Idag har det äntligen varit temperaturer som börjar likna min smak, förutom en liten minimal stund på dagen då solen gassade så där lite obehagligt varmt, men det kan jag förlåta. Första dagen på länge som jag känt mig fräsch från det att jag steg upp tills nu ikväll. För att fira detta ska det bli bastu om en liten stund, bara gubben kommer hem. Bastun kommer äntligen att bli mer använd, nu då hösten och vintern är på kommande.
Som sagt väntar jag hem gubben, har suttit helt ensam här hela långa kvällen. Det har känts mycket konstigt...jag som förut tyckte det var skönt om gubben någon enstaka gång "fattade" att lämna detta hus för några timmar någon kväll. Men nu är han ju mitt enda sällskap kvällstid, så jag har t.o.m lärt mig att uppskatta att se på samma tryne kväll ut och kväll in ;) Visserligen saknar jag nu inte honom sååå fruktansvärt nu denna kväll, det som antagligen irriterar mig mest är att jag är avundsjuk på honom! Han har varit till Ekenäs och hälsat på vår äldre son, UTAN MIG!!! Jag hoppas alla i min omgivning tycker det är mycket orättvist att inte jag slapp med... För det tycker jag och nu sitter jag här och tycker så fruktansvärt synd om mig själv, så synd att det inte finns ord att beskriva denna enormt grymma känsla jag känner just nu... :D Sista meningen kan ni läsa med ironi...så hemskt är det väl inte ändå ;)
Orsaken till att jag inte åkte med, var för att sonens farmor och farfar och hans farbror skulle åka och hälsa på, och då ville de att min man skulle komma med, han som vet (hoppas jag i alla fall) var sonen bor i Ekenäs. Säkert hade jag också fått åka med, men kände ingen större lust att klämma min stora bak in i ett baksäte mellan två vuxna karlar, så jag valde att bli hemma. Kvällen har gått fort, det är minsann inga problem med att få timmarna att gå framför Facebook med alla spel jag ÅTER igen en gång fastnat vid.
Candy Crush och Words of Pic...det är mina nya "droger". Jag som lovat och lovat att inte bli spelberoende mer... Men dessa spel kan man låta bli att inte spela fast hur länge, utan att "gå miste om något". Och det har jag tydligen lärt mig med åren, eftersom jag galant kan låta spelen vara fler dagar utan att spela. Candy crush spelar jag nog lite oftare då jag har spelet i telefonen med, så då kan jag ju i princip spela det när och var som helst, för jag rör mig inte många meter utan min telefon. Det är nog endast "navelsträngen" som fattas mellan mig och min telefon :) Vad gäller spelen, så har de sysselsatt mig många kvällar nu efter att pojkarna inte är hemma och jag känner att jag inte har något vettigare att göra...
Nu fick jag just meddelande av min man att de snart är hemma, men de stannar på vägen för att äta. TYPISKT...jag som suttit här vrålhungrig och väntat på gubben så att vi skulle ha ätit tillsammans! Så nu är det synd om mig igen. Hungrig och hamnar att äta ensam...Tack och lov hade jag planerat rester från gårdagen, så behöver i varje fall inte ställa mig och kocka :) Säger tack och hej för idag, går och slänger i mig lite rester och hoppas att gubben är hemma snart, eftersom bastun börjar vara klar, och efter en hel ensam kväll vore det roligt med lite prat sällskap på laven!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar