Oj,oj, oj...det såg lovande ut idag morgon. Temperaturen just under nollsträcket, och en härlig liten vit nederbörd, som fick min värld att se helt annorlunda ut. Inte bara mina ögon njöt av vad de såg, hela jag kände mig som en ny människa. Redan då jag såg de första snöflingorna falla, började jag längta efter julen, längta efter att få lägga jullampor och ljusstakar i fönstren. Hela morgonen var jag full av energi och glädjen var på topp...Mina dagbarn tittade ivrigt ut genom fönstret, förväntansfulla att komma ut. Väl ute på trappan var vi alla lika ivriga av snön och stegade iväg mot parken.
Två timmar senare, då vi kom hem tillbaka var väl barnen lika ivriga...Det samma kan man inte säga om mig. Snön hade förvandlats till vatten, ingen hade regnkläder på sig, så vi var en skock med dyblöta och sandiga kläder, älskvärt... ;) De våta kläderna störde mig inte alls, det som rubbade mitt humör var att min dröm om vinter höll på att regna bort. Och det har den minsann gjort...regnet öser fortfarande ner där ute och jag är bitter. Jag vill ha vinter, nu genast!!!
Eftersom jag är smått irriterad på regnet där ute, kan jag väl lika bra skriva ner en annan sak som irriterar mig riktigt fruktansvärt för tillfället. Män, pojkar, karlar, gubbar...ja, ni vet, det där andra könet, könet som nog inte tilldelades alla "behövliga verktyg" i hur man ens så där lite minimalt försöker upprätthålla ordning och reda! Det finns säkerligen en massa karlar där ute som har bättre koll än många kvinnor, men de män jag är omringad av för tillfället har nog varit på semester den dagen som ordning och reda verktygen delades ut...Före jag börjar min klagovisa, så erkänner jag att JO...JO jag har skämt bort dem jag bor med, jag har en hel del att skylla mig själv. Jag plockar efter dem, jag "serverar" dem med ett och annat, jag passar upp dem till en viss gräns...Så vad fan har jag att klaga på då, jag har tydligen själv format dem till vad de är idag...
Jag hoppas att det finns någon medsyster som känner igen sig och sympatiserar med mig :) Det som redan är vardagsmat för mig, det jag inte mera orkar gnälla eller skrika om, än mindre försöka få mina "män" efter x-antal år att FÖRSTÅ, är ju dilemmat med att lämna klädhögar efter sig. Var som helst, hur som helst, när som helst...Bäst är det då dom är utspridda längs hela huset. Helst på golvnivå, förstås! Jag har även lärt mig att matbordet i köket är ett jävligt bra ställe att placera en massa verktyg, väskor och dylikt på. Vet inte vad ni andra tycker, men i mitt tankesätt hör matbordet till att sitta och äta ifrån. Och i roskisen lägger jag alla sopor, i diskmaskinen all smuts disk...helt naturligt :) Antagligen har vi i detta hushåll dagligen roskisen överfull, och diskmaskinen blir aldrig tömd på ren disk, eftersom inget hamnar dit om inte jag själv fixar det. Det bästa med det hela är: JAG får alltid felet för då något inte finns där de lämnat det. För dom vet nog minsann att de lämnat det just "där och där"... Herregud, det är klart att dom vet! Dumpar man av alla ägodelar i en liten ruta på 1 x 1 meter, så är det väl rätt självklart att man vet var man har sina grejer!
Och NU kommer vi till mitt riktiga stressmoment för denna gång. Allt det jag just skrev om, det liksom hör till mitt liv, jag får helt enkelt inse att jag bor med en bunt "töntar" :D Senaste tiden har mina "töntar" hittat ett nytt sätt att reta gallfeber på mig. Dom råddar i vårt kylskåp!!! Alltså på riktigt...jag har ett heligt rum i vårt hus, och det är givetvis köket...det är mitt territorium...inte har jag nu valt det själv, men av någon konstig anledning har det blivit så ;) I detta rum har jag min ordning, och så ska det förbli. Samma gäller kylskåpet! Jag är absolut ingen princip människa, än mindre pedant, men vad gäller vissa saker, så där vill jag ha mitt egna system. Och i kylskåpet har jag en viss ordning och den skall följas. Punkt slut! Vi har 6 hyllor i kylskåpet, och varje hylla har sin funktion över vad som ska finnas där. ( kanske jag ändå är lite pedant...fick den känslan nu då jag skrev ner det här ) Nå, i alla fall...i vårt kylskåp finns det ett "system" som jag planerat, vissa varor ska finnas på en viss hylla, och jag får nästan ångest om det ändras på detta! Det har funkat jätte bra i många år, men senaste tiden har det här motsatta könet i vårt hushåll fått för sig att mixtra om allt i mitt heliga skåp! Helvete säger jag... :)
Det dom tar ut från kylskåpet, lägger de ALDRIG tillbaka på samma ställe, Ok, inte har jag kartlagt skåpet så noggrant att varje sak har en viss plats, men varje hylla har vissa saker. Av 6 hyllor är det 2 som mina "töntar" använder mest...den där det finns pålägg och förstås den där det finns dricka. Yngsta sonen använder påläggshyllan mest. Då han dukar fram till morgonmål, så tas var evigaste pålägg ut från skåpet, IFALL man vill smaka på dem alla...Och jag lovar att hyllan i kylskåpet ropar på hjälp eftersom den är så tom, då när sonen ska plocka tillbaka alla pålägg. Han som helst lämnar allt i en hög efter sig, borde ju tycka att det vore enklast att lägga tillbaka påläggen, smör etc. på den TOMMA hyllan, men NEJ! Han stuvar in allt på alla tänkbara ställen som bara går att finna på de övriga 5 hyllor, kors och tvärs, hit och dit!!! Alltså borde jag beställa läkartid åt killen? Ögonläkare i första hand då kanske? :D Min man har tyvärr lite samma syndrom, det verkar mycket svårt för honom att hitta rätt hylla i kylskåpet...kanske det vore dags igen att rita en karta, lägga den på kylskåpsdörren, och hoppas att dom där manliga individerna i alla fall fanns i kön då när navigationsförmågorna delades ut! Borde väl rita på kartan en väg till roskisen...Ni vet den där kartongbiten som håller ihop två dricksflaskor...den brukar ha tendensen att förbli i kylskåpet...vem måntro lämnar den där???
Borde väl vara glad att jag fått en ny sysselsättning, då jag för övrigt har så andefattigt liv. Finns väl inget trevligare än att leka sök och finn leken i kylskåpet var och varannan dag. Det går ju där på sidan om, då jag plockar efter karlfolket här i huset. Trots att jag är fruktansvärt irriterad på detta just nu, så övervinner nog glädjen, över det att jag har yngsta sonen hemma på praktik och han må nu rådda i mitt kylskåp bäst han vill, för om två veckor blir det tyst i huset igen :( Med facit på hand, kan jag ju säga att båda mina söner verkar i dags datum ha ordning och reda med sig själv i sina egna hem, så tydligen är det endast här hemma man inte "orkar bry sig". De är så väl medvetna om att: mamma plockar och fixar. Min äldsta son sa för många år sen, då jag hade en konflikt med honom om ordning och reda, att varför skulle han "stressa" nu, då han har hela livet framför sig, då han måste plocka och fixa själv... Så något har jag väl lyckats med som förälder om de har det på grej utanför mina väggar. Nu är det då bara min man som är och lär ska bli ett hopplöst fall... :D
Så med allt detta som tynger mina axlar just nu, så är det väl inte för mycket begärt att det det enda jag önskar är SNÖ :D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar