Första träffen...

Idag har Koda fått bekanta sig med stranden, bilden fick jag av min svärdotter.

Nu har vi gått igenom eldprovet, provet jag fasade för och var nervös över. Nämligen dagen då lilla Koda första gången skulle komma hem till oss och träffa vår kattfröken Mollie. Det är ju det viktigaste för mig att dessa fyrbenta varelser kommer överens, för annars är det katastrof. Jag kan ju inte neka ungdomarna att ta hunden med sig till oss, för då får jag nog minsann aldrig hem dem. Och det sista jag vill att Mollie tar på näsan, eller inte känner sig trygg... Så jag har både googlat och frågat råd av vänner och bekanta, hur man bäst går till väga då katt och hund ska presenteras för varandra.

Mollie är fundersam...

Koda visste jag att inte skulle bry sig så mycket om Mollie eftersom han hamnade att bli van med katt så fort han flyttade hem till sonen & svärdottern. De har nämligen en innekatt, så där var det bäst att vänja sig med katt från första början. Mollie, som enligt min yngre son är den mest bortskämda katten som finns, var ju nog den jag oroade mig mest över. Min största fasa var att hon inte kommer hem... Men nu är jag betydligt klokare, och känner mig mer lugn efter att första besöket gick över mina förväntningar. "Träffen" skedde på farsdagen, och alla kunde avnjuta farsdagsmiddagen i lugn och ro, trots att både katt och hund var inne under samma tak :)

Som sagt, Koda brydde sig inte ett dugg om Mollie, vet inte om han överhuvudtaget märkte att det fanns en katt i huset :) Mollie blev mycket stor i ögonen då hon såg Koda först, men burrade inte upp sig, och inte fräste hon heller. Hon sökte sig upp på kanten i köket, där hon säkert i en halv timme iakttog lilla yrvädret som for fram på golvet. Fröken höll sig hela dagen på högre nivå en hunden, men i ett skede glömde hon säkert bort att Koda fanns i huset, för då for hon på sin favorit plats. Hon lade sig bredvid takkan, och då råkade Koda tydligen komma för nära för då fräste Mollie till ett par gånger. Utöver det gick allt jätte bra :) Efter att sonen och Koda for hem gick Mollie och snusade runt hela huset, vem vet kanske hon saknade sin nya kompis...vi får hoppas det :)

Jag älskar vår katt, över allt här på jorden, och jag måste väl lite hålla med yngsta sonen...hon är bortskämd som tusan. Eller bortskämd och bortskämd, inte kanske man ska säga så. Hon blir helt enkelt behandlad mycket älskvärt <3 Hon är egentligen lite "knasig" hela katten :) Jag tycks vara hennes mentor...Om jag är på väg ut på "lite frisk luft" på trappan och Mollie råkar komma in tillika jag går ut, så trots att alla andra är inne i huset så sitter hon bakom dörren och ser på mig. Blir jag för länge så börjar hon jama. Först då jag kommer in så kan hon gå till matskålen, eller lägga sig någonstans. Hon följer mig då jag är ute. Går jag till postlådan, kommer hon efter. Hur många gånger har vi inte med dagbarnen haft henne med till parken...där har hon trippat efter oss på gångbanan. Suttit på staketet i parken ett par timmar och gått hem med oss igen :) Nu har byns park blivit förflyttad så vi hamnar att gå över bilvägen, så nu vägrar jag att låta henne följa oss. Oftast springer hon fast oss några meter hemifrån, så då svänger vi om med barnen och jag bär in katten. Så nu vet ni grannar, vad jag håller på med då jag går upp och ner i backen på morgnarna med mina småttingar :D

Lillebror gillade Koda mer än vad han erkände :)

<3

Hon är så älskvärd vår lilla Mollie, och jag trodde aldrig att jag skulle kunna älska ett annat djur lika mycket, samtidigt i alla fall ;) Otroligt att man kan ha så mycket kärlek i sitt lilla hjärta <3 Inte nog med att jag älskar min familj och vår katt så nu finns det ännu plats i mitt hjärta att dela med sig av kärlek åt lilla Koda <3 Alltså jag älskar den här hunden så att jag håller på att spricka. Och då har jag bara sett honom två gånger. Årets farsdag blev allt annat en vett och etikett...det var tur att jag hann få all mat klar i tid. Jag satt ju helst på golvet och lekte med hunden! Dukningen blev inte festlig, men inte var vårt hushåll så festligt heller ;) Tidningspapper längs golven och en massa löv och skräp som släpades in alla gånger vi var ute med Koda. Observera VI...jo, då sonen gick ut på gården med hunden, det är ju fråga om många men korta stunder, så trampade jag och min man efter :) Yngsta sonen tyckte vi var barnsliga ;) Han klargjorde även åt storebror att det kommer att barka åt helvete med alla regler och principer den dagen Koda blir lämnad hos oss... "mamma kommer att låta den sova i sängen, mata en massa gott i den, o.s.v..." Vad tror dom om mig riktigt??? :)

Bus med husse :)

Jag mår bra :)

Två trötta fyrbenta hjärtan <3

 Nej, trots att jag smälter som choklad då jag ser Koda, så kommer jag att vara mycket hård på att följa ungdomarnas regler och principer vad gäller Koda. Jag har ju själv sagt åt sonen fler gånger att jag vill att hunden ska bli väl dresserad, det underlättar så mycket under hela deras tid tillsammans med hunden. Och en mycket bra början har dom...blev helt faschinerad över att Koda redan kunde "sitt och ligg" kommandot. Duktig pojke är han <3 Fick idag veta att jag imoron skall få träffa Koda igen, och min son och svärdotter <3 De kommer hem under dagen, jag har lovat mina dagbarn att de ska få träffa valpen, och sonen tyckte också det var bra att Koda lär sig med småbarn. Så nu är jag lite pirrig i magen igen. Hoppas att det går lika bra för Mollie och Koda att träffas igen, och hoppas att mitt hjärta håller ihop då det är så många älskvärda individer som kommer att vistas under vårt tak, på en och samma gång :)