Påsken...del 2...

På lördagen var det dags för nästa påskäventyr...efter långfredagen, som verkligen kändes lång...Det hade knappast något med det att göra att jag vakade till 4.30 natten innan? Tycks vara mycket svårt att lära sig att gå och lägga sig normala tider, men har man roligt så har man, och då vill man inte sluta i första taget. Inte gör det väl saken bättre att man dricker kaffe nästan vid midnatt...Så vi skyller på kaffet, tack vare det var jag pigg som en mört halva natten...

Vita blommor är det vackraste jag vet!

Nästa etapp bar iväg till mina föräldrar, vi var dit bjudna på grillmiddag. Min syster var även här, var roligt att träffas, hade inte sett henne sen julen. Hon hade med sig en försenad födelsedagsgåva, och min syster är nog bäst :) Hon vet exakt vad jag gillar...så nu har jag igen några "kloka ord" att förgylla mitt hem med, får se hur länge det tar innan de hittar sin rätta plats... ;) Som sagt visste vi att det skulle grillas, och det kan ju aldrig bli fel :) Men förrätten vi blev bjudna på blev nog så fel, så fel...i alla fall i min mun ;) Så nu har jag en maträtt jag kan stryka från min lista...jag som älskar fisk och skaldjur, så måste tyvärr nu erkänna att förrätten min mor bjöd på, var det vidrigaste jag lagt i min mun :( Sushi som ju inte var någon hit för mig, känns som delikatess just nu... Det som aldrig någonsin kommer på min tallrik mer är...Musslor...fy farao, säger jag!!! Visst såg det läckert ut, men jag var som ett litet barn...det tog säkert tio minuter innan jag vågade lägga första i munnen, bara för att vara på den säkra sidan så pinade jag mig själv att äta en till. Så nu kan jag skryta med att jag ätit två musslor i mitt liv, och kommer garanterat inte att äta en till... Varmrätt fanns det till ett helt kompani, och gott var det, så magen blev mätt.

Aldrig mer...

Jag avstod från kaffet denna kväll, hade i färskt minne ännu min trötthet från fredagen. Tänkte att jag skulle bli trött och vi kommer hem normala tider. Alla vet vi väl att kaffet inte är boven...för inte hade jag någon brådska hem denna kväll heller. Då den äldre generationen tackade för sig och hade sitt sunda förnuft kvar och gick och lade sig, ja då börjar min syster och bror, jag och min man och sjunga SingStar. Och hur vi sjöng...den ena falskare än den andra, varvat med skratt så tårarna rann. Klockan visade 2.00 då vi traskade hem med mannen. Undrar nog hur mina föräldrar kan sova då deras barnaskara leker sångare? Detta var ju inte första gången, och knappast sista, men ännu har dom inte klagat. Kanske dom tycker det är roligt med liv i huset, så som jag tycker om då mina söner kommer hem :)

Påskmiddag hos mina föräldrar

På söndagen anlände äldsta sonen hem, yngsta sonen blev hemma hela påsken tack vare att han var sjuk. Den äldre som hade permission hela påsken, valde att göra en snabbvisit hem med sin flickvän. Han kom på söndag förmiddag och for tillbaka på söndag eftermiddag... :( Han skulle byta till sommarringar under bilen, därför "måste" han komma hem. Vi var bjudna på mat till svärföräldrarna denna dag, så dit fick vi ungdomarna med. Trots att sonens vistelse var kort, så var den mycket intensiv och effektiv från hans sida...PÅ RIKTIGT...hur kan jag gång på gång skriva att jag saknar mina söner, från tiden de bodde hemma 24/7???

Efter maten hos svärföräldrarna, kom äldsta sonen hem tidigare än oss, han skulle endast tvätta sin bil, varefter de skulle styra tillbaka till Ekenäs. Efter biltvätten ringde han mig och frågade var det finns foton från tiden han var liten. Jag berättade exakt var de fanns, i vilket fotoalbum av alla 20-tal vi har... Då vi kom hem med min man, trodde jag att det varit jordbävning under vårt hus! Närmare bestämt under äldsta sonens rum och vårt sovrum och klädskrubb... Du milde tid! Hur kan en vuxen individ få till stånd ett sådant kaos som min son lyckats med på två timmar? I våra skrubbar förvarar jag ju det mesta, allt finns i olika förvaringslådor, och de ligger förstås BAKOM allt annat som behövs mer ofta. Och jag har haft rätt så bra ordning under en längre tid. Detta var ett minne blott på söndagen... Ungen hade gått igenom vareviga förvaringslåda, vareviga skrymsle han hittat. Och allt var lämnat framme i samma takt han gått igenom dem... Då vi kom hem var han i färd med att inspektera alla lådor och skåp i grovköket...Tack och lov kom jag hem och fick slut på "sökandet"! Då jag undrade vad han håller på med, fick jag till svar att han går nu lite igenom saker och ting för att se om han hittar något han skulle behöva till sitt och flickvännens "nya hem"... Just det, tänkte jag...och jag älskar dig med... ;)

Gåvorna av min syster, ljuslyktan är så i min smak <3

Då jag ännu trodde att sonen eventuellt skulle plocka upp efter sig själv, var jag rätt så lugn. Efter en stund står sonen och knyter knopar tillsammans med sin far. Han har fullt upp med att visa sin far vad han lärt sig i armén. Då börjar jag räkna till tio...halvvägs i min räkning frågar jag sonen om han börjar vara klar med sin sökning i alla lådor och skrymslen? Med hopp om att han börjar städa...Jo, jo, svarar han...vi ska just starta! 15 minuter senare såg jag bakändan av hans bil som var på väg mot Ekenäs. Det sista han sa, var att han inte hittade alla foton han hade tänkt sig, så om JAG kunde söka tills han nästa gång kommer hem...

Har nog tydligen misslyckats totalt med vissa delar av uppfostringen...eller så är min son helt enkelt en typisk karl... ;) Fast jag var stressad, stod jag ändå med vemod och sade hejdå åt sonen, orkade inte ta en dispyt med honom då, för visst får han gärna komma hem och gräva i knutarna, än att han skulle lysa med sin frånvaro. Får ju hoppas att hans blivande sambo får bättre ordning på honom, kanske bäst att inte jag ger några tips åt henne, eftersom jag bor/bott med tre hopplösa fall... :D