Back in business...

Så har en vecka gått, och här sitter jag hemma igen framför min älskade dator, och vanliga vardagen rullar på igen... Men jag är en vecka "rikare" på nya upplevelser,massor av fina minnen, nya krafter att leva vidare, tacksam för vad som finns att se ute i världen, men även en stor uppskattning av vad jag har här hemma, mitt liv, mitt hem... Borta bra, men hemma bäst :)

Poolen vid huset

Vi hade en helt underbar vecka hos min mamma, vädrets makter var så gott som hela tiden på vår sida, en dag regn, utöver det sol eller halv mulet. Eftersom det inte är "sommar-säsong" i Spanien nu så var det svala kvällar och nätterna kyliga, och Spanjorerna har ingen värme i sina hus, så kan ni säkert förstå att ett hus med sten väggar och golv inte var det varmaste...Tyvärr drabbades vi även av influensor och febertoppar, men inget av detta fick vårt humör att falla en endaste gång under veckan! Vi njöt till 100%, tog ut allt av hela veckan...vi är så glada för veckan som varit :) Förutom en liten sak som stör mig...

Jag har aldrig förut varit flygrädd, men för 3 år sen då vi flög senast fick jag konstatera att det inte mera var min grej...Så nu då det igen gällde att utsätta mig för ett dylikt "skräck-senario", är jag överlycklig att allt gick bra, och vi alla sitter tryggt här hemma på land-backen :) Nu var det ju jag som skulle vara den starka personen, inte visa mig rädd, finnas stark för barnen...Och visst klarade jag det bra ända till första turbulensen kändes i planet, och skyltarna tändes, för att säkerhetsbälten skulle sättas på... Då började jag sakta "slå" i armen på min sons flickvän och frågade vad som händer, är detta normalt, jag kände hur jag mer och mer blev panikslagen, och hoppades att flygresan snart var över... Ingen av oss hade en armbansklocka och telefonerna får ju inte vara på så jag hade ingen blekaste aning om hur länge vi hade kvar...Har inte flygbolagen märkt att vi lever på 2000-talet och de flesta av oss har telefonen som sin klocka...Kan dom inte ha en allmän klocka i flyget...Höj biljett-priset med 1€ per person, så har dom råd att installera en klocka vid varje bänk, för fan...;)

Vi landade i vilka fall som helst helskinnade, trots att kaptenen hade dålig syn eller inte kunde beräkna avståndet från himlen till marken, och planet hade bra luft i hjulen...Har väl aldrig varit med om en liknande HÅRD landning...antagligen inte de andra i planet heller, efter deras kommentarer att döma i alla fall...Så gällande hemresan var jag fullt och fast besluten att klara utan "panik"...Lite turbulens, eller problem med att lyfta och landa skulle inte stressa mig... Men då hade det helt förbigått mig...FULLA FINNAR...eller rättare sagt EN full finne bland 200 andra passagerare...

Och denna ENA fulla finnen satt 4 bänkrader framför mig...Han blev bara högljuddare och jobbigare för varje minut...Hade sett till att yngsta sonen köpte sig en klocka under veckan så jag stup i kvarten kunde fråga honom vad klockan var...ni vet...var femte minut...är vi framme snart...;) Så länge "orosmomentet" var högljutt, och ville visa sina språk-kunskaper, han hade tydligen lärt sig 2 ord spanska och 2 ord engelska under sin resa, det var han tydlig med, störde det inte mig så mycket...Men då fanskapet går på wc och tänder eld på cigaretten, och blir ertappad, och jag hör ordet MELLANLANDNING...Då jävlar växer mina horn...Till min räddning hör jag att flygvärdinnan tillika hon utfärdar en skriftlig varning åt fanskapet säger att, om han EN gång till röker så blir det mellanlandning...Jag själv satt och tänkte då att:...lilla pojke (tror han var max 25år) tänder du en jävla tobak ännu, så det sista du önskar dig att du någonsin satt dig på samma flyg som mig...Tydligen var gossen så mycket vid sina sinnesfulla bruk eftersom han betedde sig resten av resan...eller så blev han stel av mina iskalla blickar i nacken...

Vi kom hem, utan mellanlandningar, "orosmomentet" vet vi inte om han hittat hem, sin kappsäck fick han i alla fall varefter han bokstavligen kröp upp i trapporna till utgången från terminalen, och jag hoppas verkligen han skämdes och fick sig en tankeställare idag morgon då han såg på sin skriftliga varning... Han borde förstå att det finns såna som mig, som sitter med hjärtat i halsgropen där uppe i luften...