Konfirmation...

Veckan börjar lida mot sitt slut och sommarsemestern börjar småningom kännas inom räckhåll. Två arbetsveckor kvar, varav nästa vecka endast betyder tre arbetsdagar för mig. Har måndagen ledig och på fredagen är det midsommarafton. Du milde...tänk att det är midsommar om en vecka? Snart är juni månaden förbi, fy vad månaderna går undan. I ett huj sitter jag här igen och har världens dilemma om julklappar och julgranar... Är det åldern som gör att tiden verkar gå så fort? Visserligen sjöng mina dagbarn julsånger för någon vecka sedan, så tydligen har även de på känn att julen snart är här ;)

Vår bakgård

Ser man på vädret idag, mot gårdagens, så skulle man nog tro att sommaren är slut och hösten är kommen... Visst har det varit välkommet med vatten idag, naturen tackar nog och tar emot. Så även jag. Min man har alltid skött om det här med att vattna alla sommarblommor och andra mojänger som behöver vattnas, och det har jag inte klagat på. Därför har jag ju bara handlat hem en massa fina blommor, då han har skött om dem. I dags läge då han jobbar måndag - fredag, vanliga arbetstider, så har lotten liksom fallit på mig att vattna och plocka... och det är ju inte så skoj ;) Men ska nog försöka göra mitt bästa, så att vi får njuta ännu några veckor av blommor omkring oss. Under min semester kommer jag väl att vattna ihjäl allt...vad annat har jag att göra ensam i 6 veckor. Gubben och yngsta sonen jobbar hela sommaren, så här sitter jag sen och ugglar för mig själv. Har inte ens bilen till befogande...

Hamburgare, kvällen innan konfirmationen.

Sonen ville utmana oss i kubb :)

Nå det är den dagens sorger. Måste först hitta den där sommarlovs känslan, som inte ännu heller infunnit sig...Förra veckoslutet hjälpte nog lite upp stämningen då det var konfirmation. Konfirmationer hör ju sommaren till :) Vår familj har de senaste 6 åren firat konfirmationer, nästa år ännu, sen är det några år paus innan min brorsdotter blir konfirmerad. Tack och lov är det inte så många kvar mer, för mina söner håller på att gå upp i limningarna...Det är ceremonin i kyrkan som de suckar och pustar över... Ni vet inte gott folk, hur hårda diskussioner det gått under de senaste veckorna här i vårt hushåll. Båda killarna försökte komma med ursäkt efter ursäkt för att slippa komma till kyrkan. Den äldre påstod att hans bil knappast kommer att starta i Ekenäs, så han hinner nog inte hem i tid...Han hann nog riktigt bra, eftersom han kom hem redan på lördag kväll. Det sista pojkarna klämde in med, var att vi skulle fara så sent till kyrkan med hopp om att den är fullsatt, så att de skulle få bli ute och sitta på trappan...

Vissa saker måste man bara göra här i livet, hur trist och tråkigt det än är. Och nu var det fråga om deras kusin som blev konfirmerad, så denna mor gav inget val. En halv timme innan gudstjänsten skulle börja, satt hela familjen + två svärdöttrar inpackade på en bänk i en kokhet kyrka. Jag såg till att yngsta sonen satt längst bort från mig, för jag orkade inte höra på hans suck och pust.( minns för väl hans "utbrott" från studentdimissionen från ifjol ) Men helt otroligt, han klarade det bättre än storebror :) Täcks man skriva....men vår äldre satt och spelade Candy crush på sin telefon!?! Är detta ett tecken på att jag misslyckats med uppfostran?

Det bästa med det hela var att vår yngre hade dagarna innan klargjort att jag är garanterat enda mamman som tvingar sina barn till kyrkan, ingen annan ungdom han känner kommer att behöva komma! Gissa om jag smålog ironiskt då jag såg hur en efter en av hans kompisar kom in i kyrkan...så tydligen finns det andra lika "elaka" mammor som mig :) Och inte var sonen DEN ENDA som måste ha kostym på sig heller.... :D Hurdant liv kommer det inte att vara nästa år? Då är det min systerdotter som står i turen, vilket betyder att mina killar inte bara ska orka sitta i kyrkan...de ska sitta i bil till Esbo fram och tillbaka...Jag blir redan svettig av bara tanken :)

Konfirmationsfesten var fin, vädret var på topp, likaså bjudningen. God fisksoppa, och smaskiga kakor, så magen var mätt och ännu en gång kom jag undan med matlagningen ;) Det är dom här små sakerna mina barn borde lära sig, att deras mor älskar alla tillställningar där jag blir bjuden på mat, så att jag själv inte behöver stå vid spisen dagligen :D Men nu är det ju snart slut på alla konfirmationer, och många dimissioner , så vad ska vi nu bli bjudna på??? Nästa etapp i min ålder, blir väl att få springa på bröllop och dop till alla vänners barn, men vi ska nog hoppas att det är MÅNGA år dit ännu :)

Kan man motstå?

Tills dess får jag nöja mig med min årliga husmorssemester, Tallinn resan med min syster. Och vet ni vad, det är inte länge kvar tills årets resa :) För det är imorgon!!! Om mindre än 24 timmar sätter jag mig i bilen, styr kosan mot Esbo och tänker ha ett super kul veckoslut tillsammans med min syster. Jag tänker inte göra ett skvatt...annat än njuta, äta gott, dricka vin, skratta och njuta av min egna tid. Då jag kör över bron, bort från ön tänker jag inte ens se i backspegeln, tänker inte fundera på hur karlarna klarar sig här hemma...klarar dom inte sig, så voj voj... De som känner mig...JO, jag har kylskåpet fyllt med med färdig mat, instruktioner finns uppskrivna, och så nås jag ju 24/7 per telefon...så inte undra på att jag kan ta det lugnt :) Jag skrev ju bara så där, för att låta lite kaxig...Men skönt ska det bli! Säkerligen får ni läsa om min resa i något skede...

Kusinerna <3