Talko...

Att ordna talko, att få folk att ställa upp frivilligt utan betalt, att tillsammans hjälpa till för något gott ändamål, var förut en självklarhet för de flesta... Tyvärr finns det inte samma brinnande intresse för talko-arbete idag, oftast är det en handfull människor som engagerar sig, och tyvärr samma människor som engagerar sig på fler olika ställen... Men visst är det fint att det överhuvudtaget ännu finns tillgång att ordna talko, att det finns folk som ännu ställer upp, som får ett tack, med känslan att man gjort något gott till ett bra ändamål :D


Nu förstår ni väl alla att jag själv ställt upp på talko idag, därför lite skryt ;) Nog för att jag räknar mig själv till den person som ofta ställer upp för föreningar och skolor för att hjälpa till om det behövs. Jag får ju fylla mitt konto för socialt umgänge tillika jag gör någon nytta :) Vi har en liten Idrottsklubb i vår by, med en förfallande gräsplan och klubbhus som behöver en rejäl ansiktslyftning, så idag var jag, min man och äldsta sonen på talko som ordnades för denna förening. Och till min glädje var det faktiskt rätt så många som ställde upp, allt från gammal till ung... Denna talko gav även nya erfarenheter för mig, jag fick pröva på något jag aldrig vågat göra förut...Att elda gräs...Till en början var jag lite skraj, såg framför mig ett helt fotbollsplan av torrt gräs, som vi skulle sätta eld på...Andra alternativet var att kratta HELA planet, så jag höll med de övriga att bränna bort gräset vore en snabbare åtgärd...Och runt hela planet fanns ju en fler meter bred löparbana av sand så visste att elden inte kunde sprida sig... Efter att vi fick igång det hela, blev jag eld och lågor, det var rätt så roligt att elda gräs, eftersom det var ett tryggt ställe att göra det...hemma på vår gård avstår jag nog från detta nöje...:)


Förutom att jag kände mig nöjd för att jag dragit mitt strå till stacken idag, så under tiden jag hade vakt på elden, fick jag minnesbilder tillbaka då mina söner var små och spelade fotboll eller vintertid skrinnade på samma sportplan, jag för tillfället höll på att elda upp ;) Oj, vilka minnen jag blev påmind om, vilken härlig tid... Somrarna då pojkarna inledde sin fotbolls karriär, då de såg sig själv som blivande fotbollsstjärnor, de var David Beckham i miniatyr... Jag som mamma, följde med varenda match, jag hejade och skrek så att jag nästan tappade rösten...Ibland stannade de underbara knattarna upp mitt i spelet, tillika bollen passerade deras fötter, de stannade upp för att se på en nyckelpiga som gick i gräset...Nyckelpigan var intressantare än bollen...jag som mamma hejade ännu mer, ungarna tyckte väl jag var hysterisk, men alla var glada och nöjda då matchen var slut...trots en förlust på 17-2...skulle det inte varit för nyckelpigorna hade väl resultatet varit annorlunda...;) Men vilken glädje att se sina barn irra omkring efter en boll, med en speldräkt som är 4 nummer för stor, shorts som kommer till vaderna, spelskjortans ärmar hänger ner i backen...vad spelar det för roll, dom är ändå bäst på plan och kämpar för sitt lag...och nyckelpigorna :)

Vintertid, ja då spenderade vi timtal alla kvällar vid sportplan, tack vare några underbara aktiva föräldrar som helhjärtat, utan ersättning gav av sin egna tid för att fixa is åt byns alla barn och ungdomar...Vattnade i timtal, fler kvällar, fler veckor, för att ge glädje åt andra...Den glädjen fick vi njuta av många kvällar i många veckor, för barnen älskade att vara och skrinna...De otaliga gånger vi packade pulkan full med skrinnskor, klubbor, hjälmar, smörgåsar och varm kakao...vi drog iväg till sportplan, alla barn skrinnade fler timmar... En sak jag specifikt minns var hur härligt det var att se då det spelades ishockey match blandat med spelare i åldern 7 - 30 år, och alla var lika bra bemötta...vilken sammanhållning vi har i byn :) Och vi mammor hade hur roligt som helst medan vi stod på sidan av isen, serverade våra barn med smörgås och dryck medan de tog sina pauser... Jag själv hade ingen panik fast hushållet där hemma blev misskött, jag såg hur mina barn trivdes... Och känslan att komma hem, in i värmen då alla av oss frös om både fingrar, tår och kinder...men det hindrade inte oss att göra samma procedur kväll efter kväll...

Eftersom vår sportplan legat i ide rätt så många år, men äntligen fått nya krafter, så hoppas jag innerligen det blir verklighet för dagens föräldrar som har små barn att få uppleva alla dessa härliga stunder tillsammans med sina barn, dessa stunder som de i sin tur kan se tillbaka till om 10-15 år... Finns väl inget finare än att minnas tiden som småbarns förälder, trots att den många gånger var jobbig och tung, men som ni märker minns man nog mest det positiva nu då barnen blivit stora :)