Så var det dags att inleda en ny fas i vårt liv igen...Hela livet tycks ju gå ut på att forma sig efter olika situationer, just som man tycker att man funnit en balans i det hela, då är det dags att ta en ny riktning och åter en gång förbereda sig för en ny vardag. Visst är det bra med ändringar och det lägger fart på ens "tråkiga" vardag, men vissa förändringar är också tunga och känns kanske inte alltid så bra...
Har i fler år vetat att våra söner kommer att ta steget ut, och lämna sitt hem för att utforska nya vyer. Men den dagen har jag tyckt att känns så himla långt borta, och vägrat ta till mig att den sakta men säkert står och väntar bakom knuten. Har även haft i min vetskap att båda killarna kommer att lämna boet på samma gång, eftersom jag vetat att den yngre skulle till yrkesskola direkt efter högstadiet och den äldre var klar med gymnasiet samma år. Så för hans del gäller också vidare studier på annan ort...Fasade länge för denna inkommande höst! Då det blev klart att den äldre inte kom in i armén nu på sommaren utan först i Januari, drog jag lättnadens suck, då skulle i alla fall ena ungen vara hemma på hösten. På det viset skulle jag få en lite mjukare start på att bli ensam lämnad här med min man. Att först vänja mig vid att ena sonen är borta på veckorna, och efter ett halv år skulle den andra fara...Så har nu senaste året ställt in min hjärna på att så här kommer det att ske. Men nu blev det ju inte riktigt som jag tänkt mig...
Äldre sonen kom in till en av linjerna han hade sökt till, vilket jag är mer än glad för, eftersom jag redan varit lite orolig över att han inte skulle få en studieplats i år. Ungen var själv jätte nöjd eftersom detta var den skolan och utbildningen han helst ville till. Tydligen var han så nöjd eftersom han ändrade sina planer totalt...Fram tills förra veckan har han hela tiden sagt att oberoende om han får en studieplats, så håller han ledigt fram tills armén, och påbörjar sina studier först efter militärtiden. Men så låter det inte idag mera...Nej, sonen meddelade att han tänker börja studierna nu på hösten, läsa bort höstterminen, innan armén. Och att han behöver en lägenhet... Herregud, nu får jag panik, tänkte jag...inte nog med att jag IGEN måste inse att båda killarna "flyttar", så måste vi trolla fram en lägenhet åt killen, ja...inte för att tala om att trolla fram alla pengar till hyresgarantier, och allt annat som krävs för att få till stånd ett hem åt sonen...
Tack vare Facebook och en massa tur, visade sig inte vara så svårt att hitta en lägenhet :) Sonen skall studera i Ekenäs, som blivit en mycket populär studiestad, därför var jag orolig att det inte skulle bli världens enklaste match att hitta en lägenhet. Men som sagt hade vi tur, med första försöket fick vi napp, igår var vi och kollade upp lokalen, skrev hyreskontrakt, så från och med 1 augusti har vår son lägenhet i Ekenäs :) Och mammas hjärta gråter...min lilla skall flytta hemifrån... Visst är jag så himla glad för hans skull, jag ser ju hur ivrig han är med att planera hur han skall möblera, vad allt han behöver införskaffa innan det är dags att få nycklarna till lokalen och det är dags för honom att skapa sitt egna första hem.
Tack och lov har han en hel del i bagaget redan, gåvor han fått under åren. Han har kärl och bestick så han klarar sig, jag har en hel massa undansatt som han får ta med sig. Men trots det blev hans shoppinglista mycket lång som han satt och skrev idag kväll. Han hade planerat att fara till Åbo på kläduppköp inkommande lördag, men av någon underlig anledning har destinationen ändrat till Ikea ;) Han har gått igenom alla våra skåp för att kolla upp vad han kan tänkas behöva... Tacka vet jag Ikea, i denna butik har även en fattig studerande råd att handla en hel del för en liten slant :) För hur gärna jag och min vill hjälpa så måste nog sonen lära sig den hårda vägen...det man vill ha så kostar. Det är klart vi hjälper honom, men huvudansvaret skall han bära själv nu. Nu återstår det endast för mig att kunna ta steget tillbaka, sluta stå där och berätta hur allt skall vara...jag måste acceptera hans vilja och låta honom sköta sitt hem på hans eget sätt. Helt utesluten lär jag inte bli eftersom han frågade om jag kan hjälpa med gardiner, och storstädningen innan han flyttar in...
Helt och hållet kan jag inte stiga åt sidan...då sonen deklarerade att han nog knappast kommer att komma hem varje veckoslut...ja då höll jag på att skita ner mig ;) Herregud, vad skall jag hitta på nu då? Det var då jag slog in med kommentaren att det som han / vi inte har råd att skaffa nu är en bykmaskin! En sådan får han klara sig utan...det tyckte han var helt ok. Han tänkte nog inte efter ordentligt, för om han vill ha rena kläder är det nog bäst att styra kosan hem till veckoslutet, så att det finns rena kalsonger och strumpor i skåpet på måndag morgon :D Eller så är det bara önsketänkande från min sida...
Är trots allt glad att det blev Ekenäs som blir sonens första studieort, det är helt enkelt en ljuvlig stad. Känns nästan som hemma. Betydligt lugnare och gemytligare än Åbo. Eftersom yngsta sonen skall till Karis, så är det helt ypperligt att ha båda killarna åt samma håll, i alla fall kommer det att underlätta en hel del med skjutsandet av vår yngre. Bussförbindelserna till Nyland är ju inte de bästa här från vår ö...Sen får ju inte heller den yngre fara till internatet på söndag kväll, så då har han chans att sova hos brorsan mellan söndag-måndag och ta bussen till Karis på måndag morgon. Så nog blir det bra det här med bara det blir färdigt :D
Nu tänker jag inte ännu gräva ner mig inför det här med att bli barnlös på veckorna, jag har ju en månad på mig att njuta av hela familjen. Likaså har jag en månad semester kvar ännu, två veckor har jag snart haft, fått en massa gjort, men imorgon packar jag väskorna, tar min man under armen och åker på mini-semester :) Nu lämnar vi ungarna hemma 4 dagar, så nu får de chansen att pröva på att få ett hushåll att fungera utan en hönsmamma som passar upp ;) Och bäst för dem att de kommer ihåg katten...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar