Idag har två av mina väninnor öppnat en egen inredningsbutik, så det var en självklarhet att jag gick dit för att kolla läget. Jätte fint hade dom lagat, härlig inredning och jätte fina saker, så jag lägger nog tummen upp för dem och vill gratulera och önska dem lycka till :) Tyvärr blir jag bara så "sjuk" på att lite förnya och pigga upp med några nya saker hemma, då jag ser allt fint som finns att köpa...Min man delar inte samma åsikt, men idag fick jag i alla fall med honom till våra vänners butik...antagligen första gången han var inne i en inredningsbutik... :)
Jag köpte 4 stycken zink bokstäver...skulle gärna ha köpt många fler bokstäver, men plånboken var inte medgörlig, så får handla i etapper...Bokstäverna jag köpte bildar ordet HOME, tänkte jag börjar med det, man kan alltid "bygga" till kring det ordet... Bokstäverna är små och mycket lätta, krävs bara små minimala spikar för att få upp dem, vilket betyder att jag klarar det själv...Jag får upp dem på väggen utan att ställa igång med världens äktenskapskris...För då jag och min man skall hänga upp något på väggarna, brukar det sluta katastrofalt, tror det aldrig gått lugnt och sansat till...;)
Redan då jag nämner att jag eventuellt skulle vilja ha en viss sak upphängd, då suckar han djupt...Han tycker redan att våra väggar är fullproppade...han begriper inte varför man skall laga väggarna fulla med hål...Men det är ju inte mitt syfte...jag täcker ju in hålen med det jag vill hänga upp...Antagligen syftar han på de hål som blir synliga, då jag femtioelfte gången vill flytta på något som tidigare hängt på väggen... Varje gång vi lagt upp något nytt, har jag lovat dyrt och heligt att NU är jag nöjd, nu ska det inte mer upp på väggarna...Har på känn att jag brutit det löftet någon gång...;)
Under själva upphängnings processen, som kan börja efter att gubben sökt i en timme efter alla verktyg, svurit över att inget finns där han senast lämnat det...Kan det bero på att hans fru inte tycker om att ha en massa verktyg liggande på köksbordet...Efter detta letande, är gubben tillräckligt stressad då jag börjar lägga in önskemål var jag vill ha sakerna upphängda...Tack vare dagens mjuka gips-skivor kan man ju inte hänga upp tyngre saker var som helst på väggen, det måste finnas en stolpe bakom som man kan skruva i... Efter ett evinnerligt knackande i väggarna, för att hitta stolparna, har gubben blivit ännu mer stressad, även jag... Hade jag vetat att det var så svårt att hitta stolparna, hade jag märkt det utanpå väggen då vi byggde huset ;) Medan gubben börjar likna ett brinnande åskmoln, försöker jag försiktigt tillrättavisa, be honom flytta föremålet en aningen till höger eller vänster...Men det borde jag ju inte göra för stolpen bakom är inte så himla bred, det finns inte så mycket svängrum att leka med... Oftast slutar det med att gubben skruvar fast i gips-skivan och konstaterar att föremålet kommer att falla ner inom närmaste dagar, tillsammans med halva gips-skivan...Jag nickar tyst, säger försiktigt, att vi hoppas det inte händer...Har väl lärt mig efter alla år vi bott här, att INGET har ännu kommit ner från väggen, trots att det endast är fäst i gips-skivan...
Nu förstår ni säkert att jag inte alltför ofta vill ställa min man inför detta, så nu slipper han undan med de ny införskaffade bokstäverna, eftersom jag klarar det själv...Men för att ta det säkra före det osäkra, tror jag att jag fixar dem på väggen då gubben är på jobb, för att undkomma alla "goda råd"...hur gör du så där, det är inte rakt, har du verkligen tänkt hänga dom där, jag skulle ha gjort så här... Trots all dispyt det innebär att hänga upp saker, är gubben oftast lika nöjd som mig med resultatet...Antar att även han vill ha ett "fint" hem, orsaken till hans muttrande är väl det att han måste göra något...lyfta upp baken från datorstolen :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar