Klagovisa...

Får man börja klaga på värmen redan? Eller löper alla värmedyrkare amok, och börjar jaga mig till världens ände...Måste jag ännu låtsas älska denna hetta, jubla över värmegraderna som snart stiger i den höjd att gradstocken exploderar? Ska jag se glad och fräsch ut, trots att svetten rinner längs alla tänkbara ställen på kroppen, och jag känner mig som en urvriden tvättsvamp...JO, jag får nog klaga nu, har jag bestämt, eftersom jag riktigt på riktigt lider av dessa värmegrader som jag hamnat att överleva igår och idag!

Visst kan jag tänka mig att jag skulle njuta av denna värme om jag hade möjligheten att sitta blickstilla på en och samma punkt, från det jag vaknar tills jag somnar. Eller om jag bara skulle ligga på en sandstrand invid havet, och få svalka av mig var och varannan minut. Om jag skulle existera i en omgivning som aldrig hört talas om vardagssysslor, skulle hettan säkerligen vara på sin plats. Hade jag ett hem med fullständig luftkonditionering, för att inte tala om bilen där det vore välkommet med en AC som funktionerar, då skulle det också underlätta mina tankar om gassande, stickande, brännande solvärme. Men, men, men...nu råkar det sig så illa att jag inte har något av det jag just räknade upp. Det är väl endast stranden och havet jag i princip just nu skulle kunna anförtro mig till. Men eftersom jag verkligen inte gillar att simma, jag lider av någon konstig form av "skräck" för allt som heter havsbotten och sjögräs. Fy attan vad äckligt... Att ha denna konstiga "noja", så förstår väl alla att sandstranden är totalt utesluten för min del.

Inte nog med att jag hela dagen ska pina mig igenom värmen, förnya deodorant lagret gång på gång, för att inte personer i min omgivning ska få kräknings symptom, då börjar "nattskiftet"! Då jag känner mig som en ny människa efter en kall dusch, och njutit av de få timmarna på kvällen som känns relativt normala i temperaturen, och jag klarar av att röra mig några steg utan att överväldigas av all svett som rinner, då ska jag instifta när bekantskap med mitt täcke...och finns det något behagligare än det? Känslan att snurra runt med ett material som klibbar sig fast i ens kropp värre än vad lim tar fast på papper...att svänga dynan från sida till sida minst en gång i timmen för att den just då för stunden känns svalare. En vetskap om att ha en man som ligger närmare än nära, klibbigare än klibbigaste, rädslan att han kommer ännu närmare, så att jag måste dela även hans värme...Fy attan vad äckligt! Men inte ska jag klaga, det är ju sommar och då ska det vara varmt och skönt!


Då klockan ringer, drar jag en lättnadens suck, för att få stiga upp ur eldhavet jag befunnit mig under några få timmar och det enda jag behövt av dessa timmar, är vila. Tyvärr kan jag ju inte påstå att jag känner mig utvilad, jag är långt ifrån redo att stiga upp och möta en ny dag i denna tropiska värme. Men jag måste, jag har inget annat val, jag drar mig igenom en ny dag av värme och alla underbara kräk som medföljer. Börjar nästan gilla myggor, de börjar kännas oskyldiga i dags datum gentemot deras andra flygande vänner. Herregud, från vilken planet har alla parmor / brömsar (kärt barn har många namn) invaderat? Ni vet dom där söta nätta flugorna som landar på din kropp, biter bort minst 50g av ditt kött, avlägsnar sig glad i hågen, och själv står man kvar med en grym klåda och en rodnad som heter duga! Men allt detta hör sommaren till, så vad klagar jag över. Nej hör ni gott folk, nu ska vi njuta av sommaren... :D

Då min semester börjar, hoppas jag att vi har en normal sommar, temperaturer som är normala för en vanlig sommar...allt behöver inte vara så himla extremt. Men så tycks ju Finlands klimat kommit till, att alla årstider är så fruktansvärt "överdrivna". Snöar det, är det i orimliga mängder. Regnar det, regnar det oavbrutet tills marken inte orkar svälja mer.  Är det varmt, är värmen olidlig. Det verkar inte finnas en måtta med något... Så därför har jag all rätt att klaga. Alla gillar någon årstid mer än en annan, tack och lov....Visst tycker jag om sommar och min semester har inte börjat än, trots det börjar jag längta efter mörka och mysiga höstkvällar. Blir värmen lite mer behaglig att leva med, då kan även jag säga att det är skönt med sommar...

Nu har dygnet äntligen kommit till det stadiet att jag kan njuta en stund, och jag klarar av värmen, så nu ska jag lätta på baken, förflytta mig till utegrillen och fixa hamburgare åt min familj...som tydligen har minskat sedan jag satte mig ner och skrev. Det ser ut att vara bara jag och min man som ska äta, pojkarna har sökt sig till andra platser...stranden...är det först den här tiden på dygnet behagligt att vara där? Njut av värmen ni alla som älskar den, ni får så gärna klaga sen i höst och vinter, då när jag njuter som bäst :D