Äntligen!!! Nu...just nu känns allt så jätte bra. Nu känns det som bitarna håller på att finna sin rätta plats. Och jag hoppas att denna känsla fortsätter, att det vecka efter vecka kommer att kännas lika bra. Detta är bara början, men har en stark tro på att det blir en bra fortsättning...Äntligen!!!
Äntligen verkar det som vår yngre har funnit glädjen i ordet skola. Äntligen, ser han skolan som en glädje sak, ett ställe han ser framemot att fara till. Vet att det bara gått en vecka och detta är bara början...men det vi såg i vår son som idag kom hem, är något vi inte sett på 9 år. Vet inte vad han ätit under den gångna veckan, men en förbytt son hade vi :) För de flesta är väl ett nytt skolår eller i varje fall ett skolbyte oftast en rolig sak, i alla fall i början...För vår son har denna glädje aldrig funnits, inte i alla fall efter de första 3-4 åren i skolvärlden. Så med facit på hand var jag och min man beredda på det värsta även nu, då sonen började yrkesskola...Hans inställning redan förra veckan innan skolan började, var negativ. Han tyckte väl att det var roligt att flytta till internat, och visst såg han framemot att börja studera vvs, det han helst vill. Men utöver det hade han mest taggarna utåt, i alla fall vad gällde teoriämnen och läraren...
Idag då han kom hem, sken han som Nådendals sol :) Inom loppet av 10 minuter plockade han fram allt studiematerial han fått under veckan. OBSERVERA! Jag hade aldrig i min vildaste fantasi drömt om att han skulle en endaste gång hämta hem något som hade med "läxläsning" att göra. Gubben undrade om det var läxor han hade, men nej...han hade tagit hem det endast för att han ville bekanta sig med materialet. Vid den stunden kände jag en liten glädje. Efter det var jag säker på att ungen rusar iväg för att träffa sina kompisar... Hör och häpna: En och en halv timme senare sitter han lugnt vid köksbordet och munnen går i ett. Han bara berättar och berättar. Och det bästa av allt...han bara berömmer och berömmer :) Han har inte en negativ sak att säga om hela skolan. Han gillar allt!!! Han var så positiv och glad, de sidor vi inte sett av honom på evigheter då det gällt skola. NU har han fått sin andra chans, nu har han fått börja "från noll", fått börja med ett rent skrivbord, INGEN som dömer...
Och det tror jag är orsaken som gör att vi fick hem en ombytt son idag. I många år har vi sagt åt honom att det kommer en dag då han får en ny start, men han har tydligen inte trott på oss, eftersom han var negativ inför skolstarten, men antagligen har han fått en känsla av det nu, då han under en vecka totalt ändrat inställning. Eftersom sonen är mer praktisk, så gissar man ju att det är mer roligt i en yrkesskola då inte allt går ut på teoriämnen. Men denna vecka har de endast haft teori, likaså inkommande vecka. Så om ungen var så här positiv efter denna teorivecka, hur sprudlande glad skall han inte vara efter de veckor de "studerar" i verkstaden? :) Kan det bli bättre... :D Jag tror att jag drömmer...
Antagligen gör jag det, för allt detta låter för bra för att vara sant. De flesta tycker väl att jag är skrattretande som redan nu i detta skede målar upp allt som en rosen skön drömbild. Många tänker väl att: vänta bara...vad var det vi sa! Högst troligt har väl alla andra rätt, men i detta skede tänker jag inte gräva ner mig, jag tänker inte måla fan på väggen. Jag tänker njuta och suga in av vareviga minut som ger mig denna lyckliga känsla, känslan av att se sin son njuta av livet, en son som för en gångs skull njuter av sin skolgång. En vardag han skall genomgå i tre års tid, så vad är inte bättre för ens mammas hjärta än att se sitt barn vara glad och nöjd...
Hur denna historia slutar, återstår att se. Hoppas på det bästa! Kändes hopplöst då vi valde hemskola för honom, vilket i slutändan visade sig för att vara det bästa beslut vi någonsin gjorde. Något jag aldrig kommer att ångra! Ej heller ångrar jag det att jag varit en "hönsmamma" hela mitt vuxna liv. En mamma som "kräver" kontakt och information av sina barn, då de ränner runt världen. Kan väl ännu förstå att vår 19-åring inte tycker det är så kul, men så länge hans föräldrars pengar duger, så anser jag att det duger att vara lite medgörlig... :D Denna vecka då vår yngre varit "borta" har jag ju ringt dagligen. Tills jag insåg att det måste vara pinsamt för honom då mamma ringer vareviga kväll då han sitter samlad med sina kompisar. Trevligt att kolla på telefonen och säga: Se du mamma ringer... IGEN!!! Så idag gav jag honom ett förslag...Om vi bestämmer att här framöver ringer jag tisdag och torsdag kväll, så att du kan vara förberedd. Till det svarar mitt älskade yrväder: Inte har jag någon skillnad fast du ringer varje dag, ring när du vill <3
Äntligen!!! Äntligen har vårt "lilla yrväder" funnit en plats där han känner sig som hemma, en plats hemifrån, där han får ta ansvar över sig själv. Äntligen ser han positivt på framtiden och vi håller tummarna upp för att allt ska gå bra...Äntligen kan jag ta det lugnt en vecka efter en skolstart...Och framför allt...Äntligen blev det veckoslut, och sonen kom hem <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar