I min kalender visar det att dagens datum är 6 september, men det skulle man verkligen inte tro då man ser vad gradstocken visar för temperaturer under dagarna. Och nu är det inte roligt längre, jag lider faktiskt av denna hetta! Ni får alla hata mig nu, men den här värmeböljan har nog riktigt på riktigt nått sina gränser, och nu tammefan får det börja ge sig...
Nu förstår jag alla som avskyr vinter, jag har fulla sympatier för er som tycker att den kalla årstiden räcker allt för länge. Jag har ännu kunnat kompromissa och försöka leva med sol och värme under några veckor, men nu herregud har ju detta helvete varat i en evighet. Denna vecka har vi haft så olidligt hett på vår terrass och bakgård att jag knappt klarat av att existera där. Mina dagbarn undrar säkert vad jag håller på med då jag far omkring med min stol, som en gal höna, för att finna skugga... På sommaren led jag inte på när lika mycket som jag lider nu!!! Ända glädjen i detta elände är att det blir härligt svalt genast då solen går ner.
Visserligen är det en enorm lättnad i mitt jobb, att ännu komma undan alla lager av kläder som skall kläs på barnen. Fortfarande klarar vi oss med att klä på skorna och sen ut och leka. På förmiddagen behövs lite mer kläder tack vare att det är så himla vått överallt...men här på vår gård, här som solen gassar i ett, så inom en halv timme efter att vi kommit ut med barnen, är allt torrt och fint och barnen håller på att förgås av värmeslag av alla deras gummistövlar och galonbyxor. Och jag har svettats några liter innan vi klätt av alla extra lager...Snälla vinter, kom hit snart...jag orkar inte svettas mer! Jag klär hellre på 5 barn tonvis med kläder bara jag slipper denna värme...
En annan positiv sak med värmen i dags läge är det faktum att byket torkar bra ute! I och för sig spelar det inte så stor roll under veckorna...den enda stackars maskin byke jag tvättar med min mans och mina kläder hinner nog minsann torka innan följande tvätt blir av. Men nu är jag nog rent ut sagt ute i blåsväder...nu ber jag att solen skall lysa från klar blå himmel i dagarna två! Idag kom äldsta sonen hem efter två låååånga och tuuunga veckor (i mina ögon sett) och hade två stora kassar fulla med byke. Han var t.o.m så omtänksam att han hämtade hem både lakan och handdukar...Yngsta sonen kommer först imoron, men även han har en nästan lika stor hög som skall tvättas. Ok, tvättande hinner jag nog med, men torkandet? Hur i hela fridens namn ska jag få 4-5 maskiner torrt på 2 dygn? Och på en minimal torkställning? Den är nu redan full till bristningsgränsen efter bara en maskin som tvättat... Så jävla sol, nu fan ska du lysa för brinn kära livet både imorgon och söndag... Hade jag pengar, skulle jag köpa en klädgarderob stor som universum åt mina barn, då skulle det inte vara panik med tvättande, och då skulle det gott kunna vara vinter året om, och jag skulle trivas och slippa allt svettande. För visst är det svettigt att hänga byke och vika byke...
På tal om mitt "stress" med att hinna få allt rent och torrt innan söndag kväll, och jag var i tagen med att fylla första maskinen ikväll genast efter att sonen kom hem, klämmer min man in med en kommentar... Ska du inte vänta tills nattströmmen slår på??? Då var det nära...riktigt nära att han hade fått känna hur det känns att ha en fru som totalt mist konceptet...
Äntligen fick vi hem äldsta sonen, som för tillfället inte är hemma, men han finns i närheten, vilket känns bra. Tyvärr kommer vi att vara borta nästan hela dagen imoron, yngsta sonen har skoldag och det är öppet hus för föräldrarna så vi åker iväg till Karis imoron morgon med mannen. Och till kvällen ska vi ha gäster, och då tyckte vår äldre att han far ut på byn, så det känns som jag inte riktigt hinner umgås med äldsta sonen denna helg. Han har säkert inte tänkt så heller, men jag kan ju alltid drömma :) Han la in med en kommentar om att det var ju typiskt att då han kommer hem så far vi bort...Det sa han ju bara för att det skulle låta bra, hade vi varit hemma så skulle han ha flytt fältet :) Det han i alla fall uppskattade ikväll var att få sätta sig till färdigt dukat bord, och vad gott det var med Coca-cola och lite choklad. Det som studielivet tydligen inte bidrar med... ;)
Härligt med fredag kväll, nu då solen äntligen gått och lagt sig och jag kan njuta av svalka och mörker. Nu väntar jag på att den riktiga hösten ska komma, med lite regn och rusk. Och framförallt väntar jag på ett veckoslut då hela denna familj ska vara samlad, i alla fall någon timme. Nu har jag hemma den halvan av mitt hjärta som saknades senast, men tyvärr är den andra halvan i Karis. Sku kännas skönt att ha hela hjärtat fullständigt...det känns som en evighet sen sist!
Trevligt veckoslut till er alla, njut av värmen, vet att de flesta av er gör det :) Och ni får så gärna klaga sen i vinter, då mår jag bäst :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar