Nedräkning...

7 dagar kvar...som min vardag ännu ser likadan ut...dagar som jag har en rutin på, dagar som följer sitt gamla recept. Det har tagit tid att hitta ett väl fungerande system, och ha den dags rutin vi har idag, efter att yngsta sonen började hemskola...Nu då systemet fungerar och alla är nöjda och glada, då är det dags för den äldre sonen att "röra" om det välfungerande systemet i familjen...

Nästa vecka onsdag blir även han hemma på "hel-tid"...det är slut för hans del vad gäller skolgång. Eller rättare sagt det är då det börjar! Det är då det är upp till bevis vad han lärt sig under 12 år i skolvärlden. Då han ska läsa inför studentskrivningarna. Nu har jag en liten dröm bild...jag ser framför mig sonen som har klockan att ringa vareviga morgon, varefter han stänger in sig på sitt rum omringad av mängden av skolmaterial han samlat på sig under åren. Jag hör hur hans geniknölar jobbar för fullt, hur han är insjunken i studiernas underbara värld. Han lägger all sin energi och lite till, för att repetera allt han lärt sig, han söker upp mer information för att kunna göra det bästa av det hela. Han har en stor vilja att prestera det bästa och få så fina resultat som möjligt...

Ja, det var den drömmen det...den varade inte längre än den stund jag skrev orden. För verkligheten vet jag!!! Tyvärr, alldeles för bra...jag fasar för de inkommande veckorna! Jag kommer att stå halvt hysteriskt och skaka liv i ungen vareviga FÖRMIDDAG, slänga skolmaterial framför honom, på tangentbordet som är det som ligger närmast hans kropp, mellan honom och hans 2 dataskärmar... förut klarade han sig med en, men nu har tekniken tydligen gått så långt att man ska ha dubbla skärmar...Antagligen för att sköta skoljobb på den ena och SPELA vid den andra!!! Jag kommer att moralpredika...Predika som aldrig förr, han kommer att få höra hur viktigt det är att klara sina skrivningar för att ha en chans att komma till vidare skolor...men inget av detta kommer han säkert att höra, eftersom han sitter med hörlurarna fastklistrade på huvudet, då han chillar och spelar med sina kompisar. Han kommer att sitta som en zombie framför datorn, och någon enstaka gång utbrista att han tänker nog SNART börja läsa...

Denna visa har jag sett på nu i många år, så har mycket svårt att tro att sonen kommer att bryta den nu bara för någon studentskrivning...Och egentligen borde det kvitta mig, eftersom han har tre av fyra obligatoriska ämnen avklarade. De tre skrev han på hösten, så nu "behöver" han i princip endast klara av modersmålet, och det vet jag att han klarar, för att bli student. Så vad gnäller jag om...JO, för de övriga tre ämnen han ska skriva nu på våren är de ämnen som ligger honom närmast hjärtat, de ämnen han behöver med tanke på vad han tänkt fortsätta sin utbildning med. Så jag anser att han skall ge all sin tid, de få veckor han har tid på sig att läsa, för att få ett bra resultat. Jag vill att han ska förstå vikten av att rent ut sagt skita i allt som heter data spel någon vecka och istället lägga sin energi på något som kan betyda hela hans framtida liv!!!

Är det för mycket begärt av mig som mor??? Tillika anser jag att då sonen är snart 19 år så borde han förstå, han borde ha lärt sig av sina föräldrars predikningar under alla dessa år...Jag borde inte behöva uppmana honom mera, men kan tyvärr inte låta bli. Så jag kommer att tjata och gnälla, för varje minut, timme, han ger mer åt skoljobbet, tack vare mammas gnäll, kan ju ge lite lön för mödan... För så bra känner jag min äldre son, han kan om han vill, och han har lätt att lära sig. Bara han själv skulle inse det...nå, han har ju en vecka tid ännu... ;) Jag kan ju inte göra så mycket mer än predika, och hoppas på det bästa. Slut resultatet blir vad det blir och det är endast sonen själv som sitter där med sin penna och sitt papper då det är dags att avgöra hur hans framtid ska se ut...

Jag kommer att ha fullt upp med att vänja mig vid att ha båda sönerna hemma, på heltid, så som det var då de var små...Det kommer inte att vara lika enkelt som då i slutet av 90-talet, början av 2000-talet, då det var enkelt att vara mamma, då som det mesta löpte som jag ville. Visst är det roligt att ha hela familjen samlad igen 24h / dygnet, men tror bestämt dispyterna kommer att flyga både högt och lågt och från höger till vänster...Men nog ska vi klara det, värre saker har väl hänt...