Kan inte annat än med stor värme och glädje tacka för all fin, omtänksam och stödjande respons vi fått av många inför det stora beslut vi gjort gällande vår yngre sons skolgång. Det gör vårt beslut mycket lättare att förstå att alla inte bedömer oss negativt. Vänner som t.om erbjudit sin hjälp, ifall vi kommer att behöva det, är guld värt...
Just nu, kan jag inte ännu tänka tanken på hur "skol-vardagen" kommer att börja löpa, men jag är fullständigt inställd på att vi kommer att få ett bra och fungerande system. Med vilja klarar man allt! Och vi är så starkt fokuserade på att sonen kommer ut med ett BRA avgångsbetyg, även han själv ser med positiva ögon på att äntligen få endast fokusera sig på sitt skolarbetet, och äntligen bli kvitt allt det andra jobbiga, han har fått dras med under fler år... För mig personligen börjar jag redan känna hur denna "klump" som levt i min mage de senaste åren, håller på att minska och hoppeligen helt och hållet tyna bort...
Att vareviga dag vakna upp med klumpen i magen, ofta efter fler timmars vakande under natten med alla tankar som snurrar i min hjärna...att rycka till då telefonen ringer just efter skoldagens slut, med paniken att samtalet kommer från skolan och jag IGEN EN GÅNG, skall få berättat för mig hur "värdelös" son jag har...Att höra år ut och år in på denna visa, gjorde ju att vi nästan höll på att bli galna med min man...Psyket började verkligen vara på sista rakan...Om jag och min man började må så dåligt av denna situation, hur dåligt har inte vår son mått? Att under hela skoldagen, 5 dagar i veckan, vara under ett förstoringsglas, nästan bli förföljd, och ställas till svars för minsta lilla sak...Det var då vi gjorde vårt beslut, eftersom vi bara kunde inse att situationen han är i, inte är bra för hans välmående...
Nu tänker många...vilka föräldrar...tror att de har världens ängel till barn, som aldrig gör något fel! Men så är inte fallet. Vi vet minsann att sonen kan...han har många negativa sidor, så som de flesta människor. Men, han har även många positiva sidor, så som de flesta...Felet är bara det att en del inte vill-kan-förmår sig att se eller ens vilja ge honom chansen att komma fram med de sidorna.
Nu känns det i alla fall som vi lägger en stor last bakom oss, nu ser vi endast positivt på framtiden. Imorgon skall vi till skolan för att göra upp med de praktiska sakerna, det är ju trots allt skolan som skall hålla oss med allt material och information om vad vi sen här hemma bär ansvaret om att pojken skall lära sig. Och i måndag nästa vecka börjar vi...ett "nytt" liv, ett liv vi aldrig levt,men ett liv som inte kan gå till det sämre, jämfört med vad det varit de senaste åren...För från och med nu är det vi som har kontroll över det hela, och då är det bara oss själva vi kan skylla på om det inte funktionerar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar