Mamma-gänget...

Det var ett tag sen jag skrev något senast, varför vet jag ej men största orsaken beror nog på att jag helt enkelt inte tyckt att jag haft något att skriva om... Finns väl ingen större orsak att dokumentera sida efter sida om min tråkiga vardag, eftersom vareviga dag ser precis lika ut. Större delen av dagen är jobb, lediga tiden sitter jag bokstavligen fastklistrad framför datorn, och gubben framför den andra datorn...så ser vårt liv ut i ett nötskal nuförtiden. Tråkigt som bara den...

...eller så inte...eftersom jag nu nästan strider med mig själv och har beslutsångest över vad jag ska skriva om, för nu visar det sig mitt i allt att jag har en hel massa att berätta. Beslutet föll för att berätta om gamla goda tider, goda tider som fick en liten ny gnista senaste fredag. Vårt "mamma-gäng"...gänget jag nog inte klarat av att leva utan för 19 år sedan!

Vi var fyra mammor som gick samma förlossnings förberedelse kurs. De flesta av oss var obekanta för varann innan denna kurs, men eftersom vi alla befann oss i samma välsignade tillstånd, var det inte så svårt att hitta diskussions ämnen som gjorde oss till vänner. Då vi alla fått våra förstfödda, kom någon av oss på idén att vi skulle börja träffas med barnen. Idén var den bästa tänkbara! Tänk att få sätta sig ner över en kopp kaffe och dela tankar och åsikter om hela den underbara grejen att vara mor till en nyfödd. Att få tips och idéer av de andra mammorna, samtidigt som våra snälla söta babysar låg och sov bredvid oss. Vi var verkligen flitiga och träffades varannan vecka turvis hemma hos varandra. I något skede fick vi "tillökning" i gruppen av ännu en mamma, vars dotter är född samma år 1994, men senare på året, så mamman gick inte samma kurs som oss. Hon och hennes dotter fann sin plats direkt, trots att vi andra fyra hade pojkar. Tror det var därför vi bad henne med, för att få lite girlpower i gänget :)

Åren gick, vi höll fast i våra träffar, vill minnas att vi så gott som alltid var mangrant alla på plats. Det var helt enkelt en grej man verkligen såg framemot, jag i alla fall. Då barnen blev lite större träffades vi ibland utan barnen, för att äta något gott och dricka ett glas vin. Det var då som en och annan av oss blev "fast", då man tackade nej till vinet...då var baby nummer 2 på kommande. Det var nästan spännande att åka på dessa träffar, för att eventuellt höra VEM av oss går i väntans tider nu ;) Och visst ökade barnantalen, i takt med att våra träffar blev mer sällan. För nu befann vi oss i ett skede då det var mer jobbigt än roligt att träffas. Det var mest fråga om skrikiga, jobbiga barn, som var alla andra ställen än runt kaffebordet. Vi mammor hann absolut inte tala en mening till slut innan vi fick rusa för att kolla vad ungarna grejade med. Att dricka kaffe i lugn och ro var ett minne för livet ;)

Visst samlades vi hela gänget nu som då, vi åkte alla iväg till Mumindalen, vi träffades då det var dags för kalas. Och framförallt fortsatte vi att vara vänner, trots att träffarna började lysa med sin frånvaro. Under de senaste 10 åren har vi träffats som "mamma-gänget" endast ett fåtal gånger. Utan barn då förstås...den tiden var nog förbi. Nog för att de äldre barnen ännu på något sätt träffar varann, inte de yngre eftersom de alla är födda på skilda år och inte rört sig i samma "kretsar". Nu har det gått jätte många år sen senast, men förra fredagen var det dags! Då satte vi oss ner för en träff, tyvärr bara 4 av oss kunde komma, men bra så ändå tycker jag! Roligt hade vi, och vi beslöt att nästa gång måste bli inkommande år, för då är det 20 års jubileum :) Och det kan vi inte missa!!! Kanske vi rent av slår på stort och tar våra barn med för att fira... jo, jag vet, jag drömmer igen ;)

Fyra av oss 5 mammor råkar i dags datum jobba inom barnomsorgen, så vi träffas nu som då inom jobbet. Men då man bor på en sån här liten ort så behöver inte mamma nr:5 känna sig "utanför", henne träffar vi nog också :) Jag hoppas att vi efter fredagens träff, fick en liten puff i baken och inte endast träffas nästa år, vore jätte skoj om kontakten fortsatte, för visst är det givande att sätta sig ner en stund med personer man inte vanligtvis umgås med. Vi 5 har ju många gamla goda minnen, vem vet, kanske vi inom några år får byta namn till "fammo-mommo-träff" ;) Vi ska hoppas det är många år till dess ännu i alla fall...

De fem första barnen, eller barn kan man väl inte kalla dem mer...de har alla satt ett litet spår i mig, känns som jag växt upp med dem i deras första levnadsår, så jag har ett lite speciellt "gott öga" för dem. Tyvärr finns inte en av pojkarna med oss mera, han är en ängel i himmelen <3 Men han lever vidare i minnet, så lever även minnena från våra mamma-träffar. Så mina mamma-vänner... visst ska vi låta minnet leva vidare, eller hur? <3