Min tid...

Nu är det höst :) Behöver jag skriva något mer?

Nej, för alla som känner mig, vet att det är nu som jag vaknar upp i liv, det är nu jag sakta men säkert hittar min energi och känner att jag njuter av livet. Ljusen börjar vara tända i knutarna, varje kväll tänder jag några fler, och det mysigaste av allt...vi har börjat elda i takkan, och jag bara njuter! Men det bästa av allt...jag lider inte av värmen mer! Riktigt snart får jag plocka fram yllesockorna, vilket betyder att MIN årstid är kommen.

Fick nästan chock igår då jag talade med min syster i telefonen, och hon utbrast sin glädje över att hösten var kommen. Hon som älskar sommar och värme. Men även hon deklarerade att det finns måtta med allt, för att citera hennes ord: Vi finländare är inte vana att leva i denna värme hur länge som helst, vi behöver även den kalla årstiden. Och visst har hon så rätt! Så nu har jag fått en spark i baken och känner att jag har tusen och en saker jag borde göra innan vintern kommer. Nu låter jag lite väl ivrig...tror inte hösten är enda orsaken som gör att jag går på högvarv...har på känn att förra lördagen även satt sina spår ;)

För då fick jag dansa till tonerna av Barbados, hela kvällen lång. Eller dansa och dansa...jag var väl mest som en "fjortis"...stod och hängde vid scenkanten och dreglade! Vet att det låter galet, ni behöver inte berätta det för mig, men jag är tyvärr lite galet "förälskad" i detta dansband :) Har gillat Barbados så länge jag minns. Såg dem live i Ekenäs för ca.17 år sedan, då var Magnus Carlsson sångare, och det var väl honom jag gillade bäst. Men trots att bandet bytt sångare fler gånger gillar jag dem ännu. Har två gånger upplevt bandet bakom scenen då de varit och spelat i vår lokala ungdomsförening, vilket gjort att jag gillat dem ännu bättre, då jag har sett den "privata" sidan av artisterna. Dessa två gånger har jag inte haft chansen att uppleva dem på dansgolvet, eftersom jag stått och sålt vid serveringen en våning under dansgolvet... Men förra lördagen fick jag äntligen vara gäst, och jag njöt av fulla muggar :)

Den super lyckade festen avslutades med det mäktigaste av mäktiga fyrverkeri. Detta fyrverkeri slog alla nyårsnätter jag någonsin skådat. Om det sen berodde på raketerna, eller det faktum att denna "fjortis" befann sig med 3 st Barbados medlemmar vid deras buss, och tillsammans med dem skådade fyrverkeriet, så det kan ju alla fundera på ;) Åkte nog hem med min man ifall någon undrar.... :D

Hade tydligen använt min röstkapacitet till maximalt denna lördag kväll, eftersom jag lät som en kråka på söndagen, även på måndagen...och tisdagen. Vet inte när jag varit så hes senast. Men det var det värt :) Skulle väl vara ännu hesare idag om inte det funnits facebook... utan FB hade jag nog gapat och skrikit eller grävt ner mig redan! På måndag kväll ringde min telefon med ett främmande nummer...tänkte låta bli att svara, då jag antog att det var en jävla försäljare. Tur att jag trots allt svarade, det var ju yngsta yrvädret som ringde för att meddela att han tappat sin telefon...Måste nog ha levt på ångorna av Barbados då ännu eftersom jag inte blev hysterisk och galen, tvärtom talade jag lugnt och tyckte det inte var så farligt. Visserligen var det ju absolut inte FÖRSTA och knappast SISTA telefonen den killen tappar, så jag är rätt så härdad... Men en par minuter efter att vi slutade prata fick jag panik, jag slogs in i verkligheten! Jag kan på inga vis nå ungen på en hel vecka, och det låter inte bra i mina öron...

De gånger vår yngre på ett eller annat vis "lyckats" tappa eller söndra sin telefon har han fått stå sitt kast. Han har fått leva utan telefon en viss tid. Men inte NU...nu var jag en curling förälder! På tisdag morgon beställde jag nytt sim-kort och involverade hela halva släkten för att få en ny telefon inhandlad. I fredag då sonen kommer hem finns allt serverat på en bricka...för denna mor tänker inte leva en vecka till utan att ha möjligheten att kontakta sin son! Och jo jag vet...förr...då fanns inga mobiltelefoner, och då hamnade föräldrarna att leva med det. Men det var då det, och nu är nu :D Mitt lilla hjärta skulle aldrig ha klarat av att vara förälder innan mobilen uppfanns...

Så tack och lov finns det facebook, där har jag kunnat chatta med sonen, men då han ju inte gillar att skriva så blir det rätt så enformigt. Vad än jag frågar, eller hur mycket jag än skriver så det enda svar jag får av honom är: JO...i bästa fall JOJO...Sen ska jag sitta där och analysera och tolka: till vilken av mina 10-tals frågor svarade han JO på? Så ni må tro att jag har abstinens besvär med att få prata med ungen :) Tror bestämt jag övervinner denna abstinens, det är endast två dagar kvar innan vårt älskade yrväder kommer hem och jag får förse honom med en telefon igen! Tills dess lever jag på lyckan av att fått uppleva Barbados och den härliga finska hösten!