Här sitter nu en skribent men nya krafter, nytt ork med att köra vardagen som den är. En som igen fått ladda batterierna och njutit av varenda sekund...och med full energi räknar dagarna! Nedräkningen till semestern har sakta men säkert börjat. Tänk vad lite man egentligen behöver, för att nollställa den vardagliga stressen, för att igen kliva in i den med nya friska tag...
Vår årliga Tallinn resa tillsammans med min syster är undan för detta år, ser redan framemot nästa år... mycket skratt och igen en gång oförglömliga minnen...Skall skriva mer om resan, men inte nu eftersom jag åter igen sitter vid fel dator...Vet att ni fått höra till lust och ledan om mina dator problem, men vad göra...det är ett dilemma för mig vareviga kväll ;) Nu har jag lilla lyxen att skriva vid yngsta sonens dator, den jag gillar bäst. Men eftersom jag tänkte bidra med lite foton från Tallinn resan, fotona som finns i min mans dator, som jag inte just nu har tillgång till och inte orkar kämpa med en sticka, så lämnar jag denna berättelse till ett senare inlägg...
Idag har jag konstaterat att nu börjar det minsann vara dags för semester...för nu räcker inte timmarna till under dygnet. Jag har helt enkelt inte tid att sova! Jag har sådan energi på kvällarna, skulle kunna få hur mycket som helst uträttat, men har hela tiden den lilla onda jäveln som snurrar i mitt huvud...väckarklockan... Har nog aldrig fattat tycke för denna grej...har verkligen någon blivit rik med att uppfinna en tortyr sak som väckarklockan? Lyckans den som gjort det i så fall...i och för sig behöver väl inte den personen bli väckt på morgonen för att jobba ihop till en lön...Jag känner inte den längtan jag annars brukar göra inför semestern, vilket säkert beror på att jag kommer att spendera alla mina 6 veckor ensam. Första gången på 14 år som inte jag och min man har semester tillika. Aja...gubben har ju ingen semester över huvudtaget detta år...men det kvittar, han har ju ett jobb i alla fall. Och det är jag fortfarande tacksam för :)
Äldsta sonen jobbar, den yngre har inte jobb i juli mera, endast några timmar i veckan som han lyckades få utöver det andra sommarjobbet han har nu i juni. Så mest ensam kommer jag att vara, eftersom den yngre garanterat sover bort alla förmiddagar...och knappast har något behov av att umgås med sin mor ;) Men idag fick han nog erfara att det märks då mor i huset varit borta! På morgonen då han skulle iväg till jobbet, undrade han var hans arbets-collage fanns. Den är i bykmaskinen som bäst, svarade jag. Men herregud, jag har ju inte använt den sen fredagen...har du inte hunnit tvätta den? -undrade ungen. Snälla lilla vän, jag har varit borta 2 dygn, hur sku jag ha hunnit tvätta...Sonen var tyst, det kom inget mothugg, så tydligen insåg han att mor i huset verkligen gör någon nytta, nu som då :)
För övrigt hade nog karlfolket skött sig riktigt bra medan mor i huset var ut i stora vida världen och sög i sig ny energi. De var inte ens hungriga då jag kom hem...disken var diskad, vår säng var bäddad...ungarnas rum blundade jag för, då jag gick förbi...byket var det enda som blivit orört. Men jag har lärt mig, man kan inte få allt i ett paket ;) Visserligen ser det lika ut igen...golven i pojkarnas rum är täckta av kläder! Hur många kläd omgångar kan en individ använda på ett dygn? Och nu pratar jag om killar, så hur i fridens namn ser det ut hos er som har flickor i huset? Eller är det våra killar som är onormala...
Behovet av semester börjar verkligen vara stor, eftersom jag lämnat en massa ogjort, med tanke på att jag ska göra det grundligt under mina lediga veckor. Eftersom gubben kommer att jobba, så har jag bestämt mig att göra en massa nytta. Av erfarenhet vet jag att jag funktionerar nästan till 100% effektivare om alla andra i huset är borta, så jag har verkligen en liten prestationsångest framför mig. Nog för att jag tänker njuta av min ledighet, för då behöver jag ju inte ha väckarklockan inställd...jag får sova mina behövliga timmar vilken tid på dygnet som helst... :D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar