Fredag...

Söndag kväll...igen...de här veckosluten går nog undan. Man hinner bara tänka tanken att man ska njuta av 2 dagar ledighet och innan man tänkt tanken slut, så är vardagen kommen igen. Nu blir det visserligen 2 korta arbetsveckor, med ett lite längre veckoslut emellan. För i kalendern står det att påsken är här inkommande helg...Jag är ingen större fantast av att fira påsk, jag ser det mer som en förlängd ledighet. En ledighet som ser ut att vara fullplanerad, men endast med trevliga saker...

I fredagst, alltså den bästa dagen i veckan, då som arbetet läggs på hyllan, då som man ser fram emot att bara njuta med familjen...då, den fredagen blev ju inte som andra fredager. För den fredagen spenderarde jag helt ensam. Det var endast jag och katten hemma. Vilken lyx...Jag som bara längtat efter lite "egen tid" de senaste månaderna. Men nu kom ju denna ensamma fredag lite oförväntat...jag visste att min man och äldre son skulle vara ordningsmän vid en lokal fest denna kväll, men min yngre son och hans flickvän hade jag trott att skulle vara hemma. Men på fredag morgon klargjorde yngta sonen att fallet inte var så...de skulle sova över hos flickvännen. Är helt säker på att sonen några dagar tidigare sagt att de skulle vara hos oss, men då jag såg hans blick, då jag tänkte ifrågasätta detta, lät jag bli... ;)

Först blev jag nästan panikslagen, jag vill inte vara ensam hemma. Efter en stund resonerade jag att herregud, det är ju exakt det jag behöver. Jag behöver tystnad, jag behöver lugn och ro, jag behöver bara mig själv och inget annat. Men ändå kändes det konstigt...jag ensam hemma en hel kväll / halva natten... Då slog det mig...snälla vän...hur ofta spenderade jag inte fredag-lördag kvällar ensam, medan min man jobbade skift? Men det var då...då för länge sen! Den tiden har jag förträngt. Otroligt hur människan är ett vanedjur! Man anpassar sig rätt så snabbt efter den livssituation man befinner sig i...

Fredag kvällar var kanske inte "heliga" för oss på den tiden gubben då jobbade skift, endast de gånger han hade ledigt veckoslut. Då han fick jobb på hösten, då kändes fredagen som en efterlängtad dag, då vi båda blev lediga. Under tiden han varit hemma arbetslös, har han mest haft fredag, 7 dagar i veckan...så då den "riktiga" fredagen äntligen kommit, har jag sett framemot att "sparka" bort honom från data stolen, den som han hållit varm i en veckas tid. Oberoende, så har jag vant mig vid att under senaste halvåret ha gubben vid min sida då veckoslutet knackat på dörren. Så därav min chockartade känsla, då jag blev förstådd att jag skulle sitta ensam hemma...

Nu visade det sig att det inte trots allt var så tokigt, att vara ensam hemma en fredag kväll. Hade först lite medlidande för min man. Det var ju trots allt hans "första" fredag kväll inom arbetslivet på en lång evighet...Efter en veckas arbete utomhus och kroppsligt betungande, var ju gubben nästan slut sliten...stackars lilla... ;) Visserligen tyckte jag att han varit värd att fira sin första lediga kväll hemma med bastu och god mat, men han hade ju lovat sig som ordningsman. Nå, hastigt gick mitt medlidande över...jag fokuserade på mig själv istället. Och gjorde ett bra beslut! Jag bestämde mig för att göra något för mig själv...och det gjorde jag, med ett resultat som gjorde att jag magrade några kilo under en timme... ;)

Jag knäppte bastun på, något jag nästan kan påstå att jag inte aldrig gjort förut. Jo visst badar jag bastu fler gånger i veckan, men aldrig ensam. Då jag badar bastu, går det undan, jag orkar inte sitta länge där...men i fredagst, då satt jag långt över en halv timme...men det var nog inte därför jag magrade. Så mycket svettades jag ändå inte...Jag magrade tack vare att jag hade fotbad och rakade bort vinterpälsen från mina ben. Och det fanns en hel del päls... alltså på riktigt, jag skulle ju vara en apa om jag inte rakade mina ben!! Och mina hälar minskade nog även de en storlek. Nu är ju inte det här något trevligt ämne att skriva om, men antar att det finns andra där ute som lider av hårväxt och torra fötter... ;) Nu känns i alla fall mina hälar som len baby hud och mina ben fryser...den där "pälsen" har ju värmt under vinterns kalla dagar. Även vårens kalla dagar! Hoppas min päls växer fort igen, för det ser ju inte ut att bli sommar på länge än...

Efter bastun njöt jag av god mat, en thaikub som jag värmde i micron...tänk att jag inte behövde stå vid spisen halva kvällen...nog för att jag gärna gjort det. Njöt väl ett tag av tystnaden och lugnet, men hade nog hellre haft någon i familjen hemma. Trots att jag längtar ibland efter en egen tid, ett eget lugn, så väljer jag nog ändå att ha lite liv och rörelse. Så igår på lördag kvällen, då vi satt 6 stycken runt matbordet, tv:n och datorer som surrade på i var och varannat rum, ja då kände jag mig hemma!! Fast ingen märkte att jag "magrat" några kilo.... :D