Favorit i repris säger dom...Har väl nyss gått igenom en repris, men favorit...det kan jag inte påstå att det varit! Att skicka iväg sitt barn till armén är verkligen ingen favorit sysselsättning!
Nej, nej, nej...det här är inget jag vill återuppleva! Det här är inget jag tänker peppa eller uppmuntra er andra mammor med. Jag säger riktigt rakt från mitt hjärta...det här är värsta dagen i mitt liv som mamma! Och nu har jag upplevt det 2 gånger, och det var lika hemskt andra gången så som det var för 3 år sen då första sonen ryckte in! Jag fullständigt skiter i vad alla andra tycker, och jag må vara den mest nåjiga mamman av alla, men det här med armén ger kalla kårar åt mig!
Före ni tappar konceptet och tycker att jag är barnslig, så klargör jag att trots mitt "hönsmamma" syndrom, d.v.s att jag gör allt och lite till för mina barn, så har jag varit hård när det gäller armén! Anser att mina gossar skall genomföra det! Vår yngre har sagt att han aldrig kommer att klarar det militära...till det har jag svarat: Avbryter du armén och kommer hem, så kör jag dig dit tillbaka! Lite måste man tåla! Hur ont det än känts i mitt hjärta då killarna tagit steget innanför portarna, så har jag intalat mig själv att det är RÄTT, det är det här de behöver för att växa upp...men oj oj vad det skär i mitt hjärta.
Som inte det här skulle räcka för att dra ner mitt humör...NEJ, då ska ännu finska vintern jävlas maximalt! Jag som älskar vinter, går och väntar på snö och minusgrader ända från början av november och hoppas att det ska räcka fram till mars. Nå det här har ju visat sig vara en önskedröm i fler år, men ni kan ju ge er fan på att i Januari 2014 och nu Januari 2017, då...ja då jävlar smäller det till! Då vi gått här och trippat i småskor med en massa plusgrader på termometaren fler månader så sen mitt i allt får vi världens värsta kyla! Nu pratar vi om temperaturer över -20 grader, det är så helvetes kallt att om man lägger näsan ut ur dörren, så fryser man baken av sig! Och det här har nu hänt båda gångerna just efter att mina gossar ryckt in...Känslan som mamma, då man sitter inne i varmt hus och vet att ens egna hjärtan hamnar och stå ute i -20 grader...det är inte lätt! Och vad kan jag göra? Absolut ingenting! Bara att härda smärtan jag känner, och sen efter en tid inse att det endast var jag som led...inte mina killar, dom har klarat det hur bra som helst :D Antagligen har det nog varit kallt i Januari övriga år också, men då har jag ju liksom inte riktigt tänkt på det så himla intensivt... ;)
Nu har den yngsta varit i armén lite på en vecka, och som för 3 år sedan fick de närmaste fara och hälsa på rekryterna första lördagen efter inryckning :) Stort TACK till Finska Försvarsmakten för detta...Det sparas säkert en massa läkemedels kostnader då hysteriska mammor kan lugna ner sig enbart med att få besöka sina söner, istället för en massa psykvård :D Detta besök medförde exakt samma lugnande känslor/tankar för mig som det gjorde då fick besöka vår äldre första gången i armén! Jag fick konstatera det jag väl egentligen innerst inne visste, men vägrat plocka fram...Min kille mådde ju hur bra som helst, han har lagt in sig på att nu är det armén som gäller, och här är allt bra. Det gick ju inte minsta nöd på honom, han saknade inte ens mig??? Så jag var en mycket glad mamma som kom hem från Ekenäs den dagen :D
Tyvärr kommer jag inte att kunna dela så mycket bilder från hans armé tid, för vad gäller fotografering av min son, så är det MISSION IMPOSSIBLE! Han är mästare på att lägga en arm framför, svänga huvudet bort, eller vad han nu hittar på...Han avskyr att bli fotograferad, och jag har lite lärt mig att respektera det. Men kanske det är något han ändrar med under sin tid i det militära...återstår att se. Han har redan ändrat en del under sin första vecka där, så inget är väl omöjligt! Det sägs ju att armén gör pojkar till karlar...väntar med spänning :D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar