Uppdatering...

Oj vad dagarna går, oj vad mycket har hänt sedan jag skrev senast, och oj...hur skall jag få allt dokumenterat hit "kort och gott", utan att det blir världens längsta blogginlägg. Jag har svårt att skriva i korthet, jag vill få fram allt så att jag själv om x-antal år, då jag läser mina inlägg, kan känna igen det jag skrivit ner... Får väl göra ett försök nu i alla fall!

Äldsta sonen har vi fått installerad i Ekenäs. Efter två långa och tunga dagar, har han nu sitt hem där. Förra veckans onsdag åkte han och jag dit, med ett mindre flyttlass som rymdes i hans bil, för att ta emot hans nycklar till lägenheten, varefter vi städade grundligt hela lägenheten. Hej hallo...JAG städade medan ungen kopplade sin tv, och satt på golvet och planerade hur han skulle möblera ;) På torsdagen hoppade vi i paketbilen, riktning mot Ikea där vi tillbringade FLER timmar. Sonen har inte ärvt sin far, hans far skulle aldrig spendera mer en några andetag i detta underbara varuhus. Sonen handlade de "dyra" möblerna, medan jag bidrog med de mera hemtrevliga och billigare sakerna, så som mattor, gardiner, lampor och någon grönväxt... Även i detta handlingsförfarande har inte sonen ärvt sin far...gubben hade handlat det billigaste... ;)

Efter Ikea styrde vi kosan mot Ekenäs, under resans gång kom sonen på att han glömt sin skrivbordsstol och cykel hemma...Jag hade ju endast poängterat 25 gånger att han skulle se till att få alla stora saker med sig, då vi hade tillgång till paketbil...Väl framme trodde jag att min sista stund var kommen, efter den värsta, värsta , VÄRSTA motionen då vi sprungit gång efter gång upp till tredje våningen med alla saker. Vet inte hur många gånger jag klargjorde åt sonen att jag är faktiskt 40+. Första gången jag hade nytta av min ålder... Lägenheten såg ut som ett kaos, men då kvällen var kommen och far i huset kom för att hjälpa till var det mesta redan på sin plats. Men han kom som en räddande ängel, för det enda vi hade kvar i paketbilen var en bäddsoffa, och hade jag hamnat bära upp den,ja....då hade inte detta inlägg blivit skrivit ;) Och till vår allas glädje, kom lillebror med, för att kolla upp brorsans lägenhet. Det hade jag aldrig trott, han har mest bråttom med sina kompisar...men tydligen var han lite nyfiken på hur storebror skall ha det. Kvällen slutade bra, då sonens hem var i ordning, beställde vi pizza och avnjöt dem som en hel "happy family" i sonens första hem.

Resan hem gjorde vi endast 3st... Far och lillebror kom till Ekenäs med äldsta sonens bil ( i vilken dom stuvat in datorstolen, så nu återstår cykeln... ) så att han kunde stanna kvar i Ekenäs. Och dit blev han 2 nätter. Det var grymt att stänga dörren och säga hej, men ärligt talat var jag så slut både fysiskt och psykiskt efter dessa intensiva 2 dygn, jag bara längtade hem till min säng, så i denna stund blev jag inte så ledsam. Tänkte väl att det släpper bara jag sätter mig i bilen. Och det hade det säkert gjort om inte vi haft pratkvarn nummer 1 med oss. Vår yngre...herre du milde! Finns det en individ som kan prata så mycket som han gör? Han skulle säkert bli rik på att bli telefonförsäljare, för om någon KAN prata så kan han... ;)

Och denna pratkvarn, vårt älskade lilla yrväder blev ett år äldre igen <3 På lördagen var det hans tur att fylla 16. Den dagen kom och gick, den firades inte denna dag. Imorgon skall vi fira honom, så har idag stått i anletes svett med att försöka knåpa ihop något att bjuda åt gästerna. Kan inte begripa vart ett år igen tagit vägen? Minns det som igår då jag var överlycklig / orolig då han fick sitt mopedkort. Nu för tillfället har han endast ett mopedkort...hans egna moped gav upp, så han köpte sin brors moped, som var i jätte bra skick och gick som klockan. Men tyvärr var inte yngre sonen nöjd med "utseendet" av sin brors moped, vilket har resulterat i att han för tillfället har två mopeder skruvade till minimala partiklar utöver hela garaget. DET GARAGE JAG FINSTÄDADE FÖRSTA VECKAN AV MIN SEMESTER!!!! Har alltid haft tro om att yngsta sonen fixar allt med sitt skruvande, men nu har även jag tappat tron...har endast bett honom städa efter sig innan skolan börjar...

Lördagen avslutade vi med traditionell kräftskiva. En toppen härlig kväll, t.o.m äldsta sonen gav upp sin vistelse i sitt nya hem för att närvara vid kräftskivan :) Tyvärr fick söndagen lida av efterdyningarna av kräftkalaset, så den dagen spenderade jag i viloläge framför tv:n. Inget ont med detta, eftersom jag utfört en hel del av mina projekt jag tänkt hinna med under min semester. Men hade nog planer för söndagen...som sköts upp till måndagen. Men måndagen visades sig att ta all min tid att reda ut detta hushåll som blivit misskött alla dagar jag flyttade med sonen, och helgen som gick i mer trevliga tecken än hushållsarbete... Så på tisdagen skulle jag riva i...då skulle jag göra det jag lovade min man att jag gör.

Jag har krävt hela våren/sommaren att vi skall ha nytt sepel till framgården. Min man har fler gånger sagt att vi måste göra en massa förberedelser innan det lönar sig att ta hem sten-lasset. Men jag...jag hörde inte på honom, skall jag ha något gjort skall det ske meddetsamma...Sagt och gjort, jag beställde sepel-lasset, lovade hederligt att jag brer ut allt!!! Gubben fixade halva gården på lördagen, då tänkte jag att resten fixar jag galant... Men efter ca. 10 lass med skottkärran fick jag se mig besegrad. Trodde slutet var nära då jag hjälpte sonen att flytta men nu VISSTE jag att slutet var nära! Ett jävla lass till och så svimmar jag bland alla högar... Tog vackert i telefonen, ringde svärfar och bad om hjälp. Han hade nämligen erbjudit sig fler gånger att komma och hjälpa då han sett att vi fått hem högen med sepel. Idag sitter jag förstummad...gubben som är en hel del äldre än mig, bredde på några timmar ut alla stenar. Jag hade antagligen stått ännu i oktober och svettats. Kan inte förklara min tacksamhet åt svärfar som underlättade bördan som jag hade fått dras med i veckotal...Och nu är jag så nöjd då vår lilla gårdsplan ser lite fräschare ut än den gjort på många år :D

Nu är det en vecka kvar av semestern, och under denna vecka skall vår yngre lämna "boet"...Vet inte var jag skall hitta den kraften och energin, men skall försöka mitt bästa. Det känns som att jag håller på att förtränga alla dessa flyttningar och förändringar i mitt liv... Har nog en hel del andra projekt som blivit ogjorda denna sommar, men allt har sin tid, och allt blir nog bra bara det blir färdigt... Bara jag lär mig leva med att vara bara "en halv familj" framöver...