Påsk = en helg som har traditioner...måste det vara så? En tradition kan brytas, det behöver inte alltid vara som det varit förut. För vad annat i livet är som alltid förr? Allting ändrar under åren...
Påsken har vi överstökad. Har inte behövt röja undan efter denna helg, eftersom jag inte nuförtiden påskpyntar på något vis. Gjorde det nog då pojkarna var mindre, då kändes det roligt, det var viktigt att gömma påskägg, som killarna sökte med stor entusiasm...ibland hittades påskägg fler dagar efteråt, då jag gömt dem så bra, att jag inte ens själv visste vart jag lagt dem ;) Den tiden har vi kommit över, med en viss vemod i mina egna ögon...Därför kunde jag inte avstå från att ännu detta år köpa något choklad ägg åt mina ungdomar. Visserligen gömda jag inte dem, då hade jag väl blivit utskrattad, och hade väl fått söka dem själv på morgonen... ;) De senaste åren har jag gett Mignon ägg och någon påse med små choklad ägg åt sönerna. I år slog jag på stort, och köpte varsit Kinder ägg åt dem, endast på skoj, för att retas med dem :) Hade samma uppsättning åt pojkarnas flickvänner. Hör och häpna...Kinder ägget var bäst...och då talar jag inte om chokladen, utan vad som fanns inuti. De var ju alla lika "spända" på vad som fanns att bygga inuti, och de tyckte det var lika roligt att peta med de små delarna, som i alla fall mina pojkar tyckte då de var små. Och nu pratar vi om 15-20 åriga "barn"...Härligt att se att barnasinnet finns kvar :D
Själv började mitt påsklov bättre än bra!!! Skärtorsdagen packade jag och min väninna iväg oss till hennes föräldrars "sommar-stuga" där vi hade husmors semester. Åt gott, drack vin, och badade tunna. Jag har badat tunna några gånger förut, men inte under riktigt kalla vinter kvällar. Eftersom vi har den äran att ännu i början på April få njuta av en fullständig vinter, men metervis av snö, som antagligen inte hinner smälta före det är dags för inkommande vinter att anlända, så fick jag uppleva en kväll/natt i härligt varmt vatten i en tunna, under en stjärnklar himmel, och gradstocken som visade många minusgrader... Efter denna upplevelse kan jag endast konstatera och rekommendera...Ta en god vän med dig, god mat och dryck, glöm allt som heter vardag och hushållssysslor, slappna av och njut av tillvaron :) Det gjorde jag och min vän i fler timmar, vi satt så många timmar i baljan, så min vän tyckte att vi började vara så "kokta" så hon jämförde oss som kannibal-mat... :D Utöver att kvällen var 10+, fick jag även stiga upp till ett full dukat morgonmål...
Vi sov över i "stugan", och eftersom jag beklagligt nog igen en gång fyllde år, hur jag än försöker stoppa denna process...så fick jag känna mig besegrad av dessa födelsedagar. Min väninna hade fixat en super god frukost, och jag fick helt enkelt inse att jag nu är officiellt 40+...Men det var inte så farligt, jag har ju konstaterat att jag är inte äldre än jag känner mig. Den där själva åldern har väl ingen betydelse, man lever och ter sig exakt precis efter hur man tycker och vill. Och jag tycker att jag lärt mig njuta av livet på ett helt annat sätt än jag gjorde för 10 år sedan...
Nu lever jag av de stunder, som jag får ett avbrott från den gråa vardagen. Jag kan t.om erkänna att jag njuter av stunder jag kommer bort från mitt hem och mina nära och kära. Jag älskar och uppskattar allt det jag har här hemma, men fy tusan vad skönt att slippa hela ruljansen ibland och bara få tänka på sig själv...visst har jag njutit av samma känsla förut, under många år. Men då förr, då pojkarna var små, var det fråga om korta stunder, en timme eller så...men nu kan jag med gott samvete lämna hela "herra-väldet" hemma i ett dygn eller längre...och fortfarande njuta. Jag vet ju att de klarar sig, och har det hur bra som helst, utan mor i huset...
Eller så inte...Jag kan ju inte helt släppa tyglarna, jag kan ju inte bara lämna allt och försvinna...så jag förbereder...så som jag gjorde denna skärtorsdag. Innan jag for iväg på min mini-semester, fixade jag förstås mat till kvällen åt mitt hem-kompani...Gubben blev underrättad över vad de skulle äta...likaså yngsta sonen. Vid samma tider jag skulle iväg kom äldsta sonen hem efter en veckas frånvaro, satte sig genast framför datorn och hans hörlurar "sög och klistrade" sig fast vid hans öron innan sonen hann ta ytterrocken av sig...(helt vanlig återkommande procedur) Eftersom dessa hörlurar avstänger vår äldre son från allt som heter verklighet, hade han ju inte hört mina "direktiv" om vad som bjöds på menyn denna kväll...Ej heller hade han hört att jag skulle vara borta hela kvällen...Så han hade inte ätit något...
Han hade nog undrat fler gånger under kvällen varför jag inte kommit innanför dörren men de välbekanta orden, "maten är klar"...Han hade ätit lite chips, och tänkt att vi äter nog säkert snart...Vid midnatt hade han äntligen lyckats lösgöra sig från sin dator och hörlurar, det måste ha varit ett tufft jobb för pojken... ;) Då, ja just då, 6 timmar efter att jag farit, då märkte han att jag ju inte ens var hemma, han hade frågat sin far:Var är mamma... ;) Bara att igen en gång konstatera att ungen är bortskämd! Jag går ju fram till sonen och "skakar" om honom, säger typ att "earth calling", så han fattar att det finns ett liv utöver dator världen...Min man hade kanske gjort samma sak denna kväll, då mat-mor i huset var på spa-semester...men den stackars lilla gubben låg ju i foster ställning i sängen tack vare den värsta magsjukan han någonsin hade upplevt...Han var i sämre skick än han någonsin varit förut...hans suck och pust stöningar nådde säkert både våra grannkommuner i väst och öst.... Min mans miserabla tillstånd gjorde att det kändes ännu mer skönare att fara på en liten "semester-tripp"... ;) Även det har jag lärt mig under åren...man kan faktiskt lämna en sjuk man några timmar...han klarar sig nog! Fast han inte själv tror det... ;) Och rätt hade jag...för varken mannen blev sämre, han överlevde sin sjukdom, och äldsta sonen lever och mår bra, trots att han missade ett måltid... :D
Tror att det är bra att "övergiva" sin familj ibland...då lär alla parter att uppskatta varandra igen...dock endast för några timmar...för sen är det full rulle igen, och allt löper på som det alltid gjort. Det är egentligen ganska svårt att bryta en gammal vana / tradition...för visst känns allt så mycket bättre då allt är som man är van att det ska vara...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar