Har haft ledig dag idag, vilket gör att veckan igen blir helt råddig...känns som en evighet sedan jag jobbade en full 5 dagars arbetsvecka. Det var helg dagar kring påsk, jag har varit sjuk i magsjuka en dag under en vecka och tack vare dagens lediga dag, blir det åter en onormal arbetsvecka... Och på kommande är ju både första maj och kristi himmelfärdsdag vilket gör att inkommande arbetsveckor även de blir råddiga...
Men nu är jag även själv lite råddig, bara råddig tack vare att jag inte vet hur eller vad jag skall tänka...innerst inne vet jag att jag inte har något att vara orolig för...eller jag hoppas ju så i alla fall. Och statistiken säger att jag inte har något att grubbla över! Men att första gången i sitt liv höra ordet cellförändring av en läkare gör ju att tankarna i huvudet börjar spela spratt. Jag som alltid varit den som inte tar ut problemen i förhand, utan väntar tills man vet med säkerhet, sitter nu här med tusentals funderingar i hjärnan...
I februari var jag och lade in en ny spiral, då läkaren tyckte att hon kände att min ena äggstock var större än den andra och ville skicka mig vidare på ultra för att kolla upp saken. Jag funderade inget extra på det då, min man blev väl extra orolig, han som är pessimist, såg ju det värsta framför sig...Men han googlade, så som han alltid gör, och kom underfund med att det antagligen rör sig om en kysta, som inte är så farligt. Så han lugnade sig, och jag var ju själv ko-lugn, för jag visste att en kysta inte är något farligt. Och jag var ju säker på att läkaren hade fel, hon kände endast efter med sina egna händer, hon hade ingen ultra att ta till...
Min lediga dag idag hade jag då för att att åka till Åbo för att göra en närmare undersökning...och visst har vi duktiga läkare på ön, det sa även specialisten idag...hon menade att det inte är enkelt att kunna "förutspå" utan ordentlig utrustning, men rätt hade min läkare, då i februari...en kysta har jag...men inte berörde det mig just då så mycket. Och inte berör det mig nu heller egentligen...Vet ju att dessa jävla kystor är ofarliga, men är ju kanske inte så jätte förtjust i tanken att det finns "något" i min kropp som inte hör hemma där...Kunde väl gott och väl leva utan denna överlopps "klimp" eller vad fan det nu är...
Som sagt berörde inte svaret mig ett dugg, läkaren sade att alla kystor under 5cm följer de inte ens upp, och min var 3,9cm, så jag är på den "torra" sidan. Som rutinkontroll, skulle jag ännu gå och ge ett blodprov, som visar ifall det finns cellförändringar...det var också helt ok...Tills jag hörde ett ord, det enda ord jag riktigt minns, som etsat fast sig i min hjärna ...kasvain ( växt )... Då svalde jag kanske en eller två gånger, men det enda jag frågade var: om väntekön till laboratoriet är lång, eftersom mina barn väntar i bilen.... Jag hoppas verkligen att personalen såg att jag var 40+, så att de inte anmälde mig till socialen för att de trodde att jag hade två spädbarn som satt i bilen och väntade... ;)
Verkligheten är ju den att jag vet att en kysta inte är något att oroa sig över, och jag gör inte det heller...men att höra ordet växt, vilket jag tolkar som cancer, så lägger kanske lite rädsla och funderingar i en människa...Och det värsta av allt är att det tar minst en vecka innan jag får svar på blodprovs svaren, och den där väntan är ju värst...De ringer endast om svaren visar någon förändring...så gud nåde mig om det ringer någon försäljare med främmande telefonnummer om en vecka....de kommer att få hett kring öronen!!!
Så nu hoppas jag, eller innerst inne vill jag veta att detta telefonsamtal aldrig kommer...för jag har ju inga bekymmer, jag har inte känt några symptom, jag har bara en onödig, ofarlig kysta som trivs att bo fast vid min äggstock just nu...men snart flyttar den, och sedan är mina bekymmer ur världen :)
Utöver detta, så mår jag jätte bra, ser framemot att få ta emot "mina småttingar" imorgon, och väntar på att få jobba en full 5 dagars vecka. Jag t.o.m mår så bra att jag halvt med våld lade beslag på mina söner idag och krävde att de skulle göra sällskap åt sin mor till Åbo...det gjorde dom, och en rolig 100% kvalitetsdag har jag haft tillsammans med dem...Nog för att den yngre hade så tunga ögonlock idag morgon att han varken visste om det var morgon eller kväll...och den äldre försökte komma ur sin "värsta-någonsin-hosta-feber-halvt-döende-syndrom"... Måste nog säga att jag inte sett min 19-åring i så uselt skick som han nu varit i en vecka, så har nog sympatier för honom!!! Men vi klarade dagen, och roligt hade vi, trots mina funderingar, och inte gjorde det mina tankar lättare då yngsta sonen kunde "kryptera" mitt samtal till min man, då jag ringde honom för att berätta vad läkaren kom fram till idag....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar