Under senaste veckan har jag verkligen varit i närkontakt med magsjuka. Då jag hör ordet magsjuka, börjar det gräva i min mage. Jag hör hur det svänger och bubblar...Jag är nästan förberedd med fat nära mig ifall spyorna är på kommande, och wc byttan blir skurad till max, för att hamna spy i en bytta som eventuellt inte är i toppskick, resulterar i att jag spyr lite till... ;) Det här allt snurrar i min hjärna då jag hör nämnas om magsjuka, trots att det kan vara fråga om någon som har magsjuka som jag varken träffat eller pratat med på flera veckor...Nu hade jag då två av mina småttingar förra veckan som fick magsjuka hemma hos mig, och jag var närmare än nära. Så har varit totalt förberedd på att själv insjukna. Förra fredagen efter jobbet lade jag mig i sängen, var helt säker på att det just smäller till... Veckoslutet var lite upp och ner, på söndagen fick jag meddelande att ett av barnen ännu hade magsjuka, då blev det värre för mig...
Igår mådde jag illa hela dagen, trodde jag i alla fall...men inget hände! Idag tog jag mig i kragen, och försökte få mig själv att förstå...OM jag skall få magsjuka, så får jag, DÅ börjar jag spy...herregud jag kan väl inte gå dagarna i ända och inbilla mig att jag skall bli sjuk! Det finns ju faktiskt tre barn till i min grupp som inte blivit smittade, och då har nog barnen ännu mer "närkontakt" med varandra. Så kanske det är fråga om en magsjuka som inte behöver drabba alla personer,så nu har jag äntligen fått upp mina ögon och insett att jag kan leva som vanligt :) Imorgon spyr jag väl...;)
Trots mina inbillningar, har jag försökt uträtta ett och annat...På min lista har det varit fråga om att byta rena sängkläder i pojkarnas sängar. IGEN!!! Riktigt på riktigt...då mina killar bodde hemma, sov 7 dagar i veckan i sina sängar, så hade de aldrig någonsin så ofta rentvättade sängkläder som de har nu. Äldsta sonen är hemma vartannat veckoslut, ibland bara vart tredje, sover en natt hemma och så far han iväg igen. De senaste tre gångerna han har varit hem har han haft rena lakan i sängen...klokt eller...Yngsta sonen är hemma varje veckoslut, men sover hälften av gångerna i Pargas, men nog har han rent i sin säng så gott som varje helg...klokt eller...Inte nog med att jag byter lakan, nu har jag även börjat tvätta deras sängöverkast. I Februari köpte vi nytt åt yngsta sonen, igår tvättade jag det tredje gången...det börjar vara utnött snart!
Så vad lider jag av...ingen aning, fråga inte mig... Själv lägger jag mitt beteende på det "konto" att jag saknar mina barn. Jag tror väl att jag känner mig behövlig och uppskattad då jag fixar för dem. Tror väl att killarna är överlyckliga då dom kommer hem och får lägga sig i en säng med en fräsch doft av nytvättade lakan. Att sängöverkastet är nytvättat ger ju en fräsch doft i hela rummet :) Sedan Augusti ifjol har ingendera av mina söner en endaste gång kommenterat att jag bäddat rent åt dem...så tydligen tänker och tycker de inte alls lika som sin mor ;) Nå, det här är nu min grej, jag gör det för att jag vill pyssla om mina söner, som inte är hemma...sjukt eller...
På tal om att någonting doftar gott...Vår yngre son har ett luktsinne som heter duga. Han skulle säkert konkurrera ut alla polishundar. Enda sedan han var liten, har han varit super bra på att veta vems saker det är bara genom att lukta på dem. Minns en gång för kanske 8-9 år sedan som jag hittade en mössa i diket nära oss. Det var på den tiden alla barn här på vår kulle lekte tillsammans, så jag tog hem mössan frågade våra söner om de visste vems det var. Ingendera visste, innan yngsta sonen satte den mot näsan och sa direkt vem den tillhörde, och rätt hade han :) Och detta har hängt med genom åren, inte för så lände sedan hade han lite kompisar här och någon hade glömt en mössa efter sig. Då jag visade den åt honom och frågade om han visste vems det var, så gjorde han samma sak som i sin unga barndom, och rätt blev det även denna gång. Och varifrån har han fått dessa konstiga "beteenden" har jag tänkt fler gånger...vem brås ungen på?
Jo sin mor...men det märkte jag först idag. Är tydligen lite trög, eftersom det tog så här många år att komma underfund med detta. Det börjar våras där ute, vilket betyder att klädseln ändrar. Så även för mina dagbarn, som börjar byta ut vinter utstyrseln mot vårkläder. Och alla år är det lika svårt för mig att komma underfund med vilket plagg hör till vilket barn. Det är klart att jag har koll på de mesta av plaggen, och en stor tumme upp för föräldrarna, de är nog superduktiga på att lägga namn i sina barns kläder :) Men vissa plagg, som vantar och mössor kan ibland lägga huvudbry för mig. Idag råkade två tjejer ha varsin tubhalsduk,varav båda var obekanta för mig. De liknade varandra i färgerna och jag hade inte en blekaste aning om vilken var vems...Då jag sitter och reder upp barnens kläder då vi kom in, märker jag hur jag helt apropå lägger varsin tubhalsduk mot min näsa och vips vet jag vilken tillhör vem :) Antagligen har jag gjort samma sak många gånger, men idag råkade jag reagera inför mitt beteende. Så vilken tur att det finns en massa olika tvättmedel i dagens läge, och att alla familjer inte använder samma sort :D
Det är endast att konstatera att alla är vi olika, och alla har vi våra konster och funderingar...Bra så, för hur skulle världen se ut om alla vore lika :) Jag måste inse att att mitt hysteriska sängkläds byte inte leder någon vart, doften av tvättmedel tycks hjälpa på ett bättre sätt :) Att inbilla sig att bli sjuk är ju bara ett sätt att förstöra sin vardag med, lika bra att spara krafterna tills dagen man är på riktigt sjuk ;) Det som är verklighet just nu, är att militärsonen kommer hem i torsdag kväll och det längtar jag efter riktigt på riktigt <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar