Efter en vecka...

En vecka har gått...och vi lever ännu. En vecka som vi börjat sakta känna på vad vi har framför oss de inkommande månaderna...försöka hitta ett system, som alla parter är nöjda med. Visst har det varit både upp och ner, men inte hade jag räknat med att det skulle vara en dans på rosor...och jag är fullt medveten om att det kommer att ta sin tid innan vi kommer underfund med allt, hur vi ska få en "fungerande skoldag" här hemma med yngsta sonen...

Nu är det ju inte bara att slänga skolböckerna framför ungen och be honom läsa sida upp, sida ner...eller ge en massa uppgifter han ska göra. Det här är verkligen inte jämförbart med att hjälpa barnen med läxor på kvällarna... Nu har vi med min man en hel massa material vi själv måste lägga oss in i, material vi själv måste lära oss och förstå, för att kunna ge den lärdomen och informationen vidare åt vår son. Vi vill försöka ge så mycket fakta vi bara kan, så en hel del får i alla fall jag jobba kring "mina ämnen", för att få ihop en vettig undervisning. Tack och lov för internet och i synnerhet Wikipedia...det har gjort mitt jobb mycket enklare :)

Vi har ämnen uppdelade, min man sköter allt vad gäller matematik, fysik och kemi, och aktuella nyheter dagligen...han som har bra tid att sitta och läsa alla dagstidningar och nyheter :) Jag som avskyr att läsa dagstidningar på nätet, jag saknar tidningar i pappersform,jag vill hålla i det jag läser...så hänger inte riktigt alltid med i svängarna vad som händer runt om i världen :( Så på min lott ligger: språk och de teoretiska ämnena. Så nu gäller det för mig att plocka fram mina kunskaper i allt från biologi, samhällslära, religion m.m.. Tyvärr är det rätt så många år jag satt på skolbänken, så det är inte så enkelt att bara plocka fram kunskapen...det är ju inte bara det att jag inte minns allt, VISSA saker har faktiskt ändrat med åren...det är nu jag måste inse att det är 22 år sedan jag var i skolåldern...

Men nu är det faktiskt så, att jag tycker det här är rätt så intressant, jag kommer att lära mig själv så mycket nytt. Jag kommer ju att lära mig massor...så mycket jag redan lärt mig under första veckan, och då har vi inte riktigt kommit i full gång ännu, så jag har skämtat att jag går väl och skriver studenten om ett år ;) Nå riktigt så mycket kunskaper försöker jag inte lära sonen, vi håller oss till ett vanligt allmänbildnings studiematerial, att han lär sig så pass mycket att han klarar av att gå vidare till andra stadiets studier. Alla ämnen jag börjat fördjupa mig i, har tillsvidare varit rätt så intressanta, förutom Religion...det ämne kan vi lämna odiskuterat! Religion i sig själv är det väl inget fel på, men herregud (får väl använda det ord nu då det gäller religion) kan det finnas "torrare böcker"? Kan man verkligen inte få en religionsbok mer intressant? Kanske jag sadlar om, lägger hela min själ på detta ämne och skriver en ny modern upplaga... ;)

Nu efter en vecka kan jag allt om Martin Luther, jag kan så gott som allt om alla vitaminer, jag börjar komma in i kommunalvals politiken och jag vet minsann hur människo kroppen fungerar :) Och det här är bara början...Men jag måste nog ändå lyfta hatten för min man! De ämnen jag "jobbar med", är ämnen jag kan läsa in mig på, hitta en massa på internet, medan min man bara måste kunna, måste minnas från sin skoltid hur man räknar frekvenser, tabeller och diagram och procenter och allt annat krångligt... Och stackars min man, han kan ju på inget vis få dessa ämnen roliga...det är bara att kämpa och kämpa. Jag i min tur fick uppleva en liten nostalgi tripp då vi läste hälsokunskap med sonen. Vi läste om alla skeden i människans liv, från foster framåt...Så jag plockade fram alla ultraljudsbilder, rådgivningkort, alla papper man fick på BB...Och sonen var faktiskt intresserad, trodde väl att han skulle tycka jag var löjlig...

Men han fick också en liten nostalgi tripp...han tyckte det var skoj att se hur han växte under sina första år, och hans första fotavtryck, som togs genast på BB, det kunde han inte riktigt ta åt sig, han påstod att hans fot aldrig varit så liten. Så bonus på sidan av skoljobbet, är att vi får diskutera en hel del tillsammans , han och jag. Och det positiva är att se hur mycket ungen egentligen kan, han avbryter mig och slutför det jag tänkt berätta, eftersom han minns det från lågstadiet eller från 7:an-8:an. Så vi lär varann...;) Och det bästa av allt är: Jag har en gladare son här hemma, humöret är betydligt bättre än för en vecka sedan, förutom då han blir väckt på morgonen...han trodde väl att han sku få sova så länge han vill då han "bara är hemma" Och min "klump i magen"...ja,a undrar vart den tagit vägen, för den har jag inte känt av på en vecka...