Årligt bekymmer...

Julens viktigaste sak, den som man måste ha, utan den blir det ingen jul... Tyvärr är denna sak den som oftast ger den största huvudbryn, och den orsakar nästan varje jul meningsskiljaktigheter mellan mig och min man...Tror inte det kommer en jul då vi är överens om denna sak...

Julgranen...detta härliga lilla träd, vacker som bara den med sina pynt och ljus. Tät och fin, doftar gott, en ögonfröjd som pryder upp hela rummet. På bilder i tidningar, JO...i verkligheten, NEJ... I alla fall inte i min verklighet, har aldrig ännu lyckats få min gran att se så fin ut som jag tusentals gånger skådat runt om i medierna. Jag bara drömmar om den perfekta granen...som jag aldrig kommer att få :(

Att skaffa julgran hör till min man, vad jag inte förstår är hur han fortfarande utsätter sig själv för detta efter att i 20 års tid endast fått skäll och klagomål då han kommer hem släpande med gran eländet...Jag tror inte jag ett endast år sagt WOW, den var fin...Nej, jag erkänner, jag har vareviga år haft något att påpeka. Hur jävla svårt kan det vara att hitta en fin, tät gran? Världen är ju full av granar... Min man är snäll, han skaffar gran vareviga år, trots att han nuförtiden redan säger att han vet att granen inte duger, före han åkt iväg. Stackars gubbe...Det har t.o.m gått så långt, att då jag varit riktigt extra missnöjd med granen, då har gubben fått skaffa lösa kvistar som han sedan borrat in längs med stammen ;) Dom granarna har ju barrat sig nakna innan julaftons kvällen var slut...

De senaste 5-6 åren har min man börjat insistera på att vi ska skaffa en plast gran, han prisar dem till skyarna. Då jag nu sitter här och skriver, och lämnar oskrivet alla de hemska kommentarer min man fått höra gällande valet av julgran...begriper jag honom, jag fattar varför han vill ha en plast gran. Inte bara för att han tycker de är alltid lika fina,man kan böja kvistarna efter eget önskemål, de behöver inte vattnas och de barrar aldrig...största orsaken är nog att han vill få julfrid, han vet att han aldrig kommer att lyckas med att uppfylla mina krav vad gäller julgranen :)

Två år tillbaka, var det jag själv som skaffade vår gran, varför det blev så minns jag inte mer... Jag åkte iväg för att köpa av Lions, de säljer granar varje år (min man har även han vissa år köpt gran). Nu var jag säker på att vi äntligen får en snygg gran...om jag var så säker på min sak, varför har jag då inte alla år innan varit med då granen ska införskaffas? Har väl tyckt att det är väl det enda min man kan fixa, då jag fixar allt annat... Urvalet var rätt så knappt då jag kom till platsen, fick en klump i halsen, insåg att det här blir inte bra... Köpte en gran, grät nästan en skvätt då jag kom hem, insåg vad min man skulle säga. Jag tror bestämt jag fick tillbaka allt det jag kommenterat honom alla år...han slutade med: Vad var det jag sagt, DET ÄR INTE SÅ ENKELT ATT HITTA EN BRA GRAN... :) Och vad annat kunde jag göra än att hålla med gubben, för jag hade verkligen dragit botten nappet...granen var så fruktansvärt ful, så jag började skratta till sist, av hysteri eftersom jag visste att denna gran inte skulle få sin fot in i vårt hem. Jag firar hellre jul utan gran...Denna jul hade vi nog en gran inne, men inte den jag köpt...min mor och far hade en överlopps som vi fick ta...

Så ifjol var jag rätt så tyst, visste att jag skulle få mun full om jag var negativ mot den granen gubben hämtade hem... ;) I år hade jag planerat allt, i år skulle vi ha en FIN gran...jag hade tänkt ringa och kolla med äldsta sonens flickvän om vi skulle få "köpa" en gran från deras skog. Få gå i lugn och ro, välja och vraka tills vi hittar just DEN granen... Då jag planerade fanns det inte snö...nu finns det...men jag hade liksom ändå tänkt fullgöra mina planer. Min man sade till på skarpen i slutet av förra veckan att han kommer inte en meter in i skogen tack vare all snö...men han önskade mig lycka till om jag var på väg... På lördagen sålde Lions sina granar, min man frågade på morgonen hur jag hade tänkt...Jag fick svälja min stolthet, sa att det kanske är bäst att han åker iväg och köper en gran. Jag var redan sur då jag hörde att han kom på terrassen...ville inte ens se ut. Men hör och häpna, granen var ju fin, den har jätte mycket kvistar, ser tät och fin ut. Än är den inte inne, så min åsikt kan ändra. Men i år, med den mängd snö vi har, så har säkert många hamnat köpa sin gran, så jag får vara tacksam över att vi överhuvudtaget har en gran :)

Trots att granen medför bekymmer, och hur ful den än är, har vi nog ändå julfrid i familjen :) Med pynt och ljus i granen får man den att se bättre ut än vad man tänkt. Och oberoende av utseende, doftar den i alla fall gran och det är redan en stor bidragande orsak till att få den rätta julstämningen. Och den doften får jag inte av en plastgran (nog för att jag kan erkänna att de ÄR fina) så för att få njuta av en äkta gran ännu många år framöver, är det kanske bäst att jag tackar och är tyst, oberoende av hurdan gran min man hämtar hem...