...FÖR HELVETE, HUR SVÅRT KAN DET VARA...
Har hela dagen bestämt mig för att äntligen ge mig tid att skriva här på min blogg...Egentligen har jag tänkt det fler dagar redan, men då tiden inte tycks räcka till dessa sommarkvällar. Då stunden kommer att jag äntligen har tid att sätta mig ner och skriva, så då visar klockan att det är dags att tänka på refrängen...har en arbetsvecka som innebär att jag måste stiga upp 6.00 varje morgon, och det är absolut inte något som hör till mina favoriter. Så har försökt komma i säng i något normala tider...
Men idag ger jag mig inte, idag ska jag få ner några rader...och har jag bestämt mig, så ska det så bli...För snart en timme sen skulle jag börja skriva! Mina favorit datorer var förstås upptagna, så enda alternativet jag hade var äldsta sonens dator, som hör och häpna...VAR LEDIG!!! Satte mig ner, hade tanken klar om vad jag skulle skriva, bara att börja! Loggade in på Facebook, eftersom det är enklaste vägen för mig att komma till min blogg. Ja, eller innan jag kunde göra detta, måste jag ju knäppa på båda skärmarna sonen har till sin dator, komma underfund med vilken skärm jag fick upp en sida på, varefter jag måste logga ut honom och logga in mig som "gäst"...Har strikta order om att jag har en egen sida då jag vistas vid hans dator, och det respekterar jag...Då jag äntligen kom så långt,insåg jag att jag inte kan sitta på sonens datorstol, jag såg ju för fan knappt tangenterna på tangentbordet! Fattar inte hur ungen kan sitta på denna stol, den är så nersutten, och låg...Visst är han mycket längre än mig men ändå undrar jag nog...
Så jag gick efter en köksstol, då kände jag mig mer bekväm, hade full kontroll över tangentbordet :) Hade min bloggsida framför mig och började skriva. Skrev ett par meningar, tittade upp på skärmen, och tänkte att nu är fan lös...Visst fanns det text, en hel massa, men allt var sammanbundet som en hel mening...Märkte visserligen att mellanslaget på sonens tangentbord förde ett konstigt hårt ljud medan jag skrev, men vem bryr sig...Men tydligen funktionerade inte mellanslaget som det skulle! Det funktionerade överhuvudtaget inte alls. Eller visst fick jag det att funktionera, då jag använde all kraft. Men herregud jag kan väl inte sitta och skriva blogg och väcka var och varannan individ i grannhuset då jag vill ha mellanrum mellan orden...
Då började det en aning ånga kring öronen åt mig...Loggade ut från eländet, förde köksstolen tillbaka, tog tag i sonens mini laptop och beslöt att använda den...hör och häpna...även den var ledig... ;) Startade laptoppen, då jag får konstatera att det absolut inte fanns en uns av liv i denna lilla mojäng. Den stackarn hade inte sett en skymt av sin laddare säkert på fler dygn. För att göra detta i korthet kan jag berätta att jag hann dra en och annan giftpinne innan jag hittade laddaren. Då jag väl fann den, kopplade jag den till datorn tillika jag bad till Gud att sonen inte ändrat lösenord till datorn. För då vore mina planer för ett blogginlägg vara förgäves... För en gångs skull hade jag tur...lösenordet stämde så det var fritt fram att fullfölja mina planer :)
Då jag äntligen var uppkopplad till nätet och skulle söka mig fram till min blogg sida, insåg jag ju att denna lilla, fruktansvärt lilla mojängen, inte har en datormus för fan...och jag är den mest värdelösa människa som existerar på denna jord, med att klara av att "rulla pilen" endast med hjälp av den där "plattan" som finns på laptopen...Vet ju inte ens vad det kallas, men hoppas ni förstår vad jag menar! Så upp igen från stolen, iväg efter trådlösa musen från den andra laptopen...den som borde ha fått gå i pension för 5 år sedan...den som ingen annan i familjen ens vill se åt, men tycker att jag gott och väl kan använda, då de andra datorerna är upptagna. Hittade musen...satte mig ner och skulle koppla den...men ni kan ju tro att "stickan" som tillhör musen inte fanns där den skulle. NEJ, då skulle jag söka den, och visste ju inte var eller i vilken dator den var kopplad....
När jag nu efter allt om och men hade allt i skick och skulle skriva, då hör jag ett mycket välbekant ljud, Ett ljud som jag vet att inte slutar före jag lättar på min rumpa från stolen. Katten...då, just då när jag äntligen funnit ro, då står fröken och skriker bakom dörren. Inget fel i detta, jag kunde ju ha bett min man släppa in henne, men det hade tyvärr inte hjälpt mig. Eftersom fröken endast kommit in och ställt sig bredvid mig och fortsatt skrika, och sett på mig med sina tiggande ögon. Som om det inte räcker att jag skämt bort mina ungar, så har jag även lyckats göra det med katten. Hon vet precis vilka strängar hon ska dra i. Släpper jag in henne, men själv går ut tillika, så sitter hon bakom dörren och jamar tills jag kommer in tillbaka, oberoende om alla mina män är hemma. Hon går inte till sin matskål om inte jag följer henne dit...Om inte jag är hemma funktionerar det nog bra, men ser hon mig, så är det kört... :)
Katten fick mat, gick gladeligen ut igen, för att hålla mig vaken titt som tätt under natten, med sitt eviga rännande in och ut...hon är ju nästan värre än vad pojkarna var då de var små. Och jag fick äntligen sätta mig ner och skriva...och nu sitter jag fortfarande här, och kan endast konstatera att det inte är någon enkel match att skriva en längre text på en mini laptop. Mina knubbiga fingrar slår ju hela tiden fel, så halva tiden har gått ut på att trycka på "backspace" och radera, och skriva igen. Så ber om ursäkt ifall här är många skrivfel som jag inte hunnit notera.
Som ni säkert förstått har vi en hel massa datorer i familjen, men ingen som jag kan kalla min egen, en som JAG kan säga att övriga familjemedlemmar ska lämna ifred, för att jag skall använda dem. Så sa åt min man idag, då jag var som mest stressad att nästa inköp jag gör är en dator åt mig själv...en som är bara MIN!!! Han hade tydligen inte märkt mina problem under kvällen eftersom hans enda svar var : Vad har du för problem då? Vi har ju fler lediga datorer....Och jag räknade till 10 några gånger igen... :)
Nu räknar jag bara timmar, för snart är det dags för min årliga husmorssemester med min syster :) Tack och lov, för jag behöver bort för att nollställe läget igen för en tid framöver <3 Nu var det ju inte alls det här jag hade tänkt skriva om idag, hade nog helt andra tankar jag skulle arkivera...försöker på nytt igen då jag får en stund ledig och hittar en dator som jag kan använda. Tack och godnatt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar