nära att familjen fått äta rå ris...
Då mina barn är hungriga, är dom stackarna SÅ hungriga, så man tror att de inte fått mat på fler dygn...de blir ju halvt hysteriska om inte maten står på bordet inom en kvart från det att dom delgivit sin stora hungers känsla.Vareviga gång mina barn frågade när maten är klar, blev det samma problem...Jag svarade förstås då, att maten är klar om x-antal minuter...Under dom här x-antal minuterna frågade dom minst 10 gånger när maten är klar...de sprang själv och kollade vid spisen om inte maten råkade vara klar...Tror dom faktiskt jag inte vet när en potatis är mjuk??? De som aldrig kokat en potatis i sitt liv...de tror väl att potatisen blir lika fort mjuk som makaroner...för makaroner kan dom koka!! Efter att dom sedan insåg att dom inte kunde fortskynda maten, slutade dom springa i köket...den äldre i alla fall, den yngre har nog tendensen ännu...
Istället började dom ifrågasätta klockslaget...om jag sagt att maten är klar om 20 minuter, så gud nåde mig, om det gick 25 minuter...Då fick jag nog höra, då blev jag tillsagd att jag inte skulle säga ett klockslag som inte stämde! Konstigt hur killarna mitt i allt samman hade koll på klockan... då det gällde för dem att hålla tider som vi föräldrar gav, då var en halv timme INGENTING...kom man en halv timme för sent hem, ja...det är bara sånt som händer!!! I alla fall så lärde jag mig...
Då jag idag får frågan: När är maten klar...då blir svaret, den rätta tidpunkten + 15 minuter till...Jag garderar mig, jag lägger till lite extra tid, så att jag säkert skall bli klar till det utsatta klockslaget. Och det hjälper...INTE...för nu tar det FÖR lång tid...Nu är det ett evigt spring i vareviga köksskåp, dörren till kylskåpet står mer öppen än fast, för att man måste stilla den värsta hungern...innan maten är klar. Och då är det fråga om ca. 5 minuter... Och under de 5 minuter håller jag på att bli tokig!!! För ingen, absolut ingen i denna familj behöver lida av svält, och det finns ingen risk att de gör det heller, för ibland tycker jag att de inte gör annat än tuggar och tuggar... ;) Och jag står i anletes svett vid spisen, för att mätta mina barn. Så idag kväll då jag fixade mat, kom frågorna från alla håll och kanter:När äter vi... Jag svarade inom en halv timme! Då 5 minuter gått, kom följande fråga...är maten klar? Hade just då lagt riset i det kokande vattnet, så konstaterade att vi äter om 15 minuter... 5 minuter senare kommer den yngre till köket, lyfter på locket, ser på riset, och helt kallt och lugnt påstår att riset är klart...nu kan vi äta!!!
Då for mina proppar...då blev ljudnivån så hög att jag tror taknivån steg med några centimeter...Och det var då jag lekte med tanken...att "smälla" en portion nästan rått ris och tillbehör, på ett fat, och säga: Varsågod, smaklig måltid...Jag kunde ha inflikat med en kommentar: Sköter du kokande av riset härefter?? Kanske jag borde ha gjort de?!? Eventuellt skulle jag härefter få tillreda maten i min egen takt, och familjen skulle vara nöjd med maten, trots att den inte alltid är klar vid utsatt tid... Men en positiv sak måste jag komma med! Kan inte vara mer än nöjd, att jag har så matfriska pojkar, och det har de varit sen födseln...Jag matar dem så gärna :D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar